Jag har varit på gymmet! Ja, det är väl inte så konstigt kanske ni tänker, och det har ni ju rätt i. Men det speciella just idag är att klockan var kvart i sju när jag gled in där. På morgonen!
Det var länge sen jag morgontränade. Väldigt länge sedan kändes det som när klockan ringde i morse. Va?! Gå upp? Nu?! ;-)
Känslan som kommer över en när man är färdig och cyklar hem för frukost är dock obeskrivlig, men för att ändå göra ett försök; helt j-a amazing! Därtill börjar jag ju kunna köra lite tyngre och lite hårdare för varje pass nu, vilket ju också bidrar till den härliga känslan i kroppen, men jag är fortfarande ganska skraj för tunga vikter så det blir många reps istället.
Utom på en av dagens övningar. Som inte var inplanerad eller ens passade ihop med resten, eftersom jag körde ben. Men jag kunde liksom bara inte låta bli längre. Jag var tvungen att testa...
Chins! Jag klarade fyra. Inte direkt tio, som ju var målet till midsommar. Fast det gjorde jag ju inte före operationen heller. Det kändes ändå inte så jättetungt, men jag vågade inte fortsätta (och nej, jag hade nog inte kunnat helle) eftersom jag inte ville lägga för stor press eller ansträngning på magen och ärret. Det är svårt att göra chins utan att koppla in mgaen! Så, jag får väl vara nöjd med mina fyra även om mycket vill ha mer.
Jag håller tummarna att det blir mycket chins och pullups på crossfiten i augusti, och något säger mig att jag inte kommer att bli besviken... :-)
Om någon vill se hur det såg ut går det att klicka på fyrorna här, lite lagom hemligt så där ;-)
