Ni är säkert flera som känner igen er? I det där med svart eller vitt alltså. Att allt antingen måste vara perfekt, och är det inte det så kan det lika gärna vara skitdåligt rent ut sagt. Längst ut på skalorna liksom. Det där mittemellantjafset är inte varken lockande eller intressant.

 

Antingen är man en person som tränar och då gör man det alltid, eller så är man en soffpotatis och blir tjock (ja, allt som oftast går det på bara en helg!). Antingen är man en person som äter nyttigt, och då äter man nyttigt för jämnan, eller så är man en sån som inte bryr sig utan stoppar i sig mycket av allt man är sugen på. Ja, och förstås blir man tjock. Över en helg.

 

Grovt generaliserat såklart, men känner ni igen er i tänket? Jag har varit där, och är nog fortfarande till viss del, men varken när det gäller mat eller träning längre, vilket förstås är mycket skönt! Dock har det ju krävts väldigt mycket övning förstås. Övning för att lära mig att jag inte alltid måste vara perfekt. Att jag inte alltid KAN vara perfekt. Att det inte alltid är roligt att sträva efter perfektion (eftersom man ju rätt sällan blir nöjd...).

 

Dock kan jag ibland få en släng av svart/vittänket och tappa bort mig själv i den grå sörjan så att säga. Jag tycker att jag står och trampar och inte kommer ur den där kladdiga leran i mitten, tills jag inser att jag ju egentligen inte vill det! Det är ju mitt i den där röran jag VILL befinna mig! Jag vill inte tänka/bete mig/sträva efter varken svart eller vitt utan balansen. Det grå!

 

Så, här sitter jag nu i blandningen av svart och vitt och övertygar mig om att hemmaträning är det bästa på sommaren! Det går snabbt, är effektivt, kan göras när som helst och hur som helst, och gymmet, ja det finns ju kvar i höst igen :-)

 

Men om, jag menar om, jag skulle få en släng av missnöje igen, har ni några fler fina argument för att hemmaträning är minst lika bra som gymträning? Trots avsaknaden av kabel- och smithmaskiner, löpband, cyklar och speglar...

Jag får kanske ta hjälp av Zuzana och hennes kompisar, men då måste jag bara lära mig att puta så där med rumpan och ha en fotograf som kan fånga det på bild ;-)

 

 

I am the queen of hemmaträning ;-) Jag tränar ju bara hemma som du vet. Jag gillar just att det går snabbt, man sparar en massa tid. Det är roligt, i alla fall de pass jag gör. Man får lika bra resultat med hemmaträning som på gym ( om du kollar mina foton, den kroppen byggdes inte med gymträning). Enkelt att träna var som hellst, inne, ute, på resor. Jag gillar det väldigt mycket och har ännu inte tröttnat. Sen passar det inte alla, men över sommaren är det ju perfekt :-)

Här har du en till hemmatränande :) Tränar också enbart hemma som du vet och stortrivs med det, bekvämt, tidsbesparande och kul att kunna träna ihop med mannen, det skulle vi inte kunna göra på gym, inte nu när barnen är små.
Trevlig midsommar!!!

Håller med föregående - hemmaträning är fantastiskt. Anlände till västkusten, med mina träningsredskap, igår. Körde ett pass då på kvällen och ett i förmiddags. På gräsmattan, i solen. Helt ljuvligt! Och efteråt fick barnen spruta ned mig med vattenpistoler, så även de var jättenöjda. Som sagt, helt ljuvligt.

Försök se begränsningarna som utmaningar? Typ hur svårt är det att få till ett superpass på gymmet? Men att träna riktigt hårt hemma, det kräver liksom uppfinningsrikedom. Och så kan man pröva nya konstiga övningar utan att någon ser en. Igår körde jag ett galet magpass, som bla innehöll rulla in bollen under magen med ett ben. Hade jag vågat mig på att göra det på gymmet? Förmodligen inte. Det tog ett tag innan jag fixade tekniken om man säger så :) Men när det väl funkade så var det ju en riktigt bra övning som tog hårt på magen. Så gör tekniktunga pass? Och använd lite av tiden som du sparar på hemmaträningen till att öva in nya coola övningar. Som du sedan kan stoltsera med på gymmet i höst :) Eller, hur var det nu, vi tränar för att må bra? Inte för att se coola ut?