Sambon ringde och frågade hur det gick med jobbandet. Va? Jobb? Öh, ganska trögt. Eller, det går inte alls. Jag får inget gjort alls och snart är det söndag och hela den här veckan har passerat förbi utan att jag hunnit göra något alls och bang! Där slog ångesten till!

 

Om vi backar bandet då. Vad har jag hittills gjort denna "frivecka"? Spenderat två heldagar med mina barn. Tränat tre riktigt bra pass. Träffat en vän. Sett en serie på tv. Tagit stora A till tandläkaren. Svarat på tonvis av mail. Skrivit ett par helt okej inlägg på bloggen. Rättat prov. Skrivit omdömen. Handlat. Städat. Tvättat. Och framför allt. Varit. Jag har bara varit. Jag har såsat, slöat, slappat och stressat endast lite då och då. Inte som i vanliga fall, då fördelningen är den omvända.

 

Jag har omedvetet bara stängt av. Jag är helt totalt ineffektiv. Allt tar mycket längre tid. Jag kommer inte ens igång med den sak jag ska göra innan tiden är ute. Jag planerar inte vad vi ska äta, jag duschar inte direkt efter träningen, jag äter inte lunch när klockan är tolv, jag bara är.

 

Jag tänker så här, att det borde vara varje människas rätt att ha en sån här vecka varje höst och vår. För att "komma ikapp". Eller för att helt enkelt bara tagga ner.

 

På min lista över saker jag borde göra finns fortfarande "ringa samtal, fixa fotobok, beställa planscher, städa köket, skriva brev, läsa böcker, se på tv, sova, baka..." Säkert kommer jag på söndag undra vad jag egentligen gjorde av den här veckan, och klandra mig själv för att jag inte gjorde mer. Men äsch, ibland måste man bara få varva ner, sluta vara så megahypereffektiv och bara låta livet göra som det vill med en.

 

Så på söndag när jag känner stressen inför kommande arbetsvecka, då får jag helt enkelt minnas denna vecka, då jag hade tid att stirra menlöst ut genom köksfönstret, fundera på fågelarter och lyssna på radio säkert tjugo timmar.

 

 

Såna veckor behövs och det här var ju din bonusvecka när det inte blev någon utbildning! Jag ser fram emot min sån vecka, nästa vecka...

Jo, man behöver sådana veckor! Dessutom tycker jag du har gjort en hel del i alla fall, även om du menar att det är lite. Men så hör du visst också till dom som alltid får lite mera gjort än vi vanliga. ;)

Jo, man behöver sådana veckor! Dessutom tycker jag du har gjort en hel del i alla fall, även om du menar att det är lite. Men så hör du visst också till dom som alltid får lite mera gjort än vi vanliga. ;)

Kommer man någonsin ikapp? Mina två yngsta barn har ännu inte fått sin fotobok färdig... och de är 8 och 5 år gamla. Skäms ibland men å andra sidan pratar vi mycket om hur de var när de var små. Försöker släppa skuldkänslorna kring det där och hoppas på en "frivecka" jag med ;o) Jag hade en period när jag väntade fjärde barnet då jag jobbade halvtid. Då sa jag till mig själv att njuta ordentligt för jag skulle aldrig få en sån situation igen, eller på bra länge. Det har jag gjort, tänker tillbaka ibland och kan njuta i tanken av lugnet jag hade då. Skönt! Så njut.. och andas :o)

Låter ljuvligt!