Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Ojsan.

Jag var lite grinig igår. Eller, om sanningen ska fram har jag varit det sen i tisdags, men nu har det äntligen vänt. Jag lägger inte särskilt stor vikt vid sånt, jag bara härdar ut och vet att det blir bättre i sinom tid. Hormoner, stress, sömnbrist och annat kan ställa till det, eller så behöver jag helt enkelt bara vara lite sur då och då.
 
Hur som helst så skulle jag träna igår morse, igår förmiddag, igår efter lunch, igår efter jobbet och så vidare. Det flyttades hela tiden fram och fram och fram. Och när kvällen kom skulle jag inte genomföra det planerade löppasset utan istället träna hemma. Men nej, det gjorde jag inte heller. För det var ju ingen idé att gå ner i källaren och träna, när jag ändå inte kunde göra det jag hade tänkt. Och hemmaträning, det gills ju inte. Och jag var ju ändå så grinig så det skulle ändå inte bli ett bra pass. Och bla bla bla...
 
Tills jag tog mig i kragen och bytte om. Bad sambon välja en siffra ur boken och han valde nummer tre. Ett pass med benböj en masse och därefter en cirkel av utfall, rodd, utfallshopp och laterala burpees. Och jag bara gjorde. Det gick hur bra som helst och det gilldes till 100%.
 
Vid ett tillfälle var jag ganska trött och tänkte att "hm, här borde jag kanske plocka av lite vikt, fast nej, då fegar jag ju, jag kan inte slöa mig igenom passet" så jag lät vikterna sitta kvar på min gamla 1700-talsskivstång, hivade upp den på axlarna, vinglade till lite och BANG!!!
 
Sambon kom inte springande nerför trappan och undrade om jag hade överlevt, nej han skrek med sin ljuva stämma från övervåningen "HUUUUUUUUUUUUR tror du att barnen ska kunna somna om du låter så där?!".
 
Ja men det var ju inte meningen! Jag var ju bara lite trött. Och orkade visst inte frivända vikten som det var tänkt. Och till saken hör att jag inte har några såna där säkringar i ändarna. Stången är som sagt antik och inga moderna saker passar riktigt bra på den.
 
Nåja, vi skulle ju ändå lägga nytt golv så småningom och ett par sprickor här och där är väl bara charmigt?!
 
Ett bra pass blev det ju och grinigheten är som bortblåst nu. Det var det väl värt?
 

Hej då!

Tack för den här tiden cykeln. Det var trevligt att lära känna dig men nu är jag glad att bli av med dig! Efter nyår blir det lek och 'blandad idrott' för både mig och elever. Skoj!

Och med mina idrottskunskaper skulle jag tro att det blir ungefär repklättringsmästerskap, kullerbyttor, gladiatorringar och kanske spökboll. Det är ungefär vad jag klarar av att hantera. Fotboll, innebandy och sån där annan riktig idrott lämnar jag till kollegerna. Jag är ju trots allt språk- och inte idrottslärare.

Dagens cykelpass gick okej och den lilla misstänkta halsbacill jag anade innan passet blev förhoppningsvis vettskrämd och lämnade min kropp. Ja, jag tog det förstås lugnt! Vikarier växer inte på träd så att skippa klassen var det inte tal om.

Nu längtar jag till morgondagens träning i form av ben, yoga och uppe på det en timme massage. Wonderful!

Och jo, såklart gjorde jag mina 'axelarmhävningar' imorse, och körde så många reps att det verkligen gjorde ont i axlarna. Ont på riktigt alltså. Skönt ;-)



Pullups på låtsas?

- "Vadå? Är inte det där fusk?"
 
- "Varför måste du slänga och svänga så där?"
 
- "Du ser ut som en apa!"
 
Kommentarer jag fått av mina nära och kära när jag tränat pullups, hoppvarianten såväl som den kippade. Visst är de väl gulliga?! ;-) Och visst vore det mycket intressant att se dem själva försöka?!!
 
 

Verklifierar

Nämen oj! Nu börjar ju mitt yogapass!
 
Egentligen börjar det ju när jag vill eftersom jag själv är den enda deltagaren, men det känns mer på riktigt om jag bestämmer mig att det är nu det ska göras. Nu klockan tre. Så är det. Nu ska här böjas och bändas, tänjas och sträckas och andas och sånt.
 
I pyjamasbyxor och ett helt vanligt linne. Stackars mig. Det kommer säkert hämma mina rörelser och inte alls ge mig flowet i rörelserna. Jag ska se till att känna efter riktigt ordentligt ;-)
 
 
 

Första som 33

Tack för alla grattisönskningar! Jag hade en fin dag och inkasserade en massa presenter. Alla på temat skönhet. Hm..? Åldersnoja bland släkt och vänner?!

Jag har nyss kört mitt första pass som 33-åring och jag var nog lite lite starkare än när jag var 32 ;-)

Ben stod på agendan och ben blev det. Står nu på bandet och går ut lite slaggprodukter, och känner hur träningsvärken smyger sig på. Gott!

Gjorde bl a denna trx-övning, som ställer höga krav på core och balans. Bakre foten i öglan och så bara jobba dig upp och ned med den huvudsakliga vikten på främre benet. Håll i viktplatta eller hantlar om du vill försvåra ytterligare.

Och du, håll i dig när du ska byta ben! Annars finns risken att ditt trötta ben inte orkar hålla dig uppe, och att ramla och trassla in sig i snören och tåtar kan vi överlåta åt någon annan. Visst?!

Förresten. Min vän säger att ens 33-åriga liv, alltså mellan 32 och 34, är det bästa. Hujeda mig säger jag! Det kan alltså bli ännu bättre än nyss?! Underbart!



Både fysisk och mental lycka

Idag på gymmet träffade jag på en tjej som undrade vad jag tränade. Hon var säkert nyfiken på varför jag flåsade så ;-) Hon berättade att hon tyckte att jag hade en fin kropp, "om man nu får säga så?". Klart man får! Det finns väl ingen som inte blir glad för en komplimang?! Och som om det inte vore nog sa hon också att hon tyckte att jag såg frisk och sund ut. Lovely!
 
Vi fortsatta chitchatta lite och kom in på hennes träning just nu, och hur hon kunde anpassa den till sin växande bebismage. Tänk så trevligt att kunna dela med sig av lite tips och tänk så härligt att människor vågar ge varandra komplimanger bara så där!
 
Och till slut kunde jag inte låta bli längre, jag var bara tvungen att ge henne adressen hit, till bloggen. Jag brukar aldrig göra det, sprida reklam eller prata om vad jag gör, men kanske har jag landat i det nu? I vad jag faktiskt gör. Efter ganska så exakt ett år (jubileum coming up!!) och vågar ta chansen att sprida mitt budskap till fler. Att det handlar om att vara bekväm och må bra. Inte att nå så långt eller högt det är möjligt, utan precis dit man själv vill, oavsett om det är den absoluta toppen eller "bara" halvvägs av vad man skulle kunna.
 
Jag sa t ex till den här tjejen att jo, visst har jag funderat någon gång på att satsa stenhårt, och vad som skulle hända då. Och så enades vi ganska snabbt om att jag nog skulle bli trött, sur och inte orka med allt jag vill. Så för mig funkar en chokladbit till kaffet i detta nu, för jag är nöjd där jag är, och jag har slitit för det! Visst strävar jag framåt, vidare, uppåt, men inte på bekostnad av vad som helst.
 
Dagens pass var ben, och jag la upp det på följande sätt;
 
10 reps av varje övning och direkt efter en pulshöjare. Tre set av varje övning totalt. Tre olika pulshöjare som jag varvade mellan. Smög in lite höftlyft här och var.
 
Benböj + boxhopp (10)
Utfallsgång + mountainclimber (20)
Enbensknäböj + doubleunders (30)
Draken (enbensmarklyft) + boxhopp
Stepups på låda + mountainclimber
Pistols med hjälp av trx + doubleunders
 
Avslutade med lite extra höftlyft och två plankor och när jag kom till duschen darrade mina ben. Yeah!! Det var länge sen jag hade den känslan, och det var en välkommen återkomst!
 
Åter till Nike Free i väntan på nya Fivefingers! Sönderrivet hörn som fick fungera som "visitkort" idag :-)
 
 
 
 
 

Ännu lite kraftigare

Jag har varit ganska sliten den senaste veckan tror jag. Eller min kropp har på något sätt signalerat att den inte velat jobba hårt. Det har den fått göra ändå, men inte lika hårt som vanligt.
 
Jag har kört mycket crossfit sen i augusti, en del i boxen och väldigt mycket crossfitpass på egen hand, i gymmet, så det är nog med all rätt som den säger ifrån nu. Kroppen alltså. Det har också varit mycket annat med utbildning, jobb, ännu mer jobb, omdömen, sjuka barn och annan sådan där vardagsspänning.
 
Nu har jag dock hunnit ikapp! Ni vet, jag skrev ju för ett tag sen om just det, att jag skulle hinna ikapp mig själv. Och nu har jag gjort det. Äntligen! Fortfarande finns en del att bocka av, och hela tiden tillkommer nya punkter, men ändå. Jag är liksom i fas med mig själv.
 
Och på något sätt var det som att allt föll på plats idag.
 
Vi var på festligheter både igår och idag, och på väg hem kände jag verkligen inte för att träna. Det är en av mina svaga sidor, alltså något som jag jobbar på att förbättra, att jag har svårt att få till träningen när jag gjort något som inte är "som vanligt" tidigare under dagen. Det är väl det där med rutiner och även att det kostar mycket energi att göra något man inte brukar göra.
 
Jag kände att det inte skulle funka att köra ett högintensivt pass. Jag varken ville, orkade, hade lust eller ville uppleva känslan av att jag inte kan ge allt.
 
Så jag tänkte att äh, jag struntar nog i träning helt och hållet. Och så kom vi hem, jag packade upp maten från storhandlingen och helgens kläder, bytte om till träningskläder, åkte iväg och så ja, helt plötsligt var jag bara där! På gymmet! Och vilket pass jag fick till! Hur skönt som helst, och jag riktigt kände hur kraftig jag blev ;-)
 
Jag bestämde mig för att bara köra styrka och körde en form av tri-set där jag valde ut tre övningar, körde runt 10-15 reps per övning och tre varv. Som sagt, jätteskönt och min kropp blev så glad och nöjd att den fick anstränga sig, men slippa våndas över högt tempo och megamycket flås. Perfekt söndagspass och avslutning på den här veckan, och i skrivande stund snurrar mixern för fullt och snart kan jag se fram emot en sked alldeles nygjort mandelsmör.
 
Vilken bra söndag! Den sparar jag i arkivet och plockar fram när jag drabbas av söndagstråket nästa gång!
 
 
Skivstångsrodd
Chins
Armhävningar
 
Bänkpress
Dips
Dynamisk planka
 
Axelpress
Axellyft åt sidan
Tricepsdrag med rep
 
Hantelrodd
Omvända flyes
Jorden runt
 
Avslutade med en magövning och fyra plankor. Testa passet om ni vill, roligt, varierat och en rejäl genomkörare för hela överkroppen!
 
 
 
 

Progression och regression inom loppet av en halvtimme

I dagens pass gjorde jag mina höftlyft, såklart. Och när jag hade gjort sisådär 75 stycken så fick jag för mig att jag skulle testa om det hade hänt något, om jag var starkare i höfter och bäckenområdet. Så jag gjorde ett höftlyft, lyfte sedan upp en fot och sträckte ut benet. Och jag kunde hålla bäckenet hela rakt! Utan att tappa en centimeter. WOW!! Jag var tvungen att testa flera gånger och det gick hur bra som helst. Jag var superstark och helt stabil och förstås överlycklig.
 
Ja och sen körde jag dagens wod som var en massa varv av 15 boxhopp, 10 tunga pushpress och 5 frontsquat. Och så rullade jag lite på rullen och stretchade lite och fick för mig att testa igen. Det var ju så roligt att det var sån skillnad så varför inte njuta av framgångarna lite till liksom.
 
Sagt och gjort, jag gjorde ett höftlyft, testade att sträcka ena benet och VA?!!! Bäckenet tippade sina vanliga 4-5 centimetrar!!! Vad tusan nu då?! Jag gjorde några fler höftlyft, ändrade position på fötterna, fokuserade och verkligen ville med hela mitt hjärta. Men nej. Det var stört omöjligt! Det gick bara inte. Bäckenet ramlade i sidled så fort jag lyfte en fot från marken.
 
Så vad kan man då dra för slutsats? Ja antingen att alltihop var inbillning första gången, men allra mest sannolikt att muskelminnet ännu inte är helt hundra. De där små rumpmusklerna vaknar till, men de är ena trötta ena och behöver snooza ett antal gånger innan de vill vara med. Säg att det krävs runt 50 höftlyft för att de ska fatta grejen och vakna till. Ja, då är det ju inte så konstigt att de inte är påkopplade under "vanlig" träning....
 
Men trägen vinner, och jag fortsätter kämpa. Höftlyft på höftlyft på höftlyft. Till slut ska de rackarna vara lite mer lättväckta och med i leken!
 
Visst är väl kroppen ändå helt fascinerande hur den kan fungera och inte fungera, och verkligen gå från det ena till det andra, på så kort tid!
 
Har ni varit med om något liknande? Att först kan ni en sak och sen kan ni den helt plötsligt inte.
 
Om man inte är lika fullständigt svag som jag kan man göra denna variant av höftlyft. Och jag kan göra den om jag först gör 50 vanliga...
 
 

Double unders!

Hoppa hopprep kan de allra flesta, och det är jättebra träning! Vill man ha det ännu lite jobbigare och mer utmanande satsar man på att lära sig att göra double unders, där man alltså hinner slå repet två gånger under sig på ett hopp.
 
I början kan man tänka på att hoppa några vanliga hopp först, sedan ett d.u. och så några vanliga igen och så vidare. Rätt som det är går det vägen, men det gäller att våga!
 
Och att ha ett snabbt och bra rep! Jag använder ett vajerrep som jag beställt från Spartantraining. Det funkar bra, men det finns ännu bättre, och lättare rep. Och det säger sig självt, ju lättare rep, desto lättare att veva. Dock för det inte vara för lätt heller, för då får man kämpa för mycket med själva runtvevet. Ja, ni fattar...
 
Vevningen ska ske i handleden, inte i axelleden! Armarna ska således kunna vara avslappnade och axlarna ska INTE dras upp mot öronen. Något jag fortfarande kämpar med.
 
Annat att tänka på är att spänna till magen lite lätt, som i alla övningar vi gör när vi tränar. Aktiv bål helt enkelt. Det är det jag illustrerar i början av filmen när jag fingrar på min mage.
 
Jag brukar också tänka att jag hoppar med tårna lite lätt uppåt, nästan som att jag hoppar på hälarna, men ändå inte. Ni ser ju mina fötter litegrann i filmen. Jag försöker att hålla dem i samma vinkel hela tiden, så att jag inte rör för mycket i fotleden. Ju mer rörelse ni har i kroppen desto mer energi kostar ju hoppen och desto svajigare blir det ju.
 
Vi vill helt enkelt bara hoppa upp och ner, och inte veva runt en massa med armarna eller göra hoppsasteg med benen. Som det låter, bara hoppa rakt upp och ner. Och som sagt, våga! Repet gör svinont att slå på sig själv, och första gångerna kan man se lätt misshandlad ut, men det blir bättre. Jag har snärtat mig själv på läppen en gång, med blodvite som följd, men äsch, lite smällar får man ta ;-)
 
Tänk på att stretcha vaderna ordentligt när ni hoppat rep, både med rakt och böjt ben, så ni får med alla muskler i vaden!
 
 

Rodd i trx

Den här övningen gjorde jag häromdagen på gymmet. Jag kör inte jättemycket i trx eller liknande, men ibland faller andan på och den här övningen bränner ju så underbart skönt mellan skulderbladen!
 
Det går ju att variera övningen i all oändlighet, men jag brukar rekommendera att man ser armarna som en förlängning av banden, så att man hänger rakt under. Se också till att lyfta upp höften, så att ni inte låter kroppen hänga som en slapp hösäck eller liknande. Man kan också ha helt raka ben. Sen är det bara att dra sig upp och även den där allra sista lilla biten, och känna hur det riktigt bränner till i ryggen. Härligt!
 
 
 
 

She's a maniac...

En liten gissningstävling... Vilken av alla dessa bilder tror ni är tagen EFTER kvällens pass?!
 
 
Vi har sagt det förr, och vi säger det väl igen... Tänk vad lite svett kan göra för humöret!!
 
Vad jag tränade? Det vågar jag knappt berätta, så galet var det. Hemma dessutom! Det innefattade 200 burpees, mer än så behöver ni väl inte veta?!
 
Nu blir det "efterträningsglass" och Solsidan. En inte så tokig söndag trots allt. Mer tankar om livet och allt däromkring kommer under kvällen. Söndagar = funderardagar.
 
 

Burpees på alla sätt och vis!

Här kommer en liten film på fyra olika varianter av burpees. Hitta din egen favorit, eller kör allihopa!
 
Nummer 1 - den "vanliga" crossfitburpeen; ner och upp så snabbt som möjligt, bröstet i golvet, hoppa upp och klappa över huvudet
 
Nummer 2 - burpee med armhävning
 
Nummer 3 - lite snällare burpee utan hopp och bröstmos mot golvet
 
Nummer 4 - burpee med rull
 
Så, nu är det bara att välja och vraka! Inget är rätt, inget är fel utan man gör precis som man tycker det passar en själv. Och det där rullet då? Varför gör man det? Var "tar det" och vad är det bra för?
 
Jag skulle vilja säga att rullandet verkligen är en funktionell övning! Ofta är funktionell träning sådan som återfinns i vardagen, alltså att det liknar en rörelse vi gör när vi inte tränar, och visst rullar vi väl alla då och då? Tänk efter, hur gör du när du vänder dig i sängen? Just det, du rullar!
 
Jag skulle vilja att vi inte bara tänker muskel för muskel, eller övning för övning, vad som tar vad och så vidare. Allt i kroppen hänger ihop och är EN enhet! Vi skulle faktiskt kunna skära av toppen på vår skalle och lyfta upp hela muskelpaketet från nackrosetten, och få med oss hela kroppens muskler som en enda lång slajmig (?) enhet! Fascinerande va?!
 
Så tänk inte nödvändigtvis att ni måste träna varje muskel enskilt utan se till helheten. Har du både drag- och pressövningar? Jobbar du framåt och bakåt och har du några övningar i sidled? Gör du rotationer? Gör du saker som främjar ditt vardagsliv och som hjälper dig att bli så bra som möjligt på just det du vill bli bra på? Det finns en mängd saker att ta hänsyn till när man planerar sin träning, och våga utmana er själva! Gör något galet ibland och våga se med nya ögon på träningen!
 
Generellt för alla burpees gäller - använd bålstyrkan!
 
 

På spaning efter...

Den rumpa som flytt... Eller rättare sagt, den där lilla rackaren till muskel som jag uppenbarligen saknar. Äsch, jag vet väl att den finns där inne, den har bara somnat till. För typ fem år sedan. Och sedan dess inte vaknat. Jag har gjort några halvhjärtade försök att få fart på den men det har inte riktigt funkat. Antagligen har jag gett upp för tidigt. Så nu gör jag ännu ett. Helhjärtat.
 
Fick till ett pass idag ändå, men det där med hemmaträning är verkligen inte min grej längre. Ungar som skriker, tvätt som ska hängas, saker som ska plockas, bajsblöjor som ska bytas och en massa annan distraktion. Jag är van att kunna fokusera hundra procent och det är så jag vill ha det, men när förutsättningarna för det inte finns får jag helt enkelt göra det bästa av det som bjuds. Även om det går mig emot.
 
För just mig funkar inte det där med att all träning är bra träning. Jag har helt enkelt för höga krav för det, och skippar faktiskt hellre ett pass om jag vet att det inte kan bli helt bra, så någon mer hemmaträning blir det nog inte på ett tag? Om jag inte övar upp förmågan att tro på det, för det går, det vet jag ju!
 
Idag blev det fyra set av rodd + höftlyft + goodmornings + vadpress i trappa. Nummer två och fyra i rehabsyfte, de andra två i styrkesyfte. Sedan blev det en snabb runda med 15 burpees + 45 svingar, tre varv. Och efter det ytterligare lite rehab för bäcken och höfter. Helt okej pass men gav inte den där nöjda tillfredsställda känslan, som jag faktiskt förväntar mig och kräver vid varje pass. Synd, men nu är det gjort. Och om en stund har jag nog tappat miss- och kan helt och fullt känna mig nöjd!
 
 
 

True!

Tufftröjan på idag ;-)

Tre långa lärorika teoretiska dagar till ända. Nu börjar det praktiska!

Idag kände jag för ett enkelt pass som inte kunde misslyckas eller krävde för mycket hjärna. (Betty, frivändningarna blir imorgon!) Svaret - snabba intervaller! Bara att ösa på så är det snart avklarat.

Avslutar med plankor och ordentlig stretch nu. Heja mig! Fast nej, jag är fortfarande ingen 'stretchare' utan gör det mest i förebyggande, rörlighet på morgondagens agenda...


Hört i boxen - om frekvens

I boxen igår var det en av mina träningskompisar som frågade coachen om det där med hur ofta man ska träna. När måste man egentligen vila och hur många pass kan man köra i veckan? Naturligtvis lyssnade jag med ett nyfiket öra!
 
Och svaret? Jag älskade det! Det var precis så som jag själv skulle svarat, och just exakt så som jag tycker att det är. Nämligen "det beror helt på..."
 
Det beror på hur du äter. Hur du sover. Hur du jobbar. Hur du lever. Och hur du tränar när du väl tränar!
 
Det finns inte ett korrekt svar utan det handlar om att känna efter. Att lära känna sin egen kropp och lyssna på signaler. Att vila när man känner att man behöver det. Att inte stressa sig sönder och samman. Att lära sig acceptera att det kanske är bättre att vila när man är sliten, för att kunna prestera bättre nästa dag.
 
Så, se över din livssituation. Äter du bra? Sover åtta timmar? Stressar inte? Mår bra? Grattis! Då kan du i princip träna hur mycket som helst ;-)
 
Själv har jag lärt mig när jag "måste vila" och nu för tiden känner jag det i hjärtat. Vaknar jag en morgon och känner "åh nej, idag har jag ingen lust att träna" då vet jag att det är dags för vila! Det handlar inte så mycket om det fysiska för min del, utan mer om det mentala. Om lusten till träningen. För den glömmer ni väl inte bort? Även om ni är pigga, starka, friska och energiska så måste ni vilja träna. Det ska inte vara ett tvång utan något som, om inte roligt, så åtminstone inte en plåga eller förknippat med ångest!
 
Själv tar jag vilodag idag. Roligt pass i boxen ikväll men massa massa situps vilket jag är bannlyst att göra så jag får spara mig till imorgon!
 
 
 
 
 
 
 

En kula i rumpan?!

Vilket pass jag fick till idag!! Hur bra som helst! Dock inte ett dugg av det jag planerat för det hade jag alls ingen lust med när jag kom till gymmet.

Tänkte berätta om passet och när jag bläddrade igenom bilderna från det hittade jag den här. Bilden där jag drar ut trosorna ur rumpan!

Eftersom jag gärna bjuder på mig själv får ni också ta del av den. Och tittar ni en extra gång kan ni se att det ser ut som att jag funderar på vad den där kettlebellen egentligen gör i min rumpa!

Haha, det är inte på alla bilder jag ser stark och spännig ut ska ni veta. I mitt album döljer sig ett helt gäng sådana här knasbilder!

Passet då? Det berättar jag om imorgon, ackompanjerat av en bättre bild :-)


On the road!

Puh, äntligen på väg! Att få in en hel familj med packning och mat och mellis och kläder som är varma och andra kläder som inte är så varma och ja allt vad det nu är man ska ha med sig är minst lika jobbigt som ett träningspass, fast på ett annat sätt.
 
Planen för helgen är träning alla dagar utom idag. Om jag inte blir jättesugen och det råkar öppna sig en lucka någonstans under dagen. Vad det blir för träning vet jag inte, men jag har snokat reda på att det finns både utomhusgym och ett inomhus. Och så ska det hinnas med bad och vandring och lite annat.
 
Och vid ett svagt tillfälle lovade jag en kollega att springa på kalfjället. Eller, hon sa "du måste springa på kalfjället. MInst två timmar." Jag svarade "mm". Så det var väl inget löfte? Egentligen?
 
Det låter ju härligt, men jag sa undrande till sambon igår "vad gör man egentligen på ett kalt fjäll i två timmar?!". Njuter av naturen? Ja kanske, om man är orienterare som min kollega. Inte stads- och asfaltsbarn som jag. Där allt bara handlar om att ta sig så snabbt som möjligt från punkt A till punkt B, och då helst utan rötter, backar och andra "störande moment" ;-)
 
Jag ska dock ge det en chans. Kanske blir jag omvänd och kommer hem förvandlad till Skogsmulle himself?! En timme kan jag nog avvara åtminstone. Fast det kanske är vad som krävs för att bara ta sig upp för backen? Ja ni hör, jag har mycket spännande att se fram emot...
 
Ett gympass inne, ett utomhus, ett löppass och så förstås fredagsfighten! Jag drömde om den i natt. Det var födelseår gånger tio och annat härligt, men exakt vad det blir är ännu inte helt bestämt. Har ju några timmar på mig att klura på det nu!
 
Kanske dags för ett gäng av dessa nu?! Älskade burpees!
 
 
 
 

Pistoler!

Jag gjorde ju pistols, eller enbensknäböj eller vad man nu ska kalla det på svenska, förra veckan, och även i helgen. Någon kommenterade och undrade hur jag kunde göra pistols, som ju är så svårt.
 
Ja det är svårt. Titta på den här filmen så får ni se hur jag slet! Detta är förvisso mitt sista set och jag var ganska trött. Men ändå. Lägg märke till skillnaden mellan sidorna också! Första sidan är katastrof, andra går mycket lättare!
 
Men trots lite vingel och inåtlutande knän är jag nöjd. Faktum är att jag gjorde min allra första pistol (någonsin!) i maj detta år! Det var första gången jag blev introducerad för denna tunga övning och nej, jag klarade inte en enda! Tränaren sa "men Helena, det här borde du kunna!". Jaha, sagt och gjort. Bara att öva...
 
Och det gjorde jag. Ett tag. Sen glömde jag bort det och så kom det lite annat emellan. Men nu så. Nu är jag igång och övar igen. Målet är förstås att kunna göra dem direkt på golvet. Jag klarar en. Sedan dör jag nästan av den brännande smärtan i framsida lår. Aaaaaaaj vad ont det gör! Det är så tungt ju!
 
Eller vad säger ni? Kan ni göra pistoler? Om inte, börja öva, det är en riktigt ball övning när man klarar av den. Och det går att öva upp sig, från noll till åtminstone fem, det är jag ju ett levande bevis på! Och gör på en bänk eller bräda först, då är det lättare att få plats med benet och det smärtar inte lika mycket. Man kan också ta stöd av en käpp/stång/kvastskaft för balansens skull.
 
Lycka till!
 
 

Min träningsvecka

Det är inte så ofta jag lägger upp någon slags plan för hur veckan ska se ut. Åtminstone inte här i bloggen men nu har jag sett både den ena och andra planeringen på olika bloggar så jag kontrar, eller härmar ;-)
 
I min privata kalender ser jag dock till att boka in tid och utrymme för träningen, såklart! Både för min egen skull men också för att det blir lättare för hela familjen om alla vet när och var jag tränar. Nu tränar jag ju mestadels crossfit och då behöver man ju även vara lite förutseende och boka in sina pass på hemsidan.
 
Så, den här veckan ser det ut som följer:
 
måndag - lunchpass crossfit
tisdag - kvällspass crossfit
onsdag - vila (instruerar i idrott på jobbet men tränar ej själv)
torsdag - lunchpass crossfit
fredag - vila
lördag & söndag - gym, kettlebells, crossfit och kanske något mer.
 
Kommande helg består av massa massa rolig träning, med Betty, Maria, Beatatjata, Elbe och Annie. Som vi ska ha roligt och svettas tillsammans, och såklart lovar jag att lägga upp lite inspirerande bilder på oss alla ;-)
 
Och nu drar jag iväg, för att göra 100 burpess så snabbt som möjligt. Kollade vad jag hade för tid sist jag gjorde det, och insåg precis att oj! Hur ska jag kunna slå det?! Då gjorde jag 105 stycken, MED armhävning på 7.23. Det känns inte ens i närheten av realistiskt idag... Men vem vet. Jag ska åtminstone göra så snabbt jag bara kan, så har jag åtminstone gjort mitt bästa!
 
 
 
 
 
 
 

Kärt återseende!

Hej rodd! Länge sen sist, kul att se dig!

Ja ungefär så kändes det i min kropp alldeles nyss på gymmet. Jag fullkomligt älskar alla typer av roddövningar och de muskler det engagerar.

När man bara tränar crossfit blir det dock inte så mycket 'renodlad' styrka. Någon eller ett par övningar i början av varje pass (har ett inlägg på gång om hur det där med crossfit egentligen går till) men långt ifrån rodd varje gång förstås.

Så idag när det var tråksöndag livade jag upp mig själv med just rodd, i alla dess former, och lite andra efterlängtade övningar. Många brännande reps, superset och pulshöjare mellan seten. Hej burpee!

Genererar antagligen rätt go träningsvärk eftersom jag är ovan vid den här typen av träning nu, men det tar jag så gärna!

Obs! Vill bara förtydliga att jag INTE kände mig trött och sliten i kroppen idag utan det var bara det att jag inte hade lust att springa. Men träna, det ville jag gärna, och träning blev det ju :-)

 

 


Tidigare inlägg