Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tack för den här tiden!

Ja, jag vet, jag har medvetet valt en rubrik som spelar lite på era känslor. Så att ni SKA tänka "vadå?! Ska hon sluta?". Jaja, lite självsäker får man vara ibland. Och så att ni inte missar det här inlägget i era långa listor över inlägg som ska läsas. 
 
Men nej, jag ska inte sluta. Bara flytta. Ni vet, jag har ju gnällt en del över blogg.se och surat när det inte fungerat och så vidare. Nu har jag gjort slag i saken och här hittar ni min nya blogg. Lite nytt utseende men jag tror nog att ni ska känna igen er. Innehållet är ju detsamma! 
 
Kom över och säg hej vet ja!
 
www.bodycomf.se  Enkelt va?! 
 
En av skisserna jag gjorde för att komma fram till hur jag egentligen ville ha det. En idé var ocskå att scanna in bilden och använda den som header. Hehe, alla idéer är inte menade att genomföras ;-)
 
 
 
 
 
 

Glad!

Så här glad blir man när man teamat och svingat 24 (!!) kilo, kastat wallball och gjort toes to bar så händerna fullkomligt trasats sönder av valkar. Det låter väl härligt?!


Något nytt!

Jag hittade något nytt på min mage häromdagen. En ny ruta! Eller två, de sitter ju ofta i par så att säga. Man kan, om man är helt nyvaken och tom i magen, och står i ett starkt ljus, skymta de två nedersta rutorna nu. Inte riktigt lika tillåtande med kosten och crossfit är vad som fått dem att vilja kliva fram. Tackar tackar säger jag! 
 
Man kan också tydligt se min delning en bra bit ovanför naveln. Dessvärre får jag nog acceptera den. Efter första graviditeten hade jag ingen aning om hur jag skulle träna och blev rekommenderad helt fel övningar och ja, det där med plankor var något jag satsade på först efter andra graviditeten så jag får nog leva med det lilla glappet.
 
Det är inget som stör mig och det är sällan jag står och flexar och spänner så att det syns. Det man får ha i åtanke är att de inre magmusklerna kanske inte är helt pålitliga när det gäller riktigt tunga lyft, och att jag inte ska pressa mig mer än att jag klarar att hålla en stark "platta" när jag lyfter, så att det inte putar ut ett berg genom hålet. Då har jag tappat kontakten och då är det bättre att lätta på vikterna. 
 
Ganska lätt att undersöka också, bara att känna med en hand, titta, eller låta någon annan hålla handen mot för att kontrollera att allt är som det ska. Och jag har som sagt vant mig vid delningen nu, efter fem år tillsammans.
 

 
 
 

Yogaonsdag

Det var ju yoga igår! Något jag nästan glömde bort, förvirrad av sportlov och annat. Igår gjorde vi bland annat några positioner där man knäpper händerna bakom ryggen och ska föra dem över huvudet, och det går bara inte! Jag kan inte. Det är som att det är totalstopp. Som att någon opererat in en metallplatta i min rygg så att jag inte ska kunna föra bak axlar och ihop skulderblad. Vi pratade lite om det efter klassen och någon nämnde att det kan bero på för mycket muskelmassa. Det tycker jag låter som en bra förklaring! ;-)

 

Kanske hänger det ihop med att vi alla är olika byggda, vissa är bra på framåtböjar, andra bakåt och så vidare. Kanske kan muskelmassan påverka. Allra mest tror jag dock att det hänger ihop med lite stela bröstmuskler och att jag helt enkelt inte är van att arbeta med armarna bakom kroppen. Det blir till att öva lite och se om någon förbättring uppstår. Om inte, ja då skyller jag på min enormt vältränade rygg ;-)

 


Varning för halka!

Dagens pass gav mig darriga armar trots att jag fegade lite på bänkpressen. Eller fegade kanske jag inte gjorde, jag lyfte tyngre än senaste gången i boxen, vilket var i höstas. Men jag hade kunnat lägga på mer. Som coachen sa "det värsta som kan hända är att ni inte orkar, och då vet ni ju det, där har ni ert max". Och dit nådde jag inte idag.
 
Men för att se det hela positivt, jag vet ju var jag kan börja nästa gång. Och enkelt var det ju inte, det handlar kanske om två-tre kilo, fem max, så det var inte så att jag lökade mig genom dagens pass. Såklart!
 
Vi gjorde också strikta chest to bar, där man alltså bara hänger i stången och inte får kippa, hjälpa till med resten av kroppen alltså. Det gick fint. Det är ju egentligen jätteballt, att kunna dra sig upp sådär bara! Ibland glömmer jag bort det, särskilt när jag ser att andra är så mycket grymmare. Man får påminna sig själv om sina egna bra sidor då och då.
 

Och så woden då, löpning och armhävningar. Ser enkelt ut på pappret och det var inte jättejobbigt, mest bara halkigt! Jag var livrädd för att ramla och slå mig men klarade mig på fötterna hela tiden. Tur!

 

Anna, som fick bästa tiden, sprang på som en tok och jag fattar inte hur hon vågade? Anna sa också så här, om gårdagens pass, när jag frågade om hon kan göra handstand push up, "Ja! Eller, jag har inte kunnat det alls förut, inte kunnat rubba mig överhuvudtaget, men igår bara gick det!".

 

Åh, nästa gång det är hspu i dagens pass ska jag också gå. Och då ska jag också få uppleva hur det bara funkar. Ni vet, om man tror riktigt hårt blir det verklighet!

 

 

 


Trendig mat

Jag såg den här lilla notisen i tidningen häromveckan och kände direkt igen flera av sakerna på listan. Att mala mjöl hemma har jag gjort länge, av mandel. Fast nu finns det att köpa färdigt, dessutom billigare, så det har jag övergett nu men man kan säga att jag låg i framkant där. 
 
Och ankägg, det skrev jag om redan i somras. Sen att jag inte åt det är en annan sak. Det kommer kanske detta år? 
 
Te, bröd och matdokumentärer, jadå, inget nytt där inte. Och när jag var hemma hos mina föräldrar sist hade de investerat i en egen rök och rökte lax så det stod härliga till. Vi är med andra ord ett ganska trendigt släkte, vi Bodycomfar ;-)
 
Ni då? Hur trendiga är ni? Ligger ni steget före eller halkar ni lite efter? 
 
 

Walk tall

Morgonens te-budskap.

Yes! I will!


Ett tecken!

Morgondagens pass i boxen; löpning och armhävningar. Jag känner mig kallad. Det är ett tecken. Det ÄR dags att börja löpträna mer. Bara att tacka och ta emot. Och hoppas på att isen smält undan till imorgon.

 


Revansch

Lite så kändes dagens träning. Revansch mot vad vet jag inte riktigt? Mot min kropp som är varannan-dag-sjuk kanske? Idag mår den bra och det är bäst att smida medan järnet är varmt så jag betade av lite intervaller på löpbandet, med mitt kommande Marathon i tankarna. Körde de klassiska 30/30, maxa 30 sek, hoppa av och vila 30 sek. Jag kör 15 stycken men det kan man förstås variera. Dock är det bra att bestämma sig innan, så man vet vad  man har att hushålla med så att säga.

 

Idag fegade jag lite och insåg att jag hade kunnat gå ut hårdare. Började någonstans på hastighet 16 eller strax över och slutade på 18,2. Det säger ju inte er något eftersom alla löpband är olika, och det är inte därför jag skriver det heller, utan mer bara för att jag själv ska ha möjligheten att titta tillbaka om jag vill. Jag är inget fan av träningsdagböcker, det passar mig inte att bokföra vad jag gjort, men ibland skriver jag det här i bloggen, så kan jag, om jag nu mot all förmodan vill, gå tillbaka och jämföra.

 

Efter intervallerna instruerade jag syrran i lite "maq-träning". Muscle-action-quality. Det finns en hel bok om det och det är funktionell träning så mycket det bara kan bli. Skön och underbar träning. Jag ska visa er några av övningarna någon dag men annars är ett hett tips att köpa boken. Den finns bland annat här, för 288 kronor.

 

En hyfsat bra stretch efter hela alltihop. Ska jag nu ge mig på det där med löpningen gäller det att vara "duktig" från början och ta hand om vaderna, och stretcha utsida lår för att skona knäna. Lite skumrulle och massage vore inte fy skam det heller. Får se om "någon" kan åtgärda det ikväll?!

 


 



 

Lunchpatrullen på besök

Jovars, ibland är jag lite bortskämd. Typ som när mamma lämnar livet på landet och beger sig in mot stan, plockar upp syrran på vägen och kommer hit och lagar mat. En mycket bra trend som jag hoppas är här för att stanna. 

 

Idag blev det rotfrukter i ugn, broccoli och köttfärssås, och mat är alltid så mycket godare när någon annan lagat den, eller hur?!

 

Nu har jag en otrolig crossfitlängtan men det blir nog inget pass i boxen idag, och dagens pass var ändå inte en favorit för mig, marklyft och hspu. Men ändå. Det blir gymmet i eftermiddag och min blivande löpcoach har hört av sig och ojoj, det börjar visst dra ihop sig. Dags att ta tag i löpningen lite mer konkret, och låta fötter och ben jobba, inte bara hjärna.

 

Instruktion i funktionellt pass med syrran och löpintervaller på det. Japp, då var det bestämt då. Och ni, vad tränar  ni idag?

 

 

 

 


Okej då. Men bara på helgen!

Igår var jag på affären med stora A och så var jag så där alldeles extra snäll. Så där "åh, du är min absolut bästa mamma!"-snäll. Tur det, hon har ju inte så många andra att välja på...

 

Stora A fick välja bröd själv och det blev tunnbröd. Hon fick också välja en tidning med en massa prinsesskrimskrams och så till slut, det allra bästa. Hon fick köpa chokladdryck! 

 

Mina barn dricker inte mjölk, tyvärr, de gillar det bara inte. De dricker heller inte O'boy. Bra tycker jag. Men nu har det minsann börjat smyga sig in. Kanske har stora A varit hos kompisar som haft det hemma för igår på affären frågade hon mig om hon kunde få köpa "sånt där pulver som man blandar i mjölken". Aah, okej då sa jag och såg hur det riktigt lyste i hennes ögon av lycka.

 

Väl framme vid hyllan tittade jag på innehållet och förfasades. NEJ!!!! Hur ska jag ta mig ur detta?! Socker! På första plats i innehållsförteckningen. Nej, det här går bara inte. Jag kan inte låta mina barn börja och sluta varje dag med en sockerchock i flytande form. Jag vill inte! Men jag har ju lovat.

 

Okej, vi kompromissar.

 

- Det här får man bara dricka på helgen. Okej?

- Jaha. Varför då?

- För att... ja för att det är så himla mycket socker i och då får man hål i tänderna!

- Men jag har ju fina tänder, inga hål. 

- Mm, men på helgen, det räcker. Okej?

- Okej mamma! Och idag, bara idag?

- Jaja. Som ett smakprov.

- Åh, du är väääääärldens bästa. Tack! 

 

Ja så enkelt det kan vara att göra sina barn lyckliga ibland. Själv fick jag ett nytt te som jag sörplar på. Utan socker.

 

Hur tänker ni andra som är föräldrar, eller ni som tänkt att bli, eller ni som inte vill bli men ändå kanske har en åsikt i frågan? O'boy, bra eller dåligt? Eller kanske mer, hur ställer ni er till era barns sockriga önskemål?

 

 


Landet mittemellan

Ja det verkar vara där jag befinner mig nu? I fredags kände jag mig sjuk, i lördags lite medtagen, igår pigg och frisk som vanligt och idag helt skum igen. Innan helgen var det dock lite förkylning, nu snarare magsjukeliknande. Illamående och ont i kroppen. What?! Vad är det som händer? Antingen är man väl sjuk eller också inte. Det här är ju bara jättetradigt och trökigt.

 

Ingen träning idag men jag hoppas på morgondagen. Ingen direkt vettig middag idag heller, och där finns verkligen förbättringspotential inför morgondagen!

 

En tunnbrödrulle med kokt ägg och Bregott, några FinnCrisp med ost och saltgurka och ett par ynka äppelklyftor. Men ja, jag antar att ni känner igen er? När illamåendet slår till är hederliga vita snabba kolhydrater det som passar allra bäst.

 

Nu tar jag kväller, slappar, inväntar Top Model och imorgon ska jag arbeta hela dagen lång med en paus mitt i för ett härligt hårt pass i boxen. Ja, så säger vi va?!

 


Brist

Jag ser fler och fler sådana här lappar i min affär nu för tiden, och allt som oftast sitter de på smör, keso, kesella och någon gång har jag sett dem på mandelmjöl, lågkolhydratsbröd och andra "lchf-produkter". Intressant! Är det kesoförbrukningen som ökat eller har tillverkarna dragit ner på mängden? Är det månne den rådande omtalade "hälsohetsen" som skapat detta fenomen? ;-)
 
Nu äter jag inga större mängder keso så det gör mig detsamma om hyllan ekar tom, men skulle det bli äggbrist då jädrar. Eller, i och för sig. Då kan jag ju bara åka hem till mammas hönor och hämta upp ett gäng alldeles nykläckta ägg! Tur för mig!
 
Edit: Titta här! Det ÄR kesobrist i landet! En uppmärksam läsare informerade mig om läget. Fascinerande på något sätt!
 
 

Koma

När jag var någonstans på gränsen mellan barn och ungdom hände något stort i den svenska tv-historien. Det kom ett program som liksom var både verkligt men ändå på låtsas, riktat mot den lite yngre generationen. Åtminstone var det så jag uppfattade det när det helt plötsligt fanns något mer spännande än Björnes magasin eller Bullen att se.

 

Storstad. Minns ni det? Hur som helst, i serien fanns en tuff kille som kallades "Koma". Idag är jag han. Minst sagt!

 

Jag märkte redan i morse när jag vaknade (?) att något var annorlunda. Jag visste knappt var jag var och guidade mig ut till köket med hjälp av lilla B, där resten av familjen satt, något förvånade över min förvirrade uppenbarelse skulle jag tro. Och så fortsatte det. Eller inte. Jag har nämligen inte presterat något på hela den här dagen! Inte ett endaste dugg.

 

Jag har lagt i en maskin tvätt men inte orkat ta ut och hänga den. Jag har lekt med lilla B i sängen, jag har släpat mig runt i snickardammet, jag har tvingat i mig lunchen, totalt osugen. Jag sms:ade till en kompis förut; "dagens i-landsproblem; när man inte har något som måste göras utan bara en massa trevliga alternativ men inget ändå passar". Suck...

 

Det bara är en "sådan där dag" idag. Inget duger. Jag är för trött för att träna men för rastlös för att vila. För uttråkad för att sitta still men för seg för att sätta fart på mig själv. Jag hade kunnat träna, baka fröknäcke, ta en långpromenad, se en dålig serie på tv, läsa en bok... Men jag har inte gjort något. Jag bara går från rum till rum, förvirrad och förundrad över hur en förmiddag kan gå så snabbt utan att något, inte ens minsta lilla, blir gjort.

 

Jag ska göra ett sista försök att ta mig i kragen nu och jobba lite. Träningen får vänta till imorgon. Tror jag? Äh, som sagt, ingen idé att ens försöka planera eller prestera, i komaliknande tillstånd är det nog lättast att bara irra vidare här hemma...

 

Har ni en bra måndag? Och viktigast av allt, minns ni "Koma" och Storstad?

 

Bild från gårdagens obligatoriska chinsövning. Jag gör ett par stycken varje pass och tänker att det hjälper mig bli lite lite bättre hela tiden!


Övningskombo för bröst

Det här var en av kombinationerna jag gjorde på gymmet igår. Bröst i kabelmaskin, trissorna uppe, och plyometriska armhävningar.
 
Plyometriska armhävningar är bra för att träna upp sin spänst och det går att göra genom en mängd olika övningar som t ex boxhopp, hopp mellan lådor eller häckar, armhävningar med klapp och så vidare. Både rolig och bra träning!
 
Här körde jag tre set, med åtta reps av varje övning, men det är förstås valfritt. Och det går naturligtvis att göra övningarna var för sig, eller att byta ut någon av dem, förenkla och så vidare.