Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Varning för halka!

Dagens pass gav mig darriga armar trots att jag fegade lite på bänkpressen. Eller fegade kanske jag inte gjorde, jag lyfte tyngre än senaste gången i boxen, vilket var i höstas. Men jag hade kunnat lägga på mer. Som coachen sa "det värsta som kan hända är att ni inte orkar, och då vet ni ju det, där har ni ert max". Och dit nådde jag inte idag.
 
Men för att se det hela positivt, jag vet ju var jag kan börja nästa gång. Och enkelt var det ju inte, det handlar kanske om två-tre kilo, fem max, så det var inte så att jag lökade mig genom dagens pass. Såklart!
 
Vi gjorde också strikta chest to bar, där man alltså bara hänger i stången och inte får kippa, hjälpa till med resten av kroppen alltså. Det gick fint. Det är ju egentligen jätteballt, att kunna dra sig upp sådär bara! Ibland glömmer jag bort det, särskilt när jag ser att andra är så mycket grymmare. Man får påminna sig själv om sina egna bra sidor då och då.
 

Och så woden då, löpning och armhävningar. Ser enkelt ut på pappret och det var inte jättejobbigt, mest bara halkigt! Jag var livrädd för att ramla och slå mig men klarade mig på fötterna hela tiden. Tur!

 

Anna, som fick bästa tiden, sprang på som en tok och jag fattar inte hur hon vågade? Anna sa också så här, om gårdagens pass, när jag frågade om hon kan göra handstand push up, "Ja! Eller, jag har inte kunnat det alls förut, inte kunnat rubba mig överhuvudtaget, men igår bara gick det!".

 

Åh, nästa gång det är hspu i dagens pass ska jag också gå. Och då ska jag också få uppleva hur det bara funkar. Ni vet, om man tror riktigt hårt blir det verklighet!

 

 

 


Revansch

Lite så kändes dagens träning. Revansch mot vad vet jag inte riktigt? Mot min kropp som är varannan-dag-sjuk kanske? Idag mår den bra och det är bäst att smida medan järnet är varmt så jag betade av lite intervaller på löpbandet, med mitt kommande Marathon i tankarna. Körde de klassiska 30/30, maxa 30 sek, hoppa av och vila 30 sek. Jag kör 15 stycken men det kan man förstås variera. Dock är det bra att bestämma sig innan, så man vet vad  man har att hushålla med så att säga.

 

Idag fegade jag lite och insåg att jag hade kunnat gå ut hårdare. Började någonstans på hastighet 16 eller strax över och slutade på 18,2. Det säger ju inte er något eftersom alla löpband är olika, och det är inte därför jag skriver det heller, utan mer bara för att jag själv ska ha möjligheten att titta tillbaka om jag vill. Jag är inget fan av träningsdagböcker, det passar mig inte att bokföra vad jag gjort, men ibland skriver jag det här i bloggen, så kan jag, om jag nu mot all förmodan vill, gå tillbaka och jämföra.

 

Efter intervallerna instruerade jag syrran i lite "maq-träning". Muscle-action-quality. Det finns en hel bok om det och det är funktionell träning så mycket det bara kan bli. Skön och underbar träning. Jag ska visa er några av övningarna någon dag men annars är ett hett tips att köpa boken. Den finns bland annat här, för 288 kronor.

 

En hyfsat bra stretch efter hela alltihop. Ska jag nu ge mig på det där med löpningen gäller det att vara "duktig" från början och ta hand om vaderna, och stretcha utsida lår för att skona knäna. Lite skumrulle och massage vore inte fy skam det heller. Får se om "någon" kan åtgärda det ikväll?!

 


 



 

Nytt inköp

Nu ska jag avverka några kilometer på löpband. Inte lika kul, friskt och fräscht som ute men idag får det bli så. Och det kommer gå kalasbra eftersom jag äntligen köpt mig ett fodral till telefonen och därför slipper hålla i den.

Det kommer bidra till extra fart och energi. Jag bara vet det. Eller inbillar mig?!

Nu kör vi!

 


Förväntansfull

Vet ni, jag har ju en startplats till Stockholm Marathon, och jag har ju så sakteliga börjat springa lite. Jag tänker inte "satsa" på maran, men den finns där i bakhuvudet. Så länge jag tycker det är roligt springer jag vidare men känner jag för mycket tvång och måsten gör jag antagligen hellre något annat.
 
För att få lite extra stöd och hjälp på vägen har jag varit i kontakt med en löpcoach!
 
Vad nu då? Det där kan jag väl själv, jag som ändå jobbar både som coach och pt. Jo, förvisso kan man tycka så. Men hur många frisörer klipper egentligen sig själva? Går en läkare aldrig till en annan läkare när hen blir sjuk? Hur många psykologer sitter framför spegeln och talar till sig själva när de behöver råd och stöd? Ja ni förstår vad jag vill komma fram till va? Att även ett proffs behöver vägledning ibland. Inte för att jag ser mig som ett proffs, men ja, ni förstår...
 
Så varje gång jag öppnar min mailbox nu ser jag det senaste mailet från henne och påminns om att just det, jag ska ju kanske göra det här. På riktigt. Spännande!
 
Inget är dock klart ännu och huruvida jag kommer vara mer offentlig med det om det blir av får vi se, men åh, det är kittlande nervöst och roligt ju!
 
                                                
 
 

Snabbt avklarat!

Dagens pass;
 
10 min uppvärmning med stegrande tempo på löpbandet
15 min intervaller, maxa 30 sek/vila 30 sek
5 min nedvarvning
 
Fem varv av:
5 toes to bar
10 draken
15 tåhävningar
 
10 "bonus-toes-to-bar" och tre plankor. Lite snabb stretch. Done! 45 min totalt. Snabbt och enkelt och ni vet väl att det är kvalitet som räknas, inte kvantitet?!
 
Det var lite halkigt i skorna idag, efter pedikyren och alla oljor och krämer imorse!
 
 

Lite i taget.

Åh, jag blir ju så sugen på mer. Alltid. Kan inte hejda mig utan går nästan alltid för snabbt fram. Vad det än gäller.
 
Men nu försöker jag verkligen minnas hur det blev förra våren när jag kutade som en galning både hit och dit och mina vader hojtade nej var och varannan gång och till slut vägrade något som helst samarbete med mig.
 
Nu försöker jag istället öka stegvis och hittills har det gått över förväntan! Igår var jag galet sugen på att dra på med en mil men nej, jag hejdade mig och det fick stanna vid åtta kilometer. Sen jag "började" springa förra veckan har distanserna ökat med ungefär en kilometer per gång. Helt lagom och om jag fortsätter i det här tempot hinner jag nog upp till marathondistansen innan juni.
 
Fast det är klart, med en kilometers ökning vid varje pass kommer jag snart att tröttna. Det kommer att ta alldeles för lång tid och bli alldeles för segdraget. Och det kommer naturligtvis heller inte ge mig särskilt mycket att bara mala på och mala på. Men stegvis ökning håller jag fast vid. Jag lär av mina misstag. Äntligen! Det är nog banne mig första gången det har hänt?!
 
Och så är jag alldeles extra noga med att sträcka ut mina vader, både med rakt och med böjt ben för att komma åt hela härligheten på ett bra sätt.
 
 
 
 
 
 
 

Ryser av känslan!

Känslan! Den är nästintill obeskrivbar men jag gör ett försök.

Jag tog en löptur nu på förmiddagen, med målet att hämta upp en av våra bilar som varit ute på vift. Runt sex kilometer i bra tempo. Kände hur trycket i benen börjar infinna sig igen.

Nästan framme vid målet och jag trycker igång 'The Winner takes it all' och fokuserar på målet. Marathon. Hur jag närmar mig målet där familjen väntar och hejar. Hur trött jag är men hur jag ändå orkar hela vägen fram. Det finns krafter kvar och jag trycker på lite extra.

Jag fantiserar och föreställer mig så hårt att tårarna nästan börjar sippra fram. Så stolt över mina fyra mil!

Eller... Nu var det ju bara 7.5 km idag. Men ändå, känslan är densamma. Glad, stolt och stark, och att det är en bit kvar till fyra mil, det spelar väl mindre roll?!

 


Förbättring!

I tisdags sprang jag fem kilometer på 28 minuter, förvisso utomhus och på lite bitvis isigt underlag. Men ändå. Idag sprang jag sex kilometer på 31 minuter. Yeah! Det går framåt ;-)
 
Jag fantiserade som vanligt. Denna gång om hur jag spurtade in i mål på Stockholm marathon, efter dryga fyra mil, på lätta fötter. Hehe, hur var det nu med den där optimismen...?
 
Och nu har jag nyss maxtestat i plankan för att hänga med i Sofys plankutmaning. En utmaning som jag gillar trots att jag inte gillar utmaningar. Det står nämligen ingenting om hur mycket eller ofta man ska planka utan helt enkelt bara att man ska bli bättre. Precis så som jag fungerar! Tiden? 3.16. Ja, minuter och sekunder förstås ;-)
 
 
 
 
 

Marathontempo men knappast sträcka

Jag önskar jag kunde säga att jag känner mig laddad för en mara om fem månader men nja.... Gårdagens löptur ökade tyvärr heller inte laddningen. Dessvärre. Det var skönt att springa och jag höll ett bekvämt tempo där jag hade kunnat mala på i all oändlighet om det inte vore för att jag just nu finner oändlighet ganska så trist samt att mina knän blir lite upprörda av detta asfaltsstudsande.
 
Jag tror inte att det blir någon mara, om jag ska vara helt realistisk. Men man ska aldrig säga aldrig. Om jag börjar nöta rejält nu kanske löpsteget infinner sig, mina knän går med på belastningen och hjärtat jublar över att få jobba konstant i sisådär fyra timmar. Ja vi får se helt enkelt. Fram till dess fortsätter jag träna det jag känner för och håller barmarken i sig hinner jag kanske klämma in ett par tre löppass till innan det närmar sig juni?
 
Igår samlade jag ihop dryga 5 km, på 28 minuter. Som sagt, man blir bra på det man tränar och det märks sannerligen att det inte var igår jag sprang.
 
Tror inte ni också att de här fina skorna från Sportamore skulle öka både lust, motivation och ge mig ett bättre flås?
 
 
Wmns Nike Free Run+ 2 EXT Nike Grå/Orange

Vår i luften!

Det första jag såg imorse var gräset. Jag kan se gräset! Ja! Våren är i antågande! Ja jag vet, jag är en urbota optimist. Eller naiv?

Vi firar med en löprunda!

 


Första tanken!

Det allra första som slog mig imorse när jag vaknade var "men shit, jag har ju för tusan anmält mig till Stockholm Marathon!!". Jag minns inte ens när jag senast sprang, och det är ju bara att inse; för varje dag som går kommer jag en dag närmare starten...
 
 
Bild från Stockholm Marathons hemsida, och jag måste nog gå in där och läsa på lite, peppa mig själv.
 
 
 

True!

Tufftröjan på idag ;-)

Tre långa lärorika teoretiska dagar till ända. Nu börjar det praktiska!

Idag kände jag för ett enkelt pass som inte kunde misslyckas eller krävde för mycket hjärna. (Betty, frivändningarna blir imorgon!) Svaret - snabba intervaller! Bara att ösa på så är det snart avklarat.

Avslutar med plankor och ordentlig stretch nu. Heja mig! Fast nej, jag är fortfarande ingen 'stretchare' utan gör det mest i förebyggande, rörlighet på morgondagens agenda...


Testar suget

Efter kommentarer på mitt inlägg om marathon och om hur härligt det är att springa bland höstlöven bestämde jag mig för att testa.

Ja! Det är jättehärligt! Nu. När jag är klar.

Jag var ganska seg men är ändå nöjd och glad, och tycker på något sätt att det är ganska häftigt att jag bara kan ge mig ut och springa en mil sådär, utan problem. Like a walk in the park ;-)

Bara tre till så är jag i mål...



Galet sugen!

Läste senaste numret av Runner's world häromkvällen. Jag trodde att jag hade släppt suget efter marathon, med alla vadproblem och annat. Men BAM! Det kom tillbaka!!! Med rejäl kraft.
 
Och Göteborgsvarvet. Och tjejmarathon. Och Lidingöloppet. Åh, jag är sugen på att springa lopp! Fast springa nu? Nej, det är jag inte ett dugg sugen på... Men så brukar det vara. Vinter betyder inneträning, vår och sommar löpning. Vi får se om lusten och suget finns kvar sen i vår när det börjar närma sig...
 

Som jag sprang!

Den sämsta tänkbara uppladdningen. Tre timmars sömn. Jag upprepar. TRE! Lilla fröken B var pigg och glad hela natten. Fascinerad av mörkret och gatubelysningen. Suck...

Men bara att bita ihop och dra på springkläderna. Och så härligt det var! De där små barnen alltså!

Jag jobbar ju på högstadiet men fick idag umgås med hela åldersspannet och de är ju bara för gulliga! De tyckte det var "heeeelt otroligt" att jag orkade springa hela varvet. Utan att stanna. Och när jag gjorde mina utfall härmade de. Frågade varför jag gjorde det. Om det inte gjorde ont (jo!) och hur stark jag är när jag gör "såhär" och visade med armen hur man spänner. Haha, gullungar!

 

Löpningen gick hur som helst över förväntan och utfallen sved skönt efteråt. Lätt regn hela tiden, men det var nog precis vad jag behövde för att pigga på mig lite. Och energin hela loppet gav, plus alla era härliga kommentarer om fredagsfighten har hållt mig uppe hela dagen! Tack :-)

 

Svettig och glad! Och blöt av regn.

 

Tiden blev 11.54, spåret var 2,5 km. Jag är mycket nöjd! Satsade på under 13 och det gick ju vägen. Snabbast i mål var en kille i 8:an som sprang på 8.42 har jag för mig. Där har jag något att jobba på ;-)

 

 

 


Springslanten

Som om det inte vore nog att oroa sig för det stundande klubbmästerskapet och crossfittävlingen. Nu ska det minsann tävlas i löpning. Och det redan imorgon!
 
Om det finns fler lärare här så har ni kanske också hört talas om Skoljoggen aka Springslanten? På vår skola äger det rum imorgon och eleverna har att välja på att springa eller gå en sträcka av 2,5 kilometer. Lärarna likaså. Utom de (jag) som blir beordrade av sina idrottslärarkolleger att de minsann "måste springa. MED nummerlapp och tidtagning."
 
Jaja, det är väl inte hela världen. Jag kan nog ta mig runt det där spåret, trots att det är backigt och dant. Men vinner, det gör jag garanterat inte. Jag har en elev som springer milen på 38 minuter och jag skulle sätta rätt mycket pengar på att han kommer vara i toppen.
 
Och nej, förstås ser jag det inte som en tävling! Jag föregår med gott exempel. Ställer upp för att visa att det är roligt med löpning och att man inte måste vinna utan att deltagandet är det viktiga. Och slanten då? Jo man ger en valfri summa pengar som går till välgörande ändamål. Fint.
 
Wish me luck och håll tummarna att det inte regnar!!
 
Ps: innan jag sätter av i spåret ska jag se till att klara av fredagsfighten, ni är väl på även denna vecka?!
 

Stolt som en tupp

Jättebra jobbat alla ni som sprang Tjejmilen! Och vad härligt det är att läsa om era tider, vissa supersnabba verkligen, andra lite långsammare, men alla nöjda och glada, vilket ju är det viktigaste!
 
Tusen tack för alla fina peppande kommentarer före Tjejmilen, och för allt beröm efter! Jag var lite besviken på min tid eftersom den hamnade så nära 50 minuter. Då blev jag liksom varse att det hade kunnat gå att pressa lite till och komma under 50. Det hade jag aldrig trott!
 
Sen fick jag dock se min mellantid, och den genomsnittliga hastigheten. Och då blev jag stolt som en tupp! De fem första kilometrarna sprang jag på strax över 26 minuter, helt okej för att vara jag. En snittid på 5.18/km. De sista fem snittade jag 4.52/km. Yeah!!
 
Så snabbt har jag aldrig sprungit någon längre sträcka och jag sprang alltså två minuter snabbare sista än första halvan av loppet. Och med den vetskapen inbillar jag mig att om det bara hade varit lite lite mindre folk vid starten så hade jag garanterat kommit under 50. Eller hur?! ;-)
 
 
 
 

50:53

Såhär; vi stod i toakö. Länge. När det var tio minuter kvar till start insåg vi att bajamajabesök inte skulle hinnas med. Ur kön, springa bakom bajamajorna och kissa på gärdet. Ja, det finns ju inga buskar där, eftersom det är just ett gärde!

Men vi var inte ensamma. Där fanns även de som gjorde nummer två. Och torkade sig med t-shirt. Sorry för utförlig information!

Sen gick starten. Jag fick håll. Jag som aldrig får håll! 3 km, sen lättade det. Då kom vadontet. Men det gick bra ändå! Jag sprang med lätta steg, pigg och snabb. Sista kilometern var tung men det gick att pressa ur lite extra energi.

Genom en rejäl geggapöl och in i mål på 50:53. Sorry Beata ;-)

Nöjd men ändå lite besviken. Jag hade kunnat pressa mig lite till och kommit under 50. Det får bli nästa år!

Nu rehab och vadmassage. Den krampar och värker. Inte bra.

Hur gick det för er andra?


Tankar om imorgon

Så här tänker jag inför morgondagens lopp (Tjejmilen, om nu någon missat det?!).
 
Först och främst, just det! Vi ska ju springa. Imorgon!
 
Hm, undra vad jag ska äta till lunch? Tåget hemifrån går kl 8, starten 13.00. Någonstans däremellan krävs en rejäl påfyllning. Vad? Var?
 
Hoppas min vad håller.
 
En tid under 55 vore trevligt. Från början hade jag satt under 50 som mål, och om sommarens löpträning visade goda resultat, under 48. Tyvärr gick ju vaden sönder och det kom ett navelbråck emellan och nu på slutet en envis förkylning. Löpträningen gick med andra ord inte så bra.
 
Är det lång kö till bajamajorna så att man behöver gå i god tid kommer mitt psyke bli negativt påverkat. Jag kommer nämligen tro att jag behöver kissa PRECIS innan start, vilket ju är så gott som omöjligt.
 
Jag får verkligen inte glömma snorpapper!
 
Håll tummarna för att det inte regnar.
 
Borde man kolla bansträckningen innan?
 
Jag är väldigt avslappnad. Skönt. Faktiskt inte ett dugg orolig. Förutom för det där med kisseriet då.
 
Jag har laddat med tacomiddag, en lite lagom godisskål och det blir nog kanske även ett par skopor glass och chokladsås. Trots att jag egentligen inte gillar den typen av laddning eftersom den gör mig seg istället för pigg. Men jag tror på att atmosfären och energin av allt folk runt omkring tar mig framåt med lätta steg!
 
Och sist men inte minst, vad roligt det ska bli! Att åka till storstaden, äta tapasmiddag, kanske shoppa lite och samtidigt ha ett gött löppass i kroppen!
 
Allra allra sist, ni lovar väl att komma fram och säga hej om ni ser mig?!
 
Så här kommer jag se ut, om det är
a) Varmt (inte troligt)
b) Kallt (mer troligt)
c) Regnigt (tyvärr troligt)
 
 
Lycka till så himla mycket alla ni som ska springa! Berätta gärna hur det gick för er sen!!
 
 
 
 
 
 
 
 

55 minuter senare...

Jodå, det gick vägen (hehe). Men att irra runt på cykelvägar och trottoarer för att få ihop en mil var väl inte världens roligaste. Och så många färdiga asfaltslingor har vi inte att tillgå här.

Men kroppen höll! Det viktigaste! Lite känningar i ena vaden så det blir ännu mer tåhävningar och stretch nu, för att förebygga ytterligare strul.

Pulsen stadigt på 168-170 hela rundan och sträcka och tid enligt runkeeper kan mycket väl stämma. Nöjd!
 


Tidigare inlägg