Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kokosfrallor!

 
Ja, jag vet. Det ser ut som kakor! Fast det är det inte. Men det smakar nästan lika gott :-)
 
Jag testade lite med det där kokosmjölet tidigare idag och resultatet blev tre frallor och en tekaka. Jag visste inte riktigt vilken form som skulle bli bäst så jag provade två. Frallorna blev små, men går att dela. Fast jag kör nog ändå på tekakeform nästa gång. Enklare.
 
Det blir ju ganska torrt och sprött när man bakar på kokosmjöl så man kan gärna blanda i något annat mjöl också, och tänka på att ta mer vätska. Kanske även mer bakpulver?
 
I mina bröd hade jag
 
2 dl äggvita (motsvarar 6 vitor, men man kan säkert använda hela ägg om man vill det!)
 
1 dl kokosmjöl
0,5 dl dinkelmjöl fullkorn
1,5 tsk bakpulver
1 msk pofiber
1 msk linfrö
1 tsk husk
salt
 
1 msk smält smör
 
Vispa äggvitorna till ett skum. Blanda torra ingredienser. Häll ner smöret i det torra och rör sedan ner det i äggblandningen. Låt svälla några minuter och gör sedan valfria mängd och form på dina bröd.
 
Grädda en kvart i 175 grader.
 
Det blir som sagt ganska torrt, och nästan kaklikt, men kanske kan man tillsätta keso eller kesella? Vi experimenterar vidare tycker jag :-)
 
Just det, näringsinnehåll för er som intresserar er för sånt: 150 kcal per fralla/tekaka där 32% är protein, 24% kolhydrater och 44% fett.
 
 

I väntans tider...

Har spenderat några timmar på sjukan, för att få mitt förband utbytt. Jag är ju nämligen allergisk. Mot PLÅSTER! Vilket inte passar så bra när man ska ha ett stort ett mitt på magen... Det kliar ihjäl mig och jag är rödprickig och fin. Nu fick jag ett nytt, av annat fabrikat, som suttit på drygt en timme, och japp, det kliar lika mycket det. Not so nice!
 
Dessutom, min mage är ju kanonsvälld! Jag överdriver faktiskt inte när jag säger att det ser ut som att jag svalt en fotboll. Eller är gravid i femte månaden. Mitt midjemått är mer än 20 cm över vad jag brukar ha! Svullen alltså! Den är omöjligt att dra in också. Hur mycket jag än spänner och försöker så står den ut, lika mycket. Vad är det i den? Vätska?
 
Jag tror inte riktigt det ska vara så? Jag får avvakta lite mer, men går det inte ner inom ytterligare ett dygn ringer jag nog läkaren och frågar om hon råkade operera in ett litet embryo när hon höll på och grejade och gjorde hål i min mage.
 
                                                                Stor, större, störst...!
 
 

Jag lever med en klok man.

Ibland är det så enkelt. Mycket mindre komplicerat än man tror.
 
Häromdagen när jag och sambon flanerade över Stockholms södra kvarter såg jag något på löpsedlarna om det där "larmet" som gick ut i veckan. Larmet om att det var farligt att äta high protein low carb, det vill säga lchf. Öh...? Jag tycker så här, att om man nu ska varna och larma och ha sig så kan man ju åtminstone reda ut begreppen innan man gör det. Veta vad det är man säger är så oerhört farligt. Det är väl det minsta man kan begära?
 
Jag var tvungen att uttrycka min irritation över det hela och då sa min sambo så här;
 
"Ja, tänk att om någon skulle fråga mig vad jag äter, och jag skulle svara sanningsenligt, så skulle ingen veta vad jag menar. Jag äter mat. Jag äter falukorv ibland, mackor, ägg, grönsaker när jag känner för det. Ja jag äter mat. Enkelt va? Inga bokstavskombinationer eller dieter eller annat. Men om jag nu var tvungen att sätta ett namn på min kosthållning, då skulle det bli hq."
 
Vadå hq frågade jag.
 
"Ja, hq. High quality. Jag äter vad jag vill ha, men av så bra kvalité som möjligt. Ekologiskt kött. Inte färs från en söndertrampad gammal dansk kossa som slagits om platsen i slakttransporten. Fräscha lokalt odlade grönsaker. Bröd från kvartersbageriet. Kanske falukorv någon gång även om det innehåller en del tvivelaktiga saker, men då den bästa falukorven. Hq-falukorven :-) Enkelt. Mat, inte bokstäver."
 
Och jag har ju min filosofi; mat, inte siffror. Kombinationen kan väl inte bli bättre? Tänk så okomplicerat det kan vara, särskilt när någon klok man yttrar sig i frågor som han egentligen inte kan något om :-)
 
              
 
 
 
 

Nä nu går skam på torra land...

Men vad är väl detta?! Ja, det ser jag väl, att det är choklad och bullar. Det vet jag mycket väl vad det är för något.
 
Det jag undrar är vad det gör i kassan på min affär? Där det vanligtvis hänger tuggummin och halstabletter. Jag trodde att vi var på väg mot er mer hälsosamt leverne, där man inte vill pracka på kunderna en massa "sånt där som bara slinker ner i korgen utan att man visste hur och man är ju så sugen när man står där i kassan och köar och ja, det kanske är lika bra vi har en chokladbit hemma man vet ju aldrig när man blir sugen...."
 
Var det inte så ett tag? Att man hängde upp prydliga rader av nötpåsar och dylikt? Antagligen sålde det inte tillräckligt bra, och nu är man tillbaka till att proppa kunderna fulla med sötsaker. Ja, det är klart man har ett val, man behöver inte köpa bara för att det hänger där. Men ändå.
 
Och var tog mina tuggummin vägen?!!
 
Hur ser det ut i era affärer? Föregår de med gott exempel eller hänger de fram det som säljer bäst?
 

blogg.se - inte min bästis just nu...

Om det är fler som bloggar via blogg.se har ni ju med all säkerhet märkt att det strular en hel del nu? De har flyttat till en ny plattform eller nåt, och ingenting är riktigt som det ska. Appen fungerar inte, det går inte att ladda upp bilder och nu har kommentarerna börjat bete sig lustigt också!
 
Jag brukar få mail, eller jag SKA få mail när någon kommenterar, men nu har det som sagt börjat strula och mailen kommer tidigast ett dygn efter, om de ens kommmer.... Så om ni frågat något och jag uppträtt som dryg och nonchalant vill jag bara förtydliga att det är jag INTE! Jag har nog bara inte sett kommentaren... Fråga igen isåfall!
 
Och så hoppas vi alla att det snart fungerar som det ska. Eller att jag vaknar imorgon bitti, med en magisterexamen i allt som rör datorer, hemsidor, webdesign och annat, så att jag kan lösa allt det här strulet all by myself!
 
 
 
 
 

Svärmor och jag.

När min svärmor är här brukar hon gå och kasta vårt skräp. Alltså det som ska till insamlingen. Ett par mjökpaket hit, några barnmatsburkar dit. Onödigt kan tyckas. Att gå flera gånger fram och tillbaka med så lite, istället för att samla ihop, lasta det i bilen och slänga allt på en gång.
 
Anledningen till att hon gör det är för att ha en anledning att gå. Alltså ett syfte med sin promenad. Det blir liksom lite, hm, kanske inte roligare, men åtminstone mer målinriktat.
 
Idag ska jag anamma hennes upplägg. Jag ska gå och handla. Kesella. Sedan lite mjölk. Därefter en påse grillkol. Kanske jordgubbar. Så där ska jag hålla på, tills allt på listan är avklarat. Då får jag många små minipromenader, vilket nog är ungefär vad jag klarar, jag har ett mål, och det blir inte för tungt att bära. Tänk vad man kan lära av varandra ;-)
 
Hur fungerar ni? Planlösa promenerare eller målinriktade mästerskapsgångare?
 
 
 
   
 
 
 

Äggvitedunkstestet

Så ja, nu var det dags att plocka fram den där dunken och testa den i morgongröten. Och vet ni vad? Det smakade utmärkt! Jag brukar knäcka i ett helt ägg eller två vitor i min gröt, och nu tog jag en halv dl från dunken, vilket motsvarar ungefär 1,5 äggvitor. Jag tittade inte så noga på slajmet, utan bara hällde på, och som sagt, det var kalasgott!
 
Eller gott vet jag inte egentligen? Det smakade som vanligt. Vilket ju är alldeles perfekt. Nu ska jag experimentera fram ett bröd på mitt nya kokosmjök, äggvitedunken och kanske det nya proteinpulvret?
 
Äggvitedunksgröt under konstruktion och färdig gröt med hallon, jordgubbar och keso.
 
 
 
 
 
 
 
 

En liten hemlis

Jaja, det är sluttjatat och pratat om den där operationen nu. Bara en liten sak till.
 
Vet ni vad jag gjorde när jag hörde någon säga "Sådär Helena, nu kan du vakna"? Om jag öppnade ögonen? Nej...
 
Jag låg kvar och blundade. Kände efter. Aj. Lite ont. Men åh så skönt att bara ligga här. Jag blundar lite till. Åh, de verkar ha fikarast nu. Jaha, de pratar om Finn Crisp. Ja, det är ju gott. Mm, ganska skön säng det här. Undra om jag ska öppna ögonen snart? Känna efter hur det känns? Vad har jag förresten på mig? Mm, glasögonen sitter visst där. Inte hårnätet. Nej, jag väntar en liten stund till med att titta. Jaha, hon ska åka till kusten på semestern. Ja, det är ju vackert där. Jaså, de fick en smörgåstårta av en patient. Så trevligt. Och i restaurangen serveras kallskuret och potatissallad idag.
 
Som ett land mittemellan! Vaken men ändå inte. När jag till slut bestämde mig för att slå upp mina blå stod sköterskan där och väntade. "Åh, nu får vi se lite ögon. Jag har minsann varit här och tittat på dig några gånger." Hihi, och där hade jag legat och "smyg-varit-sövd" ;-)
 
 
 

Alive and kickin'

Nja, inte riktigt. Det ena men inte det andra kanske.
 
Operationen gick bra men efteråt var jag visst lite överkänslig för värktabletter och smärtstillande och inte minst fastandet i X antal timmar innan, så jag svimmade och hade mig vilket gjorde att jag fick hänga kvar ett par timmar extra.
 
Och som jag åt. De andra patienterna fullständigt studsade (nåja) ur sina sängar och gick hem på löpande band, medan jag låg/satt/stod och åt. Smörgås. Paj. Smörgås igen. Ja och så förstås en hel påse med sånt där smarrigt socker. I droppform alltså.
 
Men nu är jag hemma igen och känner mig... Hm, post-nyförlöst? Magen är precis som efter en förlossning. Som en stor svullen tom påse! Jag har nada kontakt med mina magmuskler och hoppas av hela mitt innersta att det INTE kommer fortsätta så här!
 
Nio månader tar det innan man kan utröna hur resultatet verkligen blivit. Innan ärrvävnad och vätskefyllnad och svullnad och annat gett med sig. Nio! Påminner mer och mer om graviditet och förlossningar det här, förutom att det inte finns någon bebis med i bilden...
 
Stor plåsterlapp på magen som ska sitta två veckor, sen ska det tejpas ett par veckor efter det. Stygn som försvinner av sig själv. Inget nät inopererat, vilket tydligen brukar vara kutym. Inga tunga lyft på någon månad och inga supertunga lyft på 2-3. Månader alltså. Hej kondition, adjöss tung styrka på ett tag alltså.
 
Om jag kommer smyga iväg till gymet imorgon och köra ett pass? Nej, knappast... Jag är glad om jag kan räta på kroppen och slipper se ut som Quasimodo eller Agda 107.
 
Allt som allt har det nog gått som det ska, och om det gör ont vet jag inte ännu eftersom jag är proppad med smärtstillande och bedövningar och annat naturligt ;-)
 
Hur har ni haft det denna fredag? Högt och lågt, som jag, eller på en mer jämn nivå?! ;-)
 
                           
Sinnesnärvaro nog att ta ett foto före operationen. Och om jag tyckte att jag såg ut som ett vrak tidigt imorse är det ingenting jämfört med nu....
 
Nu är det dock gjort! Och nu ska här läsas träningsmagasin, bakas proteinbröd, promeneras, planeras träningsupplägg och annat. Snart. Ska bara vila mig lite mer först :-)
 
 
 
 
 
 
 
 

Adjö adjö.

Nu säger jag tack och hej till knappen. Förhoppningsvis? Jag har fortfarande lite tvivel, och tankar på att de när jag kommer imorgon bitti ska skratta åt mig och säga "nej men lilla gumman, den här lilla pluttinuttnaveln opererar vi inte bort, den får du tejpa över om du vill bli kvitt den".
 
Så för att stävja det tog jag kort på den igår kväll, när min mage var svullen som aldrig förr, och knappen såg ut att kunna ryka all världens väg. Så där som på en riktigt riktigt smällfet manlig träslöjdslärare. Ja, jag hade en sådan i skolan, med skjorta, UTAN knappar.
 
Om de skrattar åt mig imorgon kan jag alltså ta fram fotot och visa att jo, den blir större på kvällen. Det är helt sant! Särskilt när innanmätet är fyllt av bröd, fika, godis och bönor.
 
Fast vet ni vad? De ringde till och med från sjukan förut, och hälsade mig välkommen till operationen imorgon! Frågade om det var något jag undrade, dubbelkollade tider och annat och som sagt, hälsade mig hjärtligt välkommen. Jag nästan skäms lite för att bli så fint behandlad. Lilla jag liksom.
 
Önska mig lycka till och på återseende inom kort!
 
Tom mage vs full mage. Ingen knapp vs knapp.
 
 
 
 

Egentligen lite äckligt väl?

Borta bra men hemma bäst. Tillbaka på hemmaplan och kyl och frys ska fyllas på, som sig bör. Det blir fredagsmys med taco, grillat med melonsallad och fetaost, pasta och köttfärssås, omelett med mager ost och så förstås gröten med ägg i. Eller?
 
Nej, nu blir det kanske gröt med äggvita i? Jag knäcker oftast ner hela ägget, men nu tänkte jag testa det. Äggvita på dunk! Det låter ju jätteäckligt, eller hur?! Och det ser megavråläckligt ut. Helt segt och slajmigt och jag har inte ens vågat öppna och lukta!
 
Varför köpte jag den då, när jag verkar totalsåga den innan öppningen ens? Jo men jag tänkte att den kunde vara bra att ha när man gör pannkakor eller bakar något, och vill ha en massa vitor men slippa slänga gulorna. Nu höll jag på att skriva att jag ska testa den i gröten imorgon bitti, men det ska jag visst inte! Imorgon ska jag ju varken äta eller dricka förrän på eftermiddagen någon gång. Sjukstugan vill minsann att man ska vara platt och tom när man anländer...
 
Man skulle kanske kunna säga att jag kör pf (periodisk fasta)? Om så bara för en dag ;-)
 
Har ni testat? Äggvitan på dunk alltså? Hur är den? Äcklig eller helt okej?
 
 
                  
 
 
 

På moln

Ja men faktiskt. Jag svävar nästan. Fast inte på små rosa moln utan mer ganska fluffiga vita. Jag har sprungit!
 
Jag fick ett infall och kom på att jag ju borde testa hur vaden känns nu innan träningsuppehållet, så jag vet inför uppstarten sen. Om det gör ont nu vet jag ju att det krävs mer vila. Är den okej nu kan jag kanske köra igång lite smått om några veckor?
 
Och ja! Den verkar okej! Jag sprang någon kilometer på asfalt, med dämpade skor, och två kilometer på grusväg. Inte en enda känning i vaden! Ingen smärta överhuvudtaget! Tjoho!! Nu går jag nöjd och glad till operationsbordet imorgon, och ser fram emot att fortsätta min löparkarriär om några veckor igen :-)
 
Och förresten, även om jag är galet nöjd med att det funkade att springa, är jag nästan ännu mer nöjd över att jag BARA sprang tre kilometer. Precis som rehabplanen säger. Inte mer. Inte en endaste meter till, trots att jag både ville och kunde. Bra där!
 

Så bra!

Jag önskar jag kunde visa er med en bild hur bra jag har det nu, men blogg.se lever fortfarande sitt eget lilla liv. På ravinens brant minst sagt...

Så, det får bli ett par ord. Utan bild.

Jag har tränat med underbart härliga Beatatjata, och ja, hon kom faktiskt framhoppandes med ett stort leende och ett 'tada' - här är jag! Precis som jag hade väntat mig :-)

Vi tränade hårt! Åtminstone våra talförmågor...

Nu sitter jag på Café Blå Lotus på söder och har tuggat i mig en helt underbar frukost. Alldeles perfekt! Surdegsbröd med ägg, naturell yoghurt med frön, hallon och honung. Latte och ett extra ägg. Det ni!

Synd bara att jag snart ska sätta mig i bilen och lämna hela härligheten. Fast just det, hemma väntar ju mina två skatter! Som jag längtar!

Livet är bra. På många sätt och vis. Visst?!

Uppdatering: här kommer bildbevis! Och ja, ni har kanske redan läst om att jag misslyckades? Som PT alltså. Det gick bara inte att få henne att göra en armhävning. Hur mycket jag än försökte! Mitt första stora failure som PT. Tufft att bära med sig ;-)
 
Smygfotade Beata när hon gjorde box.... hm, stubbjumps?! :-) Jag försökte mig på armgång också, det ser ju så lätt ut när de gör det på Gladiatorerna. Det var det. Inte. Men jag tror det var tjockleken på "räckena", ja, det måste det ha varit...
Ett sånt där riktigt perfekt ställe! Äkta surdegsbröd, riktig fet youghurt, lagom hårdkokta ägg och en latte med fulländad styrka. Mmm...!
 
 
 

Rehab

Ni vet jag skrev ju om det där med kedjan och dess svagaste länk, och att jag ibland får en släng av något som säger att det inte gäller mig. Det skulle ju t ex kunna gälla rehabträning. Som jag inte tror på alltså. Eller, jag kanske tror på det, jag orkar bara inte göra det. Och det är jag nog inte ensam om?! Har hört och läst om många som slarvar, trots att man vet innerst inne att det bara kommer innebära besvär längre fram.
 
För några månader sedan skrev jag ju mycket om transversus, den inre tvärgående magmuskeln, och hur viktigt det är att få kontakt med den, i alla tunga lyft man gör! Jag hade ju ofta ont i ryggen till följd av snett bäcken och just det, svag transversus. Istället för att hjälpa till och stabilisera ryggraden var den nästintill död och bortkopplad och gav mig alltså problem med ryggen. Naprapat, sjukgymnast och väckarklocka på transversus (många gånger om) har dock gjort mig helt problemfri!
 
Jag har gjort mina plankor. Jag har aktiverat min transversusmuskel. Jag har tänkt på hållningen. Och nu kan jag skörda framgångarna! Jag har inte ont längre! Jag kan göra tunga marklyft, flera stycken, utan att känna det minsta lilla smärta i ryggen. Jag kan göra benböj, utfall och svingar. Jag kan göra vad jag vill, utan att få ont!!! Hurra hurra!
 
Så även om rehab är trist och tråkigt är det uppenbarligen värt det! Det går att laga sin kropp, om man vill. Och om man är lyhörd inför kroppens behov. Nu ska jag bara se till att rehaba färdigt min vad, och så småningom min navel också, och efter det ska jag se till att aldrig mer behöva göra rehabövningar.
 
Hur fungerar ni? Slarvar ni med rehab och återhämtning? Bäckenbottenträningen till exempel, den om något kan väl sägas vara rehab?! Och hur många är vi som dagligen jublar vid tanken på att "jippie, idag ska jag köra intervallknipen!!"? Antagligen inte så många ;-)
 
                                    Inget ont någonstans. Ja, i ryggen alltså. Resten vet ni...
 
 
 

Allt utom träning.

Som jag skrev tidigare, den här dagen har mest inneburit mat. Jag slötittar på reprisen av Allsången på tv nu (missade igår!) och sjunger med i Markoolios "matmatmat, mera mat...". Va? Jaha, var det mål han sjöng?
;-)
 
Dagen i bilder och text;
 
Förmiddagsfika femton minuter från "hemmet". Shopping på Blueberry. Som för övrigt inte blev ett bra första besök. Tyvärr. Fick betala för mycket för en produkt och fick heller inte den utlovade rabatten! Men stursk som jag är gick jag tillbaka och rätt blev rätt till slut. Nästan. För när jag sedan skulle använda plånboken nästa gång såg jag att jag hade fått utländska pengar i växel! Men äsch, jag är glad och nöjd över mina nya saker, och nu ska det bakas både högt och lågt!
 
Lite mer shopping och lite kikande på träningskläder. Men vet ni vad? Min träningsgarderob är mättad! Ja har ni hört så dumt?! Det fanns inte ett enda plagg jag kunde känna att jag "behöver"! Eller så var inspirationen bara  obefintlig just idag?
 
Sen fikade jag ju! Med bästa Elbe, och det har ni säkert redan läst om? Jag gick loss på godsakerna medan hon körde pf. Nej, så var det ju inte! Jag tror ingen av oss hade behövt varken dryck eller något annat, för munnarna hade fullt upp med prat så jag har faktiskt min Vitamin Well står kvar här!
 
Därefter blev det lunch, lite mer affärer, mellis (haffade sista keson på Pressbyrån!), promenad till Djurgården för fika på Systrarna Voltaire. Love it! Efter det tog vi en megasnabb promenad tillbaka in till stan för tidig bio, slank in på en affär för att spontanshoppa dricksglas, såg filmen, åt popcorn, lakrits och mentos, promenerade hem i regnet med en paus för salladsinköp på Fältöversten och nu sitter jag alltså här och väntar på att min mage ska bli lite mindre full så jag kan äta upp den. Salladen alltså.
 
En dag proppad med händelser och än är det inte slut. Imorgon bitti väntar förhoppningsvis ett träningspass. Mitt allra sista på några veckor. Planen är att genomföra det utomhus, med Beatatjata! Håll tummarna att vädergudarna är på vår sida och bjussar oss på sol!
 
Beata, om du läser, NÄR?! Jag kan inte svara på ditt mail, det bara kommer felmeddelande tillbaka...
 
Vad har ni haft för er idag?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Semester i Matland

Och hon tog en enorm macka till förmiddagsfikat. Två till (små) på lunchen. En stor underbar nötkaka till eftermiddagsfikat. En pizza till middagen igår, chokladkaka till dessert och så lite annat smått och gott däremellan. Sen gick hon på bio och åt lite lakrits och poff..! Sen sprack hon ;-)
 
 
 
 

Jag hjärta citrus

Jag har en hang up på citrusfrukter! Särskilt de sorter jag egentligen inte gillar, typ blodapelsin, grapefrukt och blodgrape. Jag lockas alltid av dem i affären, och titt som tätt åker de ner i vagnen eller korgen och följer med hem. Och där pryder de sin plats i fruktskålen. Tills de ruttnar.
 
Eller, tills de nästan är ruttna och jag bestämmer mig för att "nej, nu MÅSTE jag äta upp den där stackars grapen", skalar den, smakar och...bläää!! Jätteäcklig ju! Det som från början var lite starkt-beskt-surt men ändå lite gott är nu bara starkt, jättebeskt och nästan grynigt i konsistensen.
 
Samma visa nästa gång i affären. De ser ju så goda ut! Och så alltid "två för femton kronor" eller nåt, vilket gör att, ja, det alltid är två grapefrukter jag får kasta. Vad är det med mig?! Varför kan jag inte äta dem i tid om jag nu nödvändigtvis ska släpa hem dem?!
 
Känner ni igen er? Köper ni också hem saker som får åka i soporna innan de går dit av sig själva?
 
                              
Dessa skönheter provskalade jag och smakade på innan vi åkte iväg, och japp, de hamnade i soporna... Och idag när vi hänger på stan ska jag alltså INTE köpa en eller två grapefrukter på Hötorget. Hur fina de än ser ut att vara. Så det så!
 
 
 
 

Felprogrammerad?!

Jag gick och la mig sent igår . Alldeles för sent. Imorse vaknade jag tidigt. Alldeles för tidigt.
 
Hur är det möjligt? Jag är just nu inne i en period där jag under förmiddagarna går som i ett töcken, och ändå sover jag inte när jag kan? Tre nätter utan barn, och jag vaknar halv sju varje morgon. Störigt!
 
Imorse vaknade jag dock av att solens strålar och fåglarnas kvitter sipprade in genom fönsterspringan och jag fullkomligt studsade upp ur sängen, på med kläder, brillor, skor och ut! Innan jag ens hann reflektera var jag ute på en morgonpromenad!
 
Kanske var det AliceAugustas förtjänst?! Hon skrev igår om ett litet försök att skapa en ny vana genom att promenera 21 dagar. Kanske var det det som planterade ett litet frö i mig och som fick mig att flyga upp ur sängen?
 
Jag var ute en timme, men höll inget rekordtempo direkt. Lyssnade på Fysiopodden, såg mig omkring, luktade på blommorna och tappade bort mig. Tur man har gps och karta i telefonen ;-)
 
Nu grötfrukost och sedan "la stada" med shopping, fika och ett spännande möte... :-)
 
 
 
                 
                                                          Världens bästa lukt!
 
 

Sommarkväll och skoskav

Dagen och kvällen har bjudit på träning på ett yttepyttelitet gym, massa kilometrar i klackskor, kaffe, blåbärsboll, leksaksaffärer, rosévin, enorm pizza, dessert och en barfotapromenad från Götgatsbacken genom Gamla Stan.
 
Storstan är bra härlig ibland! Och när vi till slut satte oss på tunnelbanan tillbaka hem satt jag och i smyg iakttog två äldre herrar som småpratade och skrattade. De hade båda så härliga fina skrattrynkor kring ögonen, och jag hoppas att jag, när jag blir gammal, har minst lika många! Som en påminnelse om allt roligt man haft i livet liksom.
 

Gårdagens snabblunch!

Det kanske ska bli ett stående inlägg detta, med gårdagens lunch? Det går ju inte att blogga från telefonen för att helt värdelösa blogg.se håller på och uppdaterar något och "oj, det gick visst inte så bra så nu har vi en massa arga medlemmar som har betalat pengar för en service vi inte kan tillhandahålla och då går vi under jorden och gömmer oss istället för att svara på mail..."
 
Ja, och eftersom det inte går att blogga från telefonen kan jag inte hålla er uppdaterade med aktuella viktiga inlägg om vad som händer, utan allt blir lite i efterhand. Grrr..! ;-)
 
Hur som helst, igår verkade det ju ha varit regnväder i hela landet och i de två städer och den by jag befann mig fullkomligt öste det ner konstant och när den planerade "åh så mysiga strandpromenaden med kaffe och smörgås på fina fiket" istället blev till "var tusan är ungens regnjacka och varför måste regnet blåsa in i vartenda skrymsle och vrå på min kropp" kändes det som att det enda alternativet för att tina upp var en soppa.
 
Snabbt skulle det gå och det gör det ju när man köper färdigt. En förpackning Kelda svampsoppa, i med lite extra färska champinjoner, en halv förpackning kidneybönor, två knäcke med äggröra och sisådär, sopplunchen är färdig. Tar i runda slängar fem minuter att tillreda.
 
Smaken? Jodå, lite trist och tråkig men ändå okej. Och trots lite blek smak (och färg!) var den ett utmärkt alternativ för en regnblöt vrålhungrig förfrusen mamma denna dag!
 
                                             
 Dagens lunch blev det obligatoriska Mc Donald's-stoppet, fast för min del lite rotande i kylväskan där bak :-)
 
 
 
 

Lunchpaus

Passar på att göra lite rehab för vaden :-)
 

Vad tror ni INTE på?

Jag satt och klurade på det här med min navelbråcksoperation som stundar på fredag. Man hinner tänka mycket när man åker bil. Särskilt när man själv inte kör.
 
Hittills har det känts ganska lugnt. Jag har inte tänkt på det särskilt mycket. Inte läst något direkt, inte tagit reda på något och inte alls reflekterat över hur livet blir efteråt. Det vill säga med värktabletter men utan träning, och inte ens runtsläpande på ungar. Inga tunga lyft på, ja jag vet inte hur många veckor?
 
Nu måste jag nog erkänna att det ändå börjar störa mig lite. Det finns liksom där som en liten hang up i min hjärna. Livet rullar på, allt känns bra, men någonstans finns det något som gnager hela tiden. Just det! Ofrivillig vila... på obestämd tid! Så, min första fråga till er är, har någon gjort en operation av navelbråck och hur länge vilade ni? Ja, jag vet att Anna har gjort en alldeles nyligen, och hon vilar fortfarande. Två veckor efteråt tror jag.
 
Min andra fråga till er, vad tror ni INTE på? Det finns ju med all säkerhet väldigt mycket ni tror på, men finns det något som ni har svårt att ta till er? Något som ni inte vill/kan/vågar tro på?
 
I mitt fall är det följande citat "ingen kedja är starkare än sin svagaste länk".
 
Det är ju egentligen väldigt logiskt. Om en länk är svag och går sönder, ja då går kedjan av. Trots det kan jag inte få in det i mitt huvud. Jag har så oerhört svårt att acceptera att det är så här och jag applicerar mitt tvärtomtänk på det mesta.
 
Vilket i praktiken innebär att jag fortfarande går runt och mer eller mindre tror att vila, det behöver inte jag göra. Det är för "alla andra" som opererar sin navel, men inte för mig. Jag kan nog träna ändå. Jag kommer nog inte ha ont. Jag kommer nog inte behöva ta det lugnt. Jag kommer väl inte behöva undvika vissa rörelser och övningar.
 
För även om mellandelen på min kropp inte fungerar så har jag ju både över- och underkropp, och de kan väl kompromissa för andra tillfälliga funktionsfel?! Jag vill INTE tro på att naveln är min svagaste länk och att den kan förstöra hela kedjan...
 
Sen är det ju tur att jag trots allt är begåvad med ett sunt förnuft, som kommer tala om för mig att jo, jag behöver visst det vila. Men fram till att det träder in går jag runt och tror att i min kedja spelar det ingen roll hur stark eller svag varje länk är, för jag kan visst kompensera. Så det så! ;-)
 
 
 
 
                                                          Broken chain?! Nej, inte i min värld...
 

Smart!

Titta vad sambon köpte igår! En kylväska till bilen. Ja, den sitter i nån sladd där bak och är alldeles iskall hela tiden, så nu kan jag "släpa med hur många kesoburkar som helst", sambons ord :-)
 
I väskan finns frökex med Bregott och ost, kesella/yougurtblandning, kokta ägg, mjölk till kaffet, frukt, ostbitar  och lite annat smått och gott. Jag tror att jag ska klara en resa på sisådär två timmar nu...
 

Packning pågår!

Imorgon drar vi till storstaden. Bara jag och sambon. Barnen är stationerade hos mormor och därifrån fraktas de vidare till farmor. Tre dagar, bara vi två. Härligt!
 
Tanken var att springa lite tillsammans, kanske ut på Djurgården? Vi brukar promenera där och jag slänger alltid avundsjuka blickar på de som kutar förbi oss... Tyvärr blir det nog ingen jogging denna gång heller, vaden ni vet. Men i slutet av gatan där vi ska bo ligger ett stort Friskis o svettis och jag har minsann redan kollat in öppettiderna och minst ett besök blir det garanterat. Spännande! Och roligt att få träna tillsammans, det händer ungefär aldrig. Kanske mestadels för att det bara är jag som tränar..?
 
Ska nog sätta ihop ett roligt par-upplägg som vi kan köra, baserat på tid, där jag kan tävla mot mig själv, medan sambon mest gör det han blir tillsagd. Som sagt, vi är olika :-)
 
Förresten, hur har ni det? Tränar ni tillsammans med er kärlek, på olika tider, eller tränar han/hon inte alls?
 
                 
 
 

Något att bita i!

Jag försökte ta ett foto där man kunde se hur svetten bokstavligen forsade ner från mitt ansikte, men det var svårt att fånga dropparna på bild... Vilket pass! Jag tvekade lite om jag skulle klara att genomföra det, men skam den som ger sig. Allt går om man vill det tillräckligt mycket!
 
Först värmde jag upp på löpbandet med fem minuters gång och fem minuters lugn jogg (!). Det kändes ingenting i vaden, och jag hoppas att den kommande totalvilan kommer göra att allt känns helt hundraprocentigt bra om några veckor. Sedan körde jag lite vanliga styrkeövningar, vilket jag rekommenderar att ni INTE gör om ni ska köra själva woden. Jag hade dock inte räknat med att det skulle vara så jobbigt så jag körde gladeligen på med rodd, drag och press i kabel, axelpressar, chins och tricepsdrag. Inga tio chins idag heller, men väl sex!
 
Sedan gav jag mig på det här:
 
100 ball slam (kasta en tung medicinboll hårt och explosivt i golvet, från ovanför huvudet)
200 armhävningar (strikta, på fötter)
300 squats (gå långt ner och bak, tyngden på hälarna, tryck ifrån med armarna på väg upp och knip med rumpan i toppläge)
 
Woden är hämtad från Örebro crossfit, dagens pass där idag, och man fick lägga upp passet som man ville. Man skulle jobba i par, och halvvägs genom passet insåg jag att det kanske var meningen att man skulle dela på repsen? Men det gjorde jag alltså inte, utan jag körde alla.
 
Jag tänkte att armhävningarna garanterat skulle vara jobbigast, och det var de också! Delade därför upp det så det blev
 
10 ball slam
10 armhävningar
15 squats
10 armhävningar
15 squats
 
Och så tio rundor av det. Tog mig 28 min 19 sek. Jobbigt men härligt! Pia, du lovar väl att testa?! Tror det är ett upplägg som passar dig :-)
 
               
 
Om man tycker det verkar galet många reps kan man ju istället göra en stege! Alltså först 1 ballslam, 2 armhävningar, 3 squats, sen öka med lika många reps för varje runda tills man är uppe på 10 ballslam, 20 armhävningar och 30 squats. Alltså 1, 2, 3, 4 osv av ballslam, 2, 4, 6, 8 osv av armhävningar och 3, 6, 9, 12 av squats. Totalt blir det 55 ballslam, 110 armhävningar, 165 squats. Liter mer humant?!
 
Ja, det här ska jag nog testa själv snart! :-)
 
 
 
 
 

Regn, gren, gner, ergn...?

Är regn ett anagram för smågodis och film? Nähä, inte det.
 
En metafor, katakres, allegori eller anafor då? Nähä, inte det heller.
 
Men något måste det ju vara? Varför skulle annars den mänskliga hjärnan reagera "åh, det regnar, kom så hyr vi film och äter godis" så fort dropparna börjar strila...
 
Konstigt egentligen, för inte är jag utomhus konstant när det inte regnar, och ändå har jag alltid fullt upp. Men så fort det blir en regnig dag (med översvämningsvarning från smhi) ja då finns det helt plötsligt INGET annat att göra än att se film och äta smågodis.
 
Är det samma sak för er, eller har ni kanske tolkat regnet på ett annat sätt? Vilket?
 
 
 
Lite sött, surt, salt och... brunt?
 
 
 
 
 
 
 

Första hemmapasset

Gårdagens hemmapass gjorde susen för mitt hemmaträningssug! Mycket glädje, trams och dans framför spegeln. Och ja, förstås en del lyftande och svettande också!
 
Jag gjorde först en cirkel, som uppvärmning/kom igång/känna på lokalen/kolla vikterna och så vidare...
 
Benböj utan vikt 20 reps
Rodd med en arm 20 + 20 reps
Bröstpress 20 reps
Utfall 40 reps
Axellyft sida 20 reps
Axellyft framåt 20 reps
 
Gjorde alltihop tre varv och sedan gick jag på min wod;
 
Marklyft
Svingar
Benböj
Burpees
Marklyft
Svingar
 
Allt i set om två minuter och med lika lång vila däremellan. Totalt på woden blev det 269 reps. Marklyften var tunga, fast jag bara körde på 35 kilo, inte 40 som det var tänkt. Roligt pass och skönt att det gick så bra att träna hemma, trots min skepsis. En bra sak är ju att man kan tramsa loss mer hemma än på gymmet, och en annan (bra?) att man kan passa på att hänga tvätt mellan seten...
 
                                         
 
 
 

Gårdagens snabblunch!

Rester av en grönsallad, på med ett gäng jordgubbar, en klick keso, smula över ett halvt paket fetaost och till sist äggröra på två ägg. Till det en frömacka med ett tjockt lager Bregott och ost. Klart!
 
             

Morgonmys vs morgonfys?!

Tanken var att riva av ett pass på gymmet den här morgonen och i det här huset behöver man inte direkt ställa väckarklockan för att vakna i tid.
 
Men! Idag blev jag väckt halv åtta! Förstår ni? Det är ju rena rama sovmorgonen! En snabb kalkylering gav resultatet att jag hade hunnit till gymmet om jag skippat frukost, slängt på mig regnkläder och joggat upp till gymmet med väskan. Men nej. Skippa frukost? Skulle inte tro det! Jogga? Nej tyvärr...
 
Så det fick helt enkelt bli lite morgonmys istället och så kör jag passet ikväll. Visst är det ändå lite det som är charmen med sommar och semester?! Att kunna ändra sig hit och dit, göra lite som det faller en in. Ja, så mycket man kan med barn och familj alltså. Lite anpassningsbar får man ju ändå vara.
 
För två-tre år sedan skulle jag aldrig hållt med om ovanstående. Blev det då någon liten förändring i agendan gick jorden nästan under. Ja, så illa var det. Tur man förändras va?! ;-)
 
 
Ja! Vi lägger alla saker på mamma så får hon träna sina magmuskler när vi sedan klättrar upp på henne för att leka med sakerna...
 
 
 
 
 

Nybakt!

I morse, samtidigt som jag kokade frukostgröten, passade jag på att slänga ihop det där frö/lchfbrödet som cirkulerar lite här och där. Jag tog receptet från Träningsglädje, men bytte ut hasselnötsmjöl mot mandelmjöl. Jag tror att det funkar utmärkt med just precis det man känner för!
 
Vispa upp 2 ägg, tillsätt lite salt, 1 dl chiafrön och sedan 3 dl valfri blandning. Pumpa, solros, linfrö, hackade nötter, torkade bär och så vidare. Klicka ut på bakplåtspapper och grädda i ugn 20 min, 180 grader.
 
Jag gjorde också en uppdaterad variant av chokladkakan. Denna gång med tranbär, goji, pumpakärnor och sedan kokos runt hela härligheten. Har ni inte testat den tycker jag verkligen att ni ska göra det! Den är underbar! God som den är, men också väldigt fin med grädde och hallon :-)
 

Jajamensan!!!

En bra anledning till att träna hemma: det blir mycket roligare bilder! :-)
 
          

Frukost med den lilla svarta!

Tror jag skrivit om den lilla svarta någon gång tidigare? Det är min inspirationsbok. Eller, det var. Innan jag gick en massa utbildningar och samlade på mig hyllmeter på hyllmeter med material. Nu finns det mesta i mitt inbyggda register, men även om man vet en massa och sitter inne med goda kunskaper behöver man ju, just det, INSPIRATION då och då.
 
Så nu har jag bläddrat lite fram och tillbaka och hittat dagens uppvärmning. Ett pass jag gjorde förra sommaren, som idag alltså får agera warm up inför min lilla crossfitcirkel jag snott av Linda. Byter nog ut doubleunders mot svingar, och situps mot burpees och det är ju det som är det fina. Att man kan plocka, byta ut, ändra om och göra som man vill, så att det passar en själv och de brister och skavanker man har.
 
Några klunkar kaffe till och sen beger jag mig ner i mitt medelhavsinspirerade gym...
 

Jag gjorde det!

Jag släpade mig ut på en promenad igår kväll. Kom hem 22.40 och då var det fortfarande så här ljust ute!
 
Några plankor på det och sen sängen. Inte i närheten av en löptur, men ändå! Frisk luft, lite tid för tankar och funderingar och faktiskt, jasmindoft (love!) nästan hela promenaden tack vare det tidigare regnet. Kanske ska bli en ny vana? Att när övriga familjemedlemmar lagt sig för att sova smyga ut en sväng och njuta av sommaren?
 
                            

Lat och trött, samma sak?

Jag ljög förut. Jag är ju inte trött på kvällen! Jag är hur pigg som helst! Eller, egentligen är jag nog trött men eftersom jag inte går och lägger mig så märker jag inte av det. Och jag är bra mycket piggare nu, än under förmiddagen.
 
Men jag är lat. Det är därför jag inte tränar nu. Och så är jag kanske lite i "åh det är så synd om mig"-stadiet. Jag skulle så gärna vilja springa. Det är allt jag tänker på. Hela mitt liv (nåja, inte riktigt...) kretsar kring att det vore underbart med en kvällstur i spåret. Ett gäng intervaller i pulkabacken. Ett lugnt långt distanspass på grusvägen. Ja, ni hör...
 
Bara för att jag inte kan springa är det det enda jag vill. Men jag kan promenera! Och en kvällspromenad borde ju ge ungefär samma känsla. Tror ni att jag tar en promenad? Nej. För att jag är lat. Fast jag samtidigt är pigg som en mört och undrar om jag är på väg in i någon annan slags dygnsrytm, där jag helt plötsligt blivit en nattuggla istället för en morgonpiggelin?!
 
Och så har jag fått en galen crossfitlängt, bara för att jag snart ska ta en redig träningspaus och inte göra varken det ena eller andra. Håller ni inte med? Visst är det lite synd om mig ändå?! ;-)
 
 

One month challenge - avslut

Jag började ju min one month challenge för ja, just det, en dryg månad sedan.
 
Målet var bland annat att förbättra min tid på löpning kort sträcka, och det har jag kanske gjort? Jag hoppas det, men det handlar nog om sekundrar, inte särskilt mycket, men kanske något. Jag kan ju tyvärr inte testa, eftersom vaden strular.
 
Jag ville också kunna göra 20 pistols på stepbräda och fem på golvet. Jag har inte testat det heller, skyller på benet. Ska testa nästa pass och se, men sist jag gjorde fixade jag åtta eller tio på brädan. På golvet? En kanske...
 
Jag har dock varit utomhus minst en halvtimme varje dag, och jag har också gjort mina plankor varje dag. Har jag missat har jag tagit igen det nästa dag. Och jag har ju också hakat på Annies utmaning så fram till operationen på fredag är det full fart med plankorna.
 
Det där med chips, godis och bröd behöver vi väl inte prata mer om? Jag har inte "inte ätit" det, men jag har heller inte överätit det. Jag har med andra ord varit rätt och slätt som vanligt kan man väl säga ;-)
 
Det bästa med den här utmaningen har varit att jag har lärt mig att jag inte gillar utmaningar. Så fort jag blir "tvungen" att göra något vill jag inte göra det. Jag gillar att ha planering och struktur men jag gillar också att ha möjligheten att kunna ändra det när som helst! Sån är jag, hoppar på allt men vill ha möjlighet att hoppa av lika snabbt...
 
Hur fungerar ni? Kan ni hålla er till en utmaning eller funkar det bäst för er också att bara göra, utan att "sätta namn på" saker?
 
 
                                                                 
 
                                       Jag gillar visst inte att välja väg utan vill kunna välja båda...
 
 
 
 
 
 
 
 

Gott för själen eller gott för kroppen?

Egentligen inget av det väl... Men gott i munnen, en stund allafall... Valde mellan detta och ett träningspass och beslutade mig för att träningen inte skulle bli bra ändå. För stressig och inte kunna köra fullt ut och då väntar jag hellre till imorgon. Och med den här energin lär jag väl kunna köra mer än fullt ut?! ;-)
 

Mittemellan

God förmiddag! Idag är det en konstig dag tycker jag. Jag gillar inte riktigt "dagen efter en extra festlig dag". Det är så tomt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av dagen. Det är som något mittemellan en vanlig vardag och en riktigt rolig dag. För att råda bot på den förväntade tristessen har vi bjudit hit ett gäng vänner, och fram till dess blir det väl mest det vanliga pysslet; städning, matlagning, plocka leksaker, vika tvätt och så vidare...
 
Träning?! Nja, jag vet faktiskt inte. Jag inspireras just nu så himla väldans oerhört mycket av Sara, och hennes nattliga äventyr. Jag skulle också så gärna vilja snöra på mig skorna sent sent på kvällen, när alla andra sover, och dra en runda genom stan. Men äsch, när kvällen kommer är jag så trött så jag knappt minns hur man knyter skorna, och dessutom kan jag ju omöjligt ens jogga i snigeltempo med mitt förbaskade ben nu.
 
Trött är jag för övrigt dygnet runt just nu känns det som. Morgonträning är ett minne blott. Förmiddagsträning likaså. Möjligtvis eftermiddag men allra bäst funkar tidig kväll. Oj, nu när jag skrev det kom jag på att det kanske hänger ihop med den nyss påbörjade semestern? Att jag liksom tar igen efter en tuff vår? Tänk vilken tur att jag har den här bloggen, hur skulle jag annars veta hur jag beter mig och varför?! ;-)
 
Har ni märkt av samma sak? Är ni lite extra trötta i början av semestern, och isåfall, när går det över? Ska vi säga att tröttheten är borta imorgon, lagom till det inplanerade förmiddagspasset? Ja, det tycker jag! Deal!
 
                 
                  Typ så här skulle det nog se ut om jag försökte mig på ett träningspass mitt i natten...
 
 
 
 
 
 

Billigt?!

"Det är så himla bra med löpning. Man kan göra det överallt, när som helst. Och så är det ju billigt. Det enda man behöver är ett par skor."
 
Struntprat! Vem som nu sa det (och om jag någonsin sagt det, skäms på mig!) är en riktig lögnare. Det är inte alls billigt! Man behöver inte alls bara "ett par skor".
 
För visst är det så att när det är rea måste man köpa på sig lite funktionsplagg. Jag menar, man vet ju aldrig hur den svenska sommaren blir. Det kan ju bli väldigt kallt. Och visst behöver man olika typer av skor. Jag menar, det är ju ändå olika underlag man springer på och det sägs ju att variation i träningen är bra. Och jag menar, visst måste man väl vara fin och färgglad när man springer. Det går ju så mycket lättare då.
 
Och så undrade någon varför jag går klädd som en slashas privat?! ;-)
 
 
 
Funktionströja och väst från SOC, kompressionsstrumpor från BOLA och löparskor från ASICS. Finfina grejor och nu är det slut i spargrisen för en lååååång tid framöver ;-)
 
 
 

Träben.

Midsommarträningen genomförd, med lite krocketspelande då och då, ett gäng fästingar (ja de där äckliga krypen alltså, inte festfolk) och en strulande vad...
 
Passet gick bra, men benet strular och jag kunde springa typ tio meter innan jag insåg att nope, detta går inte. Jag kunde heller inte genomföra mer än tre vändor av boxhoppen utan fick byta till enbensknäböj. Och inte klarade jag tjugo bakåtkullerbyttor heller, gjorde tretton, men sen var maten så nära så nära att komma upp igen så då gav jag mig!
 
Allt som allt ändå väldigt trevligt att träna samtidigt som allt annat liksom bara fortgår runt omkring! Nu jublas det för fullt där ute så jag måste nog kila ut och se vem som till slut tog hem matchen. Och duscha bort eventuella kryp som vill våldgästa min kropp. Urk..!
 
Hoppas ni alla haft en fin midsommarafton, med eller utan träning!
 
                      
 
 

I behov av större kyl.

Tur att man kan lita på ICA! Färskt bröd, chèvre och brie får bli vårt bidrag till buffébordet idag. Istället för de gyllenbruna vackra underbart goda getostpajer jag bakade sent igår kväll. Som fåglarna pickade i sig inatt...
 
Ja, vårt kylskåp är så yttepyttelitet att det inte ens rymmer två pajformer och därav matförvarandet på altanen. Första gången någon gett sig på den väl infoliade och skyddade maten, men det tar jag som en komplimang, att det verkligen verkligen var en lyckad paj.
 
En påse godis blev det också eftersom Bolibompa nu på morgonen har varit så oerhört pedagogiska och lärt ut att man inte måste göra blomkransar utan faktiskt kan göra GODISkransar att ha på huvudet. Och det kommer "dofta underbart i håret sen" (4-åringens ord). Tv är inte bara av ondo alltså,eller?! ;-)
 
                  
 

Svensk sommarskatt!

Titta på det här fina lilla svenska kålhuvudet! Smakrik, spröd, krispig, billig och dundernyttig grönsak! Perfekt att ha runt hamburgare, tacoröra, kycklingbitar och så vidare. Passa på att äta den fina vitkålen nu, innan den återgår till "vinterkostymen" igen :-)
 
                                        
 
 
 
 

Helkropp!

Körde nyss ben och rumpa på gymmet och på vägen hem handlade jag. Och glömde bort att jag varken hade barnvagn eller cykel med mig. Slit och släp och bra träning för överkroppen ;-)
 
Trevlig torsdagskväll, nu laddar vi för midsommarträning, visst?!
 
                             

Snart kanske?!

Dagens obligatoriska tåhävningar gjorda på altanen och det gör inte ont! Det känns ingenting i vaden! Snart kanske jag kan testa att jogga lite försiktigt igen?! Fast än är det inte över, klumpen är kvar där inne och det är fortsatt rehab, men imorgon testar jag nog en försiktig runda på sisådär femton minuter.
 
Känns som det där med löpningen gick ett steg fram och två steg tillbaka, så det blir lite som att starta om från början igen. Gör om gör rätt :-)
 
 
 

Midsommarträning!

Okej, här kommer det! Det blidde inga intervaller runt stången, heller inga chins i den. Men det blev många reps, högt tempo, både flås och styrka och allt utan några som helst redskap! Görs med fördel på en ganska stor grönyta, och det är ju precis där man brukar befinna sig på midsommar!
 
Vi jobbar i superset där den första övningen görs med tio reps (styrkan) och den andra med tjugo (flåset) och så upprepar vi varje superset två gånger. Ett superset = vi gör en övning och går direkt vidare till nästa, utan vila. Sedan kort vila innan vi börjar om.
 
Uppvärmning - lätt löpning 15 minuter (eller så kan man ju shaka loss till en riktigt bra slagdänga som typ... små grodorna?!)
 
Sidoutfall (kan göras med gummiband eller ett sånt där gammalt resårskärp runt benen så blir det tyngre) 10 reps
Mountainclimber 20 reps
Utfall åt andra sidan
Mountainclimber
 
Höftlyft med ett ben sträckt (10 reps)
Burpees (20 reps)
Höftlyft på andra benet
Burpees
 
Benböj med bakåtrull/bakåtkullerbytta (knasigt, jag vet, men väldigt kul!) (10 reps)
Dips med benlyft (lyft varannat ben) (20 reps)
Benböj som ovan
Dips som ovan
 
Jorden runt med flaska, bok eller liknande (10 reps)
Crunch med rotation och gärna med bolldunk på sidan, dvs håll en fotboll och banka den hårt i backen på varannan sida (20 reps)
Jorden runt
Crunch
 
Dynamisk planka (gå från armbågar till händer och tillbaka) (10 reps)
Björngång (lufsa fram på händer och fötter, fast med tempo, som en björn!) 20 meter på ett ungefär
Dynamisk planka
Björngång
 
Nu har vi gjort sisådär 300 reps och då kommer en liten fin avslutning på det:
 
På varje minut i tio minuter
 
10 boxhopp/hopp upp på altanen/lågt bord eller liknande (eller benböj om hoppmöjligheter ej finns)
10 armhävningar i valfritt utförande
 
Ja, så ju snabbare man jobbar, desto längre vila får man. På varje minut börjar man om från början och har man inte hunnit igenom då börjar man allafall om, och ja, tyvärr får man då aldrig någon vila...
 
Och så för att kröna oss själva till midsommarträningens drottningar avslutar vi med höftsprint i tre set där vi maxar totalt. Ligg på rygg, lyft upp rumpan som i ett höftlyft och spänn! Nu trippar du med snabba snabba fötter (du kan förflytta dig bakåt) och ser till att hålla rumpan uppe hela tiden. Kör tills det brinner i skinkorna
:-)
 
Nu är du färdig och värd minst ett kilo jordgubbar, så se till att de andra inte äter upp allt under tiden du svettas!
 
Lycka till!
 
 
 
 
 

Svart, vit eller grå?

Ni är säkert flera som känner igen er? I det där med svart eller vitt alltså. Att allt antingen måste vara perfekt, och är det inte det så kan det lika gärna vara skitdåligt rent ut sagt. Längst ut på skalorna liksom. Det där mittemellantjafset är inte varken lockande eller intressant.
 
Antingen är man en person som tränar och då gör man det alltid, eller så är man en soffpotatis och blir tjock (ja, allt som oftast går det på bara en helg!). Antingen är man en person som äter nyttigt, och då äter man nyttigt för jämnan, eller så är man en sån som inte bryr sig utan stoppar i sig mycket av allt man är sugen på. Ja, och förstås blir man tjock. Över en helg.
 
Grovt generaliserat såklart, men känner ni igen er i tänket? Jag har varit där, och är nog fortfarande till viss del, men varken när det gäller mat eller träning längre, vilket förstås är mycket skönt! Dock har det ju krävts väldigt mycket övning förstås. Övning för att lära mig att jag inte alltid måste vara perfekt. Att jag inte alltid KAN vara perfekt. Att det inte alltid är roligt att sträva efter perfektion (eftersom man ju rätt sällan blir nöjd...).
 
Dock kan jag ibland få en släng av svart/vittänket och tappa bort mig själv i den grå sörjan så att säga. Jag tycker att jag står och trampar och inte kommer ur den där kladdiga leran i mitten, tills jag inser att jag ju egentligen inte vill det! Det är ju mitt i den där röran jag VILL befinna mig! Jag vill inte tänka/bete mig/sträva efter varken svart eller vitt utan balansen. Det grå!
 
Så, här sitter jag nu i blandningen av svart och vitt och övertygar mig om att hemmaträning är det bästa på sommaren! Det går snabbt, är effektivt, kan göras när som helst och hur som helst, och gymmet, ja det finns ju kvar i höst igen :-)
 
Men om, jag menar om, jag skulle få en släng av missnöje igen, har ni några fler fina argument för att hemmaträning är minst lika bra som gymträning? Trots avsaknaden av kabel- och smithmaskiner, löpband, cyklar och speglar...
Jag får kanske ta hjälp av Zuzana och hennes kompisar, men då måste jag bara lära mig att puta så där med rumpan och ha en fotograf som kan fånga det på bild ;-)
 
 

Inte alls om träning men ändå så himla fint

Hörrni, det här har varken med träning eller kost att göra, men jag måste bara berätta hur jag har spenderat kvällen!
 
Det har varit strålande sol, klarblå himmel och en alldeles perfekt ljummen sommarkväll. Jag har, tillsammans med min familj, varit på utomhusteater! Såg ett reportage i tidningen om en tillställning några mil härifrån, vid en herrgård. Madicken skulle spelas och åh så mysigt det lät. När jag bokade biljetter tyckte jag att det blev lite dyrt. Men åh nej! Det var värt varenda krona! Ja, jag skulle sannerligen med glädje betala samma pris och gå en gång till om det blev aktuellt.
 
Det var som en resa tillbaka i tiden. Inte för att jag på något sätt kan erinra mig att jag levde under början av 1900-talet, men ändå. Det var så fint. Och solen lyste så fint. Och skådespelarna var så fina. Och min familj var så fin. Och ja, ta mej tusan om inte hela publiken var fin den med! Alldeles äkta och genuint.
 
Picnick innan föreställningen och självklart Abbes kringlor i pausen, och nu ska jag snart gå till sängs och drömma om Lus-Mia, Lisabets ärta i näsan och Alvas dans på höstbalen. Lycka när den är som allra bäst :-)
 
               
 
Och för övrigt, den nya layouten som blogg.se lagt sig till med? Nej tack... Och då brukar jag ändå vara positiv till förändringar. Eller, jag gillar förändringar om de är till det bättre som man brukar säga ;-)
 

Ni i storstan?

Jag var inne på Pressbyrån tidigare idag, och är det någonstans man ska leta nyheter så är det där. Åtminstone i min stad. ICA dröjer lite längre, och Willys alldeles för länge.
 
Jag har hört på någon radioreklam att det ska finnas grötfrukost på Pressbyrån! Ägg, smörgåsar och annat "nyttigt och fräscht" också. Stämmer det? Här i min stad såg jag inte skymten av det, men däremot fanns det någon slags kaffedrink från Starbucks, en "proteinpimpad mindre tillsatt socker"-youghurt och Paulúns kokosvatten. Ja tänka sig att man skulle kunna spendera en halv månadslön på Pressbyrån...
 
Vad jag köpte? En Loka. Men jag väntar ivrigt på gröten. Ni som bor i storstan, har ni testat? Hur funkar det?
 
                               
 
 
 
 
 
 

Krämpor

Jodå, jag var allt lite sned igen. Men om det beror på bäckenet eller vaden eller något någonstans däremellan är fortfarande en gåta... Tåhävningar utan belastning, mycket stretch och massage och lätt löpning med dämpade skor på mjukt underlag är medicinen.
 
Med all säkerhet har jag också dragit på mig en muskelbristning, därav alla tvinnade muskelfibrer och den där "klumpen" som jag helst skulle vilja skära upp och ta ut helt och hållet ur vaden. Tur ändå att jag känner min kropp så pass väl och hinner uppfatta små brister och fel i tid. Förhoppningsvis ska detta inte ta alltför lång tid att läka!
 
Men den där "one month challenge" som ju snart går ut lär nog få vänta på sitt avslut med att testa tid och tempo på 5 km. Och om någon vecka är det dags för naveloperation så då blir det ännu ett avbräck, och då inte bara i löpningen utan i all form av aktivitet mer eller mindre.
 
Hur som helst, jag sörjer inte alltför mycket. Jag tar det med ro och tänker att jag ju har ett helt år på mig att satsa på Marathon, och att de två veckorna efter operationen blir en bra och välbehövlig paus. Men fram till dess, ja då jädrar ska det tränas! Hårt!! ;-)
 
Och dessutom, jag blev ordinerad ännu mer bålträning och som ni kanske såg, löpning med dämpade skor. Och det betyder väl... nya skor?! Alltid finns det något att glädjas åt, och finns det inte, ja då hittar man minsann på något :-)
 
Ska alldeles precis just nu klura ihop ett riktigt finurligt och flåsigt midsommarupplägg. Ni hänger väl på?! Det kommer upp imorgon, och kommer nog inte att kräva några typer av redskap, men har vi tur blir det ett par vändor runt stången i intervallform :-)
 
                   
Det enda nödvändiga redskapet inför fredagens träning! Hm, undra om man kan ta en stege och köra chins där uppe?! :-)
 
 
 
 
 
 
 

Favvolunch!

Jag älskar lunchställen där man får "göra sin egen sallad"! Alltså sådana ställen där man får välja ingredienser men det står en pojke eller flicka bakom disken och liksom blandar ihop alltihopa. Kyckling, räkor, kikärter, keso, soltorkade tomater...
 
Ja, och så förstås den obligatoriska isbergssalladen..! Den som man aldrig någonsin köper eller äter när man får välja, men som ALLTID är huvudingrediens på caféer och dylikt. Varför? Det måste vara priset, för den är varken vacker, smakrik eller särskilt näringsrik.
 
 
 
     

Stämmer ekvationen?

Jag har räknat ut att det borde ta ungefär 20 minuter för en 1-åring och en 4-åring att skala och äta fyra ägg. Precis lagom länge för att de ska ha något att fördriva tiden med medan jag blir tillrättaknäckt. Det gäller att planera som sagt...
 
Off we go!
 
                            

Bah!

Medan blogg.se har bytt portal och haft sig har jag inte kunnat logga in och därmed inte kunnat delge er all viktig info jag burit runt på.
 
Som t ex att jag sent omsider testat den där Skyr (ja, jag är lite efter med vissa grejer). Jag gillade den! Jag tog den naturella smaken och den smakade syrligt och nästan som fet youghurt. Ja, jag vet i och för sig inte vad det är för fetthalt, jag kollade aldrig. Hur som helst, god men dyr!
 
Tanken var att jag skulle köpa mjölk. Jag var törstig och den där nya med lite lite mer protein i funkar bra som "efterträningsmål" ju, men den fanns inte och genast påmindes jag om varför jag inte gillar Willys... Jag kunde ju inte köpa en hel liter vanlig mjölk att klunka i mig heller så det var därför det fick bli den där Skyr istället.
 
I kassakön hamnade jag mellan två mycket väl, om magen, tilltagna herrar i 30-årsåldern. Den första köpte nachos, ostbågar, ostdip och någon grönsak, hm vad var det nu? Just det, majs. Den andra köpte två storpack med Billys panpizza, Gorbys piroger, två Magnumglassar och två paket grillkorv av den mindre bra sorten. Jag lägger ingen värdering i det, utan tycker mest bara det är spännande att iaktta vad andra köper
:-)
 
Däremot tycker jag det är sorgligt att den där typen av "mat" är så mycket billigare än riktig mat.
 
Och vad har mer hänt för viktigt idag då? Jag har ju tränat, såklart! Nej, jag gjorde inga tio chins. Fyra i rad går bra men så mycket mer än det, nja... Fast jag orkar många set i och för sig. Alltid nåt :-)
 
Jag har varit på massage och konstaterat att jag inte vet vad som är hönan och vad som är ägget. Är det mitt bäcken som spökar och är snett igen och därför orsakar smärtorna i vaden? Eller är det min vad som, enligt min massör, är typ helt ihopklumpad, vriden, snurrad och spänd som istället orsakar smärtorna i bäckenet? Eller är det en ren överansträngning och ett lite lätt löparknä? Svaret hoppas jag få imorgon förmiddag när jag har ett besök hos naprapaten inbokat. Och med mig dit tar jag mina två väluppfostrade knäpptysta helt stillasittande rara små döttrar. Wish me luck! ;-)
 
Nu blir det vispgrädde, jordgubbar och choklad, fotboll och senaste Fitness mag och en lugn skön kväll, efter denna omvälvande innehållsrika dag ;-)
 
Vad har hänt er idag? Har ni lika mycket värdefull information att delge mig tillbaka?!
 
Ja, jag har matchat nagellacket med Skyrburken, men undvik att se det avskavda tack! ;-)
 
 
 
 
 
 

Testar lite...

Ojoj, jag som tycker att såna här tekniska saker är så jobbiga, och nu har blogg.se helt plötsligt, utan att fråga mig (!), bara ändrat om hela designen och upplägget och allt. Jag hittar ju för tusan inte ens var jag ska skriva..!
 
Edit: en bra sak jag redan märkt är att jag nu kan svara direkt under era kommentarer! Smart. Jag har dock inte fattat hur bilderna ska redigeras? Kanske har de helt enkelt tagit bort det där programmet där man kunde skoja till det lite?!

Njutning i antågande!

Sista dagen på jobbet! Lite småfix, städa, plocka, beställa böcker och annat. Rensa upp och göra fint inför hösten med andra ord.

Ikväll ska jag fira att jag går på sommarlov och det skulle kunna göras med diverse ätbara saker, som ju brukar vara det första man (jag) tänker på. Och en eller annan sked med Ben & Jerrys kanske slinker ner till fotbollsmatchen... Men innan dess, jobbjobbjobb, ett träningspass med en miljard chins (kanske är detta dagen när jag hux flux fixar tio i rad?!), dusch, något snabbt att äta och sedan 75 minuter massage. Direkt hem för att natta och pussa kidsen och sedan fotboll (och kanske glassen) i soffan.

Och bara njuuuuuuuta! Av en mjuk och pånyttfödd kropp (hur mitt onda bäcken och krampande vad kommer att ställa sig till knådandet blir... hm, intressant? Smärtsamt? Outhärdligt?), av glass, av kärlek och av att det är ljust till ända långt in på natten!

Vad njuter ni av just idag? Livet som helhet eller en specifik del av det?



                        

                   Stämmer mycket väl in på mig och min kropp nu. Den gör ont precis överallt...!






Inte många rätt...

Tänkte testa benet och bäckenet med lite lugn joggning. Jodå, bortsett från tretton svalda flugor, tjugosju krossade sniglar och ett tempo som påminner mest om gamla farmors så gick det ganska bra.

Tills jag fick för mig att ta en liten extrasväng in i skogen...

Pling! Sa det i min vad. Kramp. Och antagligen beror det på bäckenets skevhet och att jag snedbelastar (ja, jag är inte bara mamma, jag är idrottsläkare också ;-) )

Så nu står jag i geggan, blir attackerad av mygg och undrar vilken stig som är närmast hem...

Ibland kan man ju undra... Vad är det för fel på mig (förutom skevhet) och varför måste jag alltid utmana ödet?

Edit: Och när man ser på bilden kan man ju ännu mer undra varför jag inte bara vände om?! Och tog den mindre kuperade och skitiga vägen. Ja, det är nog inte bara nederdelen av min kropp som det är skavanker på...


Sluta äta?!

Jag måste sluta äta!! Eller, jag måste sluta äta så dyrt åtminstone.

Köpte 'några burkar keso, ett par med kesella, morötter, mjölk, ägg och lite annat vardagligt'. Nästan 700 kronor!! Och då köpte jag ju knappt någon mat. Alltså ingen lax, färs, kyckling eller annat. Bara det vanliga 'kylskåpsutbudet'.

Tips på billighetsmat tack! Eller handlar ni också för, som det känns, flera miljarder kronor på ICA varje månad?


Two to go!

Två dagar kvar att jobba, sen sommarlov!

Dagens matlådekasse är dock fylld med tråk. Synd! Jag gillar att ha något trevligt att se fram emot på rasten och lunchen, men ibland får man offra sig och äta det som ätas bör. Rester...

Ser ni förresten någon utputande navel? Nej! Det är ju det jag säger! Och när jag kommer till operationen om två veckor har jag ju 'tommare än tommast' mage (fasta innan) och naveln lär väl knappt gå att hitta. Underhållande följetong detta ;-)

Trevlig måndag på er! Någon som redan nu påbörjat semestern förresten?


Chinsträning vecka 25

Jaha, då var vi framme vid målet! Några enstaka dagar kvar och sen ska vi fixa tio chins! Oh la la!!!

Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att fixa det. Jag har inte legat i och tränat som jag borde, det har kommit mycket annat emellan och jag har helt enkelt inte prioriterat det så mycket. Men nu på sistone har jag ändå fått ett litet uppsving och gjort några chins/pullups vid varje tillfälle på gymmet. Men det är ju också ett litet dilemma, det där med gymmet. Jag kör ju bara två pass i veckan där nu, och det ena är ben/rumpa och då passar inte chins in riktigt.

Men den allra största anledningen till att jag inte kommer fixa tio chins är alltså för att jag inte tränat på det. Och man blir bra på det man tränar. Men skam den som ger sig. Jag kämpar vidare och den här veckan ger jag järnet och hoppas på att jag hinner ikapp lite!

Ett lite annorlunda upplägg för båda grupperna denna vecka. För att liksom närma oss målet och känna att vi nästan är där gör vi helt enkelt så många chins och pullups vi kan, i tio set. Gör så många du kan, släpp stången och vila, gör så många du kan, vila och så vidare upp till tio set. Greppet varierar du som du känner för, men så mycket som möjligt med handflator från dig.

Utmaningen var ju att fixa tio chins på midsommar, men då är i allafall mitt gym stängt så jag testar nog på torsdag, eller kanske måndagen efter. Allra helst skulle jag vilja åka till boxen, där det finns en "riktig" stång, men det känns kanske lite överdrivet att cykla en mil, glida in, göra tio chins och sedan cykla hem? Eller? Linda, är du där nåt i helgen, så kan jag använda dig som ursäkt för att komma dit?! ;-)

Sista veckan, nu öser vi!


Rosa buss...biffarna!

Söndagsmiddagsrecept, helt improviserat och med utgångsläge i en gammal dammig rödbetsburk jag hittade i skafferiet. Supersmarrigt!

600-800 g nötfärs
1-2 msk senap
1 dl finhackade rödbetor
(antingen inlagda på burk eller naturella, kokta)
2 äggulor
2-3 msk kesella
Salt & peppar

Stek så att de får en yta, lägg i form. När alla biffar är stekta häller du på grädde (valfri variant), en skvätt vatten, lite soja, kanske någon fond, lite mer senap, kryddor och låter koka upp. Häll sedan såsen över biffarna och ställ in i ugnen på 200 grader. När det är några minuter kvar tills de är klara smular du över 150 g chevre. Mmmm...!

Servera med potatismos/blomkålsmos och rödbetor.

Jag tänkte på en sak när det gäller mina recept. Att vissa recept kanske inte är så där värst speciella, eller ens "nyttiga". Typ att ni tänker "äh, det var väl inget särskilt med det där receptet", det var ju som vilken mat som helst.

Ja, precis! Och det är just det som är så bra ju! Att hela familjen kan äta det. Barnen gillar, sambon gillar, jag gillar. Jag byter bara ut deras potatismos mot något lite mindre kolhydratigt. Vill man äta lchf kan man ju skippa moset och se till att använda fullfet grädde. Vill man minska på kalorierna tar man mager grädde och struntar i att göra mos, och bara äter blomkålen kokt. Eller rå!

Bara för att man vill äta på ett eller annat sätt måste det inte bli krångligt, och det måste verkligen INTE smaka tråkigt!

Mat för alla!



The 80's!




Hörrni, the 80's är tillbaka!! Rosa kläder, hög hästsvans, kniiiiip och spänn och BENVÄRMARE! :-)

Eftersom jag inte vågade mig på en löptur men ändå ville träna tänkte jag knåpa ett hemmaupplägg att dela med mig av till er. För att få något att utgå från bad jag sambon att säga en siffra mellan 1 och 100. Vad jag sen skulle göra med siffran fick bli en utmaning. Han svarade 80.

Va? 80? Mäh, varför då? Jag skulle ha valt 33, 47, 71 eller kanske 75. Men ett så där jämnt och fint nummer som 80? Jaja... Nu blev det som det blev och upplägget blev alltså en revival av det goa glada 80-talet. Det genomförs allra bäst med rosa, gärna neon, hög tofs mitt på huvudet och kanske kan man också tugga tuggummi under tiden, för en extra kick?!

Har man ingen kettlebell kan man byta svingarna mot sumosquat (benböj med fötter brett isär) och har man inget hopprep kan man låna ett av grannflickan. Eller byta ut mot höga HÖGA knän!

Vi gör alltså 80 reps av varje övning. Och om man vill kan man faktiskt få göra det i cirkelform, kanske tio av varje, åtta varv. Men det är faktiskt inte lika jobbigt,eller, det blir inte samma brännande psykande effekt, och då kan ni ju gissa vad jag valde?! Just det, 80 i sträck...

Värst var burpees, armhävningar och dips. Och den dynamiska plankan! Då hade jag ingen känsel kvar i överarmarna så de sista repsen såg nog rätt underhållande ut ;-)

Värm upp, sätt en klocka på tidtagning, ös järnet och vila där ni behöver! Och glöm för jösse namn inte att knyta upp linnet ovanför midjan, just like we used to...

DoubleUnders (dubbla hopp med hopprep, jag gör en eller två vanliga hopp mellan)
Burpees
Svingar med kb
Höftlyft
med fötter på golv, boll eller bänk (bränner!!)
Utfallsgång
Armhävningar
Mountainclimber
Dips
Crunches
(byt till planka om ni inte kan göra med korrekt teknik, kanske 80 sekunder, inte 80 olika plankor?)
Dynamisk planka (gå från armbågar upp till händer och ner igen)

För mig tog det runt 40 minuter, men då var jag som sagt nära att ge upp på den dynamiska plankan. Men det gjorde jag inte, och det är det som räknas! :-)

Lycka till!




3 veckor - en ny vana?!

Hörrni, är det inte konstigt hur snabbt man vänjer sig ändå? Jag har nu sprungit i tre veckor, eller är det fyra? Alltså sprungit med ett visst mål i sikte, och med ett planerat veckoupplägg. Nu har jag dragit på mig lite strul i högerbenet och kan inte springa. Såklart är det det enda jag tänker på...

Idag hade jag ett planerat långdistanspass och det skulle jag med all säkerhet kunna genomföra, men frågan är hur mitt ben skulle må efteråt, och om det är värt det? Nej. Det är det självklart inte! Men vad ska jag göra istället? Det finns liksom ingenting som känns lockande eller roligt. Och jag kan inte alls komma på något som skulle kunna ersätta löpningen. Jag har ju en diger inspirationsbank både i mitt huvud och i mina papper, böcker, utbildningsmaterial och inte minst här på bloggen. Men nej, jag vill bara bara bara springa...

Jag får nog tänka tillbaka lite, till vad jag gjorde för tre-fyra veckor sedan, innan jag började springa. Jag tränade ju minst lika bra, hårt, varierat och hade roligt då med, utan ett endaste löpsteg! Som sagt, de brukar ju säga att det tar 21 dagar att skapa en ny vana och ja, jag är verkligen beredd att hålla med!


                  

Pass på!

Mitt sällskap denna lördagkväll, brödkaveln!

Nej, jag håller inte på med varken bullar eller bröd. Det är mig själv jag kavlar... Som jag skrev, ont i bäckenet och någonstans sitter en liten låsning som jag nu försöker hitta med hjälp av yoga, skumrulle och kavel!

Får se hur det går... Till sällskap, förutom familjen, har jag godis, glass, chips, choklad och sjuttiofjorton sorters fikabröd. Vad jag äter? Keso/kesella med müsli och hallon, för det var vad jag var sugen på. Skumt?! Jag vet!

Men ibland är man bara inte sugen, trots att man har, och ibland är man grymt sugen, bara för att man INTE har. Eller hur?!



Starka grejor till starka tjejor

Fick provsmaka en bit dynamit i stans "vi säljer delikatesser och olivolja som är jääääääättedyr men så hiiiiiiimla fiiiiiiin och smakrik och sen att ni vanliga medelsvensson inte känner skillnad spelar ingen roll för den ser väldigt fin ut på allas köksbänkar..." Kanske finns det människor som känner skillnad, men jag gör det inte. Eller jo, typ god/äcklig. Ungefär som jag tycker om vin. Japp, gott. Eller nä, blä.

Men såklart är jag som "alla andra" och faller då och då offer för trender och produkter med högt pris trots att de kanske inte alls är särskilt mycket bättre än de "vanliga".

Hur som helst, i min mun landade en svart liten bit som nästan sprängde hela mig i bitar! Det var enligt burken en bit lakrits, med smak av chili och tranbär. Och jo jag tackar, den där chilin kändes minsann!

Sedan gick det några veckor och jag kunde liksom minnas både smak och konsistens på den där lilla biten, och till slut kunde jag inte motstå längre. Jag var bara tvungen att köpa en burk! Helt okej pris och inga konstigheter i den heller. En enda liten bit räcker både länge och väl, och att äta flera är otänkbart, då slår hjärtat tredubbla volter av anstränging...

Nu står den på översta planet i min "finhylla" där bara väl utvalda saker hamnar, och den är absolut väl värd sin plats där!


Dynamit!Min finhylla


Sommarträning?

Jag skrev ju häromdagen något om att jag funderade lite på det där med hemmaträning, funktionellt och lite mer tidseffektivt. Sen kom jag till gymmet och insåg att de minsann ska ha något så larvigt som "sommaröppettider". Vadå, vill de inte stå där inne hela sommaren och undra hur varm och skön solen är utanför?! ;-)

Vad göra då? Gnälla och beklaga sig? Nähä då, det här råder vi bot på!

Jag gör helt enkelt ett par reservprogram! Några upplägg som går att använda när man inte kan/hinner/har möjlighet att ta sig till gymmet. När man istället är ute med skutan i skärgården, ligger och svettas på playan på Mallis, glider runt med solglajjor i Visby eller dricker paraplydrinkar på trädäcket hos sina bästa vänner men ändå vill hinna klämma in ett pass. Ja, det här är precis vad jag ska göra i sommar. Eller, nej... Möjligtvis det sista, men de andra tre får jag fortsätta planera för. Till nästa liv.

Jag gillar ju inte så mycket att träna "oplanerat" och har väldigt svårt att känna mig nöjd med ett pass som inte blir som jag hade tänkt. Sen har jag långtifrån planerat allt jag gör, men har jag tänkt köra överkropp och gymmet gapar tomt och stängt blir jag sur. Även om jag kan svinga, lyfta vikter och armhäva mig hemma. Jag vill veta det redan innan. Att det är det jag ska göra. Så att det kan kännas som att det gills.

Så, jag ska helt enkelt knåpa ihop några små program som kan köras då och då, och som jag kan planera in så jag blir alldeles nöjd och glad ;-)

Om jag delar med mig? Ja, vad trodde ni?! Såklart jag gör! Jag lägger dem under kategorin träningsprogram, så kan ni klicka er in där när ni behöver. Det blir både långa/korta, hårda/mindre hårda, med/utan redskap och så vidare. Som en aldrig sinande inspirationskälla med andra ord ;-)



NejNejNejJa, kanske?!

Bolibompasoffan

Började morgonen med lite töjande och rullande, tills lilla B insåg vilken bra klätterställning/tv-soffa mamma kunde fungera som...

ONT i mitt bäcken idag, kort muskel på baksida lår och med all säkerhet lite sned igen. Töja och tänja och förhoppningsvis kan jag snart röra mig normalt igen.

Dock ingen mer tempolöpning på asfalt i skor utan dämpning på ett tag... Ingen löpning alls på tre-fyra dagar skulle jag ge som råd till någon annan. Återstår att se om jag lever som jag lär..?

Hade tankar om ett pass på altanen idag men det fullkomligt VRÄKER ner regn! Lite gröt i magen nu så får vi se vad det blir sen. Vad gör ni denna lördag?




Orange & turkos betyder snabb!

Visst sägs det att man blir lite mer explosiv om man tränar i färggranna kläder?! Jag hoppas på det åtminstone!


Pannkakstårta!

När jag är ensam hemma med tjejerna blir det ganska ofta pannkaka till middag. Det är stora A:s favvo och ja, jag gillar det jag med. Igår slog jag till och gjorde en pannkakstårta!

Stek två rejäla stora pannkakor, i gårdagens smet hade jag

1 ägg
2 vitor
2,5 dl mjölk
En-två msk keso
2 msk husk
En halv dl havregryn
1 tsk bakpulver
Salt

Men jag brukar mixtra lite och ta vad jag känner för. Mellan pannkakorna stoppade jag blandad grönsallad och jordgubbar och sedan toppade jag det hela med mer jordgubbar och lite chevre. Mmmm...!



Lägg en pannkaka på tallriken, på med valfri fyllning och lägg sedan på nästa pannkaka och toppa med något gott!


Era tre?

Jag satt nyss och smaskade i mig av det tidigare inköpta surdegsbrödet, med ett tjockt lager Bregott, en kopp kaffe, några jordgubbar och nu en ruta mörk choklad. Bara favoriter!

Kom att tänka på att jag förr alltid sa att om jag bara fick välja tre saker att äta resten av mitt liv, eller om jag skulle hamna på en öde ö och bara fick ta med mig tre saker att äta, skulle det vara bröd (vitt!), choklad och ost.

Men nu då? Vad skulle jag välja? Det är mycket svårare känns det som, för det finns så mycket gott ju. Och hur ska man tänka? Att det ska passa ihop? Att man ska leva länge på det? Att det ska vara proteinrikt?

Äsch, om vi bara tänker på det vi gillar, inget annat, vad skulle ni då välja?

Mina tre måste nog bli

SURDEGSBRÖD

OST

SMÖR

Andra favoriter som gärna vill upp på listan är choklad, lakrits och kaffe. Inte mycket protein här inte... :-)

Överlevnadskit

Fredagsshopping

Lite seg i starten idag, men nu så! Nu börjar fredagen på riktigt!

Ingen träning än så länge, blev väckt kl fem imorse, därav den långa startsträckan...

Enligt ny plan blir det istället intervaller i eftermiddag. Perfekt uppladdning inför fotboll och fredagsmys. Och perfekt bränsle att springa på, surdegsbröd! Gillar ni det? Surdegsbröd alltså. Jag älskart!!


Köttbollar!

Ja, det ska vara bollar, jag har inte stavat fel ;-)

Jag gillar att använda nötfärs. Det är snabbt, smidigt och alla gillar det. Det kan bli grytor, biffar, bullar eller som idag, bollar. Köttbollar är egentligen som köttbullar, bara lite större. Och när jag gör dem, kokta! Det brukar väl kallas frikadeller om jag inte har helt fel? Fast då är de små och kokta, inte stora och kokta. Hur som helst. Det är bara att ta precis vad man har hemma, gegga ihop, rulla, steka lite, koka lite och sen äta!

600-800 g nötfärs
1 gul lök
125 g philadelphia light
1 ägg
lite köttfond
massa peppar, oregano och lite salt


Gegga ihop och rulla stora bollar. Stek snabbt några åt gången, bara så de får en yta, och lägg sedan upp på fat. När alla bollar fått sig en omgång kokar du upp såsen;

1 förp. passerade tomater
Vatten
En gnutta socker, salt, peppar, mer oregano, kanske lite balsamvinäger


När såsen kokat upp lägger du ner bollarna och låter dem helt enkelt sjuda (!) färdigt i såsen. Häll sedan på oliver, färsk oregano, kanske lite parmesan, grädde/cremefraiche om man vill "runda av" och ja, som sagt, det som finns hemma...

Servera med pasta och valfri sallad. Det blir goda och saftiga bollar som hela familjen gillar!


Vad är det och vad innehåller det?

Ibland måste man tänka till lite extra vad det är man egentligen äter och vad det innehåller. Mjölk - en proteinkälla? Hm, ja mjölk innehåller ju protein. Men den innehåller ju också kolhydrater. Närmare bestämt mer kolhydrater än protein! Quinoa - en kolhydrat? Ja, men det innehåller faktiskt också protein och även mindre kolhydrater än exempelvis bulgur och couscous.

Korv då? Det är väl protein? Och om man väljer en med hög kötthalt är det väl jättebra? Mm, kanske. Men bara för att korven innehåller 90% kött betyder det ju inte att det är en massa protein i den. Och det säger ju ingenting om vad som mer finns där i. Eller vilken typ av kött den består av!

Scans senaste nytillskott har just 90% kötthalt, och den är till att börja med väldigt god och dessutom ganska prisvärd. Men innehållet då? En korv väger 120 gram och ger ungefär 340 kcal, 17 g protein, 4 g kolhydrater och hela 29 g fett!

Det finns ju andra produkter som också "räknas till protein" som t ex sylta, leverpastej, skinka och kassler. Men hur mycket protein är det egentligen i dessa, och hur mycket behöver man äta?

Om du tar tre-fyra skinkskivor ur en förpackning av den där "Pärssons smörgåsskinka" eller för all del, ICAs egen eller någon annan vanlig smörgåsskinka, får du i dig i runda slängar 15-20 gram skinka (en förpackning väger 200 gram och innehåller 40 skivor). Det innehålller i sin tur 5 g protein (100 g skinka innehåller runt 22 g protein). Inte så mycket va? Det gäller alltså att tänka till lite, vad är det jag äter och vad får jag egentligen i mig?

Tilläggas kan också att sylta ger 12 g protein och 6 g fett per 100 g. Leverpastej på ett ungefär lika mycket fett, kolhydrater och protein (mellan 10-12 g) och mager falukorv 11 g protein och 18 g fett.

Men med detta inte sagt att ovanstående alternativ är "dåliga", bara att det kan vara värt att tänka till vad det är man egentligen äter om man tycker att man inte får resultat av kost och träning.

Bild från gårdagens matlåda, med Scankorven. Gott och fett :-)

Körv = protein?!

Placebo?

I brevlådan damp det igår ner en kallelse till operationen av navelbråcket. Nu när jag tänker efter är det visst bara två veckor kvar! Här går det undan minsann!!

Men vet ni vad? För varje dag sedan jag var hos läkaren tycker jag att naveln blir mindre och mindre, och nu när jag plankar lite extra mycket (nåja, nu när jag ska, men inte alltid gör) är det som att den letar sig tillbaka in ännu lite mer. Placebo? Det kanske inte var ett bråck utan bara ett put? Fast det borde väl kanske i och för sig läkaren sett...

Nu funderar jag på hur det blir om jag kommer dit, till operationen, förberedd och klar, hoppar upp på britsen, tar av mig tröjan och läkaren säger "nämen titta, hon har självläkt! Det finns inget bråck kvar". Jag undrar lite vad som händer då? Kan jag ändå få den dos med sömnmedel som är förberedd för mig, och ligga kvar ett par timmar på uppvak sen? Det vore ju så skönt att få vila ut lite... ;-)



Vaken?!

Jo, jag var visst vaken. Det varken känns eller ser ut så, men i boken står det att jag precis chinsat, axelpressat, armhävt mig och en massa annat. Och inte kan jag väl ha skrivit ihop allt det i sömnen?!

Klurar lite på det där med hemmaträning, funktionellt, tidseffektivt och utan redskap. Kanske är min kropp på väg in i 'sommarläge'? Mer om det senare...

Hur har ni det? Är ni också sengångare på morgnarna?


Bokstavskombination?!

Alltså, jag brukar inte skriva om pms och mens och sånt, men nu måste jag bara fråga er om en sak... Jag får fler och fler mail och frågor om hormoner, graviditet och hur man reagerar när det är dags för den där speciella veckan varje månad. Och nästan alla undrar samma sak: om det ska vara så att man blir ett värre monster för varje barn man trycker ut?!

Innan jag fick barn märkte jag aldrig av några hormoner överhuvudtaget. Pms visste jag inte vad det var. Det kunde ha varit det senaste mobiltelefonnätet såväl som någon slags psykosocial störning. Inget sockersug, ingen depression, inga tårar, ingen mensvärk. Nada! Jag fick snarare ställa alarmet på mobilen för att komma ihåg att byta, hm vad är det nu det brukar stå på de små grå lådorna, "Sanitetsskydd"?

Efter första barnet blev jag kanske lite känsligare? Lite mer ont i magen och kunde ana när det var på gång liksom. Fortfarande inget jättemonster, inte mer än det vanliga vardagsmonstret alltså ;-)

Sen kom då andra barnet och PANG! Nu jädrar!!! Om min sambo tyckte att jag hade humör innan så är det ingenting mot nu... Men det har tagit mig nästan ett år att fatta! Att förstå att det ju antagligen hänger ihop med hormoner. Jag har nu, efter X antal månader kunnat koppla ihop mina raseriutbrott med ja, just det, pms! Och nu har jag magont och godissug och tjurar och beter mig mer eller mindre som en vilde... 

Men vet ni vad det värsta är?! Säg att "ilskeperioden" infaller den 1:a varje månad, och varar kanske fem dagar. På den fjärde dagen brukar jag haja, aha, det är kanske dags snart igen. Då har familjen antagligen redan kopplat för länge sen...

Sen går jag då och väntar, det är ju snart dags. Men nej då, det är minsann två veckor kvar! Och då, när jag liksom halkat in i det arga humöret och går och väntar, då är det ju som att jag inte kan bli "inte-arg" förrän mensen kommer. Och när den väl gör det har jag alltså varit ilsk i två veckor. Och så kommer då "veckan" och jag är allmänt känslig, lite extra retlig och irriterad. Sen, när det är färdigt, ja då går det ju typ en vecka och sen börjar det om igen!

Vilken j-a cykel va?! Är det något inbyggt hos oss kvinnor? Dels att man blir värre för varje barn, så att ens älskade ska ha hunnit leva med en tillräckligt länge för att inte lämna en när man så sakteliga närmar sig en identitet som heltidsmonster. Dels att man är som allra hemskast när man har ägglossning, för att ens sambo inte ska våga närma sig en, så kan det omöjligt bli fler ungar.

Ni som fött barn, har ni märkt av detta? Efter första? Andra? Tredje? Och vad tusan gör man för att stävja det?! Ett inneboende monster är ju inget varken man själv eller de i ens omgivning önskar sig...

Aaaaargh..!


Och varje månad blev hon ett monster och det varade... ända till nästa månad...





Ensam fröken!


Sörplar kaffe uppklädd till tänderna. Underkjol som kliar, bh-band som skaver och bälte som snörper åt i midjan. Men ska man vara fin så får man lida pin... Skolavslutning idag! Nostalgi, sentimentalitet och säkert några tårar i smyg sen. Det är något visst med en halvfalsk "Den blomstertid nu kommer" i falsett. Visst?!

Idag är jag för övrigt supertrött! Kroppen gör skönt-ont. Jag tolkar det som ett tecken på att jag slet hårt igår med mitt löppass så idag tar jag en vilodag och laddar för överkropp imorgon bitti istället. Jag var bra sugen på ett hemmapass, men tror det får bli i form av dammsugarrace, dammtrasetango, vildabarnvalsande och kanske ett besök i den enorma tvätthögen... Kanske kan den fungera som en sådan däringa hoppborg till ungarna?!

Vad gör ni idag? Trängs i finkläder eller myser i träningskläder?


                                  


Ssssch..!

Jag har precis betalat in anmälningsavgiften till Stockholm Marathon 2013. Nu är jag formellt anmäld. Men sssch, låt nu inte det här bli någon stor grej. Jag gör det bara för att det är roligt. Och det är ett helt år kvar. Och det förutspås redan nu bli femton grader och halvskuggigt just den 1:a juni nästa år. Så det så :-)

Tyssstnad tack!

En anekdot från en vanlig dag på jobbet.

Sist jag var ute och sprang var det en ganska lång men lugn runda. Ett sånt där pass då man kan bara ägna sig åt att tänka och fundera och inte behöver lägga någon energi på att försöka andas ikapp sig själv, tänka att man ska orka eller våndas över hur jobbigt det är att springa. Inte dagens pass alltså, då sprang jag istället så snabbt jag kunde för att komma undan lastbilarna på 70-vägen...

Allt jag tänkte och funderade på skulle nog inte rymmas i ett enda inlägg, men jag fastnade särskilt vid en sak, som jag tänkte delge er. En liten anekdot från mitt jobb som lärare.

Jag skulle göra en ny sak med mina elever i årskurs nio. En sak som jag tidigare inte gjort, och som jag inte riktigt visste hur det skulle (ur-)arta sig. Ett antal lektioner som byggde på eget ansvar, och där de var tvungna att arbeta steg för steg, och även skulle vara beroende av varandras prestationer. Jag presenterade idén och de hängde på. De gjorde EXAKT som jag sa att de skulle göra, och helt på egen hand! Varenda en av dem gjorde det de skulle, efter egen förmåga och med eget ansvar. Med kreativitet, lust och intresse genomförde de uppgiften galant!

Jag blev oerhört imponerad! Lättad, glad och överlycklig! Tänka sig att jag har en så fin klass, med tjugotalet helt olika individer som kan arbeta så bra, både på egen hand men också tillsammans.

Nåväl, jag tänkte att det var bäst att jag sa detta även till dem, vilket jag också gjorde. Innan vi slutade lektionen bad jag dem sitta ner och sedan talade jag om hur mycket jag uppskattar deras arbete, hur imponerad jag är, hur bra de skött uppgiften och att de ska vara stolta över sig själva och sin insats.

gick det någon vecka eller två, jag var ledig och det var lovdagar och annat som kom emellan. Nästa gång vi sågs började jag lektionen med att fråga om någon kom ihåg vad det var jag sa allra sist på den senaste lektionen, varpå jag direkt fick frågan "Va?! Har vi läxa?" och "Är det prov?" och "Jag visste inte att vi hade läxa" och "Vadå, var det det där om texterna" och så vidare... Nej, nej, nej...

Jag bad dem tänka efter lite mer. "Finns det INGEN som minns vad jag sa? Jag sa något speciellt till er, precis innan ni gick hem förra gången". Men nej, ingen mindes. Inte en enda av tjugo elever kom ihåg vad jag hade sagt om hur duktiga de var, så jag fick helt enkelt berätta vad det var jag syftade på.

"Aha, det, ja men det gick in här och ut där" och "jamen sånt där kommer jag aldrig ihåg" och "äsch jag tar aldrig åt mig av beröm" och andra meningar haglade ur elevernas munnar.

VA????!!! Hur är det möjligt? Stackars fina små barn! Hur kan det komma sig att jag fullkomligt överöser dem med fina ord, men ingen, inte en enda, minns det en vecka eller två senare? Hade jag sagt att de var dåliga, värdelösa och odugliga hade de garanterat kommit ihåg det...

Hur är det ställt med oss människor egentligen? Inte nog med att vi kanske är dåliga på att GE varandra beröm och fina ord, men när det till och med gått så långt att det nästintill ligger prestige i att inte TA emot det, ja då är det illa!

Så nu har jag tjatat, uppmanat och bett om att de ska förstå att de är bra. Att de duger till. Att de är fina människor. Jag hoppas så himla mycket att de ska komma ihåg det när det kommer svåra dagar. Om bara en enda av dem kommer ihåg att jag tyckte att de var så grymt duktiga och ansvarsfulla, språkligt begåvade och trevliga att hänga med så är jag nöjd.

Och innerst inne hoppas jag att de bara låtsades. Att de visste vad det var jag sökte när jag stod där framme vid tavlan, förvånad och förundrad.

Ibland tror jag att vi måste påminna oss själva om att uppmuntra varandra, och det kanske för helt vardagliga saker. Det måste inte vara en prestation utöver det vanliga utan kan handla om småsaker. Vi måste på något sätt "keep it going" och se till att barn och ungdomar lär sig det också, att både ge och ta emot beröm och komplimanger, för hur roligt är det att säga till någon att den är fin och bra när den inte tar det till sig utan bara är nonchalant?!

Så marsch iväg nu och beröm den första bästa person du möter på, och om den inte reagerar positivt på det så kan du låta honom/henne veta hut ;-)


                                 


                                                        Heja heja vad ni/vi är bra!


Snabba fötter!

Inte en droppe regn på hela dagen! Ja, förutom störtskuren imorse... Dock inget bad för min del, alldeles för kallt!

När de andra hoppade på bussen hem drog jag på mig Nike free och jädrar anamma vilket tempo jag hade idag! Kollegerna trodde att det skulle vara en dryg mil men efter 40 minuter var jag framme vid skolan! 8,5 km i benen. Yeah!!!

Dock blev det ju inga intervaller, inte som det var tänkt åtminstone. Jag hade sånt flow att jag inte ville "förstöra" det med en-minutare så istället blev det 21 snabba intervaller på grusplanen här utanför. Maxa 15 sekunder, vila lika länge, och upprepa 21 ggr. Enkelt, effektivt och explosivt!

Nu inväntar jag kvällens avslutningsmiddag med eleverna där det enligt rykten ska erbjudas rostbiff, kassler, glass & maränger...! Det är man väl värd efter en sån här speedad löptur?! ;-)


Bada? Idag?!

Men va f-n?! Baddag på stranden var det ju, inte baddag på väg till jobbet... Slängde ett öga på regnjackan det sista jag gjorde innan jag hoppade på cykeln, och valde att låta den hänga kvar på kroken.

Fel val!

Halvvägs till jobbet står jag nu genomblöt under en balkong och väntar på att skyfallet ska ge sig. Det ser mörkt ut. I dubbel bemärkelse...

Så, det kanske är lika bra att dra på sig bikinin redan nu? Blöt hud är åtminstone behagligare än blöta kläder. Låt badandet börja! ;-)

Och är jag frisk och pigg imorgon, efter en blötkall dag utomhus, ja då är jag sannerligen skapt av det rätta virket :-)


Stiltje..?

Hallå?! Är det någon här? Nej, precis som jag förväntat mig... Det är ju fotboll på tv!! Sveriges premiärmatch! Jag kollar såklart, men slänger upp ett litet inlägg samtidigt. Multifunktionell som man är ;-)

För att verkligen komma in i stämning har vi ätit pizza och nu smuttar jag på ett glas rosé (jo jag gillar öl också men hade redan en vinflarra öppnad) och en liten skål - Beatatjata ombedes hoppa till nästa stycke, eller för all del, till nästa inlägg - chips! Jag minns inte när jag senast åt det? Fotbolls-vm för två år sen?! ;-)

Testade ett nytt recept på pizzadeg idag och det är det absolut bästa hittills! Brödigt, inte för äggigt, krispigt och hållbart resultat. Receptet kommer, som så många andra gånger, från Annie! Fyllde med tonfisk, lök, oliver, soltorkade tomater, färsk oregano och ost. Åt hälften nu och packar med mig resten till playan imorgon. Ja, det är sant, imorgon ska jag hänga på beachen hela dagen. Med sisådär 150 elever och förutspådd tiogradig värme. Och mina pizzabitar :-)

Jag planerar också att intervalla mig hem därifrån. Det vill säga när de andra hoppar på bussen snörar jag på mig skorna och kör en-minutare enligt upplägg från Träningsglädje. Hur långt det är? Ja, det vet jag inte. Än...

Fotbollsmat!



Indisk linsgryta

Den här grytan har hängt med ganska länge hemma hos oss. Jag tror att jag hittade receptet till den i en ICA-butik i Göteborg för flera år sedan. Den heter Dhal och smakar en miljon olika saker, som tillsammans blir så nära perfektion som något kan bli!

Låt inte den långa innehållsförteckningen skrämma er, den är värd varenda liten ingrediens!

1 lök
2-3 morötter
2 vitlöksklyftor
1 msk färsk riven ingefära
1 tsk koriander
0,5 tsk spiskummin
1 krm kanel
4 dl röda linser
400 g passerade tomater
1 burk kokosmjölk
1 grönsaksbuljongtärning
2 dl vatten
salt, lime

Tärna lök och morötter. Finhacka vitlök. Fräs alltihop i olja. Rör ner ingefära, koriander, kummin, kanel (jag mäter aldrig mängden utan kryddar tills jag tycker det smakar bra). Tillsätt linserna och rör om noga. Häll på tomater, kokosmjölk, buljong och vatten. Koka sakta under lock 30-45 minuter och tillsätt mer vatten allteftersom beroende på vilken konsistens ni vill ha på grytan. Smaka av med lime och salt.

Servera med ris, naanbröd och tomater om ni har gäster som gillar kolhydrater. Är det bara ni själva som ska äta skulle jag rekommendera lite kokt broccoli och en rejäl klick keso till :-)

Räcker till många portioner och funkar fint i matlåda. Går hem hos både stora och små. Lycka till!

Tanken var att göra ett "steg för steg-bildkollage", men jag tog bara den här första bilden, på ingredienserna, och nu är grytan uppäten...


Det ultimata veckoupplägget!

Tania undrade för några dagar sedan över den ultimata träningsveckan. Hur skulle den se ut om jag fick bestämma?

Ja, för det första beror det alldeles på vilka mål man har! Därtill får man ha i åtanke vilka förutsättningar man har. Erfarenheter? Tidigare träningsvana? Tid? Utrustning? Och så får man ju inte glömma bort att en enstaka vecka egentligen är att se som ingen tid alls när det gäller träning och synbara resultat. En enstaka vecka gör inte mycket skillnad om man de övriga 51 lever helt planlöst.

Men, nu struntar vi i det! Nu låtsas vi att vi har en vecka isolerad från allt annat, vad som var före och vad som kommer efter är vi inte intresserade av. Vi har inget jobb att sköta under tiden, inga barn att ta hand om, ingen tvätt som ska vikas utan vi kan helt enkelt bara bry oss om oss själva. Okej?!

Det finns ju också tusen och åter tusen sätt att planera veckan, och om ni frågar mig om ett halvår igen skulle jag garanterat svara annorlunda, men ändå lika. Lite styrka, lite flås, lite mindfulness men kanske i ett annat utförande?

Eftersom ganska så mycket av hur man känner sig sitter i huvudet skulle jag satsa på ganska mycket tankeverksamhet. Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag gärna tänker, funderar och även diskuterar med mig själv en hel del.

Ett exempel; jag väger alltid 58 kilo. Med något enstaka hekto hit eller dit kanske (jag väger mig ju aldrig).

När tror ni att jag känner mig som bäst? När jag varit ute en hel helg, sprungit en mil i skogen, vardagsmotionerat, ätit grillat med fräscha såser, en hemgjord hallonsorbet på kesella och njutit av ett glas rosé. Eller när jag suttit inne från fredag till söndag, sett sju filmer, ätit fyra påsar chips, en pizza och mest bara druckit cola zero?

Ja, det första alternativet såklart. Men vad visar vågen på måndag morgon? Samma! Vad säger måtten? Samma! Man blir inte fet av att "synda" en helg, det är bara som det känns! Så, hjärnjobb = nummer ett alltså! Jag skulle lägga krut på att vi ska KÄNNA oss fräscha efter den här perfekta veckan!

Skippa bröd, pasta och vita och snabba kolhydrater. Ersätt med bönor, rotfrukter, råris, quinoa och liknande. Drick enbart vatten till maten! Kaffe och te är okej, men att skippa kaffe till förmån för grönt te kan också göra att du känner dig renare och fräschare. Jag skulle äta mycket ren mat, dvs inte korv, färdigrätter, halvfabrikat och annat "skit".

Morgonpromenad varje dag! 55 minuter före frukost. Det gör underverk för känslan i kroppen! Frisk luft, motion och en bra start på dagen. När jag kom hem skulle jag göra tre-fyra olika plankor, för att tighta till magen och känna att jag får bra kontakt med coren.

Träningen skulle jag lägga upp som följer;

måndag - styrketräning halvkropp (fram/baksida, över/underkropp) med många reps, ev i cirkelform eller superset för att få upp flåset och kunna vara riktigt effektiv under hela passet

tisdag - snabba löpintervaller, dödsjobbigt men ger en mycket skön känsla hela dagen

onsdag - yoga, för att mjuka upp, och få lite mer känsla för den egna kroppen

torsdag - styrketräning halvkropp enl. upplägg ovan

fredag - lätt löpning/cykel/simning 30-45 min

lördag - styrketräning helkropp enl. upplägg ovan

söndag - ett pass med tabataintervaller, t ex burpees, svingar, armhävningar, chins... 4-5 intervaller där jag verkligen ger ALLT! Alternativt ett crossfitpass där kräkkänslan står en upp i halsen. Jag skulle också lägga till en riktigt lång promenad den här allra sista dagen.

Sedan skulle jag vakna på måndagen och känna mig ganska trött och slutkörd, men ändå lycklig! Ren, fräsch och laddad för nya äventyr, men först en vilodag eller två :-)



                        Bra ingredienser till den ultimata "jag ska bli fräschast i världen"-veckan!


Utmaning ett - check!

Nope, jag gillar inte morgonträning nu för tiden! För trött och seg. Men det är en vanesak, jag vet.

Ben på agendan idag och man kan verkligen inte tro att jag vilade igår. I början av passet var benen så sega, trötta och hårda! Tror de ropar efter lite längre vila nu med tre veckors ovan löpning i muskelfibrerna...

Hur som helst, jag gjorde sex olika övningar i superset och annat och gav mig sedan på Pias utmaning, nåt av alla 'jag tränar i minimal bh och min fotograf är oerhört förtjust i rumpbilder där jag står som en kissande tjejhund'-Zuzanas pass. Fem svettiga varv till ända och svidande muskler i... Triceps! Armhävningar och dips kändes och brändes. Gott!

Tack Pia!

Nu blir det hemåt mot gröten, tapetsering, målning och picknick med stora A. Mys!

Vad gör ni idag?


Chinsträning vecka 24

Idag var min plan att jag skulle ta mig an en av de där utmaningarna ni gav mig, den där jag bad er upprepa ert absolut jobbigaste pass. Den jag hade valt ut innehöll bortåt en 150 chins har jag för mig, och det hade ju varit bra träning! Jag hade till och med kommit ihåg att packa ner tejpen till valkarna!

Men, med ynka fem timmars sömn i kroppen och två kids att ta hand om hela dagen utan någon som helst chans att få en liten stund ledigt från dem blev det rättså omöjligt. Ingen barnpassning på gymmet och ingen chinsstång hemma. Att göra 150 chins i lekparken hade definitivt inte funkat! Så många reps kräver en bra stång, och inte en massa barn i vägen ;-)

Det får helt enkelt bli någon gång under veckan, om det går att få in i vårt redan fullspäckade schema?

Hur som helst, nu är det bara två knappa veckor kvar, och sen är vi där! Tio chins!!

Nivå medel

Dag 1
10 hoppchins
4 chins
8 pullups
10 hoppchins
6 chins
10 pullups

Dag 2
20 hoppchins
10 chins
30 hoppchins

Dag 3
10 pullups
1 hoppchins (utan paus)
10 pullups
10 hoppchins (utan paus)
10 pullups
10 hoppchins (utan paus)
10 chins


Nivå svår

Dag 1
10 hoppchins
10 chins
10 pullups
14 hoppchins
8 chins
6 pullups
16 hoppchins

Dag 2
14 hoppchins
6 chins
16 hoppchins
4 chins
18 hoppchins
6 chins
20 hoppchins

Dag 3
12 chins
12 hoppchins
12 pullups
12 chins
12 hoppchins
12 pullups
12 hoppchins

Som vanligt, vila där ni behöver, och kör så mycket som möjligt utan hjälp!



Veckans skörd

31 km rakt ner i spargrisen! Två intervallpass, ett i backe och ett på bandet, ett lugnt kort pass och ett lugnt långt. Totalt runt tre mil.

Nästa vecka jobbar båda de vuxna i detta hushåll som galningar och det är kvällar hit och dit och skolavslutningar, jippon, kalas och lite mer slit i trädgården på schemat. Träningen får alltså pressas in där det finns plats, men det är inget jag oroar mig särskilt mycket för. På något sätt blir den alltid av, och nu med så mycket löpning så går det ju i princip att klämma in den när som helst, hur som helst.

Planen är att träna måndag, onsdag och torsdag morgon men eftersom jag inte alls gillar att träna på morgnarna längre får jag helt enkelt se hur det blir. Kanske kan få till ett löppass på tisdag eftermiddag mellan jobb, ett löppass på fredag efter jobb och helgen blir som den blir. Ja, ni ser... Ingen superplanering denna vecka direkt, men sommar är sommar och då får man ta det lite för vad det är.

Ben/rumpa och överkropp på gymmet, ett långpass på 75 minuter och två kortintervallpass ska hur som helst avverkas, och nästa söndag är planen att jag ska casha in totalt 28 km.

Ja, det var min diffusa plan det. Hur ser det ut för er? Någon skillnad nu när semester och sommar närmar sig eller fortsätter ni som tidigare?


                                                  
Det blir nog tyvärr inget strandpass den här veckan, men det vore inga fel med ett par rundor på playan framöver!





Proteinpimpad chailatte!

Brukar ni dricka Chailatte? Inte jag. Jag tycker att det doftar gudomligt, jag gillar allt som finns där i och jag tycker att det ser så himla gott ut när någon annan beställer det på fiket. Men, det är för sött! Jag har försökt, flera gånger, men att betala närmare 40 kronor för något jag inte klarar att dricka upp känns ganska onödigt och därför har jag helt enkelt övergått till att ALLTID beställa en capuccino eller vanligt kaffe istället.

När man testar hemma däremot, då är det ju alldeles gratis! Ja, mer eller mindre allafall. Jag gjorde en häromdagen, och den var precis så där söt och sliskig som de ska vara. Och den smakade precis som en chailatte bör göra. Den enda skillnaden var att den var lite bättre, för den innehöll nämligen en hel portion protein!

Så, räds ni inte det söta och sliskiga, testa!

Värm 2 dl vatten och 2 dl mjölk och lägg i en tepåse (Friggs, på bilden nedan), låt dra ett tag. Vispa sedan ner en skopa proteinpulver, vaniljsmak. Värm lite till om det behövs, låt gärna tepåsen vara i hela tiden (utom under vispningen, det ser så trist ut när tepåsen går sönder...). Häll upp i glas, pudra över kanel/kardemumma.

Om man, som jag, har tillgång till kaffemaskin kan man istället bara värma vatten med tepåsen i, vispa ner pulver, och sedan skumma mjölken och hälla över den. Det blir ännu lite finare och känns mer "caféigt". Smaken blir dock densamma med båda varianterna!

För övrigt är det här ett kanongott te att dricka bara som det är!

Gudomligt!Massa protein!



Långfrukost avklarad!

Vad nu då? Klockan är strax efter åtta på söndagmorgonen och här kommer jag släpandes med att jag redan hunnit göra en utsökt fruktsallad, rosta bröd och äta nykokta ägg, läsa tidningen grundligt (ja, lokalsidorna och insändarna typ...), diska efter gårdagens myskväll, städa upp, sett på hur lilla B plockat fram alla saker igen och så där har det rullat på. Nu är det väl dags för kaffe och en andra liten frukost snart va?!

Blir man väckt av ett glädjevrål vid 05.52, över att ännu en ny dag börjat, ja då hinner man med både det ena och det andra. Hade man sedan myskväll med stora A igår och fnissade sig igenom hela kvällen och inte gick till sängs förrän vid midnatt (då det fortfarande var ljust ute!) ja då säger det sig självt att mamman är ganska trött idag...

Idag testade jag det där nya brödet till frukost. Det som man kunnat se hos andra bloggare, som nog fått det gratis? Häromdagen var det provsmakning på lokala butiken och båda kidsen gillade vad de smakade så jag slog till. Enligt "hej jag bjuder på lite smakprov av ett alldeles nytt bröd-kvinnan" var detta ett "väääääldigt nyttigt bröd!" som nästan inte innehåller "nååååågot socker!" och "vääääärkligen ääääär JÄTTEnyttigt"!

Jaja, att bröd faktiskt inte måste innehålla någon större mängd socker, och att det inte är någon större skillnad på detta och en del andra brödsorter hade kanske gått henne förbi. Eller så fanns det helt enkelt inte med bland de färdigformulerade meningar hon hade att välja på enligt instruktioner av bossen ;-)

Hur som helst, för mig är det inget alternativ. Jag smakade, jag ratade och jag återgick till kolhydrater i form av gröt. Det smakar förvisso rätt gott. Eller, det smakar faktiskt JUL! Sånt där vörtbröd som knappt smakar vört utan mest bara är en vanlig limpa med en jultomte på, ungefär så smakar det. Helt okej smak men ganska torrt. Ja, det kan ju bero på att jag aldrig äter bröd i vanliga fall, förutom rykande färskt surdegsbröd direkt från bageriet, vilket ju kanske inte är en rättvis motståndare?

Men som sagt, bröd är bröd, och det här är väl kanske en något bättre variant än vit formfranska eller bröd med bästföredatum i augusti, nästa år. Men som sagt, inget jag kommer hänga upp mig på. Bröd är bröd och jag och min mage mår bättre utan. Men som tidsfördriv en tidig söndagmorgon duger det :-)






En lördag som de flesta andra

Jag har fått väldigt mycket kommentarer och många uppmuntrande hurrarop på mitt inlägg om hur jag äter. Tack!

Jag vill bara poängtera att det ju naturligtvis är så att man alltid måste utgå från sig själv, och att man faktiskt inte kan ligga på ett ständigt plus om man vill behålla sin form. Precis som att man måste ligga på lite minus om man vill tappa i vikt. Men också precis som att man måste äta ordentligt för att orka träna!

Jag vill inte på något sätt att ni ska tro att jag kan äta vad som helst och ändå se ut som jag gör, för det kan jag inte. Jag trodde det. Förr. Innan jag märkte att det ju blev lite mer fluff även på mig, och innan jag lärde mig hur stor betydelse kosten har för resultaten.

Jag sa ofta "äh, varför ska jag låta bli att äta godis och sånt, jag kommer ändå alltid att se ut så här ju". Jag såg aldrig någon skillnad på min kropp oavsett vad jag åt, men det berodde nog mest på dålig uthållighet och faktiskt för mycket träning i kombination med för lite protein. Enkelt va, när man vet hur det ska vara?!

Nu har jag ju hittat min balans som ni vet, och ni vet även att jag äter oerhört mycket. Jag brukar tänka att jag ska äta mig mätt och glad och så länge det är ren bra mat spelar kalorier och fördelning ingen roll. Jag har lärt mig lita på min kropp och det kommer ni också att lära er, om ni vågar prova er fram och uthärda eventuell fettpanik eller "hjälp jag kommer bli jättetjock"-tankar. För att veta hur kroppen fungerar måste man ju våga låta den tala sitt tydliga språk, inte bara stirra sig blind på siffror hit och dit. Men titt som tätt kan man ju ta sig en funderare och kolla upp vad man äter, om man känner att man vill ha koll och veta att allt är som det ska.
Idag har jag ätit 2775 kalorier, fördelat på 26% protein, 35% kolhydrater och 39% fett. Inte så värst önskvärda siffror, men faktiskt mycket bättre än jag trodde! Lördag är ju ändå lördag liksom...

Frukost som igår, 423 kalorier

Mellanmål 435 kalorier
Surdegsbröd med Bregott, skinka, ost och ett kokt ägg, kaffe med mjölk

Lunch 614 kalorier
Lax, halloumi, sallad, melon

Mellanmål/middag 697 kalorier
Surdegsbröd med Bregott, skinka, ost. Kesella/keso/yougurt med kokoschips & jordgubbar

Övrigt 606 kalorier
En ruta mörk choklad
En halv förpackning Ben & Jerrys Half Baked

Säkert blir det något mer innan det är läggdags. Något för att neutralisera sockerchocken ;-)

Jag kommer nog inte att skriva så mycket mer om det här nu, utan jag fortsätter registrera ett par dagar till för att se att jag kommer upp i tillräckligt med energi, men eftersom jag känt mig helt pigg och glad senaste veckan tror jag att min kropp hittat balansen mellan den nya träningen och matintaget så det är väl bara att låta det rulla på..!

I den bästa av "dieter" finns det plats för lite av varje! :-)


Nike Free 3.0

Nu har jag sprungit i mina nya Nike Free 3.0 en vecka, och avverkat både asfalt, skog, löpband och backe. Snabba korta sträckor och lite längre segare. Så, nu vågar jag mig på en liten utvärdering, dock med reservation för den korta tiden jag ändå haft dem.

De är grymt snygga, och lätta på foten! De har ett lite rundat utseende framtill och är väldigt nätta. Jag har ett par ljusblå med små hål/utskärningar i materialet, som bildar något slags mönster.

Bekväma
, som att dra på en strumpa. En fördel jämfört med Vibram fivefingers är att man ju faktiskt kan ha en vanlig tunn strumpa i, och slipper köpa tåstrumpor. Tanken är väl egentligen inte att man ska ha strumpor i Nike Free, men jag kan tycka att man blir väldigt svettig i dom. Mer än i Fivefingers. De är glatta på innersulan och väldigt täta, så det känns som det bildas en liten sjö i skon, fast hittills har det bara känts så, det har inte varit några deciliter vätska jag kunnat hälla ut efter passen. Tur ;-)

Det finns en liten liten kudde under framfoten, som man känner ganska tydligt när man springer intervaller på löpband, eftersom underlaget då är väldigt hårt. Skönt tycker jag!

Det finns ingen ögla på hälkappan, vilket gör att de ganska krångliga att dra på sig. Det finns liksom inget att greppa tag i direkt.

Jag är också tveksam till skornas hållbarhet. Ytskiktet känns något plastigt och jag har mina onda aningar att det skulle kunna spricka så småningom. Särskilt när skorna blivit blöta och torkat ett flertal gånger. Jag frågade om det redan när jag köpte dem och fick då till svar att livslängden på skorna faktiskt är avsevärt kortare än på "vanliga" löparskor med meshtyg på ovanfoten. Den tunna sulan bidrar ju också till skons "snabba död". Runt 60-80 mil sa säljaren. Nu när jag tänker efter, det är ju ingenting! Ett halvår, max! Jaja, tur de är snygga allafall ;-)

Skorna har en fast plös, vilket är mycket bekvämt. Det finns inget som kan glida runt eller hamna snett, utan när skon är på plats sitter den där den sitter, utan att man ens märker det!

Väldigt bra snören! Tunna, platta och går inte upp.

En nackdel kan vara sulans utformning: den består av långa "rännor" som löper under hela skon. Det gör att flexibiliteten blir väldigt bra, men det fastnar också väldigt mycket sten och skräp där! Inget jätteproblem för mig dock, jag tog en kniv och petade ut alla stenar efter senaste skogsrundan. Men jag kan samtidigt tänka mig att det inte heller är så bra för hållbarheten att det sitter massa sten inkilat under skon.

Hm, vad mer? Vet inte om jag reflekterat över något mer än så länge. Men sammanfattat kan jag säga att det är en snygg, lätt, bekväm sko, men med vissa reservationer för hållbarheten. Om de är värda sina 1200 kronor är väl upp till var och en, men jag gillar att ha en lätt sko som avbytare till mina vanliga "tunga" Asics, och allra mest gillar jag att den är så snygg :-)

Om ni ska köpa, tänk på att poängen med dessa barfotaskor ju är att man ska springa på framfoten! Att fortsätta jogga med hälisättning saknar helt poäng. Det blir varken bekvämt eller effektivt, och har man svårt för eller inte vill lägga tid på att träna upp tekniken är kanske ett par "vanliga" löparskor med lite mer dämpning en bättre idé?

Ja, självklart kommer snart ett inlägg om hur man springer på framfoten och hur man kan träna upp tekniken
 :-)







Våga lyssna, och följa!

Idag är jag trött! Fast jag har sovit ganska mycket. Jag är dessutom hungrig, fast jag för femton minuter sedan åt grötfrukost, och då inte orkade äta upp hela portionen. Visst är det där konstigt? Att man inte kan lita på att kroppen blir pigg av mycket sömn, eller nöjd av mycket mat. Därtill är det grått och regnigt ute. Vilken tråkstart på lördagen, som ju brukar vara en go och glad dag!

Men vad kan jag göra åt det då? Nu gäller det att lyssna inåt. Både på hjärnan och kroppen. Skilja agnarna från vetet så att säga. Ska jag springa idag eller är det bättre att jag låter bli och sparar mig till imorgon?

Ni förstår, er kropp kommer inte att tacka er för att ni pressar den dag efter dag efter dag. Jag tänker "kan jag prestera idag?" Om inte, nej, då finns det ingen som helst poäng med att slita på kroppen ytterligare, för då kan jag ju inte prestera imorgon heller. Tröttheten finns ju kvar, och förföljer er, dag efter dag, om ni inte någon gång låter den läka ut helt.

Det är inte kvanitet utan kvalitet som räknas! Att bara "göra för görandets skull" ger inga resultat. Att lyssna på kropp och knopp och lära sig utskilja vilken av delarna det är som säger ifrån är mitt bästa recept för att nå målet. Är det kroppen som är trött, vila! Är det hjärnan som segar sig, säg till den på skarpen att sluta upp med sådant tråk!  

Och vad händer om man uppfattar fel då? Att man kör ett pass och märker att det inte blir bra? Ja, då kan man ju helt enkelt sluta! Och om man istället hoppar träningen och märker att "oj, jag har ju hur mycket energi som helst", ja, då kan man ju enkelt använda den till något annat (typ leka extra mycket med sina vilda barn, städa sitt stökiga hus, eller kanske laborera fram något nytt recept i köket) och se fram emot ett superdunderpass kommande dag!

Om man inte vågar lyssna på sin kropp kan man heller aldrig lära sig hur den fungerar...

Så, jag tar mig en liten "lyssnastund" nu, även om jag nog innerst inne redan vet att det idag är dagen då jag ska köpa nya tapeter till barnens rum, dricka några koppar kaffe och äta äggmackor samt ha en lugn kväll i soffan för mig själv, med fotboll, film, tidning och resterna av gårdagens Ben & Jerrys halfbaked. Och får jag inte energi av det, ja då vet jag inte vad...

Vad gör ni idag? Någon mer som lördagsfirar med Ben & Jerrys fast det egentligen mest smakar "på låtsas"?

Rätt utrustadTittut!


Kuriosa: När jag tog fotot tappade jag ägget (kokt!) flera gånger, vilket resulterade i ett nästan färdigskalat ägg, och att det snart kommer ett (ändå kärleksfullt) vrål från köket där min sambos stämma ekar "Vaaaaad har du gjort på golvet?!" :-)

Uppdatering: nej, det kom aldrig! Däremot sattes dammsugaren på i samma stund jag postade inlägget :-)





Maten då? Jo tack, mycket...

Det där med maten då. Jag skrev ju häromdagen att jag skulle mäta, väga, räkna och så vidare, för att vara på den säkra sidan att jag får i mig allt jag behöver. Jag kände mig ju lite trött och urlakad förra veckan, ja veckan före det också faktiskt och antog att det bottnade i den ökade mängden konditionsträning.

Så, hur som helst. Jag har räknat ut att jag behöver sisådär 2700 kalorier på en dag. Ja, jämför det med alla formtoppares 1500... Jag skulle nog faktiskt inte klara en dag på så lite. Men som tur är är vi ju alla olika, och det är ju trevligt att det finns åtminstone en som äter som en hel karl ;-) Och de 2700 är beräknade på att jag tränar hårt och mycket kondition nu, skulle jag minska träningsdosen får jag alltså räkna om!

Hur jag räknat ut det orkar jag inte ens förklara utan jag länkar bara till Maria, som så enkelt och pedagogiskt har beskrivit det på sin sida!

Så, 2700 kalorier på en dag. Det blir en hel del mat det...

Jag hade kunnat utgå från att man "bör" äta runt 1-1,5 gram protein per kilo kroppsvikt vilket i mitt fall ger ungefär 60-90 gram protein som i sin tur ger 240-360 kalorier, och då ser man ju direkt att nej, det går INTE! Det blir alldeles för lite energi...

Då skulle jag kunna tänka att jag vill äta 50% protein, som då innebär 1350 kalorier från protein vilket motsvarar nästan 350 gram protein och nej, det går INTE! Då får jag äta runt 30 ägg per dag, eller tio-tolv burkar kesella, och nej, där går även min gräns. Även om jag gillar både ägg och kesella.

Så, hur ska jag lösa detta då? Jo, jag behöver få i mig mycket energi, många kalorier, och fett ger mest valuta kan man säga. Ett gram fett ger nio kalorier, medan protein och kolhydrater vardera ger fyra. Jag vill ligga högt när det gäller proteinet, gärna upp emot 40-45% och för att inte bara behöva äta dagarna i ända kan jag ligga ganska högt på fettet också, säg 30%. Det som blir kvar är då ägnat åt kolhydraterna, 25-30%.

Hur har jag lyckats då? Inte så bra... Det där proteinet alltså. För att få i mig så mycket måste jag "äckeläta'" (när man typ tuggar och tuggar och det känns som det aldrig ska ta slut...) eller ta en massa pulver till hjälp och så angeläget vet jag inte om det är. Att äta 50% när man ligger på 1500-2000 kcal är kanske rimligt, men att göra det när man äter strax under 3000. Nej, för mig går det inte! 

Snarare brukar jag hamna någonstans kring lika delar fett och protein och resten kolhydrater. Runt 38-40% fett/protein och 20-24% kolisar. Det verkar vara så som det blir om jag inte tänker så värst mycket. Denna vecka har jag känt mig energisk och pigg, så kanske är det där jag bör ligga? Jag fortsätter att utvärdera och se.
Ett tips till er som också vill räkna och hålla lite koll ett par dagar är att betala för tjänsten Shape up club, eftersom man då får tillgång till lite fler funktioner, och kan spara t ex hur många egna recept man vill, vilket underlättar rejält när man ska knappa in allt!

Gårdagens mat, totalt 2571 kalorier vilka fördelades så här: 42% protein, 27% kolhydrater, 31% fett. Jag "tänkte protein" hela dagen, därav det höga intaget!

Frukost 423 kcal
1,5 dl havregryn
1 msk linfrö
100 g keso
2 äggvitor
50 g blåbär
1 dl mjölk

Mellis (efter träning) 472 kcal
250 g kesella 
100 g keso
1 dl lättyougurt
100 g jordgubbar
30 g jordnötssmör (gött!)

Lunch 548 kcal
Linsgryta (recept kommer!)
100 g keso
1,5 kokt ägg
75 g broccoli

Mellis 385 kcal
100 g ost 5%
4 skivor skinka
50 g äpple
3 dl lättmjölk (latte på stan)

397 kcal
Proteinpannkakor
100 g keso
100 g jordbubbar
(en stor klick grädde men den orkade jag inte rapportera...)

345 kcal
Raw chokladkaka
125 g kesella
100 g keso
1 dl lättyougurt
En skopa proteinpulver
Hallon

Det här sista målet pressade jag i mig, eftersom jag låg så lågt innan, men urk! Jag får helt enkelt lägga till mer jordnötssmör så jag kommer upp i högre mängd kalorier totalt...

Idag registrerar jag inte eftersom jag firar internationella surdegsbrödsdagen här hemma och hur mycket en skiva väger och vad den innehåller är jag totalt ointresserad av! Jag vill äta och njuta och inget mer med det. Och alldeles i detta nu ska jag gå och ta mig ännu en skiva, med fjorton äggvitor på ;-)




Som en guldfisk?

Här ska ni få hänga med på en vända upp för backen! Ett litet studiebesök garanterat utanför min comfort zone! Varje vända uppför var hemsk. Värre än värst. Men varenda gång jag kom ner igen kändes det inte så tokigt ändå. Det kan tyda på bra återhämtning, men det kan också mycket väl betyda att jag har dåligt närminne ;-)

Jag fixade tio rundor, trots att jag redan första gången uppför insåg det omöjliga i uppgiften. Den där backen alltså... Den ser kanske inte mycket ut för världen, men idag uppmärksammade jag att det nog finns ett slags liftsystem tillhörande backen, och det om något betyder ju att man INTE ska springa eller ens gå uppför den.

Dagens resultat blev bättre än förra gången. Kanske inte tidsmässigt, men jag höll ut bättre denna gång. Förra gången sprang vi sju rundor, varav jag klarade att springa hela vägen upp endast tre. Idag sprang jag hela vägen upp alla gånger! Men den sista. Puh..! Då var det bara psyket! Jag lovar er, mjölksyran sprutade, hjärtat slog dubbla volter och vaderna krampade!

Men jag tog till all hjärnkapacitet jag kunde uppbringa, låtsades att någon stod och skrek "kom igen, det är ju tävling, du måste fixa det här sista, om du ger upp nu nollas allt, kör, bara kör!!!!" Och det gjorde jag. Med skakiga ben kom jag till slut hela vägen upp, där jag försökte andas ikapp syreskulden...

Varenda rush uppför backen var lika hemsk, och det gjorde faktiskt nästan både psykiskt och fysiskt ONT! Men skam den som ger sig. Vad var det värsta som kunde hända? Att jag var tvungen att kasta mig raklång på marken och spy? Ja, och det hade jag kunnat göra, ensam som jag var... Man får inte vara rädd för att kasta sig ut ibland, bort från det där bekväma, in i det där smärtsamma. Det är liksom det som ger resultat (ja, förstås ska man lyssna på kroppen men det vet ni ju redan, och dessutom är det ju oftare hjärnan som är den kinkiga och den som ger upp).  

Efter mina tio vändor joggade jag ner i två-tre kilometer, och då hände något som inte brukar ske särskilt ofta. Om ens någon gång tidigare? Jag njöt! Alltså, jag slogs av tanken "gud så skönt det är att springa fram här och "bara springa" liksom, inte tävla, inte skynda, inte spurta utan bara jogga". Lovely!

Så, här kommer filmen, och om ni undrar över det där jag säger, att ni inte kommer höra just vad jag säger, så beror det på att jag inte sa något... Det var bara i mitt huvud rösterna hördes. Uppenbarligen...

                                                         Miniatyrbild
                                                               Upp upp upp!


Foooore!

Hade inte räknat med en massa golfare i omgivningarna... Bäst att ta ur lurarna så jag hör om en boll kommer vinande. Ett par km jogg, sen är det dags för backen. From hell...

Glad, och med surdegsbröd i tankarna. I magen gröt. Klara färdiga kööööör!


Varför?

Varför har man som mest att göra och säga och skriva när man har som minst tid tillgängligt för det? Konstigt det där...

Jag ska, istället för att skriva en massa bra blogginlägg, gå och lägga mig med senaste numret av Runner's world och läsa om hur jag bör ladda upp inför nästa års mara. Nej, jag har inte anmält mig. Än. Men jag ska låtsas att jag har det, och liksom i tanken känna hur det skulle vara. Sen ska jag drömma om hur jag flyger fram i lite mer än fyra mil, och efteråt skriver ett inlägg om att det inte var ett dugg jobbigt och att solen strålade och alla hejade och livet är så underbart och blablabla... Sa någon att jag var naiv?! ;-)

De bra inläggen sparar jag tills imorgon, och då känns de säkert inte ens aktuella längre. Så kan det vara...

Vi ses i full utmanarmundering imorgon, med ett pannben hårdare än stål, när vi tar oss an det jobbigaste vi gjort, en gång till. Visst?!



             
              Oj! Är det? Då är marathon ett mål nu alltså? Kunde inte någon ha sagt det innan?! ;-)


Veckans utmaning!

Nu ni, nu blir det en utmaning som heter duga. För både kropp OCH knopp!

Minns ni ert jobbigaste träningspass? Det där när ni nästan kräktes efteråt. Det där när ni bara sprang och sprang men aldrig riktigt kom fram till målet. Det där när ni gjorde burpee på burpee på burpee tills de stod er upp i halsen? Den där gången när det brände så i axlarna att ni på fullt allvar trodde att ni skulle lätta och flyga iväg som en raket. Minns ni?

Jag minns. Åtminstone det senaste "blä det här var så jobbigt att jag aldrig mer kommer göra om det fast jag vet ju att i samma stund som jag säger det här vet jag att jag ändå någonstans innerst inne vet att jag kommer att göra om det, bara för att det var så himla jobbigt"-passet. Det var det där passet i pulkabacken för några veckor sedan...

Imorgon gör jag om det! Jag satsar på tio vändor upp och ner. Överlever jag ska jag fira med, ja jag vet inte vad? Kanske en hel jäkla surdegslimpa?! ;-)

Kom igen nu! Bläddra tillbaka i ert arkiv, leta på det absolut jobbigaste ni gjort, och gör om det imorgon, eller under helgen! Det kan vara kort och snabbt, kanske hundra burpees på kortast möjliga tid? Eller det kan vara att springa den där rundan som ni egentligen inte vågar, av rädsla för att vara långsammare än förra gången. Eller så kanske det är en repris på det där "550 reps passet" som cirkulerade på många bloggar för ett par månader sedan? Eller varför inte 400 meter utfall, som ju mestadels var dödsjobbigt för psyket!

Rapportera till mig
sedan, som vanligt. Och oj! Vet ni vad som nu dök upp i mitt huvud? En dum tanke. En mycket dum sådan... Men nu måste jag ändå skriva den. Om ni ger mig alla era utmaningar så lovar jag att genomföra dem, en efter en. Ja, jag sa ju det. Mycket dum tanke...

Kör hårt nu alla ladies, nu jädrar gör vi om det där jobbiga. Vi fixar det!


Okej då, riktigt så här brant var inte pulkabacken, men det är nog så jag kommer känna imorgon...

                                         




Jag bestämmer!

Ännu ett inlägg om mig och min hjärna. Ibland kan man tro att vi är två olika personer, men det är vi inte. Eller, det är jag inte. Jag har bara väldigt mycket tankar och funderingar och jag gillar liksom att föra en dialog (monolog?) med mig själv. Ja, jag gör det allt som oftast i tysthet. Det är därför folk fortfarande tror att jag är normal ;-)

Det är ju väldigt mycket fokus på mat och formtoppning i än den ena än den andra bloggen nu. Roligt tycker jag, och efter Beatatjatas ärliga chipserkännande häromdagen ska väl inte jag vara sämre, så här kommer min lilla "bekännelse".

JAg hatar förbud, och egentligen gillar jag inte utmaningar som baseras på tid heller. Typ "nu ska jag inte äta godis på en månad" och sånt. Jaja, jag vet att jag titt som tätt hittar på sånt själv också, men ingen är väl perfekt?!

Jag har dock lärt mig att det inte funkar för mig. Jag kan göra vad som helst och jag kan också låta bli vad som helst, men det blir så väldigt mycket svårare när jag "måste" göra si eller så. Nu har jag kommit så långt att jag både vill och klarar av att bestämma helt själv, varje dag, varje tillfälle. Om ni förstår vad jag menar?

Jag "måste" inte äta choklad och glass också bara för att det råkade bli pizza till middag. Jag måste inte heller smaka av barnens lördagsgodis bara för att det ligger i skåpet. Likaså har jag inget begär av att köpa något onyttigt bara för att jag ska vara hemma ensam en kväll och se på tjejfilm. Jag gör det när jag har lust och om det infaller en onsdag eller en lördag gör mig detsamma.

Jag har ju just för tillfället en period där jag "undviker" godis (den har nu varat sex-sju veckor tror jag, och det brukar komma en sån här period då och då, innan jag minns att det egentligen inte passar mig) och även surdegsbröd. Men i lördags blev jag så irriterad på mig själv och det här "hitte-pået" så jag köpte mig en påse godis och åt, bara för att. Jag var inte ens särskilt sugen men jag ville liksom bara bevisa för mig själv att jag kunde hantera det.

Och det kunde jag. Utan problem! Jag åt upp min påse, sen var det inget mer med det. Ingen ångest över "brutet förbud, eller vad man nu ska kalla det" och sannerligen ingen ångest över uppäten godispåse. Onödigt kan man tycka, eftersom jag inte ens var sugen. Men det handlade inte om det, utan enbart att bevisa för mig själv att jag kan om jag vill, när jag vill. Att jag mår som bäst när jag gör ett medvetet val i varje situation. Jag har ju strävat efter just det så länge, så varför ska jag sätta käppar i hjulet för mig själv när jag väl är framme vid målet. När jag äntligen lärt mig att svara "ja tack" eller "nej tack" oberoende av vad jag "borde svara".  

Hur jag fortsätter återstår att se. Med godis eller utan. Det känns som att det kvittar, så länge jag känner att det är JAG som bestämmer! Surdegsbrödet däremot, det måste jag nog sluta undvika, för faktiskt blev livet lite tråkigare utan det ;-)
                      
                                      


Och som vanligt, ingen kritik mot de som har "förbud" eller liknande, vi är alla olika och för vissa funkar det jättebra, men inte för mig. Och hur avis jag än kan bli på de som är så disciplinerade och "låter bli" så har jag lärt mig att det inte är för mig! Jag vill leva helt obegränsat, för det är då mina begränsningar blir som allra bäst.



Effektiv!

Dagens pass avklarat. Många reps och fullt ös. Bråttom hem!

Om mina mjölksyrearmar orkar leta fram plånboken ur väskan ska jag köpa med ett gäng jordgubbar att kalasa på till en andra frukost!

Hur har ni inlett er torsdag?


En liten hyllning till just dig!

Jag sitter och lyssnar/tittar på Loa Falkman när han sjunger svenska nationalsången på nationaldagsfirandet från Skansen. Duckar samtidigt för den starkt strålande solen som reflekterar sig i ALLT här inne. Persiennen i tv-rumsfönstret gick sönder förra veckan och jag har muttrat om att det väl gör detsamma, man "ska ju ändå inte" se på tv på sommaren. Nåja, tur att det var mulet igår när det var Desperate, för det är faktiskt ganska så jobbigt att försöka uppfatta vad som händer på skärmen när det mesta man ser är sig själv kisandes.

Hur som helst, jag tar mig också en kopp kaffe och dagens fjärde (?) chokladkakebit. Mm... Och så svarar jag på mail från mina kunder. Och vet ni vad? Det är en sån himla boost! Så roligt att höra och läsa om alla era framgångar. Att peppa er när ni behöver, att uppmuntra till bättre val nästa gång, att hurra över ökningar på vikterna, minus på vågen, tappade centimetrar och allra mest jublar jag när ni skriver att ni KÄNNER er så bra! När ni lyssnar på signaler och verkligen tillåter er att berömma er själva för de framsteg ni gör. Underbart!

Så, det var bara det jag ville säga. Någon skrev en fin kommentar om mitt driv tidigare idag. Det kanske ser ut som att jag alltid är sprudlande energisk och full av motivation, och det är jag nog för det mesta, men mycket av det kommer ju från er! Från små fina kommentarer, från mail med frågor och funderingar, från beröm över det ena eller andra. Från mothugg som leder till nya kunskaper eller från ett kort "Hej, jag har precis hittat hit, gillar dig".

Tack för att ni fyller mig med energi!

               


Kroppskollaps!

De senaste gångerna jag sprungit lite längre har min kropp totalt kollapsat efteråt! Frossa och en kropp som velat tömma sig, på ett eller annat sätt, på allt jag någonsin stoppat i den ungefär...

Det började ju bli lite jobbigt kunde jag tycka. Att liksom behöva vara ledig från jobbet en dag efter löpningen, tacka nej till umgänge och framför allt att inte kunna äta! Så vad kunde det då bero på?

Ren överansträngning möjligtvis? Jo, det skulle det kanske kunna vara men det kändes inte så.

Vädret? Nej, regn, sol, blåst... Det spelar ingen roll.

Sträckan? Nej, inte den heller.

Tempot? Nja, inte direkt kopplat.

Tiden? Nej, det verkade inte heller vara anledningen.

Nu har jag testat mig fram lite mer, utvärderat, funderat (som alltid) och jag tror jag hittat boven!

KAFFET!!! Varje gång jag druckit kaffe innan löpningen vill min kropp bara ge upp totalt efter passet. Under passet går det bra, men efteråt... Nope. Halvdöd. Minst sagt. Det spelar heller ingen roll om kaffet intagits i nära anslutning till passet eller flera timmar innan. Det blir samma visa hur som helst. Så nu är det kaffefritt framöver för mig. Åtminstone de dagar jag har löpning inplanerad.

Har ni märkt av samma sak? Kan ni dricka kaffe innan löpning? Ni kanske rent av får en kick av det? Inte jag...! Och även om jag fick är det ju inte värt att ta ledigt från jobbet ett par dagar i veckan, av tömningsskäl ;-)



                                   



Utvärdering: stretching.

Sedan jag utbildade mig inom träning och hälsa och lärde mig mer om kroppen och hur den fungerar har jag slutat stretcha! Det låter kanske konstigt? Det vore kanske mer normalt tvärtom? Att jag hade insett vikten av att ta hand om sin kropp och sina muskler. Och det är faktiskt just precis det jag har insett! Men jag väljer att inte göra det genom stretching. Och nu pratar jag om statisk stretching, det vill säga det som de allra flesta tänker på när man pratar om stretch. Att pressa till ytterläge och hålla där en viss tid.

Förr hade jag konstant dåligt samvete över att jag aldrig stretchade. Jag tyckte det var urbota trist och tråkigt och det blev aldrig tid över. Eller, jag tog mig aldrig tid att genomföra någon slags stretch. Jag planerade att jag skulle göra det men nej, det blev helt enkelt inte av. Och om jag någon gång la ett par minuter på det, ja då blev det alltid framsida lår jag sträckte ut.

Helt onödigt säger jag nu! För jag är nämligen inte ett dugg kort i musklerna på framsidan! Det jag möjligtvis skulle behöva stretcha är baksida lår och bröstmuskler. Det gör jag dock fortfarande inte. Istället ägnar jag min tid åt rörlighet samt till att varva ner! Och vet ni vad? Det har gjort min kropp väldigt funktionell och smidig!

Jag säger inte att stretch bara är "blaha blaha", men det är heller kanske inte livsnödvändigt för en hel och välfungerande kropp? Det kan räcka med nedvarvning tio-femton minuter, för att låta slaggprodukter rensas ur kroppen och att sedan se till att verkligen bara sträcka ut de muskler där man är kort. Och har man problem med korta muskler bör man kanske stretcha dem lite oftare och mer engagerat. Inte bara tjugo sekunder efter träningspasset. 

Vad är vitsen med att stretcha igenom hela kroppen om man inte har behov av det? Och vad är vitsen med att alltid ha dåligt samvete för att man inte gör det? Ingen alls!

Vill du stretcha så gör det! Men se till att göra det medvetet, inte bara för att du "måste". Själv fortsätter jag nog med min icke-stretchande inställning, förutom efter hopprep och löpning, då jag måste sträcka ut vaderna för att överhuvudtaget kunna gå nästa dag :-)



                         





Chokladkaka!

Godmorgon! Jag inleder den här helgdagen med att ge er receptet på gårdagens chokladkaka. Jag sitter just i skrivande stund och äter en bit till förmiddagskaffet, och den är faktiskt ännu lite godare idag! Mer kladdig och smakig liksom. Jag vet faktiskt inte var receptet kommer ifrån men jag har sett liknande på flera bloggar och det är nog egentligen bara att googla på "raw chokladkaka" så skulle jag tro att man får upp ett gäng liknande recept.

Proportionerna i min kaka anpassades efter det som fanns hemma...

180 gram mandel (nästan en hel påse) Mixa detta till ett lite grövre mjöl först. Tillsätt sedan:

10 dadlar (utan kärna!!)
2 REJÄLA matskedar jordnötssmör
Lite salt
1-2 tsk vaniljPULVER
0,5 dl kakao
0,5 dl kakaonibs
Valfri sötning
om man vill ha, jag tog en-två tsk sukrin

Sen är det bara att mixa och mixa och tillsätta lite vätska allteftersom. Jag tog 4-5 msk starkt espressokaffe och 2-3 msk vatten. Testa er fram tills det blir en klump av det hela. Jag tog sedan upp klumpen och tryckte ut den till en avlång kaka, men det går ju att göra rund också om man hellre vill det :-)

Ställ in i kyl och skär en bit när du blir sugen. Servera med hallon och vispgrädde om du vill ha det extra festligt!

FörmiddagKväll


Om man delar kakan i 8 bitar ger varje bit 200 kcal, fördelat på 13% protein, 21% kolhydrater och 66% fett.



Uppladdning!

Middagsdags. Sent idag! Lax och favoritgrönsaker. Ska på en klick keso och lite kryddor också. Därefter, chokladkaka med hallon och vispad grädde! Vet inte om ni ser den skymta i bakgrunden?

Den är helt 'ren' och provsmakningen gav mycket väl godkänt gällande både smak och konsistens! Till det ett nyinköpt te, med smak av kanel, vanilj & kardemumma. Verkar lovande detta!

Vad jag laddar för?

Sista avsnittet av Desperate housewives. Sorg i hjärtat, men nu ska här njutas en timme. Inget kan få mig ur soffan nu! Inget!

Eller, kanske om jag måste ha en bit till av kakan sen?! ;-)


Marathon?

Tittade ni förra helgen? Jag gjorde! Och blev grymt sugen på att springa nästa år! Årets lopp bjöd ju på det sämsta vädret i mannaminne och jag tänker som så att det ju omöjligt kan vara lika illa nästa år. Sagt och gjort, jag gick in på hemsidan och kollade upp, och anmälan är redan öppen! 950 pix och du har en startplats.

Jag sms:ade den enda i min bekantskapskrets som jag kunde komma på möjligtvis ville hänga med. Fick ett ja till svar! Och ännu ett sms 30 minter senare. Med något som mer kunde liknas ett nej. Eller, ett "vi får se, jag måste tänka". Och det vet vi ju alla vad det betyder... När man var liten var det det värsta man kunde få som svar "mm, vi får se", "mm, kanske" eller "mm, vänta lite". Att man nu själv använder det dagligen gills väl inte?!

Så, nu är jag i valet och kvalet. Anmäla mig eller ej? Om jag gör det. OM. Då tänker jag göra det som en "kul grej" där jag framför allt siktar på att klara av loppet. Att kroppen håller. Ingen stenhård satsning för att komma under en viss tid eller så.

Men det jag klurar på är varför jag inte förstår att det kommer att bli jobbigt? Hur kan min hjärna tro att jag på ren vilja ska kunna springa fyra mil? Varför kan jag aldrig se det jobbiga och inse att det inte bara är att göra... Kanske för att jag då inte skulle våga?





Navelbråck

Ni är redan flera stycken som mailat och frågat mer om det där med navelbråck. Jag tänkte att jag berättar lite mer om det jag vet, och det min läkare sa, så får vi se om det är till någon hjälp?

Hur vet man om man har navelbråck? Har man alltid haft en inåtgående navel och nu helt plötsligt (efter ett par ungar eller fler) har en "knapp" på magen är det med största sannolikhet ett bråck. Det kan variera i storlek och allt som oftast kan man trycka tillbaka det in i magen. Min knapp trycker jag in flera gånger per dag, men den pluppar ändå ut. Speciellt om magen är full av mat exempelvis. När jag har gjort plankor nu de senaste dagarna har det blivit bättre, men fortfarande försvinner det ju inte helt. Fettklumpen finns ju kvar där ändå liksom.

Det som kan hända (enligt min läkare) är att bråcket växer sig större, vilket kan orsaka problem. Tarmen kan exempelvis följa med ut, och det vill man ju INTE ska hända! Särskilt om man ägnar sig åt crunches och liknande övningar där det blir hårt tryck mot buken finns risken att bråcket växer.

Däremot hänger inte delade magmuskler och navelbråck nödvändigtvis ihop. Bara för att du har navelbråck behöver det inte innebära att du inte kan få magmusklerna att gå ihop. Det är (återigen, enligt min läkare) två skilda saker. Du kan alltså ha det ena men behöver inte ha det andra.

Dock kan jag tänka mig att det kan vara svårare att få delningen att gå ihop om man har ett väldigt stort bråck, eftersom det ju då sitter i vägen. Men så är jag ju ingen läkare heller...

Mina magmuskler kommer inte att sys ihop. Faschian (bindväv) som löper mellan musklerna är hel och fin och hålet som finns får jag helt enkelt försöka planka ihop :-)

Så, att ta bort ett bråck bör inte enbart ses som en "skönhetsoperation" utan som något man bör åtgärda för att undvika problem framöver.

Under operationen blir man sövd, av den anledningen att "det kan komma ut lite annat ur magen som man kanske inte vill vara vaken och se". Läkarens ord. Man skär ju upp och tar bort fettklumpen och då kan det kanske bli lite kladdigt ett tag, jag vet inte riktigt? Sen fäster man i allafall naveln inåt på något sätt och syr några stygn i två rader ovanför/under som jag förstod det, men det kan säkert vara lite olika beroende på utgångsläget.

Efter operationen kan man vara sjukskriven i upp till två veckor beroende på vad man arbetar med. Man bör undvika tunga lyft men det finns inga hinder att röra på sig normalt. Man ska undvika tryck inifrån buken så vid hostning och kanske även galna skrattattacker får man hålla emot såret i början. Man bör ju också veta att det, precis som vid vilken operation som helst, kan uppstå komplikationer. Att operera ett bråck är nog ändå förhållandevis enkelt och inget att oroa sig jättemycket över. Eller, det är åtminstone min inställning till det hela :-)

Till saken bör kanske tilläggas att jag har sjukförsäkring och alltså gått "privat". Därav den snabba servicen? Om ni är osäkra på om ni har navelbråck eller inte, och om det är något ni stör er på så tycker jag ni ska kontakta sjukvården och kolla upp det.

Fler frågor? Annars får jag väl återkomma med mer fakta om navelbråck efter operationen. När jag ska klättra på väggarna pga utebliven träning ;-)


                                        


                                      Jag ser fram emot ett "hål" snarare än en "knapp"!



Kroppstyp?

När jag la upp bilderna från mitt 1-årsjubileum häromdagen fick jag en fråga om vilken kroppstyp jag är, och har varit tidigare. Elbe undrade om jag inte alltid varit "smal", alltså naturligt. Och jo, det har jag nog. Eller, jag har aldrig varit tjock åtminstone.

På de första bilderna har det bara gått en månad sedan jag födde mitt andra barn, men det som sitter där på kroppen i form av fett har ingenting med graviditet att göra! Jag har alltid varit ganska rak i kroppen, inte kurvig, inga stora bröst (tyvärr ;-) och har nog haft det ganska "lätt".

Fram till dess att jag gick i åttan var jag rak och platt som en planka. Inte en gnutta underhudsfett någonstans och jag trodde på fullaste allvar att jag kunde äta vad som helst utan att det påverkade mig. Det där med hur man ser ut på insidan visste jag inget om på den tiden...

Någonstans där i åttan-nian började jag bli lite mer kvinnlig, om än fortfarande ganska lite. Men, skulle man se på foton kan man ganska tydligt se en liten uppgång från år till år. Detta fortgick fram till min första graviditet, när jag var 27. Jag gick då upp runt 12 kilo, och när jag kom hem från BB hade jag gått ner 14... Liten och petite igen alltså.

Där höll jag mig ett par år framöver, men sedan hände något! Inte vet jag om det var ålder, ändrade matvanor eller vad det kan ha berott på, men sakta sakta började jag omslutas av ett tunt lager fett. Ja, tunt var det, men segt. Segt som tusan!

När jag blev gravid andra gången kände jag redan från början att det inte skulle bli lika enkelt denna gång. Jag inledde dessutom de nio månaderna med att vara jättesjuk i någon slags magåkomma (förutom den lilla rackaren som låg och växte där inne) och rasade först i vikt, för att sedan stadigt lägga på mig igen, i form av energi från vitt bröd, olika fruktsoppor och ja, faktiskt en hel del annat gott.

Som sagt, jag visste redan att det fett som nu lades till min kropp skulle stanna kvar. Och det gjorde det! Efter förlossning och BB vägde jag fem-sex kilo mer än "normalt". Alltså inte som vid första bebisen! Det gick en månad och jag blev surare och surare, inte för de extra kilona bara, utan allra mest för att jag inte visste vad jag skulle göra. Hur. När.

Resten vet ni. På ett ungefär; jag slutade äta bröd. Jag tränade inte mer, utan bara lite smartare. Jag åt inte mindre, utan bara lite bättre. Jag gick all in i ett halvår, och det gav resultat! Jag gillar min kropp mycket mer nu, även om den var bra redan innan barn och annat slitage. Och som sagt, jag har nog alltid haft en rak, smal, okurvig kropp och det är väl där jag kommer befinna mig resten av livet. Med lite mer fett då och då kanske? Den som lever får se!

Hur ser ni på er själva och vilken kroppstyp är ni? Har era kroppar också förändrats efter graviditeterna? Gillar ni också er själva bättre nu efter barnen? Känner ni er som jag, liksom lite mer ödmjuka inför kroppen och mer villiga att ta hand om den?


Skrev jag att jag alltid varit rak i kroppen?! ;-) Bilden är tagen 4 timmar före min andra dotter föddes, och ja, man kan väl se att jag redan innan var "ganska vältränad", men inte alls som nu. Inte ens i närheten! Nu är jag stark inifrån och ut, inte bara på utsidan, som jag var då.

Rak? Knappast...!



Bye bye button!

Jag har ju helt glömt att berätta! Gårdagens braiga pass inföll sig direkt efter ett läkarbesök. Som gick mycket bra! Kanske därav all energi?

Jag har ju funderat lite kring det här med min navel. Hur man vet om det är bråck, och vad det isåfall kan ha för betydelse. Inte vetat riktigt vem jag ska vända mig till eller vad jag skulle göra med situationen. Till slut mailade jag Anna, med bloggen Trend & träning, eftersom jag vet att hon snart ska operera sitt navelbråck. Frågade om lite råd, tips och hur hon hade gått tillväga. Fick snabbt svar (tack!) och bestämde mig för att kolla upp det.

Sagt och gjort. Idag hade jag tid hos läkaren, och det gick såhär:

Efter den sedvanliga presentationen;

hon - jaha, du hade ett navelbråck?
jag - öh, ja jag tror det? Visar naveln.
hon - trycker in min navel och säger "ja just det. Det stämmer. Det är ett litet bråck. Ja, det finns lite fett här.
jag - okej
hon - men det kan man ta bort förstår du. Lägg dig på britsen ska jag känna lite mer.

Och sen gick det i en rasande fart... "Ja, just det, ja, men då skulle jag skära här och här och där och sy och sen fästa naveln och vi kan ta blodtrycket och ja det ser jättefint ut och hjärtat låter bra och du är frisk och röker inte och äter inga mediciner och åh du verkar kärnfrisk med bara ett litet litet bråck och vi förbereder för operation på en gång så där ja du kan ta med dig dina saker och gå till syster Gunnel så bokar hon in dig..."

Och en kvart senare gick jag ut därifrån med en tid för operation inbokad. Om tre veckor sisådär!

Är det inte helt otroligt så säg?! Äntligen ska den där knappen väck! Som jag har tryckt och tryckt på den, men nej, den verkar inte ha någon som helst funktion. Varken start eller stopp eller något... Nu är det färdigtryckt. Nu ska magen bli platt på riktigt! :-)

Och nej, jag opererar det inte av enbart estetiska skäl. Läkaren ifrågasatte inte ens utan sa direkt att det här tar man bort, annars kan det bli större och orsaka en massa problem som du inte vill ha. Punkt slut. Och för övrigt, om de får ett återbud så ringer de. Så är jag borta helt plötsligt en dag ligger jag och slumrar sött och blir plattmagad ;-)

Det är visst inte så lätt att fånga den lilla rackarn på bild, men här ser man det bättre...

Startknappen?!



She's back!

Jag vet inte om det räckte att behöva tänka att jag skulle äta mer, eller om det var så att jag faktiskt bara varit i en svacka, för idag var den som bortblåst! Svackan alltså. Jag kände mig pigg och energisk, fast faktiskt också nästan lite orolig. Eller, inte orolig, men kanske lite mer av en känsla "klarar jag av detta?!", vilket jag aldrig brukar tänka annars. Jag bara kör...

Jag tror att det är det annorlunda tempot jag kör nu. Det är superset och många reps, till skillnad mot tidigare då det var tunga vikter och mycket vila. Flåset är på topp hela tiden nu och det finns stunder då jag verkligen ställer mig just frågan "ska jag orka?". Fascinerande!

Dagens pass bestod av 4 km löpning, med Nike Free-skorna, på löpband, fortfarande med smärta i vaderna sen i fredags och lördags. Mycket begåvat ;-)

Därefter var det framsida lår, höftlyft, pistols, enbensknäböj, utsida lår, utfallsgång, sumosquat och rulla in bollen. Och bara för att göra vaderna ännu lite mer griniga körde jag dagens wod från boxen;

8 min, amrap

10 handsläppsarmhävningar
30 double unders

Jag hann fem varv och tio armhävningar. Puh..! Bra pass och jag hoppas att morgondagens intervaller blir minst lika bra! Om jag kan röra benen vill säga ;-)




VMOE

Ja, VeryMuchOfEverything är ju det nya lchq, eller vad säger ni?! ;-) Faktum är att jag just idag börjat räkna och hålla koll på vad jag äter, och denna dag sammanfaller även med 8-årsjubileum vilket jag redan tidigare bestämde skulle innebära en middag utan begränsningar. Och ja. Utan begränsningar minst sagt...

Kyckling, räkor, grönsaker, ost och massa annat gott. Innan middagen var jag uppe i lite mer än två tredjedelar av vad jag bör äta enligt mina beräkningar och jag tror att vinet och maten fyllde upp den övriga kvoten. Med råge :-) Ett separat inlägg om hur jag (enligt planen) äter kommer, men vi tar det imorgon va?!

Tapas!Que rico!



Måndagsmatiné!

Beatatjata, ladda med popcorn och kanske lite cola light? Och har jag inte för mig att du brukar ha en Zoo-ask också? När du går på bio alltså.

Detta är kanske inte riktigt lika bra, varken innehålls- eller kvalitetsmässigt. Men det är åtminstone en tydlig beskrivning av de där armhävningarna jag försökte förklara i ord för ett tag sedan... Dessa ger skön träningsvärk i bröst tack vare den exentriska träning som det blir när man måste hålla emot sig. Om man inte gör det, ja då händer det där med tänderna. Det där som vi alla vill undvika... Så, för kung och fosterland, kom ihåg att hålla emot!

Anna, jag lägger även upp filmen på Mountainclimbers, så ser du hur de ska göras! Foten utanför handen, riktigt långt fram, och gärna högt tempo. Huruvida mitt tempo är högt eller ej är upp till var och en att avgöra
:-)


Armhävningar!                           Mountainclimbers!
IMG 2846                     IMG 2848

Tittar man noga i början på armhävningsfilmen kan man se min fina grottmänniskoarm som jag skrivit om förut... Hårig, ådrig och hm... manlig?



Nytt tempo!

YES!!! Jag har det! 5.10 är det nya 5.30! Tror jag i allafall...

Jag har nu under relativt många rundor snittat runt 5.10 per kilometer, istället för 5.30 som det ALLTID har varit förut! Kan det måhända varit så att mitt nya bekvämlighetstempo är runt tjugo sekunder snabbare än det tempo jag hållit i hela mitt vuxna liv? Det vore väl på tiden isåfall ;-)

Sist jag sprang klockade jag tre olika rundor (skobyte och annat däremellan).

4 km (i nya Nike Free) - 21 min
5 km (i vanliga Asics) - 25 min 30 sek
3 km (också i Asics) - 14 min 15 sek

Ser ni? Jag snittar hela tiden runt 5.10, och det utan att behöva tänka på vad jag gör. Jag bara springer. Bekvämlighetstempo helt enkelt! Sista kilometern pressade jag mig, därav lite bättre snitt då.

Härligt!!! Nu ska jag jobba vidare. Om ytterligare 32 år kanske jag är nere någonstans under 5 minuter?! ;-)



Många koppar små..!

Intar morgonkaffet i mormorsfarmorsmostertantAugustasfastersgammelmormors kopp. Eller nåt. Fin är den, och mycket trevlig att dricka kaffe ur. Så liten och tunn att man knappt får fatt om örat på den. Många små koppar blir det...

Igår ägnade jag en timme åt att använda alla mina briljanta matematikkunskaper. Eller, jag knappade in allt på telefonen och lät den vara smart åt mig. Jag har nämligen, förstår ni, börjat väga och räkna maten igen.

Men varför då??? Jag som inte alls gillar att vare sig räkna kalorier, veta hur mycket jag äter i siffror eller ens ha den minstaste aaaaaning om hur mycket energi en skål med lösgodis egentligen innehåller. Vad är då meningen med detta?

Jo, jag skrev ju för ett par dagar sedan om att jag känt mig trött, orkeslös och lite låg. Det kan ha sin grund i en massa olika saker (hormoner och sånt där tjafs till exempel) men jag funderade lite och tittade tillbaka på en period av två veckor, vilket är ungefär den tid jag märkt av detta. Skillnaden mot tidigare?

Löpningen!

Jag har ju tidigare knappt tränat cardio alls. Ibland korta hårda intervallpass i crossfiten, någon enstaka gång en längre löptur men i övrigt nada! Nu har jag ju sprungit en bra bit över två mil varje vecka, och kanske kanske är det anledningen till min trötthet? Jag kanske faktiskt äter för lite? Eller för mycket? Eller för fel? Eller så har det inte alls med maten att göra. Det visar sig efter den här veckan, när jag ska följa den lilla plan jag gjort upp, för att se till att jag verkligen får i mig det jag behöver.

Dessvärre började det med att jag inte orkade äta upp frukosten... Och nästa inplanerade mål är ännu större. Puh..! Jag som tyckte jag åt mycket redan innan... Hur ska detta gå?!

Om någon vill veta detaljer om vad och hur jag äter kan jag lägga det i ett separat inlägg, men i det stora hela; mycket mat. Bra mat. Ren mat.

Märker ni skillnad
på hur ni måste äta när ni tränar det ena eller andra? Löpning? Styrka? Uthållighet? Explosivitet? Vad kostar mest energi för er?

Finkaffe.




Chinsträning vecka 23

Ojojoj, det närmar sig! Snart ska vi fixa det, tio chins!!! YEAH!!!

Veckan som gick gjorde jag hundra hoppchins, under ett och samma pass. Men inget mer. Hundra är i och för sig många, men fler pass under veckan hade varit bra. Jaja, ny vecka nya chanser. Eller hur?!


Nivå medel
Dag 1

8 pullups
7 chins
4 negativa
10 pullups
10 chins
8 pullups
22 hoppchins

Dag 2
12 pullups
8 chins
6 negativa
8 pullups
16 hoppchins (helst utan paus)
8 chins
16 hoppchins (helst utan paus)

Dag 3
12 pullups
12 hoppchins (utan paus)
8 pullups
8 hoppchins (utan paus)
12 pullups
12 hoppchins (utan paus)
10 chins
4 negativa


Nivå svår
Dag 1

8 chins
10 pullups
16 hoppchins
8 chins
10 pullups
16 hoppchins
8 chins
10 pullups
16 hopppchins

Dag 2
8 chins
12 pullups
8 chins
14 pullups
8 chins
6 chins
4 negativa

Dag 3
10 chins
12 hoppchins
10 pullups
10 chins
12 hoppchins
10 pullups
2 chins
2 negativa
10 hoppchins

Som vanligt, ni vilar där ni behöver! Kör hårt nu i veckan, snart midsommar!!




Veckan som gick och veckan som kommer.

Veckans digra kilometersamling består av 7 (intervaller), 6 (lättdistans) och 12 (långdistans). Totalt 25 km alltså. Två styrketräningspass med många repetitioner, och två hela vilodagar! Inte illa. Ungefär som jag hade tänkt mig. Eller, alldeles exakt som jag hade tänkt mig. Way to go!

Nästa vecka bjuder på totalt 26 km fördelade på två lättdistanspass, ett backintervallpass och ett lite längre intervallpass på plan mark. Två styrketräningspass på det, och säkert lite hopprep. Bara för att. :-)

Imorgon har jag också tänkt laborera lite med annat. Vi får se om det går. Det är ganska ofta jag tänker väldigt mycket. Inte lika ofta jag genomför. Sedan finns det också situationer där det är tvärtom. Där jag INTE tänkt, men ändå genomför. Det gör det hela lite mer spännande ;-)

Har ni planerat er vecka? Något speciellt som händer? Förutom alla evinnerliga fester, tillställningar, avslutningar, kalas och annat trevligt som verkar infalla var och varannan dag nu.

Uppdatering: när jag skrev att jag skulle laborera syftade jag på kosten, och då kändes det som en bra idé. Tills jag kom på att måndag = 8-årsfirande av kärlek, fredag = personalfest och lördag = 40-årsfest. Verkligen verkligen rätt vecka att laborera med... En laboration lär det bli, men kanske inte som jag hade tänkt mig ;-) VMOE-dieten coming up (VeryMuchOfEverything)!



Kroppsarbete - får mig att glömma tråksöndag!

Äsch, jag lät det vara söndag. Shopping (till barnen) och en massa massa mellisar har fått tiden att gå.

Nu har jag dessutom fått användning för mina muskler. Lastat lera, gegga, jord och annat gojs av en släpkärra. Love kroppsarbete! Svärfar står vid grillen, svärmor i köket och snart vankas söndagsmiddag av den bästa sort. Jag kränger på mig stövlarna och öser ett par lass till innan dess!


Lera!

Rastlös!

Idag är det söndag. Söndagar är tråkdagar. Även om jag har roligheter inbokade så är söndagar alltid lite mindre värda på något sätt. De är lite tröttare, lite tristare, lite långsammare och ja helt enkelt TRÅKIGA! Undra om det är så för att man ska känna att måndagen på något sätt är starten på något nytt? Jag gillar inte "nystarter" så kanske är det därför söndagarna känns helt onödiga i min värld?

Jag skulle kunna låtsas att det är en annan dag i och för sig. Men måndag? Nej, inte tillräckligt med energi. Lördag? Nej verkligen inte! Lördagar är gottedagar och dem kan man inte bara slänga sig med hit och dit. Eller kan man?! Onsdag då? En mitt-i-veckandag? Kan kanske fungera?

Jag tror jag ska ta en dusch och fundera på vilken dag det egentligen bör vara idag. Tacolunch (rester från gårdagen), sandalshopping till barnen och Mästarnas mästare står på agendan. Hur jag än vrider och vänder på det känns det väldigt "söndagslikt". Bläää! Ingen träning idag heller som kan vända upp och ner på allt.

Hur har ni det? Någon dag ni kan rekommendera? Vilken är er favoritdag och varför?

Idag vilar jag mig i form för att orka "getta off mitt ass" nästa vecka. Var det så "han" menade? När han skapade den här helt onödiga dagen?


Dagens lärdom.

Hoppa inte massa massa hopp med ditt nya hopprep, för att sedan gå direkt till affären och handla, stå i kö, åka bil hem och sedan sitta i soffan hela kvällen. Följ inte upp det med en löptur i nya barfotaskor där du dessutom tekniktränar och övar framfotalöpning under fyra kilometer. Gör inte detta!

Om du inte vill ha ett par vader som är konstant stenhårda och krampande, och en gångstil där du inte kan sätta ner hälarna förstås. Då kan du göra ovanstående och vänta på resultatet som kommer som ett brev på posten inom 24 timmar...




Grattis på ett-årsdagen!

Vet ni vad jag gjorde för exakt ett år sedan? Nej, hur skulle ni kunna veta det...

Jag satt i gassande sol i vår kungliga huvudstad och beställde in en köttbit UTAN klyftpotatis men med extra sallad. I sällskap med hela min familj och mina svärföräldrar. Utan att skämmas. Utan att tycka att det var pinsamt. Utan att överhuvudtaget reflektera över det. Jag bara gjorde det. Trots att det var ett festligt tillfälle där det snarare är regel än undantag ATT man äter lite extra gott och lite extra mycket. Där och då började min resa kan man kanske säga?

Jag hade precis fått mitt första upplägg av Olga. När jag gör något satsar jag ALLT. Så även denna gång. Jag var SLAVISK med mina plankor! Under ett halvår missade jag inte en enda! Jag var slavisk med maten också. Inget slarv. Jag gick all in helt enkelt. Hade mina "fria måltider" (som jag förvisso var ganska generös med) men höll mig i övrigt till planen.

Det var ganska jobbigt just då. Eller inte jobbigt, men lite klurigt att hitta någon slags variation i det hela. Mycket grönsaker i ugn blev det... Zucchini och aubergine tills det nästan pressades ut ur öronen på mig... Kanske en av anledningarna till att jag verkligen inte gillar det idag?! :-)

Jag åt inte en enda mjukglass på hela sommaren. Nej, jag tror banne mig inte att jag åt en enda glass överhuvudtaget!! Om jag led? Nej, inte ett dugg! Helt ärligt! Det var inte ett dugg hemskt. Ingen uppoffring. Inte synd om mig. Jag gjorde ett medvetet val. Jag valde bort en massa saker, men behöll det jag gillar bäst: smågodis. En dag i veckan njöt jag av det och det räckte.

Om jag ångrar mig? Om jag saknar alla glassar jag inte åt förra sommaren? Nej, knappast... Det var mitt livs bästa beslut (ja, barn och sånt är ju också bra saker, men inget som jag bestämt över på samma sätt), den där dagen när jag var så rastlös att jag höll på att krypa ur mitt skinn, och bestämde mig för att göra något åt min situation. Det var inget fel på något direkt, jag bara kände att något inte var som det skulle. Hade jag vetat hur bra det skulle kunna bli hade jag naturligtvis gjort min förändring tidigare. Men var sak har sin tid.

Idag firar jag mig själv. Ett-årsjubileum! Nästa år sitter jag kanske här och skriver "för ett år sedan bestämde jag mig för att springa Sthlm Marathon och..." Ja, den som lever får se!



Jag älskar faktiskt att "fluffet" försvunnit, och att man nu ser muskler! Sen är jag inte rädd för att lägga på mig lite mer, men då just i form av muskelmassa. Jag älskar också att mina starka ryggmuskler liksom lyft bak axlarna och att jag inte "sluttar framåt" längre. Jag älskar också att min röv äntligen börjar bli lite större, men på ett bra sätt. Ett par kilon till där så ska det nog puta ordentligt snart ;-)


Pure gotte

Japp, detta är sannerligen rent och gott både smakmässigt och innehållsmässigt.

Blanda fet youghurt (turkisk eller grekisk) med kesella. Varva det i glas med lite ringlad honung, hallon, kross av egengjord choklad och kanske ett par valnötter.

Hur gott som helst och inga konstigheter! Precis som man vill att det ska vara :-) Dessutom funkade det bra som bränsle inför lite långlöpning ju!


4+5+3

Jag har parkerat mig i soffan med (sen!) frukost, tidning och väntar på att sändningen från Stockholm Marathon ska börja. Planen är att sitta här ett par timmar framöver och heja på alla som trotsar regn och rusk och ändå genomför sina 4,2 mil. Heja heja heja!!!

Jag ska också passa på att känna efter om det kanske är dags för mig snart? Jag har alltid sagt att "en dag ska jag springa ett marathon" och det vore kanske inte så dumt nästa år? Jag är inte särskilt nyförlöst, har inga fler ungar inplanerade, inget annat som kan störa heller. Så varför inte?

Morgonens löpning gick kalasbra, och det var väldigt skönt! Jag har haft en tung period på någon vecka eller två nu. Träningen har känts tuff, inte så energigivande och jag har vandrat runt som i en egen liten värld. Samma känsla hade jag inför gympasset igår, men så hände något. Eller, jag vet inte. Men helt plötsligt bara fanns glädjen och energin där igen! Det är så stor skillnad på att "träna för att träna" jämfört med att träna och verkligen uppleva och känna allt det bra träningen för med sig!

Men man kan ju inte alltid ha superkul och vara på topp, svackor behövs, för att man ska märka av när det blir roligt igen :-)

Invigde mina nya Nike free imorse och tekniktränade i 4 km. My God!!! Det är svårt det där med framfotalöpning. Men skam den som ger sig. Öva öva öva! Mer inlägg och mer tekniksnack kommer. Utvärdering av skorna också såklart.

Bytte skor efter ett varv och tog sen 5+3 km i mina vanliga. Totalt 12 km alltså. Nöjd!

Vad har ni haft för er hittills idag? Sprungit nåt? Hejar ni också på Marathonlöparna idag?

AsicsGamlaNike FreeNya :-)







Redo!

Byxor, bh, linne, pulsklocka och NYA SKORNA! Allt ligger framme och färdigt för en löptur imorgon bitti. I magen ligger pizza och en underbart god dessert. Borde vara bra bränsle va?!

Ska ni med förresten? Sträcka och tid kvittar, jag ska mest bara testa mina nya pjucks och se vad de går för :-)


Väntan...

Jovars, vi kan nog bli rätt bra vänner, jag och mitt nya rep. Bland annat 500 double unders varvat med 100 hoppchins avklarat och nu väääärldens längsta kö på Willys. I korgen: ingredienser till en repris på förra helgens chèvre/fikonpizza!

Och i påsen bredvid: mina nya löparskor! Måste garanterat invigas och visas upp snarast!

Trevlig fredagskväll på er!


Högsta betyg!

Jag klickade hem ett hopprep och en gymboss från Spartan igår. Strax efter lunch någon gång. Jag upprepar: igår!

Nu låg det i brevlådan!!! En dags leverans, inte illa! Högsta betyg till Spartan, och kanske kanske "måste" jag också beställa den där medicinbollen som ju ändå faktiskt var på rea?! :-)

Nu skulle jag gärna vilja att ni berättar vad ni tycker jag ska göra med mina nya inköp senare idag? Synd att det inte är finare väder, för här inne går det inte under några omständigheter att hoppa! Fast i och för sig, jag skulle tro att jag blir rätt varm efter ett par double unders så lite regn och blåst borde väl inte hindra mig?

Intervaller..!


Fredagsfrulle

Gröt med blåbär och blåbärsmjölk, morgontidningen, en kopp te, ett helt nystädat (och sorterat, rensat, rent, tomt...) kök. Ett gäng regnblöta pioner, plockade på vägen in från brevlådan. Inte mycket som inte stämmer nu va?! :-)

Fundering: hur kunde jag någonsin tänka tanken att skövla ner pionbuskarna till förmån för... gräsmatta? Och alla maskrosor det innebär! Det må vara jobbigt att rensa, men sorry, skövlandet får vänta. Buskarna blir kvar.

3-pack pioner på ICA, 69 kr. Storpack hemma, gratis!