Precis som jag blir ni säkert ifrågasatta då och då?

"Men ska du verkligen äta det där?" "VAD är det där du äter?" "Fy f-n, det där skulle jag aldrig äta" eller varför inte "Jaha, det duger inte med vanlig mat åt dig?"...

Det finns många varianter och ibland blir man så trött på att förklara varför man inte vill äta tre grillade korvar med bröd till lunch, fyra limpmackor till middag, smörgåstårta på kalaset eller vetelängd på jobbfikat. Det är som om att man förstör för någon annan genom att ha sin lilla låda med sig. Jag kan för mitt liv inte förstå varför det här med mat är så provocerande?!

Låt oss ta ett exempel, inte hämtat ur verkligheten, åtminstone inte min, men liknande situationer har jag upplevt flera gånger och kanske har ni råkat ut för just denna?

Du ska på jobbresa med kollegerna över dagen, och ni ska åka buss två timmar, ha konferens fem timmar och sedan avsluta med middag. Okej, du tänker att det är bäst att planera lite. Väljer således ut "det viktigaste" att ta del av, middagen. Den är svår att ändra på och du bestämmer dig för att göra det bästa av situationen och hoppas på en buffé. Till resten av dagen fixar du lite matlådor med olika mellis (lunchen ska du också äta det som bjuds, då den serveras på restaurang och du förhoppningsvis kan välja nåt ganska bra).

Så, på bussen, när de andra serveras vit ostfralla och kaffe plockar du fram din första lilla låda med keso och frukt. Nu börjar kommentarerna och pikarna. Du försöker förklara lite vänligt att "nej, det är ingen diet jag följer" och "nej jag bantar inte" men ingen lyssnar. Inte heller lyssnar någon när du säger "ja men jag mår bra av att äta detta". Nej nej och åter nej. Det som händer är att du blir intalad att det är BRA att äta en bulle då och då, att det inte är något FARLIGT med ostfralla och att man inte SKA banta för det ger dåliga signaler till dina barn (som om det är därför du låter bli ostfrallan, för att du tror att den ska explodera i dig så fort du svalt den?).

Jaha, och där sitter du. Irriterad och sur och mular i dig din keso.

Lunchen rullar på (nu är det minsann ingen som anmärker på att du faktiskt äter det alla andra gör...). Sen blir det dags för "eftermiddagsfika". In kommer vagnen med kaffetermosar, bullar och en liiiten liiiiten fruktskål (om nu någon skulle vara så dum att välja frukt före fika). Du tar fram din andra lilla låda, denna gång med skinkrullar och avocado, och direkt är kommenterandet igång igen. "Jaha, du äter inte frukt heller" (de minns uppenbarligen inte att du på förmiddagen åt just frukt...), "Det kan inte vara lätt för dig att gå ut och äta" (de minns heller inte att du åt lunch precis som vem som helst för tre timmar sen), "Men Guuuud, du kommer ju tyna bort snart om du ska leva på det där lilla"...

Suck. Vad göra? Gräva ner sig, sura ihop och ge upp? Tänka att "ja, det är nog jag som är helt konstig ändå"?

NEJ! Du äter det du mår bra av! Att andra inte har någon förståelse för det är deras problem. Det handlar i grund och botten om avundsjuka och att du gör något som inte följer normen.

MEN, du ska fortsätta vara dig själv, stå för det du tycker, äta det du mår bra av, träna precis så mycket du vill, släpa dina matlådor till jobbet, ta plats i kylen, tacka nej till fikat när du inte vill ha och så vidare. Du har valt att göra detta för att du mår bra, eller hur? Varför ska du låta någon annan ta det ifrån dig? Ha lite jävlar anamma och se till att våga stå upp för den du är.

Helt plötsligt en dag kommer du att mötas av att någon frågar dig "VAD är det du äter?" och faktiskt vill veta just vad det är, av nyfikenhet, intresse och till viss del beundran. En person som i smyg iakttagit dig och dina matlådor och nu vågar sig fram och fråga vad det är för geggig röra du har, som uppenbarligen gjort dig så stark, snygg och glad!

Det mina vänner, när det händer, det är värt alla jobbiga kommentarer! Så härda ut, stå på er! Jag lovar, en dag kommer den där personen även till er. Den som vill försöka se det från samma sida som du gör, som inte bara direkt är emot dig på grund av dina "utsvävningar från normen". En person som vill lyssna på det du har att säga, oavsett om den sedan håller med eller inte.

Tack M för att du var den personen.

Och så vill jag bara tillägga att mina kollegor INTE är så här, men att jag upplevt just det där kommenterandet och åsiktsvädrandet i många andra sammanhang. Mina kollegor är istället väldigt fascinerade och nyfikna utan att döma. Precis så som det ska vara! Att någon gör något annorlunda betyder inte att den gör fel. Lyssna och var lyhörd INNAN du slänger ur dig dina fördomar!