Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tack för den här tiden!

Ja, jag vet, jag har medvetet valt en rubrik som spelar lite på era känslor. Så att ni SKA tänka "vadå?! Ska hon sluta?". Jaja, lite självsäker får man vara ibland. Och så att ni inte missar det här inlägget i era långa listor över inlägg som ska läsas. 
 
Men nej, jag ska inte sluta. Bara flytta. Ni vet, jag har ju gnällt en del över blogg.se och surat när det inte fungerat och så vidare. Nu har jag gjort slag i saken och här hittar ni min nya blogg. Lite nytt utseende men jag tror nog att ni ska känna igen er. Innehållet är ju detsamma! 
 
Kom över och säg hej vet ja!
 
www.bodycomf.se  Enkelt va?! 
 
En av skisserna jag gjorde för att komma fram till hur jag egentligen ville ha det. En idé var ocskå att scanna in bilden och använda den som header. Hehe, alla idéer är inte menade att genomföras ;-)
 
 
 
 
 
 

Något nytt!

Jag hittade något nytt på min mage häromdagen. En ny ruta! Eller två, de sitter ju ofta i par så att säga. Man kan, om man är helt nyvaken och tom i magen, och står i ett starkt ljus, skymta de två nedersta rutorna nu. Inte riktigt lika tillåtande med kosten och crossfit är vad som fått dem att vilja kliva fram. Tackar tackar säger jag! 
 
Man kan också tydligt se min delning en bra bit ovanför naveln. Dessvärre får jag nog acceptera den. Efter första graviditeten hade jag ingen aning om hur jag skulle träna och blev rekommenderad helt fel övningar och ja, det där med plankor var något jag satsade på först efter andra graviditeten så jag får nog leva med det lilla glappet.
 
Det är inget som stör mig och det är sällan jag står och flexar och spänner så att det syns. Det man får ha i åtanke är att de inre magmusklerna kanske inte är helt pålitliga när det gäller riktigt tunga lyft, och att jag inte ska pressa mig mer än att jag klarar att hålla en stark "platta" när jag lyfter, så att det inte putar ut ett berg genom hålet. Då har jag tappat kontakten och då är det bättre att lätta på vikterna. 
 
Ganska lätt att undersöka också, bara att känna med en hand, titta, eller låta någon annan hålla handen mot för att kontrollera att allt är som det ska. Och jag har som sagt vant mig vid delningen nu, efter fem år tillsammans.
 

 
 
 

Trendig mat

Jag såg den här lilla notisen i tidningen häromveckan och kände direkt igen flera av sakerna på listan. Att mala mjöl hemma har jag gjort länge, av mandel. Fast nu finns det att köpa färdigt, dessutom billigare, så det har jag övergett nu men man kan säga att jag låg i framkant där. 
 
Och ankägg, det skrev jag om redan i somras. Sen att jag inte åt det är en annan sak. Det kommer kanske detta år? 
 
Te, bröd och matdokumentärer, jadå, inget nytt där inte. Och när jag var hemma hos mina föräldrar sist hade de investerat i en egen rök och rökte lax så det stod härliga till. Vi är med andra ord ett ganska trendigt släkte, vi Bodycomfar ;-)
 
Ni då? Hur trendiga är ni? Ligger ni steget före eller halkar ni lite efter? 
 
 

Revansch

Lite så kändes dagens träning. Revansch mot vad vet jag inte riktigt? Mot min kropp som är varannan-dag-sjuk kanske? Idag mår den bra och det är bäst att smida medan järnet är varmt så jag betade av lite intervaller på löpbandet, med mitt kommande Marathon i tankarna. Körde de klassiska 30/30, maxa 30 sek, hoppa av och vila 30 sek. Jag kör 15 stycken men det kan man förstås variera. Dock är det bra att bestämma sig innan, så man vet vad  man har att hushålla med så att säga.

 

Idag fegade jag lite och insåg att jag hade kunnat gå ut hårdare. Började någonstans på hastighet 16 eller strax över och slutade på 18,2. Det säger ju inte er något eftersom alla löpband är olika, och det är inte därför jag skriver det heller, utan mer bara för att jag själv ska ha möjligheten att titta tillbaka om jag vill. Jag är inget fan av träningsdagböcker, det passar mig inte att bokföra vad jag gjort, men ibland skriver jag det här i bloggen, så kan jag, om jag nu mot all förmodan vill, gå tillbaka och jämföra.

 

Efter intervallerna instruerade jag syrran i lite "maq-träning". Muscle-action-quality. Det finns en hel bok om det och det är funktionell träning så mycket det bara kan bli. Skön och underbar träning. Jag ska visa er några av övningarna någon dag men annars är ett hett tips att köpa boken. Den finns bland annat här, för 288 kronor.

 

En hyfsat bra stretch efter hela alltihop. Ska jag nu ge mig på det där med löpningen gäller det att vara "duktig" från början och ta hand om vaderna, och stretcha utsida lår för att skona knäna. Lite skumrulle och massage vore inte fy skam det heller. Får se om "någon" kan åtgärda det ikväll?!

 


 



 

Lunchpatrullen på besök

Jovars, ibland är jag lite bortskämd. Typ som när mamma lämnar livet på landet och beger sig in mot stan, plockar upp syrran på vägen och kommer hit och lagar mat. En mycket bra trend som jag hoppas är här för att stanna. 

 

Idag blev det rotfrukter i ugn, broccoli och köttfärssås, och mat är alltid så mycket godare när någon annan lagat den, eller hur?!

 

Nu har jag en otrolig crossfitlängtan men det blir nog inget pass i boxen idag, och dagens pass var ändå inte en favorit för mig, marklyft och hspu. Men ändå. Det blir gymmet i eftermiddag och min blivande löpcoach har hört av sig och ojoj, det börjar visst dra ihop sig. Dags att ta tag i löpningen lite mer konkret, och låta fötter och ben jobba, inte bara hjärna.

 

Instruktion i funktionellt pass med syrran och löpintervaller på det. Japp, då var det bestämt då. Och ni, vad tränar  ni idag?

 

 

 

 


Okej då. Men bara på helgen!

Igår var jag på affären med stora A och så var jag så där alldeles extra snäll. Så där "åh, du är min absolut bästa mamma!"-snäll. Tur det, hon har ju inte så många andra att välja på...

 

Stora A fick välja bröd själv och det blev tunnbröd. Hon fick också välja en tidning med en massa prinsesskrimskrams och så till slut, det allra bästa. Hon fick köpa chokladdryck! 

 

Mina barn dricker inte mjölk, tyvärr, de gillar det bara inte. De dricker heller inte O'boy. Bra tycker jag. Men nu har det minsann börjat smyga sig in. Kanske har stora A varit hos kompisar som haft det hemma för igår på affären frågade hon mig om hon kunde få köpa "sånt där pulver som man blandar i mjölken". Aah, okej då sa jag och såg hur det riktigt lyste i hennes ögon av lycka.

 

Väl framme vid hyllan tittade jag på innehållet och förfasades. NEJ!!!! Hur ska jag ta mig ur detta?! Socker! På första plats i innehållsförteckningen. Nej, det här går bara inte. Jag kan inte låta mina barn börja och sluta varje dag med en sockerchock i flytande form. Jag vill inte! Men jag har ju lovat.

 

Okej, vi kompromissar.

 

- Det här får man bara dricka på helgen. Okej?

- Jaha. Varför då?

- För att... ja för att det är så himla mycket socker i och då får man hål i tänderna!

- Men jag har ju fina tänder, inga hål. 

- Mm, men på helgen, det räcker. Okej?

- Okej mamma! Och idag, bara idag?

- Jaja. Som ett smakprov.

- Åh, du är väääääärldens bästa. Tack! 

 

Ja så enkelt det kan vara att göra sina barn lyckliga ibland. Själv fick jag ett nytt te som jag sörplar på. Utan socker.

 

Hur tänker ni andra som är föräldrar, eller ni som tänkt att bli, eller ni som inte vill bli men ändå kanske har en åsikt i frågan? O'boy, bra eller dåligt? Eller kanske mer, hur ställer ni er till era barns sockriga önskemål?

 

 


Landet mittemellan

Ja det verkar vara där jag befinner mig nu? I fredags kände jag mig sjuk, i lördags lite medtagen, igår pigg och frisk som vanligt och idag helt skum igen. Innan helgen var det dock lite förkylning, nu snarare magsjukeliknande. Illamående och ont i kroppen. What?! Vad är det som händer? Antingen är man väl sjuk eller också inte. Det här är ju bara jättetradigt och trökigt.

 

Ingen träning idag men jag hoppas på morgondagen. Ingen direkt vettig middag idag heller, och där finns verkligen förbättringspotential inför morgondagen!

 

En tunnbrödrulle med kokt ägg och Bregott, några FinnCrisp med ost och saltgurka och ett par ynka äppelklyftor. Men ja, jag antar att ni känner igen er? När illamåendet slår till är hederliga vita snabba kolhydrater det som passar allra bäst.

 

Nu tar jag kväller, slappar, inväntar Top Model och imorgon ska jag arbeta hela dagen lång med en paus mitt i för ett härligt hårt pass i boxen. Ja, så säger vi va?!

 


Brist

Jag ser fler och fler sådana här lappar i min affär nu för tiden, och allt som oftast sitter de på smör, keso, kesella och någon gång har jag sett dem på mandelmjöl, lågkolhydratsbröd och andra "lchf-produkter". Intressant! Är det kesoförbrukningen som ökat eller har tillverkarna dragit ner på mängden? Är det månne den rådande omtalade "hälsohetsen" som skapat detta fenomen? ;-)
 
Nu äter jag inga större mängder keso så det gör mig detsamma om hyllan ekar tom, men skulle det bli äggbrist då jädrar. Eller, i och för sig. Då kan jag ju bara åka hem till mammas hönor och hämta upp ett gäng alldeles nykläckta ägg! Tur för mig!
 
Edit: Titta här! Det ÄR kesobrist i landet! En uppmärksam läsare informerade mig om läget. Fascinerande på något sätt!
 
 

Koma

När jag var någonstans på gränsen mellan barn och ungdom hände något stort i den svenska tv-historien. Det kom ett program som liksom var både verkligt men ändå på låtsas, riktat mot den lite yngre generationen. Åtminstone var det så jag uppfattade det när det helt plötsligt fanns något mer spännande än Björnes magasin eller Bullen att se.

 

Storstad. Minns ni det? Hur som helst, i serien fanns en tuff kille som kallades "Koma". Idag är jag han. Minst sagt!

 

Jag märkte redan i morse när jag vaknade (?) att något var annorlunda. Jag visste knappt var jag var och guidade mig ut till köket med hjälp av lilla B, där resten av familjen satt, något förvånade över min förvirrade uppenbarelse skulle jag tro. Och så fortsatte det. Eller inte. Jag har nämligen inte presterat något på hela den här dagen! Inte ett endaste dugg.

 

Jag har lagt i en maskin tvätt men inte orkat ta ut och hänga den. Jag har lekt med lilla B i sängen, jag har släpat mig runt i snickardammet, jag har tvingat i mig lunchen, totalt osugen. Jag sms:ade till en kompis förut; "dagens i-landsproblem; när man inte har något som måste göras utan bara en massa trevliga alternativ men inget ändå passar". Suck...

 

Det bara är en "sådan där dag" idag. Inget duger. Jag är för trött för att träna men för rastlös för att vila. För uttråkad för att sitta still men för seg för att sätta fart på mig själv. Jag hade kunnat träna, baka fröknäcke, ta en långpromenad, se en dålig serie på tv, läsa en bok... Men jag har inte gjort något. Jag bara går från rum till rum, förvirrad och förundrad över hur en förmiddag kan gå så snabbt utan att något, inte ens minsta lilla, blir gjort.

 

Jag ska göra ett sista försök att ta mig i kragen nu och jobba lite. Träningen får vänta till imorgon. Tror jag? Äh, som sagt, ingen idé att ens försöka planera eller prestera, i komaliknande tillstånd är det nog lättast att bara irra vidare här hemma...

 

Har ni en bra måndag? Och viktigast av allt, minns ni "Koma" och Storstad?

 

Bild från gårdagens obligatoriska chinsövning. Jag gör ett par stycken varje pass och tänker att det hjälper mig bli lite lite bättre hela tiden!


Det blir ändå aldrig som man tänkt...

Jag har nästan börjat ge upp mina tankar på att planera. Det är ju ingen idé för inget blir ju någonsin som jag tänkt ändå. Det är sjukdomar hit och dit, vab, stress och annat. Inställda träningspass, andra nytillkomna, matlådor som inte blir uppätna och middagar som inte alls blir av. Äsch, jag tror jag tar en paus från planeringsstadiet och gör som det faller mig in.

 

Så istället för att först jobba två dagar och sedan njuta av sportlov redan nu vara hemma med febrigt yrväder, försöka på ett magiskt sätt klämma in ett träningspass, fikadejta med en vän, städa upp efter nedsmutsande hantverkare och låta jobbet vänta till nästa dag. Eller dagen efter det. Eller dagen efter det. Jag är ju en av de där människorna som alltid ligger steget före så än så länge är det ingen fara på taket.

 

Jag vet ju att det inte går att genomföra med en närhetstörstande mini i knäet så varför ens försöka? Jag ägnar morgondagen åt mys istället. Så gott det går med tanke på snickeriet som ska äga rum här hemma. Håller ni en tumme eller två åt mig att den lilla är tillräckligt kry för att orka med ett träningspass? Eller ja, titta på ett, jag ska förstås inte tvinga henne att delta ;-)

 

 

Repris på detta imorgon? Banan i högsta hugg, på väg in för att utforska vad det egentligen är de gör där inne...
 

442 kronor

121 kommentarer totalt, på "alla hjärtans-inlägget" vilket genererar 242 kronor. Therese Kaldegård, en av de som kommenterade, skänkte 100 kr extra, likaså gjorde min mamma, massa tack till er! Så den totala summan blir således 442 kronor till Barncancerfonden. Ni var också flera som skrev att ni skulle skänka slutsumman så sätt igång! Extra tack till er!
 
Tusen tack för alla era kommentarer, snälla ord och för att ni engagerar er. Nu är pengarna inbetalda till Barncancerfonden och nästa år blir det ytterligare en repris.
 

Tack för er gåva!

Tack för att ni stödjer Barncancerfondens verksamhet. Er gåva gör att vi kan fortsätta kämpa för livet med vidare forskning och utbildning kring barncancer.

Er kortbetalning är genomförd och gåvan har registrerats hos oss.

 

 

 

 

Platt fall och lite rulla runt

Det blev ingen skivstångsträning, kroppen orkade inte. Jag var trött i axlarna och kände inte att jag ville pressa mig mer än nödvändigt så det blev en vända i trx-banden och det är verkligen härlig träning! Det är liksom bara att grabba tag i en tåt och göra lite det som faller en in.
 
Filmade lite olika kombinationer och övningar som jag ska visa er. Det är så roligt för man kan göra en övning och helt plötsligt kommer man på att man kan göra på ett annat sätt, vända eller vrida på sig, byta grepp och så blir det en helt annan övning. Och det går att sätta ihop i princip hur många övningar som helst så ska man bara skaffa sig ett enda redskap till hemmagymmet är trx eller liknande en bra lösning.
 
Jag testade också lite pistols, enbensknäböj, och överraskades av hur stark men obalanserad jag var i höger ben, medan det i vänster var tvärtom. Svagare men mycket balanserad. Som det är i kroppen för det mesta, asymmetriskt. Bara att träna vidare och vara medveten om vad som behöver justeras var.
 
Många vurpor blev det, men skam den som ger sig.
 
 
 

Men äsch då.

Det blev inget monstermegapass i boxen due to den lilla bacill som verkar vilja slå rot och jodå, nu har jag kommit hem och sportlovet har påbörjats och vad händer? Jo den blommar ut direkt förstås. Bacillen. I ett sista försök att kämpa emot rensar jag bottenskrapet från två Ben & Jerrys jag hittade i frysen, tittar på Gladiatorerna och planerar att träna imorgon bitti. Jodå, om man tror riktigt riktigt hårt så går det!
 
 
 
 
 

Skänk en krona!

Men alltså hallå?! Det är ju Alla hjärtans dag idag. Som jag helt glömt bort! Det kan bero på att jag lever singelliv återigen, eftersom min familj fortfarande är helsjuk och befinner sig hos farmor och farfar några mil härifrån. Så något hjärtligt romantiskt firande blir det inte. Mitt sällskap idag är istället två snickare som ska springa här fram och tillbaka hela dagen. Alltid nåt...
 
Men jag har ju mitt lilla mission att utföra idag. Eller, ni har! Det är ju ni som bär ansvaret nu. Det kan ju finnas en hel drös med nya läsare sen sist, sen förra årets hjärtedag, och en liten påminnelse är kanske på sin plats? Läs detta;
 
Kärlek är inte pengar, pengar är inte kärlek. Men, ibland kan pengar i någon mån översättas till något som trots allt ändå visar kärlek.
 
Förra året gick pengarna till Rädda Barnen, detta år går de till Barncancerfonden för att mitt hjärta snörps åt och tårarna stiger i ögonen så fort jag bara hör orden barn och cancer tillsammans.
 
Vad ska ni göra nu då? Jo ni ska lämna en kommentar till detta inlägg och besvara frågan "Vem är värd en extra hård och lång kram idag?" och för varje person som kommenterar lägger jag en krona både från den personen och en från mig till potten. 100 kommentarer ger således 200 kr, 350 kommentarer 700 kr, så nu är det upp till er!
 
Jag önskar er en fin alla hjärtans dag oavsett om ni väljer att fira den eller ej. Jag hoppas på många kommentarer under dagen och återkommer imorgon!
 
Puss på er!
 
 

Sovplanen som sprack innan den ens började

Jag hade en plan för den här veckan. Att sova minst sju timmar per natt, och att ligga i sängen ytterligare en timme, förslagsvis innan sömnen infaller. En timme för läsning, avslappning, prat och så vidare. Så det vara bara att räkna baklänges. Jag skulle gå upp kl sex, således ligga i sängen senast tio kvällen innan. Det sprack första kvällen eftersom vi då hade barnvakt och jag fick för mig att vi skulle passa på att njuta av lugnet och tystnaden och sitta uppe till elva.
 
Nästa kväll då, jag skulle ligga i sängen kl tio även då. Det lyckades jag med, men sen gick det sämre. Jag kunde nämligen inte somna. Och den minsta av väckarklockorna vaknade tidigt nästa morgon, väckte den stora och de båda ville gå upp och se Bolibompa. 04.45 på morgonen. Inga sju timmar där inte.
 
Och det sprack igår kväll med för då var det så skönt att få sitta i soffan och ta det lugnt när alla sjuklingar äntligen somnat.
 
Äsch, jag får göra ett nytt försök nästa vecka. När det är sportlov och alla är friska och krya och sover som de ska. Det var ju värt ett försök allafall ;-)
 
 

Mycket vill ha mer!

Åh, det går så bra nu! Jag är liksom lite pirrig och nervös mest hela tiden.
 
Träningen rullar på, crossfitsuget maxat, nästan som att jag önskar att boxen vore mitt vardagsrum. Företaget blomstrar och tankarna bara flyger iväg. Jag vill mera! Göra, veta, kunna, pröva... Bredda min verksamhet? Ny hemsida på gång, och många andra tankar i mitt huvud.
 
Åh, jag vill jag vill jag vill. Jag måste nog bara sortera ut VAD det är jag vill så jag vet i vilken ände jag ska börja!
 
Det här ska jag försöka applicera på fler områden i mitt liv. Inte bara när det gäller att träna och äta bra utan även i mitt lärarjobb, som coach, i personlig tränarrollen, som mamma, sambo, kollega och vän. Att tänka det är jag som väljer vad jag vill göra, och då finns det inga måsten. Visst?! Förutom disken då. Den väljer jag aldrig och än så länge är det inte miljömässigt försvarbart att använda engångstallrikar och bestick så där får jag försöka hitta en alternativ lösning.
 

The real deal

Semmeldagen imorgon, om det nu undgått någon?! Det har ju funnits semlor på bagerierna sedan strax efter jul. 
 
Jag är ganska petig när det gäller semlor. Bullen ska vara tung och kompakt, nästan blöt. Rykande färsk och absolut inte 'luftig' eller torr. Helst lite varm också. Mycket mandelmassa, och ja, ganska mycket grädde också. Och så toppad med florsocker, förstås! Så för att få det som jag vill ha det är det väl bara att dra igång baket och nu är det alltså the real deal som gäller! Smör, mjöl och socker. Det kan inte gå fel! 
 
Blir det lyckat är planen att ta med ett par stycken till jobbet och bjuda, och så förstås spara några till familjesemmelfikat imorgon! 
 
Gillar ni semlor? På den frågan svarar jag egentligen nej, om det inte är jag själv som gjort dem. Kräsen var det ja... 
 
 
 

Singel i stan

Sist jag handlade fick jag för mig att byta ut min favoritsort bland teerna, Earl Grey, till förmån för något mer... spännande? Valet föll på ett av de mer fruktiga teerna med något sånt där tramsigt namn som "Amalias allra bästa blandning", "Göta kanal" eller "Söders höjder". Ett te som jag alltid drack när jag var ung och levde som singel i stan.
 
Fel val! Är det något jag är känslig för så är det lukter, och jag kan bara inte med att dricka det nu! Det passar inte alls ihop med den person jag är idag och så fort jag öppnar burken förflyttas jag tio år tillbaka i tiden. Till min lilla etta på söder här i stan, till mitt rangliga köksbord, den konstiga kranen, det schackrutiga golvet och till de tankar och känslor jag hade då. Skitläskigt!
 
Fast vet ni vad? När jag tänker efter har jag även idag ett ranligt köksbord, om än ett annat, en konstig lös kran och ett schackrutigt golv. Creepy! Det enda som är annorlunda är att jag har tre andra att dela det med, och att mina tankar och känslor är lite mer stabila och vuxna. Och så förstås att jag är lite äldre.
 
Men nej, det här åker i soporna och in kommer Earl Grey igen. Om ytterligare tio år gör jag kanske samma sak fast med det teet? Och minns hur det var att vara dryga 30 och småbarnsmorsa?!
 
 
Någon som är sugen på en kopp "Margaretas magnifika megamustiga..."
 
 
 
 

Tänkvärt?

Syrran sa igår att hon tyckte att jag hade skrivit mycket tänkvärda inlägg på sistone. Har jag? Jag vet inte, men det kanske stämmer? Bloggen speglar ju antagligen ganska mycket hur mitt liv i övrigt är för tillfället vilket då borde tyda på att jag grubblar en hel del nu. Mer än vanligt kanske?
 
En bloggflytt är på gång, byte av portal, uppdatera och fräscha till hela företaget Bodycomfs leverne så att säga, och med det tittade jag tillbaka i arkivet och oj! Det händer mycket på ett år. Sannerligen. Och jo, det har kanske varit en del tankar och funderingar här inne på sistone, eller vad säger ni? Så hädanefter kommer endast ytliga inlägg, recept och spännisbilder, hehe.
 
En iakttagelse jag själv kunde göra gällande bloggen var att det var väldigt mycket kesella och proteinpulver inledningsvis ;-)
 
 
 
 
 

Färgsynkade?!

Sofy, som skriver bloggen uppochhoppa gillar orange, och det gör ju jag med. Jag är verkligen inne i en orange period som sträcker sig alltifrån brandgult till knallorange till lite mer senapsgul. Och nu börjar den gå över till mer knallgul.
 
Som idag, när jag hittade dessa helt underbara yogamattor på Stadium! Gula, och så fina! Men jag har redan tre stycken, och släpar ändå inte med mig någon av dem eftersom det finns mattor i studion. Så jag var inte berättigad att köpa en på något som helst sätt. Och jag lät bli men fortsätter garanterat att dregla.
 
Och så de allra senaste skorna från Nike då. Åh! Jag älskar. Och undrar om någon vill köpa mina grå som jag använt EN gång, så jag istället kan köpa dessa?!
 
Och så kommer jag hem, kollar lite bloggar och hittar detta! Är det månne en klargul period på gång?!
 
Mer gult och orange åt folket, eller vad säger ni?
 
 
 

Tidigare inlägg