Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

132

Ni trodde väl inte jag glömt? Eller rent av struntade i fredagsfighten? Klart jag inte gjorde! Vad skulle det vara för en förebild och fredagsfightgrundare?

Utförde den alldeles nyss, med proppfull godismage. Puh..! 132 reps hann jag. Nästan 30 fler än sist. Fast då gjorde jag ju tabatan efter ett tungt benpass.

Några plankor på det och nu en dusch. Tidigt i säng ikväll!

Bra jobbat alla ni som utfört dagens fight. Ni är grymma! Och jag blir oändligt glad över alla era peppiga kommentarer.

 

Nästa fredag kör vi en ny fight, eller hur?!

 


Tankar om imorgon

Så här tänker jag inför morgondagens lopp (Tjejmilen, om nu någon missat det?!).
 
Först och främst, just det! Vi ska ju springa. Imorgon!
 
Hm, undra vad jag ska äta till lunch? Tåget hemifrån går kl 8, starten 13.00. Någonstans däremellan krävs en rejäl påfyllning. Vad? Var?
 
Hoppas min vad håller.
 
En tid under 55 vore trevligt. Från början hade jag satt under 50 som mål, och om sommarens löpträning visade goda resultat, under 48. Tyvärr gick ju vaden sönder och det kom ett navelbråck emellan och nu på slutet en envis förkylning. Löpträningen gick med andra ord inte så bra.
 
Är det lång kö till bajamajorna så att man behöver gå i god tid kommer mitt psyke bli negativt påverkat. Jag kommer nämligen tro att jag behöver kissa PRECIS innan start, vilket ju är så gott som omöjligt.
 
Jag får verkligen inte glömma snorpapper!
 
Håll tummarna för att det inte regnar.
 
Borde man kolla bansträckningen innan?
 
Jag är väldigt avslappnad. Skönt. Faktiskt inte ett dugg orolig. Förutom för det där med kisseriet då.
 
Jag har laddat med tacomiddag, en lite lagom godisskål och det blir nog kanske även ett par skopor glass och chokladsås. Trots att jag egentligen inte gillar den typen av laddning eftersom den gör mig seg istället för pigg. Men jag tror på att atmosfären och energin av allt folk runt omkring tar mig framåt med lätta steg!
 
Och sist men inte minst, vad roligt det ska bli! Att åka till storstaden, äta tapasmiddag, kanske shoppa lite och samtidigt ha ett gött löppass i kroppen!
 
Allra allra sist, ni lovar väl att komma fram och säga hej om ni ser mig?!
 
Så här kommer jag se ut, om det är
a) Varmt (inte troligt)
b) Kallt (mer troligt)
c) Regnigt (tyvärr troligt)
 
 
Lycka till så himla mycket alla ni som ska springa! Berätta gärna hur det gick för er sen!!
 
 
 
 
 
 
 
 

Viktigt förtydligande om crossfit!!!

Jag skrev ju nyss ett inlägg om crossfit och om att jag nu ska lämna nybörjarstadiet. Och på det inlägget fick jag en kommentar av Emma L. En kommentar som jag verkligen förstår och en kommentar som även visar hur snedvriden den här bloggvärlden blir ibland, när vi som bloggar ger ett begränsat perspektiv på saken så att säga.
 
"Jag blir fundersam när jag läser det du skriver. Det låter som att det är absolut LIVSFARLIGT att gå på crossfit. För i min värld är du en av de mest vältränade kvinnor jag känner till. Väldigt allroundtränad. Och när du skriver att du kommer vara sämst, att du är en rookie, att du inte vill gå när vissa övningar kommer upp, etc. då undrar jag vilka det egentligen är som tränar i den där boxen. Übermänniskor? Aliens?"
 
Det är ju naturligtvis INTE livsfarligt att gå på crossfit! Jag tackar så hemskt mycket för kommentaren om hur tränad jag är, och jo, visst är jag både ganska stark och ganska snabb och ja, kanske rätt allround? Men jag är trots allt en rookie i boxen, men med det sagt menar jag inte att jag är dålig.
 
Det jag menade med mitt inlägg var mer det som handlar om det mentala och det tekniska. Att jag ska gå på passen även när det är t ex snatch, som jag gjort en gång hittills och antagligen kommer vara både långsam och svag i. Att jag ska gå på passen fast jag inte kan göra ringdips, hspu eller ryck och stöt. Att jag ska gå dit för att lära mig, inte för att vara bäst.
 
De som går i boxen är högst normala människor, tro det eller ej! Det finns mammor, pappor, äldre varianter, ungdomar och ja, helt enkelt det mesta. Det finns väldigt "stora" människor, det finns sådana som inte är ett dugg vältränade, det finns långa, korta, tjocka, smala och ja! Självklart finns det också übermänniskor som har musklerna så gott som utanpå kroppen och som jag skulle kunna använda istället för de 3d-bilder jag har och tittar på när jag pluggar muskler, fästen och ursprung. Och det finns sådana som är så snabba att man kan tro att de är aliens. Det finns några av varje sort helt enkelt. Precis så som det är ute i "den stora världen".
 
Det jag menade var alltså inte att jag på något sätt är otränad och dålig, utan att jag behöver jobba med mina svaga sidor. Och för att kunna göra det måste jag ju gå dit när de övningarna och passen bjuds, oavsett om det känns jobbigt för mitt psyke.
 
Emma L, du ska absolut INTE vara livrädd för crossfit, och ingen annan heller. Det är så himla synd att det hamnat i ett fack liksom. Att crossfit bara är för stora starka helt galna människor. De finns i boxen, men de finns ju även på gymmet. Och vi vanliga människor finns också i boxen. Vissa mer tränade än andra. Och alla är välkomna!
 
Jag hoppas att ni förstår att jag inte på något sätt nedvärderar mig själv och mina färdigheter, jag behöver helt enkelt bara lära mig att även göra det jag inte är så bra på.
 
Och vågar man ge sig på det man är dålig på, ja då är man snart bra på det med :-)
 
 

Avancerar!

Apropå att det var sista kurspasset i boxen igår. Vad ska hända nu då? Ska jag sluta i boxen nu? Nehej då. Det är klart jag inte ska! Det är ju nu jag ska bli på riktigt. Ja, alltså som en av dom. Som hänger och slänger sig i räcket utan att gnälla över valkar. Som glatt gör burpees tills axlarna har bränts sönder. Som gör en benböj så snabbt att man knappt hinner se den. Som går på händer istället för fötter i boxen.
 
Japp. Nu är det dags att gå vidare. Från rookie till gammal i gamet so to speak. Och det här innebär ju att det ställs en del krav på mig och mitt beteende.
 
Ni förstår, passen släpps tidigt varje morgon och man bör ha bokat in sig på de pass man vill delta på redan i början av veckan. Så att man vet att man får plats. När man har jobb, två kids och lite annat så kan man ju inte alltid vara så spontan att det funkar att bara hoppas på att det finns en plats till övers när man drabbas av crossfitlusten.
 
Så, nu har jag alltså bokat in onsdag kväll, torsdag lunch och ska boka in minst ytterligare ett pass nästa vecka. Och när morgonen kommer, då går jag in och tittar vad det bjuds. Och står det då HSPU och snatch så avbokar jag. Står det långlöpning avbokar jag. Står det viktade pullups så avbokar jag. Och vips så blidde det inga pass. Och inte heller blidde jag något bättre.
 
Nej, efter diskussioner med andra deltagare i boxen har jag kommit fram till att man bokar sina pass och sen går man. Oavsett vad det står på tavlan. Oavsett om man gillar eller inte gillar övningen. Och verkligen oavsett om man är bra eller dålig på den. Crossfit bygger ju på att utmana sig att bli bättre på ALLA övningar, inte bara de man gillar. Så ja, här kan man säga att ett av mina mål för hösten har utkristalliserats.
 
Mål - att våga boka pass och gå på dem, även om jag är övertygad om att jag inte kan övningen och att jag kommer vara sämst. Någon måste ju vara det också, och utan övning ingen färdighet.
 
Mål - att våga lita på att crossfiten kan ge mig allt och att jag inte måste slita i gymmet. Också.
 
Mål - att kunna göra som någon annan säger och lita på att det blir en allsidig tillräcklig träning. Även om jag tycker vissa pass känns "lätta". (Nja, det infaller inte jätteofta, men om det gör det blir jag alltid besviken, men lär mig då samtidigt något; att jag orkar mer!)
 
Så, nu kan vi väl ändå hoppas litegrann på att min första vecka som "riktig" crossfitare blir en bra och trevlig upplevelse och att jag inte enbart utsätts för ryck, stöt, handgående och långlöpningar. Håller ni tummarna?!
 
 
 
                  
                                      Kanske helst inte denna övning nästa vecka?!
 
 

Fredagsfighten vecka 35

Godmorgon! Nu är det dags. För fredagsfighten, vår allra första tillsammans. Härligt va?!
 
Första veckans fight är kort. Väldigt kort. Men ack så naggande god! Vi ska göra en tabata. Ja just det. En enda tabataintervall. Du sätter en timer på 20 sekunder/10 sekunder och så upprepar du allt åtta gånger. Om du har en smartphone kan du ladda ner en app, bara sök på "tabata" så finns det ett flertal att välja på.
 
Nu ska du alltså jobba 20 sekunder och vila 10 och göra det åtta gånger. Total tid blir då 4 minuter. Du ger förstås ALLT och lite till. Det är ju så himla kort tid så det finns inget som helst att spara på. 4 minuter, ni hör ju. Det är ju ingenting!
 
Vad vi ska göra?! Benböj! Vi ska upprepa den där tabatan jag gjorde förra veckan. Ass to the grass så att säga. Vi gör en nedrans massa benböj, utan vikt och det är högt tempo från första början som gäller. När det är dags för vila så gör vi det. Vilar. Fast vi gör det i bottenläget :-) Som att stå i jägarvila liksom, fast utan vägg.
 
Jag gjorde ju den här tabatan förra veckan, och då hann jag 104 reps. Vi får se vad som händer imorgon. Med tanke på att jag ska springa Tjejmilen är detta kanske inte så smart. Men äsch, jag ser det som en bra uppvärmning ;-)
 
Ni är väl på?! Lägg det sist i dagens pass, 4 minuter har ni tid med. Eller gör det strax innan ni går från jobbet, eller varför inte medan ni väntar på bussen, hihi. Kör bara kör, och rapportera hur det kändes efteråt, när mjölksyran attackerade era lår!
 
Lycka till och kör hårt!
 
 
 
 
 

Dubbelt adjö

Idag var det så dags för det sista passet på crossfitkursen. Det är inte klokt så snabbt det har gått. Fyra veckor har fullkomligt flugit förbi! Allra sista passet är egentligen först på lördag, men då kutar jag ju runt i Estocolmo så det missar jag.
 
Kursen har varit rolig, lärorik, bekväm och utvecklande. Bekväm? Jo det har ju liksom gått väldigt fint fram, med en coach som haft tid att nöta teknik med oss. Ingen stress ingen press. Jag har lärt mig thrusters, hang power clean, hspu och ringdips. Ja, alltså jag har lärt mig vad namnen betyder. Inte nödvändigtvis att göra alla övningarna... Men man blir bra på det man tränar så det är bara att nöta nöta nöta.
 
Idag fick jag dubbel dos av crossfit. Jag tog nämligen igen det passet jag missade förra veckan, när jag hade halsont och inte kunde delta. Så idag fick jag öva hang power clean (frivändningar) och boxhopp och köra woden med full energi. Och efter det passet var det dags för min "riktiga" grupp och woden med dem.
 
Kettlebell stod på tavlan idag. Perfekt tyckte jag för det är min tekniskt sett svagaste sida i boxen. Vi övade svingar, både två- och enarms och så fick vi känna på lite snatchar. Jag satte den, faktiskt. Men jag vet inte om det var nybörjartur? Känns som att det krävs lite mer övning innan den sitter perfekt. Och tänka sig, snart kan jag nästan få en alldeles egen liten snabbintensivkurs i just kettlebell, av den här donnan! 
 
Idag kom också burpees upp på tavlan. Som vi har väntat ;-)
 
15-12-9 av
kettlebellsvingar 12 kg
thrusters 20 kg
burpees
 
5,49 tog det för mig, men då ska ni veta att jag var sååååå seg! Explosiviteten hade försvunnit någonstans i mitten på det första passet. Jag fick verkligen verkligen slita, både mentalt och kroppsligt, för att ta mig igenom så det där med dubbla crossfitpass är inget jag kommer upprepa inom det närmsta! Det är svårt att ta ut sig helt och sedan ladda om för att göra det en timme senare igen. Även om det är olika pass.
 
Hur som helst. Bedövad av trötthet glömde jag att plocka fram telefonen och ta en bild på mitt, av svett, dränkta linne eller något annat skoj, så här får ni en bild på min kvällsmat efter passet.
 
Smoothie på kokosvatten, kokosmjölk, proteinpulver, björnbär och banan och så två fröknäcke med skinka och spenat. Alldeles för lite mat för jag är redan hungrig igen. En halvtimme efteråt. Men det fanns varken tid eller ork för riktig middag idag så det får bli ännu en vända till köket för något snabbt innan det blir sängen.
 
Fredagsfighten imorgon, ni minns väl?!
 

 
 
 
 
 
 
 

Pinjenötskräck!

Jag är inte rädd för så mycket. Fåglar är obehagliga men inte farliga. Ormar likaså. Jag provar gärna nya träningsformer, jag utsätter mig för prövningar, jag pratar inför folk och så vidare. Men, jag är rädd för pinjenötter!
 
Allt detta sedan en kär vän (ja, just du C, grr..!) lärde mig något så fint som begreppet "pinjemun". Det var visst något man kunde få om man åt för mycket pinjenötter. Om man drabbas av detta fenomen smakar allting äckligt i flera dagar efteråt och man har en något metallisk smak i munnen mest hela tiden.
 
Inte för att jag var någon storätare av just pinje innan jag fick veta detta, men efteråt har jag mycket medvetet undvikit allt som har med pinjenötter att göra. Och så idag, på min lunchräksallad, fanns där ett gäng pinjenötter utspridda. Och ja. Nu smakar allt äckligt! Jag tyckte mig genast, så fort vi klev ut från lunchstället, känna en metallsmak i munnen och jag går liksom runt och ser ut som om jag idisslar, bara för att jag måste känna efter en extra gång om det verkligen smakar äckligt eller om det bara är inbillning.
 
Det kan ju vara så att jag börjar få tillbaka smak och lukt efter den segdragna förkylningen, men allra mest tror jag att jag drabbats av pinjemun! Åh, ve och fasa! Finns det botemedel?!
 
Blir ni förvånade när jag talar om att ja, jag är en sån där som placeboeffekten också brukar fungera alldeles utmärkt på ;-)
 
Har ni drabbats av "pinjemun"? Finns det ens, eller är det bara ett hitte-på från min vän?
 
Lunchen var åtminstone god, under tiden jag åt den. Och med mig fick jag även ett litet mellis-kit som passar bra före crossfitpasset senare idag! Jag älskar när sådana här "storstadsmoderniteter" hittar hit till mig, men hur det där kokosvattnet egentligen smakar vet jag inte. Det visar sig. Men det är ju sååå trendigt ;-)
 
 
 
 
 
 
 

Adresslapp runt halsen idag kanske?!

Åh, idag är en sådan där dag när jag nästan är rädd för mig själv. Eller kanske mer för vad jag skulle kunna göra och hamna i. Jag har ingen som helst koll idag! Från att ha varit en totalt kontrollerad ordningssam person till att numera uppenbara mig som någon slags stressad slarvmaja, klumpig och förvirrad och utan koll på någonting som helst. På bara en natt!
 
Kan det måhända bero på den där lilla sjuklingen som i princip sovit i mig inatt? Sparkat och snurrat och betett sig som om hon ville tillbaka in i säkert förvar i magen igen. Suck... Barn ska sova på nätterna. Eller hur?!
 
Så, jag ber om översikt med konstiga ord och formuleringar idag. Och ja, för er som väntar på upplägg, förbered er på något ni kanske aldrig skådat förr. Idag finns inga gränser för vad jag kan tänkas hitta på ;-)
 
Men först, innan jag sätter igång, andas. Sippa på en espresso, tugga i mig en enorm kokoskaka och försöka komma ner på jorden. Det som är kvarglömt hemma ligger bra där. Mellis ordnar sig ändå. Blir det regn så blir det. Jag är hel och ren (och har kollat så jag har alla kläder på mig!), ett barn i säkert förvar på dagis, det andra hemma och sambon, ja han tar väl ansvar för sig själv. Jag lyckades cykla hit till biblioteket utan att slå ihjäl mig så nu låter vi väl arbetsdagen börja?!
 
Jag antar att er börjat för länge sen? Jag ligger liksom lite efter... Började dagen bra, eller med stresskaos som för mig?
 

                               Lite suddig bild, precis som hela jag känner mig idag...
 
 
 
 

Supersvärmorwoman

Ett sjukt kiddo var inte vad jag hade planerat för morgondagen.
 
Nej, jag hade snarare tänkt mig att jobba järnet med alla kunder och upplägg som ska göras färdigt innan helgen. Ta en paus för lunch med sambon och fira att jag nu verkligen har en egen dag att jobba med mitt företag och inte behöver stressgöra det på all möjlig och omöjlig tid. Även om jag såklart fortfarande gör det då och då. Och så tänkte jag mig att fortsätta jobba hela eftermiddagen, dricka ganska mycket kaffe och på kvällen köra det allra sista passet i boxen. Ja, på kursen alltså. Inte sista sista passet.
 
Och hem från dagis kom en liten stackars snorig och tröttilsken unge. Som inte alls behöver ytterligare tio timmar med högt tempo och massa lek. Söta lilla gryn.
 
Tur man har en svärmor som av en händelse råkar vara ledig just imorgon och inte gör något hellre än att ta hand om den lilla snorisen. Så ni som tror att jag är en superwoman. Ja, det är jag. På många sätt. Men jag har också mycket hjälp, och det är den hjälpen som gör att jag kan vara en superwoman.
 
Så nu blir det ändå jobb, lunch, kaffe och träning. Och där emellan en del snoriga pussar. För hur mycket jag än vill bli frisk själv och ladda för milen på lördag så går det inte att låta bli att köra in näsan i trynet på de små. Trots snor, dregel och annat äckel. Fast det är bara på mina barn jag tycker så. Andra barns snor är äckligt ;-)
 
                                  
                                 Jag - superwoman? Eller är det kanske svärmor - superwoman?
 
 
 

Fredagsfighten

I fredags ordnade jag ett litet jippo för mina kollegor. En fredagsfight. För att liksom liva upp fredagen lite extra mycket.
 
Varje fredagsmorgon dyker en ny uppgift/fråga/rebus upp och vid lunch utses vinnaren. Vinsten varierar från vecka till vecka och kan vara lite vad som helst som domaren (jag) och den enväldiga juryn (också jag) anser passar.
 
Jag tänkte att vi kanske kunde ha en liten fredagsfight här i bloggen också?! Jag slänger upp en liten utmaning tidigt varje fredag morgon och så gör ni den under dagen och rapporterar till mig. Ibland blir det jobbiga saker, ibland kanske bara en simpel planka. Vi får se helt enkelt. Någon vinst kan jag ju tyvärr inte erbjuda er, men kanske, om det blir ett bestående moment, kan jag se till att ordna något.
 
Så, är ni på? På fredag morgon dyker den allra första fredagsfighten upp här och den kommer vara liten men naggande god. Snabbt överstökad men svettgenererande. Ska ni träna lägger ni den sist i passet. Ska ni inte träna gör ni den precis innan ni går hem från jobbet, så får ni lite frisk luft efteråt, vilket kan behövas. Ok?!
 
Let the game begin! Nu ska här fredagsfightas. Visst?!
 

Planering!

Kidsen hämtas från dagis klockan fem. En halvtimme senare vill vi ha maten färdig. Snabba bud alltså! Kräver förberedelse.

Fram med kyckling kvällen innan. Marinera den på morgonen, skär upp rotfrukter och annat och ställ in allt i kylen. Vid hemkomst är det bara på med ugnen, in med alltihop och någon halvtimme senare står middagen på bordet. Alla nöjda och glada, och bara middagsdisken kvar.

Nu ska jag leda idrottsprofilen på jobbet och funderar på om jag ska riva av en wod direkt efter? Eller vila? Jag har ju en hel gymnastiksal till mitt förfogande. Men också en förkylning, ond vad och ett millopp inplanerat. Känslan får avgöra helt enkelt.


I fikarummet

- Jaha, nu är det protein och grejer, dags för träning?
 
- Ja, nu direkt efter jobbet och jag hann inte med nåt mellis så det får bli en nödlösning.
 
- Jag är imponerad! Jag tränade tre-fyra gånger innan barnen men nu är jag glad om det blir en gång i veckan.
 
- Jaha, jo men jag hinner med de pass jag vill.
 
- Ja, du kanske är mer disciplinerad?
 
- Nja det vet jag inte. Jag bara gör det här. Det är liksom jag. Jag kan nog inte ens föreställa mig ett liv utan träningen. Jag försöker planera och prioritera.
 
- Ja, jo. Men man vill ju träffa sina barn.
 
- Ja fast ibland tränar jag ju på morgnarna och så.
 
- Ja, men efter jobbet vill man ju gärna hem och se ungarna lite.
 
Hm... Från att ha varit en sån som man är imponerad av, till att vara en sån som struntar i sina barn. Ja det var ungefär så det kändes. Inte att min kollega nödvändigtvis menade så, men det var den känslan jag gick därifrån med.
 
Är jag en hemsk mamma? Väljer jag bort mina barn till förmån för träningen?
 
Nej! Jag kan faktiskt inte gå med på den. Jag tränar förvisso mycket, men när jag är hemma är jag glad, pigg och energisk! Den där timmen som jag var i boxen idag hade jag, om jag varit hemma, antagligen stått i köket mitt uppe i matlagning och barnen hängt i tv-rummet framför Bolibompa eller på sitt rum. Så jag hade knappt sett dem ändå.
 
Och när jag klev innanför dörren kunde jag lugnt och glatt ta dem i mina svettiga armar och krama om dem. Visst, jag "förlorade" en timme med dem, men jag vann också mycket annat. Energi, glädje, socialt umgänge och inte minst lite välbehövd nedvarvning efter jobbet. Men visst är det lite synd, att man ibland får (eller tar?!) känslan av att man gör något som är fel, bara för att man har ett intresse som tar mycket tid.
 
Och på det temat, det där med att ha barn och en sysselsättning som tar mycket tid, lyssna på Heidi Andersson, armbryterskan från Ensamheten, en av sommarpratarna på P1 i år.
 
Nu ska jag njuta av en kopp te och lite carobkulor (recept kommer!) och tänka på hur bra jag är som INTE ska träna imorgon efter jobbet, utan åka direkt och hämta upp mina små kids på dagis för att sedan se dem hela kvällen ;-)
 
 
 
 
 
 

Kvinnokroppen

Jag fick ett mail häromdagen, från en tjej som undrade om jag hade några kunskaper om framfall och träning. Ja, ni vet när livmodern liksom "trillar ner" och mister sin ursprungliga placering. Nej, jag kan inte på något sätt kalla mig expert inom området utan har väl mest de kunskaper som gemene man har.
 
Men vet ni vad jag tänkte på när jag läste mailet? Förutom att det är synd om tjejen förstås. Jo, att det är så tröttsamt allt det här som kan hända med kvinnokroppen... Är det inte bristningar så är det magmuskeldelning eller navelbråck eller foglossningar eller åderbråck eller framfall eller något annat. Och allt det här hänger för det mesta ihop med barnafödande eller TRÄNING!
 
Alla de här sakerna, och fler därtill, är sådant som händer många kvinnor, och träningen kan både förbättra och förvärra men ingen verkar veta exakt hur och vad man ska göra för att ta hand om sig själv på allra bästa sätt. Några läkare säger si, andra säger så. Vissa barnmorskor säger träna som du vill, andra säger träna inte alls. Hur, jag frågar HUR ska vi någonsin få svar på våra frågor och funderingar? Hur ska vi kunna känna oss trygga i det vi gör när ingen kan guida oss på vägen?
 
Jag tycker så synd om den här tjejen, som fått rådet att undvika vissa övningar, men samtidigt kan fortsätta träna som hon brukar. Ja såvida det inte är tyngdlyft hon håller på med. Precis som jag fick höra efter navelbråcksoperationen, "jo, det är jättebra att du tränar och håller igång, men du ska inte lyfta för tungt". Nähä, och hur tungt är FÖR tungt då?!
 
Det kan väl inte vara så att ingen någonsin forskat på detta med kvinnokroppen, graviditet, barnafödande samt träning, fast när man tänker efter verkar det nästan så. Eller vad säger ni? Får ni tydliga och konkreta svar, så att ni kan känna er trygga i vardagen med träning och kroppen?
 
Är det någon som vet något om framfall av egen erfarenhet? Vad bör man tänka på?
 
Den här tjejen har dessutom fått det ett år efter förlossning, så det kan mycket väl vara träningen som "gjort det" enligt läkaren, men samtidigt är det ingen fara att fortsätta träningen. Hm, hur hänger det ihop?!
 
Jag blir både rädd och orolig och nästan lite arg för allt som kan hända med våra kroppar! Det är faktiskt lite orättvist ändå och jag kan inte låta bli att undra om det ska vara så här? Jag vill veta vad och hur jag ska göra för att slippa alla möjliga konstiga åkommor och för att om möjligt kunna motverka det eller åtminstone inte framkalla det.
 
Och så fick jag en grym påminnelse om det där med knipövningarnas funktion och betydelse. Fyra gånger per dag, inga undantag. Och man kan alltså inte förlita sig på att slippa undan "problem" bara för att ungarna passerat året. Nej, det gäller visst livet ut. Suck... Bara att sätta igång.
 
Gör ni era knipövningar, ni som fött barn? Kanske bör vi hädanefter lägga in dem som en lika naturlig del i vardagen som våra plankor vi sliter med?!
 
 
 
                          
                                                        Kvinnokroppen, fin men skör?!
 
 

Som ett litet brev på posten...

På lördag är det dags för Tjejmilen. Jag är fortfarande förkyld och snorig som få. Senast jag överhuvudtaget sprang var förra måndagen. Kunde haft en bättre uppladdning möjligtvis.

Och som om det inte vore nog. Igår kände jag av en liten diffus smärta i vaden. Den kom liksom krypande och gjorde mig uppmärksam på att den fanns där, men inte så mycket mer.

Ägnade kvällen åt massage av vaden, skumrullade den, stretchade och tåhävde mig. Men detta till trots. Det första som slog mig när jag vaknade imorse var inte 'oj vad trött jag är' utan 'aj vad ont jag har'.

Varför varför varför? Jag som inte ens varit dum och sprungit i vägrenen med för platta skor. Jag som till och med nästan varje dag gjort mina tåhävningar. Jag som faktiskt försökt att inte slarva med stretchen.

Till saken hör att jag var anmäld till just detta lopp för två år sedan, men då blev sjuk och inte kunde delta. Och nu, ja ni hör ju...

Men men, jag ger inte upp. Jag ska tåhäva och stretcha hela veckan och göra allt annat jag kan för att vaden ska bli glad. Något generalrepetitionslopp blir det väl desto värre inte...

Jag tar en andra kopp kaffe och dränker mina sorger med, och på väg upp till nästa lektion stretchar jag ut lite extra i vartenda trappsteg. Bra så.


Vissa saker...

En del grejor vet man bara att man gillar, nästan innan man ens sett dem. Som de här.
 
 
Nike Free 3.0. Jag visste redan första gången jag drog på dem på fötterna att där skulle de stanna. Nu väntar jag ivrigt på att ha ekonomi att köpa ett par till. De funkar till ALLT! Träning förstås, men även vanligt vardagsliv.
 
Eller som de här. Sport-bh:ar och träningslinnen från Nike. Så fort det är något som helst erbjudande på dessa plagg köper jag. Olika färger men samma modell. Jag fullkomligt ÄLSKAR dessa linnen! Sköna, hållbara, bra längd och ja, helt enkelt perfekta.
 
 
Eller som de här! Ett par träningsbyxor från Adidas. Jag såg dem när jag skyndade in på sportaffären för att köpa tejp till händerna häromdagen. Jag bara sprang förbi "fitnessavdelningen" lite snabbt men såg direkt att "de där, de skulle passa mig"! Jag kände lite på tyget, tittade på längden och köpte sedan. Utan att prova. Och när jag kom hem och drog på mig dem, ja då satt de perfekt!
 
De är underbart mjuka, resåren i midjan sitter inte åt så att det blir "en kant" och längden är bra plus att de går att vika/dra upp om man vill ha dem kortare.
 
 
Som sagt, ibland bara vet man att det är en ny favorit man skådar, och då är det bara att slå till :-)
 
 
 
 

Smärta...

Det är så här hård träning ser ut. Åtminstone efteråt.

Ojoj. Testar ett upplägg till en kund. Jo, det är sant, jag fick krypa (!) fram till telefonen för att komma åt avtryckaren på kameran.

Puh..! Tufft pass. Men jag var rätt sliten efter gårdagen. Till mitt försvar. Eller för att lugna kunden?! ;-)

Smärre justeringar, sen kör vi Beata! Visst?!



Nya mål?

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om min höst. Vad jag har för planer och mål. Planer har jag en massa, mål inga. Inte träningsrelaterade åtminstone. Trodde jag. Tills jag läste senaste Fitness Mag och insåg att oj! Det finns ju hur mycket som helst jag vill göra! Lite sådant jag borde också, men allra mest bara sådant jag vill.
 
Och sådan som jag är som person så ringar jag glatt in alla mål och sätter genast igång. Fast nej. Den där gråa stenen börjar direkt rycka i sitt lilla snöre och varna "appappapp... Inte så mycket på en gång! Välj nu ut det du tycker är viktigast och låt det andra vänta. Du kan ändå inte hantera ALLT på en och samma gång. Och det blir verkligen inte roligare att nå fjorton mål än ett. Åtminstone inte samtidigt. I synnerhet inte om det innebär att du kanske inte når ens något av målen utan istället brakar ihop längs vägen".
 
Ja, tänk va... Vad skulle jag göra utan det där sunda förnuftet?
 
Så nu funderar jag vidare och återkommer. När jag inte vet bara vad mina planer är, utan också det närmast förestående målet.
 
I väntan på det kan väl ni berätta vad era mål för hösten är? Både träningsrelaterade och andra.
 

Förväntningar!

Klarblå himmel, strålande sol, riktigt kall frisk luft och lite lagom besvärande vind. Precis som en riktig höstdag ska vara!
 
Idag börjar det. Idag är första dagen jag lämnar barnen på dagis "på riktigt". Och idag är första dagen då jag ska vara hemma och arbeta med mitt företag. En hel dag. Kanske borde jag fira det genom att bara ta hand om mig själv? Ligga i soffan och läsa bloggar, dricka kaffe och äta jordnötssmör och slumra till när helst jag känner för det?
 
Fast nja, då kanske inte kunderna som ivrigt väntar på sina upplägg blir så glada? Och då har jag kanske inget företag kvar nästa vecka när jag ska jobba med det?! Bäst att ta tag i jobbet direkt när kidsen är avdroppade. Som belöning, när jag gjort hälften av jobbet, kan jag ge mig själv ett träningspass. Ja, det låter väl fair enough?!
 
Vad gör ni idag? Höst- eller sommarkänslor? Visst är den här tiden perfekt?! När det fortfarande är ljust och långa dagar som på sommaren, men det ändå finns en känsla av nytt och fräscht i luften?
 
                                                      Både sommar och höst i ett. Lovely!
 

75 cm

Med fullt fokus och koncentration före varje hopp, men snart hoppar jag som jag aldrig gjort förr. Och ni vet väl vad man säger?! Man får ju aldrig backa, så nu är det den här höjden som gäller. Minst! ;-)
 
Resten av passet, efter allt boxhoppande (totalt 80 stycken varav 10 på den högsta) var en wod bestående av 100 power clean med 20 kg och 50 svingar med kettlebell 20 kg. På tid, förstås. Jag bytte dock kb:n till 18 och gick sedan ner till 16 för att inte riskera att kasta den i huvudet på min dotter som var med.
 
Det var tungt så det räckte ändå. Och när man inte har en coach som bossar över en får man faktiskt byta vikt under passet. Så det så! Min tid blev strax under 13 minuter vilket inte var i närheten av så bra som de som gjorde passet i boxen i fredags. Men då har jag något att jobba på ju, tur det ;-)
 
 
 
 
 
 
Power clean = ungefär som en frivändning där man börjar med stången nere vid golvet och gör en explosiv rörelse uppåt och när stången liksom vänder "hoppar man in" under den. Glasklart va?! Filmade även det, men mest för eget bruk, för att kolla tekniken. Ska se hur det ser ut, och ser det godkänt ut lägger jag upp det.
 
 

It's calling my name

Idag var det verkligen ett 'meant to be'-pass! Hade planerat bland annat boxhopp och när jag kliver in på gymmet vad står väl där om inte TRE helt nya boxar?!!

Förut har jag hoppat upp och ner på en vanlig träningsbänk men nu kan jag köra fullt ut, stabilt och dessutom mycket högre!

Tvekade lite inför den högsta. Hm, vad händer om jag inte fixar det? Skadar jag mig? Är det värt det? En liten röst varnade mig, men kroppen sa 'hoppa'! Det var som att lådan och kroppen slutit en pakt, jag skulle fixa det. Och det gjorde jag :-)

Filmbevis kommer sen. Nu ska jag bara hem och mäta hur hög den kan tänkas vara? Gick förbi på vägen ut och den är i nederkant på min bakre jeansficka så det är bara att leta fram en tumstock hemma sen.

Först, (efter-)svettas ihjäl i en danslokal med en miljard andra föräldrar och småtjejer i rosa volanger, tofsar och balettskor med blommor. Cute!



Ladda ladda ladda

Massa mat!

Stark korv, äggröra, sötpotatis och tomater. Laddar för kommande träningspass på gymmet. Ska köra en wod som ryktas ge grym träningsvärk i axlarna. Längtar ;-)

 

 


Home alone means eating?!

Jag tänkte på en sak förut. Om det här med att vara själv hemma, eller ja, nu har jag ju ett litet kiddo hemma, men jag är ju ändå mer själv än vad jag brukar vara.
 
Visst känner ni igen er när jag skriver att "när man är ensam hemma och ska ha det lite mysigt, då måste man ju ÄTA!"? Hela dagen går ut på att fundera ut vad man ska äta, när och vad man är mest sugen på. Kanske ska man "unna sig" lite godis? Eller glass vore kanske mysigare? Eller chips? Och middagen då, vad ska den bestå av? Eller ska man äta lite mindre middag för att få plats med mer godsaker?
 
Ja, det är ju inte jättesvårt att förstå att det inte är särskilt lätt att veta vad man är sugen på, när man försöker tvinga fram det... Och varför måste man äta bara för att man är själv? Som ersättning för sällskapet man brukar ha? Som tröst? Som sysselsättning? Jag vet inte, men något är det ju.
 
Förr brukade jag säga, om pizza, att "det kan man väl inte äta själv?!". Jag tyckte att det var helt befängt att äta pizza ensam eftersom det för mig hängde ihop med frossarkväll i ensamhet och verkligen INTE symboliserade en snabb, god (nåja) och enkel lösning på middag. Samma sak med godis, snacks och annat. Att äta det själv gick liksom inte för sig. Jag kunde helt enkelt inte hantera det.
 
Sedan blev det annorlunda och jag kom mer in i det här tänket att när man är ensam ska man mysa och det betyder äta. När man skulle vara själv hemma dukades det upp med räkor, vitt bröd, glass, smågodis och annat smått och gott som "jag vet att jag brukar gilla". Jag hade ett sundare beteende än tidigare, men ändå lite snett väl? Som något slags "passa på-tänk".
 
Och så blev det annorlunda ännu en gång och nu äter jag pizza när jag vill ha det (väldigt sällan i och för sig) oavsett om jag är ensam eller i sällskap. Och bara för att jag är själv hemma behöver jag inte äta. Eller, inte något utöver det vanliga åtminstone. Om jag vill ha något gott äter jag det, men inte för att jag är ensam. Inte för att jag råkar vara själv. Jag passar inte på. Jag unnar mig inte. Och vet ni vad? Det är så otroligt skönt!
 
Skönt att slippa lägga fokus och energi på vad som ska stoppas i munnen under kvällen, vad som inte ska, och vad som är för lite eller för mycket. Men det ska gudarna veta, att det har tagit tid att hitta hit, och jag har även fått känna på att man aldrig någonsin är safe. Bara för att man hittat sin balans kan man inte förlita sig på att den alltid finns kvar där. Det är precis som med vilken relation som helst. Den behöver näring, uppmärksamhet och utveckling och låter man den få det kan det hända underverk!
 
Så, kvällens middag blev, av ren slöhet, en smoothie och två nyrullade carobkulor. Jag har inte provocerat fram ett sug, och jag har heller inte försökt avvärja ett. Jag bara är. Skönt.
 
Hemligheten? Jag tror det handlar om att bryta mönster, och att våga se att det inte händer något bara för att man INTE följer sin vanliga vana. Men mer om det någon annan gång. Nu konstaterar vi bara att man inte behöver äta bara för att man är ensam hemma, men vill man göra det så kan man. Men man måste inte. Man kan äta nästa dag om man hellre vill det. Och den där fina boken eller filmen är nog faktiskt lika bra utan kladdiga chipsfingrar eller ilande kolatuggande tänder.
 
 
Kvällens smoothie med ägg, avocado, bär, blåbärsproteinpulver och vatten. Recept på bollarna kommer om det visar sig att de smakar bra, just nu känner jag ingen smak, due to the förkylning...
 
 
 
 

Tungt, men inte för tungt

Idag fick vi lyfta tungt i boxen. Eller, de andra fick lyfta tungt. Jag höll igen lite. Fast på det tredje av fem varv orkade jag inte riktigt hålla igen så jag la på lite. Jag vet att jag inte ska lyfta tungt, men ingen har kunnat tala om för mig vad tungt egentligen innebär så jag tänker att jag lyfter så länge det känns bra. Så fort jag känner minsta lilla tvekan om att inte kunna hålla teknik eller fokus på magen slutar jag.
 
Dagens pass var lite annorlunda, men bra för en halvförkyld dam som jag. Obs! Inget halsont nu!
 
Wod
 
Front squat 3 - 3 - 3 - 3 - 3
Planka på raka armar i ringar 30 sek x 5
 
Så det var alltså tre TUNGA front squat och sedan 30 sek planka och så upprepa fem gånger med lite vila emellan. Jag började squaten på 30 kg men ökade som sagt och sista rundan körde jag på 45 kg men mycket mer än så hade jag nog inte kunnat lägga på. Trist tycker jag, inte kul att behöva begränsa sig men det är bara att gilla läget. Plankorna i ringarna var inga problem, skönt det.
 
Sedan, som en liten bonus, fick vi avsluta med en tabata med squats. Utan vikt. Låter enkelt va? Jo, om det inte vore för att "vilan" var i jägarställning... Så många squats som möjligt på 20 sekunder och sedan alltså vila i nedre position, med djupare än 90 grader i knän, under 10 sekunder och så upprepa alltihopa åtta gånger. Jag hann 104 stycken och när de fyra minuterna hade gått attackerades jag rätt skarpt av mjölksyra :-)
 
Nu ska jag ta på mig ett par mjuka brallor, ett slappt linne och så ska jag äta naturgodis, läsa Fitness Mag och antagligen bli attackerad av lilla B ett antal gånger. Kanske lika bra att inta golvposition på en gång?! Let the MYS begin!
 
Efter oss på lördagar kommer "prova på passet" och jag hade gärna kört även det idag!
 

Senaste...

Med inspiration från lokaltidningens bilaga som startat en ny intervjuserie under namnet "senaste".
 
Senaste...
 
Måltid - frukost, bestående av två skivor kokosbröd med ägg, och fruktsallad (apelsin, äpple, kiwi, banan, hallon, svarta vinbär) toppat med kokos och pumpakärnor. Till det massa massa grönt te med extra ingefära och citron.
 
Telefonsamtal - kundundersökning från Linas matkasse. Med två väldigt högljudda barn och en spräckt högtalare i telefonen är det enklare att sms:a...
 
Nattens sömn - avbruten många många gånger av förkyld liten B som ville sova på mitt bröst. Varmt, men rätt mysigt :-)
 
Träningspass - i källaren igår.
 
Lagade måltid - kycklingbiffar i torsdags.
 
Sagda mening - ja, just det! Kalle i Sysslestad ja, just det. Mm, har den kommit tillbaka, vad bra. (Konversation just nu ang. nytt program på Bolibompa)
 
Utförda vardagssyssla - disken. Som vanligt. Vi har ingen diskmaskin...
 
Dygnet - halsont passerat bort, snor tillkommit. Snart frisk!
 
Tanke - hösten alltså. Fin.
 
Och kommande då? Espresso och jordnötssmör, höstig promenad till boxen, missat kalas pga förkylningar men förhoppningsvis en mysig eftermiddag ensam med lilla B och vårt snor. Ursäkta detaljerna ;-)
 
Och ni då?! Vad har ni på senaste- och kommandelistan?
 
                                             Hårdvaluta här hemma nu....
 
 
 
 
 
 

Top Model-sidoplanka

 
Jo, men Tyra har sagt att man SKA suga in kinderna, och luta huvudet bakåt, och liksom dra upp benet lite. Det har jag sett på Top Model. Så det så ;-)
 
Det blev lite träning trots allt. Förutom höstkläderletandet, som för övrigt ledde mig rakt in i någon slags megarea med en massa kläder ur Röhnish provkollektion. Fyndade ett grönt linne och en kräkmönstrad sport-bh. På rea kan man visst köpa i princip vad som helst, bara det är billigt...
 
Kvällens träning blev ett hemmapass ihopsnickrat i baksätet under rusningstrafiken genom stan:
 
Kettlebellsvingar 50, 40, 30, 20
Overheadsquat (som benböj med en stång på raka armar) 40, 30, 20, 10
Utfall med rotation (vridning i midjan typ) 30, 20, 30, 20
Armhävningar 20, 10, 20, 10
Dips 10, 20, 10, 20
 
Jag gjorde alltså fyra varv, svingar, ohs, utfall, armhävningar, dips och sedan om igen och enligt det antal reps som står ovan.
 
Efter det två tabataintervaller med tåhävningar och plankor om vartannat. Totalt tog passet en halvtimme, och då tog jag det ganska lugnt med tanke på min förkylning.
 
Imorgon blir det boxen igen, bara en vecka kvar av kursen nu och oj som tankarna snurrar där uppe i hjärnkontoret...! Återkommer om det. Och om mycket annat också :-)
 
Hoppas ni har en fin fredagkväll! Äter ni något gott? Vad? I min frys väntar Ben & Jerry vilket passar utmärkt när man är lite snorig!
 
 
 
 
 
 

Färdig!

Puh vilken dag..! Det har inte blivit mycket mer än mikropauser under hela dagen, och inte blir det lugnare nu... Jakten på regnkläder och annat till barnen ska precis inledas. Men kanske finns det något fint till mig också?! Något i träningsväg som kan pigga upp mig?

Dagens planerade gympass byttes mot ett planerat hemmapass som antagligen byts mot ett 'aaah' samtidigt som jag sjunker ner i soffan. Utmattad av jobb, klädjakt och förkylning.

Hur som, nu ska jag först fylla på med lite energi i form av tonfisk, avocado och en massa nötter och frön. ICAs salladsbarer - räddaren i nöden!

 

 


Fyra minuter!

Ja det är exakt så lång paus jag har innan nästa gäng ramlar in här... Tur jag förberedde mig och skar upp äggen till mackorna under förra micropausen. Nu gäller det bara att tugga snabbt!

Surdegsmacka från lokala bageriet, som sig bör på en fredag!

 

Sedan ska jag berätta för er om Fredagsfighten, och om några tankar ang. kvinnokroppen. Men först tugga tugga tugga och så lite mer spanska.


Från mitt perspektiv

En planka åtminstone, och lite teknikträning på frivändning, men det var allt jag kunde tillåta mig idag. Stackars mig! Men imorgon är halsontet borta. Det är ju ändå fredag och allt!


Färg!

En del av dagens storhandling. Nu ska det mixas smoothie på kiwi, svarta vinbär och blåbär och sedan borde c-vitaminförråden vara välfyllda?!


Just nu

Alldeles precis just nu kom det en enorm längtan efter ett långt lugnt löppass och svepte över mig. Ett sådant där riktigt långt pass, kanske nästan 16-17 kilometer, så att man liksom är extra hungrig flera dagar efteråt för att det var en sådan påfrestning.
 
Men idag blir det inget av med det utan istället en runda till entrétrappan för några tåhävningar, och fortsatt sippande på mitt gröna te med ingefära och citron. Undra om jag kan stoppa in känslan i en liten ask och plocka fram den nästa helg, lagom till Tjejmilen?! 
 
 
 
 

Vitaminer!

Boostandet fortsätter. Halsont men hyfsat pigg. Ja så pigg man nu kan vara när man intervallat sig genom natten. Varför sover inte barn när de ska?

Ännu en marathondag; dagisinskolning, jobb hemma, tvätt och handling. Och ikväll boxen.

Nej, förstås tränar jag INTE crossfit med halsont, men som av ett under kommer det ha gått över till ikväll. Visst?! Om inte annat så kan jag ju titta på och avundas när de andra svettas.

Nu in i namnlappsmärkaallakläderochsorterarättplaggtillrättdagispåse-träsket :-)


Pasta men ändå inte

Igår när jag kom hem från träningen hade sambon lagat pasta och köttfärssås. Spaghettin lämnade jag kvar i kastrullen och gjorde istället min egen variant.
 
Hyvla en zucchini rätt ner i en stekpanna med olivolja. Fräs lite lätt, smaksätt med valfri krydda och ja, sen är det bara att servera. Så enkelt, snabbt och gott! Just som vi vill ha det, eller hur?!
 
Och vill man ha det lite extra lyxigt river man några tag parmesan över hela härligheten.
 

Helheten!

Jag hade en liten konversation i kommentarsfältet med Frida, som undrade om päronkakorna funkade bra som mellis.
 
Mitt svar var att nja, jag skulle kanske inte kalla det ett fullvärdigt mellis. Lite för lite protein, men annars bra fett och innehåll. Smidigt att ha med sig också. Jag skrev också att för min del passar det inte att äta kakor till mellis, även om de är "nyttiga". Jag vill ha mer. Jag vill ha mat, eller åtminstone något som inte signalerar godis eller sötsak. Men det är ju bara jag.
 
Sedan undrade Frida om jag hade fler tips på mellis, och ja, det finns både här och här. Men så funderade jag vidare på det där med "bra mellis" och vad det egentligen är, och det jag vill poängtera med det här inlägget är att det är helheten som räknas!
 
Visst är det bra om varje mål du äter innehåller protein, fett och kanske till viss del kolhydrater, men det är ingen katastrof om det inte blir så! Tänk dig att du äter äggröra till frukost, på fyra ägg. Vad är det då för "farligt" som händer om förmiddagsmelliset bara blir ett äpple och en näve nötter? Visst blir du kanske hungrig lite snabbare om du inte äter ytterligare två ägg, men det är inte så att du på något sätt blir varken fet, mager eller tappar alla dina muskler i ett andetag, på grund av uteblivet protein.
 
Att proppa allt med proteinpulver funkar ju för att få i sig protein. Men om man tänker ett steg till, är det verkligen nödvändigt? Och hur bra för kroppen är det? Naturligt? Jag säger inte att det ena är bättre än det andra eller att det ska vara på ett visst sätt, jag vill bara uppmärksamma er på den här proteinhetsen som verkar finnas (och som jag kanske är en del av?!) och att det ibland nästan kan låta som att ett mål utan protein förstör allt man någonsin byggt upp. Vilket såklart inte är fallet!
 
Det är helheten som räknas! Vad du äter under en hel dag, under en vecka, under en månad och så vidare. Om du för det mesta äter "nyttigt och hälsosamt" så spelar det ingen större roll att ett av dagens mellisar någon gång i veckan inte är helt fullländat.
 
Är du superseriös och ska tävla i exempelvis fitness finns det naturligtvis inget utrymme för fusk och missar här och där, men för gemene man är trots allt kanske det viktigaste att få livet att rulla på, utan att ständigt behöva tänka på matlådor, kylklampar och protein som ska släpas runt i ryggsäcken?
 
Mitt paleotänk kom sig faktiskt av att jag ville slippa ifrån fokuset på protein litegrann. Visst är det viktigt, men jag skulle gärna vilja se det som att om jag på en dag äter fyra ägg, tre färsbiffar, en burk makrill och två kycklingfiléer så gör det inget att jag äter fruktsallad UTAN keso till mellis.
 
Vad tycker ni? Känner ni också av den här proteinhetsen eller är det bara jag?
 
                
Protein och fett är bra, ja. Och gott. Men det får inte ta upp dina tankar alldeles för mycket, då blir det kanske ändå inte så sunt i slutänden?!
 
 
 
 

Stretar emot!

Här släpps minsann inga baciller in! En dag på jobb, en på dagis. Halsont.

Tror dock det hänger mer ihop med allt prat, och mer högljutt sådant, än förkylningsförvarning. Men man kan aldrig vara säker så nu dricks här både citron och ingefära och hinner jag blir det en tur till affären för apelsininköp senare under dagen.

Nu ska jag promenera till samåkningsplatsen, sannerligen bäst att sätta fart!

Halvvägs in på veckan, snart fredag!


Åh wow!!!

Alltså idag fick jag en sån inspirationsdos så det nästan vällde över! Jag var ju redan vid rätt gott mod innan jag kom till boxen, och väl där överraskades jag av en wod som hette duga. Nice!
 
Dagens skill var double unders och ja, idag gick det att hoppa dem i en följd!!! Utan vanliga hopp emellan. Ja, kanske kan man säga att denna dagen varit ett enda långt flow?! I woden gjorde jag dock inte alla i en följd, hade inte full kontroll på allt då men snart så. Och som kvinna som fött barn blir man väldigt medveten om hur viktigt det är att göra sina tråkiga knipövningar, för att hoppa double unders utan kontroll på systemet där nere är inte kul..!
 
Woden gick fint men sista löpningen var inte att leka med. Verkligen inte. Tid 7.23.
 
Och inspirationen jag är så till mig över då? Jo den kom från en tjej som jag brukade hänga lite med i boxen, när jag gick i våras. Hon gled in där nu, som en helt ny person!!! Eller, som samma härliga glada uppenbarelse, men med en ny kropp!
 
Det var muskler muskler och muskler så långt ögat kunde nå. Så imponerande! När jag såg henne senast, i april någon gång, var hon absolut inte på något sätt varken överviktig eller spinkig men där var heller inte så mycket muskler, åtminstone inte synliga sådana. Hon såg ut som "vem som helst" men inte som någon jag skulle beskrivit som vältränad. Det var snarare jag som var den vältränade då. I april. Nu var jag bara en liten flinga bredvid henne!
 
Det var liksom inte bara förändringen utan hela uppenbarelsen. Ett riktigt kraftpaket, ett muskelknippe och en grymt välproportionerlig kropp. Och eftersom jag inte är någon blyg viol stegade jag fram och talade om just exakt vad jag tänkte.
 
- Jääääääädrar va SNYGG du är!
- Va?!
- Ja, jädrar vilken kropp du har! Du är ju skitsnygg! Vad har du gjort?!
- Va?!
- Öh, ja, alltså jag vet inte om du minns mig..? Jag tränade ju...
- Jo, det gör jag.
- Ja. Jaha. Va bra. Men alltså, vilken skillnad! Vad har du gjort?! Du ser ju grymt fit ut, helt supervältränad, värsta snygga musklerna!
 
Och ja, sen fortsatte konversationen en stund till innan hon verkligen verkligen tackade för komplimangerna och jag tror hon blev lika glad som jag blev imponerad.
 
Vad hon hade gjort? Gissa...! Tränat crossfit och "ätit bra". Paleo såklart. Strikt.
 
Jag beklagade mig lite och sa att det ju är så jobbigt. Att jag inte orkar. Äsch sa hon. Jo, men jag blev så trött och mitt huvud liksom stannade av. Jag orkade liksom inte. Äsch sa hon igen. Ät lite mer fett och ät mycket mat. MYCKET mat. MAT. Det gör jag.
 
Och sen gick jag hem, med en wowkänsla men dessvärre inte så mycket klarare tankar. Jag fortsätter snurra kring det där med paleo och dess för- och nackdelar ett tag till. Och stoppar absolut in bilden av denna superkvinna i min mentala inspirationsbank.
 
 
 

Lyckoboostad!

Jag har just haft mina två första lektioner med eleverna, efter ett långt härligt sommarlov. Och som jag älskar det! Ja, sommarlovet förstås, men kanske ännu lite mer just de här ungarna!
 
Det är underbart att konversera med dem, att försöka förmedla det man vill, att mötas och liksom enas, känna att man är ett, trots att de är små tonåringar och jag en vuxen kvinna.
 
Och har man dessutom en lunchlåda med kyckling och sötpotatis som väntar i kylen, en bit äppelpaj, ännu en lektion med alldeles nya små blivande spansktalande individer och så ett pass i boxen på det, hur kan då dagen inte vara alldeles fulländad?
 
Ett sms om att dagisinskolningen går bra, en komplimang från häromdagen ringande i öronen, små resor hit och dit inom en snar framtid, en utmaning väntandes runt hörnet och ja... nu jädrar hösten, nu kör vi!
 
Hur mår ni idag? Lyckliga? Hoppas!
 
 
 
 
 
 
 
 

Paleobröd

Om man googlar på ovanstående, paleobröd alltså, så hittar man ofta en vit variant bakad i en brödform. Jag har sett dessa recept ganska många gånger och bestämde mig för att testa en egen variant häromdagen. Detta var vad jag hade i mitt bröd, om jag minns rätt...
 
6 ägg
6 dl nötmjöl (hälften av mandel- och andra hälften hasselnöt-)
1 dl kokosmjöl
2 msk vinäger (äppelcider-)
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
2 tsk kokosfett
 
Japp, det var nog allt. Blanda ihop till en gegga och häll i smord och bröad form. Jag hade smort ett papper med olja och hällt sesamfrön på, i min form, för att vara säker på att brödet inte skulle fastna.
 
Grädda i 200 grader tills brödet har fått färg och är "torrt", det vill säga att det går att sticka ner en kniv i det utan att den blir helt geggig.
 
Brödet gick lätt att få ur formen, är enkelt att skära och väldigt mättande. Det innehåller ju en hel del fett, från allt mjölet, och det märks när man äter det. Det behövs inte överdrivet många skivor.
 
Konsistensen är god och förvånansvärt lik "vanligt" bröd. Smaken är god, men nästa gång skippar jag kokosfettet för det smakar tillräckligt fett ändå, och jag tror inte heller det gör jättestor skillnad för konsistensen på brödet.
 
Samtidigt som jag bakade mjukt bröd passade jag även på att göra ännu en laddning av Saras knäcke men denna gång utan kanel och med rosmarin och det blev minst lika gott och passar dessutom lite bättre till makrillen :-)
 
Tänk på att skiva upp och frysa in när ni bakar mjukt bröd, för dessa bröd håller sig inte särskilt länge, i synnerhet inte i ett sommarvarmt kök. Det kan börja lukta och smaka mögel redan efter någon dag eller två så in med det i frysen! Det går supersnabbt att rosta eller micra om ni skurit det i skivor ju.
 
 
 
 
 
 
 

55 minuter senare...

Jodå, det gick vägen (hehe). Men att irra runt på cykelvägar och trottoarer för att få ihop en mil var väl inte världens roligaste. Och så många färdiga asfaltslingor har vi inte att tillgå här.

Men kroppen höll! Det viktigaste! Lite känningar i ena vaden så det blir ännu mer tåhävningar och stretch nu, för att förebygga ytterligare strul.

Pulsen stadigt på 168-170 hela rundan och sträcka och tid enligt runkeeper kan mycket väl stämma. Nöjd!
 


It's time!

Milen på asfalt, med Nike Free. Och såklart lyckades jag tajma regnet. Min sedvanliga tur. Jaja, ska vi säga att vi ses om... 55 minuter? Okej, vi säger så!

 


Päronkakor!

Okej, här kommer receptet på gårdagens lyckade päronkakor. Och ja, de är helt paleo. Väl?
 
Från början var det ett recept jag hittade på en blogg någonstans någon gång men jag minns inte var?! Det enda jag kom ihåg var att det innehöll cashewnötter och päron så det var vad jag utgick ifrån. Om nu någon läser detta och känner att "nämen hallå där, det där är ju exakt just mitt recept" så hör av dig så länkar jag såklart! Fast chansen att mitt recept blev identiskt är nog minimal...
 
Ner i mixern med 2 dl cashewnötter (osaltade) och kör runt tills det blir lite lagom grovhackat. Tillsätt sedan;
 
1 dl sesamfrö
1 dl solrosfrö
1 dl mandelmjöl (utbytbart till något annat nötmjöl)
1 tsk vaniljpulver (den lilla burken)
1 tsk bakpulver
1 dl äggvita eller 3 vitor
1 banan
1 rivet päron
 
Ja, sen är det bara att trycka på knappen igen och mixa tills det hänger ihop. Klicka ut på papper eller i muffinsformar. Jag gjorde i formar men nästa gång plattar jag ut högarna till stora kakor så att det blir ännu mer crunchy. Grädda i 200 grader runt 15-20 min beroende på kakornas storlek.
 
Jag åt den första med keso och granatäpplekärnor och direkt efter tog jag en till bara för att de var så goda!
 
Lycka till!
 
Edit: kardemumma, vore inte det också väldigt gott i? Eller så kunde man göra dem med äpple och kanel? Ni som testar, lova att rapportera hur resultatet blir, och om ni kommer på något som gör dem ännu godare! Ja, även hur konsistensen blir om ni väljer att platta ut dem mer, som "riktiga" kakor.
 
 
 

Matsäckspåsen

Två ägg och en av gårdagens päronkakor (recept kommer under dagen, superlyckat!) borde väl hålla min energi uppe under förmiddagstimmarna på förskolan?!

 

 


Som en gasell!

Ja det funkade! Med shortsen alltså. För det måste varit de som gjorde jobbet. Hjärnan var nämligen totalt ovillig att arbeta idag och gjorde allt den kunde för att få benen på sin sida. Redan på väg till gymmet var jag negativt inställd. Trött, lite grinig och allmänt söndagstråkig (note to self, för att sno Beatatjatas uttryck; måste göra nåt åt dessa söndagar...).
 
Att springa snabbt kändes inte lockande idag. Nej, inte att springa överhuvudtaget... Men så snörade jag på mig Nike Free och med dem på fötterna är det faktiskt nästan omöjligt att inte känna sig som en gasell.
 
Värmde upp en kilometer i trevligt tempo och sedan körde jag fyra tusingar i hastighet 13 - 13,5 - 14 - 14,5. 500 meters gång mellan varje intervall. Och det gick bra! Ja, jag hade säkert kunnat pressa mig lite lite till, så här finns det utrymme för förbättringar. Nästan så att jag längtar till nästa gång. Men bara nästan.
 
Att springa långa snabba intervaller är lättare på löpband än i spår tycker jag. Enklare att kontrollera hastigheten och på så sätt kunna pressa sig själv. Tycker ni likadant?
 
Nu är jag lite sliten i kroppen med jobbstart förra veckan och ännu mer aktiviteter kommande vecka. Axlarna är trötta efter allt "kippande" i boxen igår. Händerna trasiga av samma anledning. Men ingen rast ingen ro.
 
Imorgon kutar jag milen. På asfalt. I mina Nike Free. Enbart för att se om det går, så jag vet att jag kan lita på mig själv och min förmåga nästnästa helg när det är dags för Tjejmilen. Jag är inte överförtjust i överraskningar så ska jag få ont vill jag gärna vara förberedd på det. Men nu håller vi alla tummar för att morgondagens pass funkar bra och att vader och annat som spökat gör det de ska. Visst?!
 
Nu, nu ska jag ÄNTLIGEN provsmaka päronkakorna jag bakat (tror bestämt jag fick till dem helt paleo?!) och bara njutningsläsa, fundera på livet och kanske gråta en skvätt för att det trots lite stress då och då är så fint. Livet alltså :-)
 
Nej, det är inte ljuset som reflekteras. Jag var så här svettig efter passet! Kolla översta bilden, där jag till och med lyckades få med en svettdroppe som just är på väg att lämna hakan! Och ja, jag hade en egen liten coach vid sidan av idag :-)
 
 
 
 

Dålig tidsuppfattning?!

Karibisk kyckling?! Not so much...
 
Som vanligt tar allt mycket längre tid än man tror. Att familjens fyra personer gemensamt och i samlad trupp ska trängas på IKEA, köa till korven, irra i gångarna på Bauhaus, storhandla och en massa annat, nej det hinner man visst inte på två timmar. Öh, det kunde, och borde, jag väl räknat ut...
 
Så kvällens middag blev inte karibisk kyckling utan svensk kesella med turkisk yougurt, serverat med Örebrohallon och lite annat smått och gott. Men det har åtminstone bjudits på hett västindiskt klimat idag... Alltid nåt!
 
Nu är det en timme kvar av min hektiska dag och det ska diskas, tvättas, plockas, nattas och lite andra livsnödvändiga uppgifter med låg "rolighetsfaktor". Men sen, sen ska jag göra en extra festlig kvällisdessert och berätta om mitt underbara löppass idag!
 
Ses!
 
 
 

Lite av varje

En helt vanlig söndagseftermiddag kan det se ut så här på bordet när vi familjefikar. Lite av varje helt enkelt (men nej, det är ingen som ska äta hästen). Det viktigaste, och det jag ville visa er, är dock den lilla skålen i framkant, den som ser ut att vara till bredden fylld med en vit kräm, vilket den också är.
 
En kräm som består av en halv banan fryst i skivor (skiva upp bananer som börjar bli lite fula och frys in istället för att slänga, så har ni alltid basen till en god glass redo), någon deciliter av den nya juicen från Brämhults, den med äpple och päron, samt en portion proteinpulver i smaken päronsplit. Vill man ha det mer som en smoothie är det bara att tillsätta lite mer juice, vatten eller kanske kokosmjölk?!
 
Det smakar bedårande! Det där med pulver är förvisso något jag funderar på en hel del. Det smakar ju syntetiskt och "hitte på-igt" eftersom det är just precis vad det är, men samtidigt är det en enkel utväg för att få i sig protein och det kan faktiskt vid vissa tillfällen smaka riktigt gott. Som nu.
 
Mmmm..!!
 
Det blir nog en beställning av en storburk med päronsplitpulver, helt klart favoriten av provpåsarna, hittills!
 

Snabbshortsen på!

Söndag och lite trött, som sig bör. Söndagar är min segaste dag på veckan och allt kostar lite extra energi då. Därför fick snabbshortsen åka på idag. Jag är helt övertygad om att dessa rosa finingar kommer få mig att flyga fram på löpbandet om nån timme eller två. Långa intervaller är inplanerade, och jag har ju en tendens att vilja slippa undan just det, men eftersom jag redan sprungit korta snabba denna vecka har jag helt enkelt ingen utväg. Långa intervaller är planerade och långa intervaller blir det. Punkt.
 
Annars är dagens mest pulshöjande faktiskt inte träningen, utan förberedelser för dagisinskolning imorgon. Det är stövlar och kängor och jackor och fleecetröjor och regnställ och blöjor och namnlappar och.... Och så ska det vara dubbelt upp av allt, en uppsättning hemma och en på dagis. Och så har man två barn. Ja, ni hör ju själva... Ett tredje kiddo är verkligen inte på något sätt inplanerat eller efterlängtat sådana här dagar ;-)
 
Men efter detta marathonlopp till dag ska jag nöjt och glatt luta mig tillbaka i soffan ikväll, mätt i magen efter karibisk kyckling och kanske avnjuta en dessert samtidigt som jag läser alla bloggar jag inte hunnit kolla under dagen. Och ju snabbare och effektivare jag är under dagen desto snabbare kommer kvällen så nu sätter jag fart.
 
Klara.... färdiga....gå!
 
Shorts från Intersport, märke ProTouch.
 
 
 
 
 

Frikort!

Jag ska på dejt! Dubbel sådan.

 

Jag och min kärlek ska gå och se mitt frikort. Mer kärlek än så är väl inte möjlig en lördagkväll?!

 

Laddar samtidigt mentalt (och med popcorn) för morgondagens tusingar, perfekt!


Dricknyhet

Ser ut att kunna bli en smarrig smoothie i eftermiddag va?! Återkommer med resultat..!


Favorit i repris!

Bananpannkakorna jag ofta åt under min lilla paleoperiod fick idag göra ett kärt återbesök till frukosten. Bara mosa en banan, vispa ihop med tre ägg och steka i en liten panna. Toppa med valfria tillbehör som för mig idag bestod av svarta vinbär, hallon, pumpakärnor, kokos och lite linfrön. Tyvärr är det tomt på bärbuskarna nu, men hon som spar hon har hela... frysen full med bär!
 
Nu blir det lite lek, jobb och annat pysslande innan jag beger mig till boxen för dagens pass. Trött i kroppen, tror jag. Kan inte riktigt urskilja om det kanske är hjärnan som inte är van vid att ansträngas med jobb och tankeverksamhet en hel vecka i sträck?
 

Matchar!

Dagsverke gjort! Inte jättepeppad och inte ett jättebra pass men vad spelar det för roll? Alla pass kan ju inte vara de bästa. Något måste vara lite mindre bra och det var det bästa jag kunde åstadkomma idag, det är det enda som räknas. Att man alltid gör sitt bästa.

 

Hade planerat för en-minutare men pust, de är ju så jobbiga. Så det blev istället maxade 30-sekundersintervaller. 23 stycken närmare bestämt. På en alldeles egen löparbana runt byns fotbollsplan. Inte illa. Enkelt och snabbt och precis lagom idag.

 

Och se så fint jag matchade hörnflaggan efteråt :-)

 

Nu blir det snart hemfärd från jobbet (ja, idag kunde jag springa på arbetstid. Eller inarbetad tid för att vara petnoga) och sedan köpemiddag som ska avnjutas i lekparken! Det gäller att suga ut det allra sista ur sommaren.

 

 


Fettbomb!

Dagens matlåda; lax, fetaost, avocado, grönsaker och något så ovanligt som matvete! Mycket fett, bra fett och så lunchkolhydrater.

 

Det var nog fyra-fem veckor sedan jag senaste åt "riktiga" kolhydrater till lunch. Sedan jag körde den där paleogrejen blev det mer rotfrukter, grönsaker och frukt och så har jag bara fortsatt på det spåret. Nu var det dock lite tomt på grönsakshyllan i kylen så jag fick fylla ut med matvete.
 
Hur det smakade? Inte gott. Jättekonstigt att tugga på. Ingen god smak. Det mesta åkte i soporna. Synd, jag som snart ska intervalla. Jag hade kanske behövt en extra skjuts?

 

Fast å andra sidan, jag har ju redan mumsat surdegsbröd och biskvi idag, så glykogendepåerna borde hålla ett tag till ;-)

 


Godmorgon fredag!

På väg till jobbet.

I väskan rykande hett surdegsbröd, precis inhandlat på bästa bageriet. Och så några små godbitar till mig och kollegorna: biskvier i sex olika smaker. Återstår att se om vi kan enas om vem som ska ha vilken?!

Äntligen fredag, och även om fredagar alltid är bra så finns det inget som slår fredagskänslan efter en hel arbetsvecka. Visst?!


Äntligen mera power!

Äntligen! Nu börjar det hända grejor i boxen. Idag på tavlan stod det knees to elbows och HSPU. Och löpning. Den där löpningen har stått på tavlan varenda vareviga gång sedan kursen började.
 
Idag var jag dessutom tidig till boxen och hade tid för en löprunda innan passet! Jag hade dessvärre glömt lurarna till telefonen, och det där med att springa ackompanjerad av mitt eget flås är jag inte överförtjust i... Men nu sprang jag ju faktiskt i ett naturreservat och då är det kanske på sin plats att lyssna på... hm, tystnaden? Så det gjorde jag. Och mitt eget flås.
 
Joggade lugnt och skönt i 45 minuter, kanske 7-8 kilometer? Vad vet jag, eftersom jag sprang utan minsta lilla tekniska pryl.
 
Sen var det alltså dagens wod på det här, och som jag skrev, nu börjar det bli lite tuffare. Me like :-)
 
5 varv på tid (såklart!)
 
200 meter löpning
10 knees to elbows
5 hspu
 
Min tid blev 10,18 men då gjorde jag dynamisk planka med benindrag istället för knees to elbows. Testade att göra dem först och det gick bra, men vågade inte chansa under passet när man liksom kör så hårt och snabbt. Risken finns att jag tappar magspänningen och ja, då säger det nog "plopp" och ut kommer det ett nytt litet bråck?
 
Och de där hspu då. Hur gör man dom om man inte är världsmästare redan innan man börjar i boxen? Jo, då förstår ni, då finns det en massa varianter. Exempelvis att göra på golvet, som en armhävning i stående hundenposition. Eller samma sak med fötterna på låda. Eller som jag gjorde. I gummiband!
 
Det var ju kalasbra, eftersom man verkligen kunde utföra hela övningen korrekt, men ändå fick hjälp! Det läskigaste var att komma upp i handstående utan att välta över och ramla ner i kettlebellsen eller riskera att bli hängande i gummibandet som en slags utslagen cirkusartist, haha!
 
Visst ser jag glad och lycklig ut?! Och lite som ett djur efter slakt. Upphängd för att luftas ur liksom ;-)
 
Stolt och nöjd var jag efter passet, och när vi stretchade och det slog mig att jag ju också hade sprungit en runda innan, ja då kände jag lite som Lofsan skrev häromdagen; "den här kroppen klarar ALLT och jag älskar den!" (fast min klarar definitivt inte lika mycket som hennes, men för mig räcker det bra).
 
Man hänger alltså inte i bandet, utan man har liksom stoppat in armarna i det, som en slags sele och så försöker man kroka fast benen i det övre bandet, för att som sagt inte ramla rakt ner i allt material där bakom...
 
 
 

Influenser

Jag sitter och funderar lite. Eller, jag jobbar. Ja, det gör jag. Men eftersom jag multitaskar så tänker jag på lite annat samtidigt ;-)
 
Nu när jobbet börjat igen bjuds det fika (vitt bröd, bullar, kakor...) var och varannan dag, matlådor ska fixas, mellisar ska medtagas, mycket stillasittande får magen att protestera och så vidare. Mycket tankar på mat således.
 
Elbe (smaljeansen) - äter enligt periodisk fasta, "rent" och mycket protein. För det mesta. Testar ibland nya saker och är nyfiken på olika kosthållningar. Lite plats för smågodis och annat finns alltid men i första hand "bättre" mat än så.
 
Betty - äter lchq och verkar ha fin "familjebalans" på sin mat.
 
Lotta - har superkoll på näringsämnen och kosten. Siffror, staplar och tabeller. Noga med att få i sig det just hon behöver. Imponerande!
 
AliceAugusta - äter färg! Ingen kan få maten att se så god ut som hon. Äter "rent", aldrig godis (alltså geléråttor och sådant mindre naturligt godis), inte proteinhysteri men ändå tillräckligt av den varan.
 
Annie - äter varierat, gott, mycket och spännande! Lagar något smarrigt av det som finns att tillgå och lyckas alltid! Aldrig godis (se ovan), men mycket gotte.
 
Beatatjata - testar sig fram och börjar hitta just sin balans. Äter lchq för det mesta, ibland chips men oftast inte.
 
Maria - äter precis så som hon har bestämt och det hon vet leder fram till de resultat hon vill ha. Tråkigt enligt vissa. Hängiven och stark säger jag.
 
Sara T - äter ren paleo och mår kalas av det.
 
Cilla - äter rent, mycket kvarg och älskar fluff.
 
Sara R - äter rent, fint, färgglatt och gott. Smaken och upplevelsen kommer i första hand. Fin inställning till mat och dryck.
 
Cecilia - äter strikt lchf och presterar hur bra som helst!
 
Ja, det här är bara några av de personer jag "följer" och inspireras, imponeras och peppas av. Alla dessa tjejer har en bra inställning till mat och de mår alla bra och lyckas i sin träning, trots att de äter så olika. Det är inte så konstigt om man ibland inte vet vilket ben man ska stå på... Vad är det egentligen som fungerar? Vad är det bästa? Hur ska man äta för att prestera på topp?
 
Jag vill med detta inlägg bara påminna er om att hitta det sätt som fungerar för just er! Det går inte att vara och göra allt, samtidigt, hur mycket man än vill...
 
Jag då?! Ja, jag äter väl lite lchq, paleo, lchf, smågodis, varierat, färgglatt, rent och för det mesta nyttigt. Hm, kan man kanske kalla den dieten "allätare"? :-)
 
       
 
Och ni tjejer här ovanför, om ni läser: detta är ju så jag uppfattar er, och om ni inte tycker det stämmer så säg till!
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte ska väl jag..?!

Kaffe, en sked jordnötssmör och en chokladboll till förmiddagsfikat?! Vad är det som står på?

Ja, det undrade en av mina kollegor också och sa 'nämen, inte ska väl du äta den där?!'. Jag förklarade att det var en 'nyttig' variant, gjord på mandelmjöl och kokosfett, varpå min kollega sa 'aha, jag tänkte väl det'.

Vad jag tycker om det här? Jätteskönt!

Nu ifrågasätter ingen varför jag inte äter ditt eller datt utan nu är det accepterat att jag 'äter lite speciellt' och vill jag för en gångs skull äta 'onyttigt' och någon undrar över det känns det ändå betydligt mer accepterat att tacka ja än nej till bullen.

Konstigt kanske, men det har vi ju dryftat förr. Man 'får' kommentera folk som äter nyttigt, tränar, är smala eller tackar nej till fika, men inte det motsatta.

Hur som helst, jag trivs med att vara 'hon som äter så himla nyttigt' :-)

Vem är ni på er arbetsplats, enligt era kollegor?


Grymma resultat

Vet ni, jag tänkte på en sak. Ovanligt va?! ;-) Det var en sak som en kille i boxen sa häromdagen.
 
Vi var några stycken som stod och pratade om löpning, och jag berättade att jag hade "besegrat trappan" och att jag anmält mig till marathon nästa år. Han hörde inte riktigt vad jag sa men blev nyfiken på vad vi pratade om så jag sa att jag hade gjort den där trappan några dagar tidigare. Då sa han så här:
 
- Äsch, du behöver inte springa. Inte när du kör här.
 
- Va?!
 
- Ja, alltså jag körde här mellan januari och mars och fick grymma resultat, så du behöver knappast springa.
 
- Mm, jaha.
 
- Ja, alltså om du kör här hela tiden kommer du få grymma resultat och då är det helt onödigt att springa.
 
- Mm, jaha. Men jag springer för att jag vill det. Och för att vänja kroppen vid den specifika träningsformen eftersom jag anmält mig till Maran nästa år.
 
Slut diskussion.
 
Jag tänkte inte så mycket på det just då. Mer än att jag blev lite förvånad över att jag inte "behöver" springa. Nähä. Okej. Crossfit ger mig allt eller? Kan jag springa en mara med hjälp av några 100-metersintervaller i veckan?
 
Nej, antagligen inte! Crossfit kanske ger mig grymma resultat. Men tänk om det inte är det jag strävar efter? Och vad är egentligen grymma resultat? Mycket muskler, en deffad kropp, kuta snabba intervaller och att kunna göra femton chins på raken? Ja, tack, inte mig emot.
 
Men, jag vill också göra det jag tycker är roligt. Skönt. Bekvämt. Smidigt. Utmanande. Utvecklande. Och jag vill springa. Därför gör jag det. Inte för resultatens skull. Åtminstone inte för det estetiska resultatet.
 
Hur tänker ni? Inte tränar ni väl bara för resultatet? I synnerhet inte det estetiska. Och vad innebär "grymma resultat" för er?
 
                
 
 
 
 

Lever!

Jag satt och läste lite om vitaminer och mineraler igår kväll. Lite förberedelseplugg inför höstens kostutbildning. Och det verkar som att grejen är att äta lever!
 
Inälvsmat innehåller uppenbarligen det mesta man behöver. Synd bara att det är så förbaskat äckligt. Eller vad tycker ni? Leverpastej kan väl gå an, men i övrigt säger jag nej tack till inälvor.
 
Äter ni lever? Och isåfall, hur gör ni för att maskera den där järnsmaken som påminner om skolmatsalens järnkantiner?
 
 
 
 
 
 

Trädgårdsfrukost!

Äpple, päron, plommon, vinbär och hallon. Allt från vår egen, eller grannens trädgård. Underbart!


Smart!

Har ni sett så smart?!
 
Denna flaska hade en av tjejerna i boxen ikväll. En "no space bottle"! Den är gjord av plast och går att rulla ihop när man inte använder den. Helsmart ju!! Den rymmer en halvliter, inte så mycket, och är kanske inte världens hållbaraste, men ändå. En kul och smidig lösning när man har platsbrist (vilket man väl för det mesta har) och så är den ju alldeles knallrosa och fin!
 
Enligt uppgift hade hon införskaffat den på Stadium för ett tag sedan så nu är det bara att börja leta :-)
 
 
 
                      
 
 
 

Päronsplit!

 
Jag som tidigare varit trogen vanilj eller choklad när det gäller proteinpulver gick loco i senaste beställningen och klickade hem en massa provpåsar med olika smaker. Blåbär, mandel, choklad-mint, choklad-banan och päronsplit bland annat!
 
Häromkvällen gjorde jag ett litet kvällis på en påse kaseinpulver med smak av päronsplit. Kasein är ett långsamt protein och passar således bra på kvällen.
 
Jag tog en portion pulver, några deciliter vatten, en matsked kesella, en matsked fet yougurt och mixade runt det. Toppade sedan med jordgubbar och pumpafrön. Mmm... mycket gott! Smaken är söt och god och konsistensen blir för det mesta lite fluffig och krämig när man använder kasein. Sen är ju pulver alltid pulver, och kan aldrig smaka lika bra som "riktig" föda. Men helt okej ändå!
 
Och har ni inte testat kombon päron och pumpafrön, gör det snarast, det är jättegott!
 
Fast ikväll blir det inte detta utan köpemat och filmmys med stora A. Precis vad jag behöver efter en lång arbetsdag, ett förhoppningsvis hårt pass i boxen (snart!) samt som uppladdning inför morgondagens utomhuspedagogikheldag!
 
 
 
 
 
 

Tacopaj

Favoritrecept på tacopaj som kan anpassas till både lchf och paleo. Eller "vanlig" kost, med både vitt mjöl, fett OCH ost ;-) Bara byt ut mjölsorterna till det som passar, kesella mot önskvärt fett och så vidare.
 
Pajdeg:
 
2 dl mandelmjöl
2 ägg
4 msk kesella
1 dl pofiber
1 dl dinkelmjöl
lite salt
 
Mixa allt och tryck sedan ut i en smord form och stoppa in i frysen 20 min. När klockan ringer, ställ in skalet i ugnen på 200 grader och förgrädda det i 15-20 min. Ta sedan ut och fyll med nötfärs kryddad med tacokrydda (egen eller köpt), tacosås (finns en ekologisk variant som är helt okej!), valfri mängd keso, tomatskivor eller halverade körsbärstomater, majs och så toppa med lite riven mager ost.
 
Skjuts in i ugnen tills osten smält och det ser så där härligt gottigt ut. Servera med machesallad och tunna skivor av nektarin och gurka. Svalkar bra om ni kryddat på rejält!
 
Smaklig måltid.
 
Lördagens middag, söndagens lunch samt måndagens matlåda. Storkok är bra grejer ;-)
 
 

Socialfikar

Första dagen på jobbet med kollegor. Kaffe, knäcke och protein i form av två skivor ost. Ibland får det duga med det lilla ;-)


Och nu... dessert!

 
 
Nej, jag ångrade mig förstås inte. Men det är ändå inte samma sak att träna hemma. För mig alltså. Just nu.
 
Jag har kunnat träna hemma, men nu går det bara inte. Eller jo, det gör det ju, men som sagt, inte samma sköna känsla eller glädje, varken under eller efter passet. Men jag jobbar på det :-)
 
Tog en promenad, värmde upp lite och körde sen passet. Jag tror jag ska använda detta pass som ett litet test. Göra om det om en månad och se vad som hänt. Måste bara komma ihåg att skriva upp det i kalendern!
 
5 varv på tid:
 
5 pushups
10 burpees
15 grasshopper (tror jag den heter?)
20 svingar
30 d.u. (hopprepshopp där repet går två varv på varje hopp) Jag gör med ett vanligt hopp mellan varje, men snart kanske jag kan göra alla i en följd, och spara mycket tid!!
 
Idag tog det mig 18:23, men då filmade jag ju och hade mig lite under passet. Så jag kan nog räkna med en förbättring till nästa gång. Känns skönt ;-)
 
 
Det ni ser på filmen är fjärde varvet och det kan finnas en del smärre justeringar att göra i tekniken, framför allt i svingen. Orsakat av trötthet förstås ;-)
 
Kettlebell är min svaghet inom "fitness". Jag lärde mig fel från början, sträckte en muskel i ryggen och ja, det var ingen bra start på det hela. Men nu har jag slipat på småsaker och snart sitter den nog perfekt den där svingen. Och hur ska man se vad som är fel om man inte utvärderar sig själv då och då?!
 
Och nu... dessert på alldeles nyplockade äpplen. Mmm...!
 
 
 

Just nu: latmasken vs bodycomf

Jo, men det är ju så skönt efteråt. Tänk när du är helt svettig och trött, tar en lång dusch, testar nya schampot, kanske gör en dessert på de äpplen som grannen just kom över med, sjunker ner i soffan, multitaskar genom att se på tv och plugga samtidigt.
 
Jo, men det är ju så fint väder. En kvällspromenad vore bara välgörande för både kropp och själ. Du har ju faktiskt suttit inomhus hela dagen!
 
Jo, men du har ju inget annat för dig ändå, och kommer garanterat inte göra något vettigt av tiden. Kanske vika lite tvätt, men den kan väl vänta.
 
Jo, kom igen nu. Du orkar. Det är bara hjärnan som är trött. Plocka fram grejorna så att de står där när du kommer tillbaka från promenaden, då går det lite lättare. Ja, förbered Spotify också. Och tänk på att du ju har Martina Haag att lyssna på i lurarna. Och passet är redan planerat och bestämt och ligger här på en liten lapp.
 
Jo, men...
 
Vad är det vi brukar säga? Man ångrar aldrig ett genomfört pass eller något i den stilen?
 
Okej, jag testar så får vi se!
 
 
 
 
 

INTE utanför min comfort zone

I fredags var jag ju ute och "skönsprang" nästan en mil. Dagen innan hade jag sprungit till boxen, även den rundan i bekvämlighetstempo. Vadan detta nu då? Varför så mycket "slöspringning"?! Igår sprang jag förvisso tio galna varv i en trappa lång som oändligheten, men det var verkligen ett undantag!
 
Jo, jag har helt enkelt bara inte orkat ta mig utanför min comfort zone! Jag gör det när jag springer intervaller och jag gör det när det är löpning i boxen. Men långpass och annat. Nej... Jag orkar faktiskt inte. Jag har ingen lust. Jag försöker ju satsa på crossfiten och det är jobbstart och dagisinskolning och annat i dagarna, och mitt fokus räcker bara inte till.
 
Och det betyder med all säkerhet att jag inte kommer att springa Tjejmilen på ens i närheten av 50 minuter eller där under, men det gör inget!
 
Min tänkta sommarsatsning på löpningen gick ju inte som det var tänkt. Först en bristning i vaden och därpå navelbråcksoperationen. Och sedan jag nyligen tog upp löpningen igen har jag märkt att jag verkligen gillar att springa långt och långsamt, snarare än långt och snabbt, så det är det jag gör. Springer långt och långsamt alltså. Och långsamt utifrån mitt perspektiv vet ni, vi är ju alla olika!
 
Nu vet jag att kroppen håller för att springa en mil. Knän och vader håller, även om det är på asfalt, och det nöjer jag mig med. Att pressa tiden får bli någon annan gång. Kanske nästa höst, om sommarspringningen går som det är tänkt då.
 
Och vet ni vad? Det känns oerhört skönt att ta tåget upp till huvudstaden i september för att springa en mil, utan det allra minsta lilla prestationskrav. Vad var det vi kom överens om? Att bra är tillräckligt va? Ja, just det!
 
 
 
 
 
 

Varför skynda när man kan vara långsam?!

Fortfarande i semesterläge, tidsmässigt sett alltså. Här skyndas minsann ingenting... Tur jag kan flexa lite idag, värre blir det imorgon. Då är det skarpt läge!
 
Första jobbdagens outfit: svarta korta byxor, lös beige topp, gammalt halsband som hängt på kroken i badrummet sen vi flyttade hit, stor väska från Tiger (dags att börja leta en mindre, eller kommer den snart fyllas upp med saker?),ett par Swedish Hasbeens och som kronan på verket; vitprickiga armar efter lekstugemålning igår kväll.
 
Första jobbdagens matpåse: tacopaj till lunch (recept på gång), lite sallad till det, och till dagens mellisar två ägg och knäcke och makrill. Och just det, en mandelbrownie och lite proteinbollar också. Som lite extra treat
:-)
 
Hur har ni det? På jobbet eller fortfarande hemma och semestrar?
 
 
 
 

Livspusslet

Imorgon börjar jag jobba. Arbeta. Planera. Så småningom undervisa.
 
Och jag har inte det endaste lilla gnutta ångest över det. Jag längtar till och med. Kanske har jag glömt bort hur "jobbigt" det är att ha ett arbete. Kanske har den här långa semestern gjort mig trött på just semestrande? Eller kanske så är det bara så att jag trivs oerhört bra på mitt jobb? Såväl som här hemma förstås!
 
Resten av familjen har, passande nog, åkt på en liten tältsejour i vildmarken så jag är helt allena. Med min dator, mina kalendrar, böcker och sommarpratare. Nyss var jag dock tvungen att pausa dagens värd, Martina Haag, för att liksom inte "slösa bort" hela henne på en gång. Den som spar han har och nästa gång jag ska ut och springa har jag ett ess i rockärmen att plocka fram :-)
 
Jag laddar energi, äter blodpudding, dricker enorma mängder vatten (regnet hjälpte uppenbarligen inte mot vätskebrist under dagens pass), rullar energibollar, läser bloggar, slölyssnar på tv (mm, det stämmer, jag tittar väldigt sällan men har den ibland på som sällskap typ) och granskar mitt schema inför hösten.
 
Som jag älskar detta! Att planera och förbereda, strukturera, organisera, ordna och reda upp. Åh, tänk om jag kunde få sitta hela dagarna och bara bestämma vad alla andra ska göra. Nåja, nu är det ju nästan det jag gör i och för sig. Bestämmer åt mina kunder vad de ska träna och åt mina elever vad de ska lära sig.
 
Ibland går det inte riktigt som det var tänkt och då får jag planera om. Andra gånger blir det fullträff och allt bara faller på plats. Bit efter bit. Som sagt, jag ÄLSKAR att jobba!
 
Och för er som undrar hur jag får ihop det, för ni är några stycken. Dels är jag väldigt effektiv och gör sällan bara en sak åt gången. Hm, faktum är att jag nu under sommarpratet exempelvis tog upp min bok och läste några sidor varje gång det kom en låt. Mailen brukar jag kolla på toa (på iphonen alltså, vi har inte dator på toan). Samtidigt som jag lagar mat diskar jag. Och när jag tränar tänker jag på livet och allt vad det innebär.
 
Jag vet, och har lärt mig med åren, att man ibland behöver fokusera på en sak åt gången och ta det lugnt och allt det där, och tro mig, jag vet mycket väl när min gräns är nådd. Då går jag sönder ett litet tag. En dag eller så, kanske några timmar bara, och sen är jag tillbaka. Jag snuddar kanske många gånger vid gränsen, men jag går aldrig aldrig över den! Jag har lärt mig det, som så mycket annat, genom att lyssna på min inre röst och dra nytta av mina "misslyckanden".
 
Lite mer konkret kommer jag att vara hemmamamma en dag (önskvärt är då att jag bara kan göra roliga saker så som att gå till badhuset eller lekplatsen med barnen, men antagligen kommer "något" emellan, typ hungriga magar, avsaknad av diskmaskin, dammråttor som fladdrar förbi ens ögon och tvätthögar som mer liknar fast inredning än just högar). Tre dagar i veckan är jag skolfröken och kollega. En dag är jag chef och egenföretagare. Ja, och sen är det ju två dagar då jag är lite av varje, och då allt annat som inte fått plats under veckan ska tryckas in.
 
För att jag ska hinna med allt jag VILL göra, och det är inte lite, har jag planerat in några kvällar här och där för lite extra vardagslyx. Det får mig att kunna koppla av och släppa stressen. Jag vet liksom att det finns en dag som är planerad för att t ex pärla. Ja, det är viktiga saker det där med att göra pärlplattor. Om inte för resultatet så för terapin och sällskapet (stora A). Likväl som det naturligtvis finns utrymme för träning. Det finns en kväll avsatt för kärlek, en annan för läsning och en tredje för bloggande. Och en massa annat sådant som vi tycker är viktigt, roligt och nödvändigt för hela familjen.
 
Jag vet redan nu att det inte kommer att fungera, för kärlek vill man ha varje dag, läsa kan jag göra när jag blir gammal och kanske vill vi hellre måla än pärla när det väl är våran tid. Men ändå, det får mig att relaxa, och om allt som behövs för att jag ska göra det är några snabbt nedskrivna ord i en kalender, vad kan då vara fel? Jag gör samma sak med maten. Planerar in vad vi ska äta och när, eftersom jag då vet att det finns mat och möjligheter. Sen om vi följer det eller inte är inte det viktiga.
 
Hur får ni det att gå ihop? Det så kallade livspusslet. Planeringsfreak eller lever livet som det kommer?
 
Eller som jag, som planerar men ändå tycker att det är allra härligast när man kan göra saker spontant och ändra sig hit och dit (jo, ibland skapar mitt "system" lite kaos hos de andra i familjen, när de inte hänger med i svängarna, eller när jag gasar på lite för snabbt, men man lär sig älska varandras egenheter, visst?!).
 
Ju fler kalendrar och anteckningsböcker man har, desto mer tid borde man ju ha. Eller hur?! ;-)
 
 
 
 
 
 

1:30:31 - Häng med på ett varv!

 
Ja som ni ser, tiden slutade på precis över 90 minuter. Synd! Jag hade satsat på under 1:45 (utan att säga det till er) och det klarade jag ju med beröm godkänt, men under en och en halv hade känts pyskologiskt bra :-)
 
Varv ett - blött
Varv två till sex - bra, jag kunde lyssna på musik, filma lite och det mesta kändes bra
Varv sju - HEMSKT!!! Detta varv kändes lika jobbigt som alla de andra tillsammans. Och så började det spöregna. Verkligen vräka ner.
Varv åtta till tio - blött och tungt men nu var det bara att pressa pressa...
 
Det var jobbigt på ett annorlunda sätt. Inte som att springa långt, inte som att springa snabbt utan på något sätt både tyngre och lättare. Trappan var extremt jobbig för flåset, vader och baksida lår. Nerförsvägen var inte så flåsig utan mest bara jobbig pga ojämnt underlag med STORA hål och risk för stukningar samt att det är en konst att hålla tillbaka kroppen och inte bara låta den rämna utför branten.
 
Sista varven funderade jag faktiskt på om man kunde lägga sig ner och rulla utför... Fast jag testade aldrig.
 
I mål kom jag till slut och någon stretch blev det inte på plats, eftersom jag var helt genomblöt och kall! Hem och sträcka ut istället och fylla på med energi. Nu två timmar efteråt känner jag mig trött. Som att jag skulle kunna lägga mig raklång och somna. Nu. Antar att det sög mer energi än man märker under tiden.
 
Här får ni hänga med på ett varv!
 
 
 
 
 

Spöregn!

Nu har jag äntligen hittat den där trappan!

Hemma var det sol men hela vägen hit har det vräkt ner regn och det verkar inte se ut att lätta. Ju närmre trappan jag kommit desto större har dropparna blivit.

Tio varv i spöregn? Utan musik eller sommarpratare? Nej, nu känns det inte lika kul längre... Men ju längre jag väntar, desto mer hungrig och kissnödig kommer jag ju bli.

Linnet talar sitt tydliga språk. Varför göra något lite lagom, i sol, när man kan göra det i överjävligt regn?!


Trappan!!

Dagens pass i boxen bjöd på teknikträning i front squat och thrusters och sedan en wod med löpning (igen!), thrusters och situps. Jag gör dock dynamisk planka istället för situps, vilket nu resulterat i blodiga sönderskrapade armbågar. Som om inte blodiga valkar och en tejpad navel vore nog...
 
Med lite tejp från en medkämpe i boxen kunde jag göra dagens övningar utan problem, och nu blir det några dagars vila från stänger så förhoppningsvis har händerna återhämtat sig till tisdagens pass.
 
Nej, jag var inte ensam på dagens pass, men det var bara jag som skrev upp min tid...
 
Och från dagens träning till morgondagens. Vet ni vad jag ska göra? Besegra trappan!!
 
På dagens kalas fick jag nys om att det kanske möjligtvis förväntades att jag skulle ha gjort det redan, vilket jag alltså inte har. Men när en tanke väcks hos mig så vet ni ju hur det brukar sluta. Ja... jag bara måste genomföra det!
 
Trappan är runt 200 meter lång och består av 427 trappsteg. Nerför är det en annan väg. Ett varv är totalt 1061 meter och man ska göra det tio gånger. Ja, ni läste rätt. TIO gånger för att det ska räknas som att man besegrat trappan.  Totalt 4270 steg, total sträcka 10,6 kilometer.
 
Och när jag läser lite närmre om det inser jag att stigningen inte är färdig när man avverkat de 427 stegen, utan det fortsätter minsann uppför ytterligare en bit, dock på en stig då, innan det bär av utför. Hua...!
 
Om man kollar tiderna kan man se att den bästa har en tid på precis över en timme, men den stora massan har hamnat någonstans runt en och en halv till två och en halv timme. Vad jag ska tro om mig själv har jag ingen aning om? Det krävs på något sätt både styrka, uthållighet och explosivitet. Men kanske allra mest seghet och ett starkt psyke?
 
Jag åker dit med öppet sinne och hoppas på att fixa det inom fem timmar, det är nämligen det enda kravet för att få räkna sig som segrare :-)
 
Här har ni den på bild, den magiska trappan! Någon som bor i närheten av mig och vill hänga på?! Annars får ni skänka mig en tanke imorgon när jag stegar på...
 
        
 
                           
 
 

Kalas!

Hur kan man motstå en så fin tårta?! Tur det är lördag! ;-)

 

 


Många påsar!

Hämtade ut mitt paket med alla pulverprovpåsarna häromdagen. Många små påsar var det! Och så två linnen, de där "Aldrig vila" och "Fuck lagom". Dock osäker på om jag ska behålla dem. Stora. Hade önskat xs, men det finns visst inte. Får tvätta dem i 90 grader istället ;-)
 
Påsarna hamnade i en stor skål, kanske kan den platsa bredvid fruktskålen på köksbänken?! ;-)
 
                           Nu ska här testas pulver så det står härliga till ;-)
 
 

AJ!

Sprang en runda igår, och kände för att göra något "knasigt" mitt i. Bara för att störa mig själv litegrann liksom. Ibland har jag en tendens att vilja kontrollera lite för mycket och då brukar jag göra något helt tvärtemot vad jag tycker är "bra" (som t ex att springa en mil oavbrutet) för att utmana mig själv lite. Det är så jag lär mig och utvecklas...
 
Så jag satte fart mot utomhusgymmet och bestämde mig för att köra fem rundor av armgång och planka när jag kom dit, och sedan, om tid fanns kvar, fortsätta löpningen.
 
Tempot var lågt. Väldigt behagligt. Ibland kändes det nästan som att jag gick, fast det gjorde jag ju inte. Det var bara så där skönt att springa igår. Härligt! Väl på plats i utegymmet påbörjade jag mina armgångsrundor och plankor.
 
Runda ett - gick bra förutom att jag gjorde åt "fel" håll och hade solen i ögongen
Runda två - helt okej
Runda tre och fyra - bra. Hade publik och då är man ju alltid lite starkare ;-)
Runda fem - bra halvvägs, tills valkarna i händerna sprack upp och jag var tvungen att släppa greppet.
 
Skrek lite halvhjärtat ut min smärta men vågade inte öppna handen och titta... Gjorde sista plankan och joggade sedan vidare. Kände hur skinnbiten fladdrade i handen och hur något liksom kladdade runt och rann där inne. Blä!!!
 
Totalt blev det 9,9 km, lite snöpligt va?! Jag hade förvisso lite tid kvar innan jag skulle bli upphämtad men jag valde att stretcha och tåhäva (bra val!) den sista tiden istället för att samla på mig de extra hundra meter som hade krävts för att få till milen.
 
I bilen vågade jag öppna handen. AJ!!! Blev en smärre operation med sax och papper väl hemma och idag kan ni väl hålla alla tummar ni har för att dagens wod INTE innehåller pullups, toes to bar eller något som helst där man behöver hålla i en stång?! Snälla?!!
 
Jag besparar er äckliga bilder på mina händer, och ger er istället 9,9 kilometersbilden :-)
 
 
 
 
 
 
 

Kanelknäcke

Mitt fröknäcke tog slut igår och precis i samma veva la Sara ut ett recept på kanelknäcke. Snodde det rakt av och det blev supersmarrigt! Nästa gång ska jag dock komma ihåg att olja pappret innan, så slipper jag kanske stå och pilla bort småbitar som fastnar under?
 
Och när jag kände kaneldoften tyckte jag så synd om familjen om de inte skulle få något (jo, de kan äta mitt knäcke såklart, men vill oftast inte ha det jag bakar) så jag slängde ihop en redig deg till ett gäng helt vanliga vita sockriga kanelbullar.
 
Inte helt fel med både kanelknäcke och kanelbullar till kvällsfikat! Alla nöjda och glada :-)
 
 
 

Dagens lunch

Blodpudding! Billigt, snabbt och gott. Jag brukar ta den sockerfria varianten, men jag vet inte om den är så vidare värst i näringsinnehåll. Jag varken vill eller vågar läsa innehållsförteckningen ;-)
 
En klick keso, lite lingonsylt, machesallad, skivat äpple och så ett rejält lass med små fina lingon på det. Mmm...! Och samtidigt som denna budgetlunch intas sitter jag och dreglar över menyn för fredagsmyset ikväll. Pizza blir det. Från stans "finpizzeria".
 
Vad sägs om "Chicky mama"; kycklingfilé, chevre, rödlök, ruccola och pinjenötter?! Det kan knappt klassas som pizza ju! Låter som en äkta gourmetmåltid i mina öron :-)
 
Innan pizzan blir det en springtur. Ingen crossfit idag. Det bjöds i och för sig ett bra pass i boxen men jag tänker att jag bör satsa på löpningen lite extra nu innan Tjejmilen, samt att jag oroar mig lite för min navel. Säkert obefogat, ska berätta mer. Sen.
 
Hoppas ni har en härlig fredag!!!
 

Kroppskommentarer

Både Annie och Lotta har nyligen gjort inlägg om det där med att kommentera någon annans kropp. Vad är okej? Varför får man säga att någon är för musklig eller för smal, men inte att en annan borde träna upp sig eller gå ner i vikt?
 
Jag har skrivit om det där förut någon gång, just för att jag då och då får höra kommentarer om allt möjligt kring min kropp. Dock väldigt sällan nu. Tyvärr gäller det även positiva kommentarer, men det tänker jag beror på att alla mina nära och kära, kolleger och vänner liksom vant sig vid att det är så här jag lever. Det finns inget som behöver kommenteras längre. Varken åt ena eller andra hållet.
 
Varför skriver jag då om det här? Jo, för att jag igår fick två kommentarer om hur jag ser ut. På en och samma dag. Jag brukar inte bry mig nämnvärt om det, och det var inte så att jag på något sätt tog illa upp nu heller. Det var mer som en ögonöppnare. "Aha, är det så jag ser ut?".
 
Det första jag fick höra var från min optiker, som sa "Hm, går du alltid så där med hakan upp?". Öh, ja..? Det gör jag uppenbarligen. Jag går visst runt och ser lite stöddig och dryg ut för det mesta...
 
Det andra var en kommentar i boxen på kvällen då en kvinna sa "ja, du ser lite krum ut när du springer, som att du spänner dig, och det förstår jag ju nu när du säger att du måste aktivera magen hela tiden". Hm, jag går alltså runt och drar in den så mycket att jag blir nästan krokig?
 
Anledningen till att jag drar in den och aktiverar är förstås navelbråcksoperationen, inte att jag drabbats av tonårstankar och bara måste ha en platt mage oavsett om det leder till hemsk smärta när magen väl får spännas ut litegrann...
 
Som sagt, inget att ta illa upp av, men jag var tvungen att be min dotter fotografera mig när jag kom hem, och jo, de har visst rätt. En krum mallpotta med näsan i vädret är vad jag är ;-)
 
                                                         En bild ljuger väl aldrig?! ;-)
 
 

Den lilla grå klumpen

Nu kommer ett inlägg om det där med mat igen. Ett som hänger ihop med det där jag skrev och kropp och knopp häromdagen. Det där om hönan och ägget. Ett för mig känslofyllt inlägg.
 
Så här: Jag testade ju paleo. Mådde varken bättre eller sämre. Eller jo, jag kände mig kanske lite bättre i kroppen, men det var jättejobbigt för psyket. Jag var konstant hungrig fast ändå inte. Ja, kortfattat kan man säga att det blev kaos i hjärnkontoret. Så jag slutade med paleo. Och helt plötsligt insåg jag att jag visst hade mått bättre av det, för nu började jag helt plötsligt må sämre. Har jag tappat er redan?!
 
Min hy blev sämre, jag kände mig tyngre (alltså inte viktmässigt sett utan mer kroppsligt, om ni förstår?) och inte lika "ren". Jag fick också lite ont i magen och det tog ett tag innan kroppen klarade laktos igen. Jag blev förvisso mättare och gladare, men samtidigt så insåg jag alltså hur fint min kropp hade mått under två strikta veckor av paleo.
 
Så, varför går jag inte tillbaka då? Till paleo alltså? Nej, för jag vågar inte! De allra första dagarna när jag slutade med paleo ångrade jag faktiskt att jag någonsin testat, eftersom kaoset i hjärnkontoret tog ett tag att reda ut. Jag velade sedan fram och tillbaka. Paleo eller ej?!
 
bestämde jag mig för att gå tillbaka till paleo. Nästa morgon. Och vad hände när det blev morgon? Tror ni jag gick tillbaka? Nej.
 
För det är på något sätt som att mitt sunda förnuft står där i hasorna på mig och säger "nej nej nej, du är inte mogen för det här. Du ska inte gambla mer. Du ska äta det du mår bra av, och din kropp säger gärna ja tack till lite keso då och då. Förstör inte det här nu. Du har kämpat så hårt och du mår så bra och ditt fredagsgodis må kanske inte vara det bästa för din kropp, men för ditt psyke gör det underverk så snälla, låt det stanna".
 
Ja, nåt sånt. Ungefär. Jag har vid ett tillfälle, när jag verkligen inte mådde så bra som nu, beskrivit mig själv som bestående av olika delar;
 
Demonen, den svarta stora oformliga massan.
Jag själv, en ganska vit och ljus varelse, men rådvill.
Och så den lilla grå klumpen, som en gatsten, släpandes efter mig i ett snöre.
 
Hur knasigt allt än blev, så fanns ändå mitt sunda förnuft där. Vad demonen än gjorde med mig så vek mitt sunda förnuft aldrig åt sidan. Hur mycket demonen än lockade med så föll aldrig det sunda förnuftet för frestelsen. Det bara hängde i, släpade sig efter och vägrade släppa taget. Det var tungt att bära, det sunda förnuftet. Därav liknelsen vid en sten. Men hur tungt det än var gick snöret som förband oss båda aldrig av.
 
Kära lilla sunda förnuft, jag lovar att lyssna. Nu när du talar om för mig att bra inte behöver bli bättre. Att bra duger alldeles utmärkt. Att good enough är sant. Att det inte behöver finnas namn och formler på allt man gör. Att mat är mat och mat är bra. All mat. Inte alltid, men det där kan jag redan.
 
Tänk att hur jag än vrider och vänder på mig själv har jag alltid den där eftersläpande lilla klumpen, och tack vare den vet jag vad just jag mår bäst av, och hur jag fungerar. Och jag vet att paleo är bra och att min kropp mår bra av det, men jag vet också att jag mår ännu lite bättre med just min balans.
 
Om man kunde älska en sten skulle jag göra det. Nästan högre än min kärlek och mina barn, för utan den skulle jag ju inte ha dem.
 
mitt svar på frågan psyke eller kropp är alltså psyke! Det är viktigare för mig att båda delar mår bra, än att en del mår allra bäst och den andra mindre bra. Tack för alla era kloka kommentarer, ni bekräftade förstås det mitt sunda förnuft redan sagt mig. Utan välmående psyke ingen välmående kropp, och hellre lite mjölkgasig i magen än tröttknasig i hjärnan ;-)
 
 
 
                         Visst är vi fina tillsammans, jag och mitt sunda förnuft?! :-)
 
 
 
 
 
 
 

Kvällens wod

Det var inte så långt att springa till boxen, sex-sju kilometer, så jag hann ta en lugn promenad i solen och slappna av lite innan passet skulle börja. Och när jag väl gled fram till dörrarna började introklassen före precis sin dagens wod, och vad är det jag ser? Löpning!
 
Det enda jag inte ville ha... Men det gick bra, jag var ju uppvärmd och klar :-)
 
AMRAP 7 min
 
100 m löpning
7 marklyft 40 kg
7 push press 2x8 kg kb
 
Jag hann 6 varv och en löpning. Tror jag. Tappade förstås räkningen men jag och en tjej till var jämna och enades om att resultatet borde blivit sex. Nöjd.
 
Ja, jag testade chinsen också. Halvhjärtat. Orkade/vågade inte släpa fram en box att stå på så jag klättrade upp med hjälp av en instabil liten pall, och väl där uppe fick jag ett rep i huvudet varje gång jag drog hakan över stången, och nedanför mig satt en tjej och stretchade så nja, fullt fokus kan man knappast kalla det.
 
Men jag fixade fem strikta. Nöjd med det med! Kippa kunde jag inte göra, dels för att jag inte kan det helt, men mestadels för att jag då antagligen hade nitat tjejen under mig, vilket jag naturligtvis inte ville göra...
 
Nästa pass på lördag och jag längtar redan! Kanske kanske kan jag få till ett pass imorgon, om det är något som passar mig?! Ska nog kolla om det finns plats kvar på någon klass. Ja! NU!
 
På väg hem, som på moln. Lycka!
 
 
 

I god tid!

Ingen aning om hur lång tid det kan tänkas ta att springa till boxen. Kartan säger sju km, sist jag cyklade var det elva. Lika bra att sätta fart!


Åh, nej...

Inatt väcktes jag av en, hm... Får man kalla sitt barn exorcist? En liten helgalen vild unge som skrek och härjade och efter att jag blivit attackerad nere vid fötterna tillräckligt många gånger gav jag upp och tog med henne ut i köket. Där gjorde jag en smörgås för att vara lite snäll. En smörgås hon slängde all världens väg för att sedan kasta sig raklång på golvet och vråla ut sin frustration... Över något som jag såklart inte alls förstod.
 
Jag satte mig vid köksbordet, suckade lite och väntade en stund. Snart kom hon med bestämda steg, ställde både smörgås och vattenglas på bordet och ville komma upp. Och hur kan man då annat än ta det lilla pyret i knät och gosa loss?! Fast klockan är två på natten och ångesten kommer över en i vågor.
 
HJÄLP! Det är ju så här det kommer vara sen. I höst. Eller, om bara några dagar. När en vakennatt helt plötsligt inte bara är något som passerar obemärkt förbi utan skapar stress och oro över hur man ska klara dagen... Bäst att njuta rejält av de här sista dagarna!
 
Idag är planen att springa till boxen, så idag hoppas jag på ett pass utan löpning :-) Allra helst skulle jag vilja stanna och gå på dagens pass efter introkursen, men det finns det tyvärr inte tid till. Det var burpees, pullups och annat skoj.
 
Förresten, undra om jag ska våga testa hur många pullups jag klarar idag? Nu finns det ju ingen ursäkt längre. Räcket hänger ju där det hänger liksom.
 
Vad tror ni? Vågar jag?
 
 
                                  
                                                                          Pyjamasparty...
 
 

1237

Ja, det blev totalsumman i min lilla utmaning som ju tog slut i måndags. Inte riktigt 1400 poäng, men väl kämpat. Och så mycket som jag stretchat under den här tiden har jag väl aldrig gjort tidigare?! Jag är ju inget jättefan av stretch och är av den åsikten att det inte är något man måste göra, utan att det viktigaste är att man sträcker ut de muskler som är korta, inte bara stretchar "för att man ska".
 
Jag har inte bestämt hur jag ska göra med "belöningen" jag skulle få om jag lyckades nå 1400 poäng. En medicinboll stod ju högst på önskelistan, fast nu känns den lite överflödig, när jag kan tillgå alla storlekar och former av bollar i boxen. Ett par nya skor vore inte helt fel, eller några schyssta brallor att träna i. Något till hemmagymmet känns inaktuellt eftersom jag är där nere så sällan. Jag får fundera lite på vad jag kan tänkas vara värd för mina 1237 poäng jag drog ihop.
 
Förslag?!
 
Inte så himla åtråvärd längre...
 
 
 
 

Onsdagsmys

Frukostmiddag och familjeterapi.
 
Kesella, fet yougurt, kokoschips, pumpafrön, mandlar, hallon och så lite ringlad honung. Underbart gott!
 
Och vad vore väl en semester i Dalarna om man inte köpte med sig några hästar hem? Omålade förstås, andrahandsortering. Älskar pyssel :-)
 
 

Var bara tvungen...

Jag kunde inte låta bli att klicka hem detta linne imorse! Cirkulerar på en hel del bloggar och träningssidor nu och det är ju bara så rätt! Inget jantelagstänk här inte! Här kan ni köpa det.
 
Beställde samtidigt lite nya pulversorter och smaker, allt i portionspåsar så jag kan testa innan jag köper en stor förpackning. Använder knappt aldrig proteinpulver eller aminosyror längre så det går inte åt särskilt mycket och då kan man ju kosta på sig att ha en massa olika småpåsar, för de har ju ett betydligt högre pris än en jätteburk!
 
Vilken smak på proteinpulver är er favorit?
 
 
 

Mandelbrownie

Okej, här kommer receptet. Denna lilla godbit är helt gudomlig, både i smak och konsistens. Säkert kan den funka även för de som äter paleo? Åtminstone om man inte är superstrikt, för då intar man väl varken sötningsmedel eller choklad? Men jag varnar er, smaka inte på smeten för då finns det risk för att det inte blir någon kaka alls...
 
För fyra muffinsbrownies, blanda samman;
 
2 msk mandelsmör
1 ägg
3 msk kokosmjölk (jag tog typ 1,5 msk av det hårda och 1,5 av vattnet)
1 dl kakao
salt
2 msk sukrin
2 msk kokossocker
2 rutor mörk choklad (jag hade Lindt 86%, inte så god att äta men funkar kanon här!)
 
Ja, nu är det bara att röra runt. Jag använde elvispen. När allt är blandat tillsätter ni en näve salta mandlar. Ner i silikonformar eller en smord form (kanske med smort papper?) och grädda i 180-200 grader runt en kvart-tjugo minuter, beroende på hur fast/kladdig konsistens ni vill ha, och såklart även vilken storlek ni gör på kakan.
 
Det går att använda vilket sötningsmedel man vill, t ex honung, akacia, stevia eller vanligt socker. Jag gillar dock kokossockret som ger en lite kolaaktig smak och struntar i att det klassas som "riktigt" socker.
 
Den smakar underbart innan den är färdig (smeten), när den precis är färdig, när den stått ett tag, dagen efter och säkert två dagar efter, jag lovar att testa imorgon ;-)
 
 

5 timmars träning

Vilodag från den "riktiga" träningen idag och vad passar då bättre än att storstäda hela huset?! Det är vad jag ägnat fem timmar åt idag och nu har jag precis belönat mig med eftermiddagskaffe och en brownie. Ska alldeles strax skriva ner receptet åt er, måste bara hitta lappen jag kladdade ner det på igår när jag stökade runt i köket. ..
 
 
 
 

Standardbröd

Jag har bakat ganska många olika bröd med väldigt många olika mjölsorter det senaste året, men även om det blir bra, eller till och med jättebra, så faller jag oftast tillbaka till mitt favoritrecept ändå. Har man liksom hittat en kombo som funkar så verkar det ju dumt att ändra på den, även om det såklart är lockande att testa nytt.
 
Detta är mitt standardrecept som jag oftast utgår från och så varierar jag innehållet utifrån vad som råkar finnas hemma. Kryddar med örter, byter ut lite av mjölet, toppar med frön, smaksätter med pesto...
 
Jag bakar hellre på keso än kesella eftersom det blir mindre svampigt då. Jag bakar hellre på mandelmjöl än kokosmjöl för att det blir en mildare smak och inte så smuligt (men att blanda olika sorter går fint!). Jag vill alltid ha en gnutta fett i för att det gör brödet sprödare, men vilken sort spelar inte så stor roll. Och så vill jag nästan alltid ha brödet i portionsformar snarare än limpor.
 
But that's just me. Ni gör som ni vill! Följer rakt av, ändrar om eller hittar på helt eget!
 
Hur många bröd det blir beror naturligtvis på hur stora ni väljer att göra dem, och vilken form de har. Sist gjorde jag sex enorma tekakor.
 
200 g mandel eller 3 dl mandelmjöl
1 dl frö (pumpa, sesam, solros...)
0,5 dl linfrö
4 msk husk
2 tsk bakpulver
2 tsk salt
2 ägg + 2 vitor
1 msk fett (kokos, smör, olja...)
250 g Keso 4%
 
Blanda/mixa allt och klicka/tryck ut på papper på plåt. Grädda i 200 grader, tiden beror på form, storlek och ugn. Låt svalna på galler.
 
Här en bild från gårdagens frukostsmörgås med Bregott, kalkon, ost och röd paprika.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
avlånga) och grädda runt 12-15 minuter i 200 grader. Låt svalna på galler.

Gotteligottgott!

På gång i stan

Nu kära läsare behöver jag er hjälp! Har precis fått nys om att det ska öppnas ett helt nytt gym i stan!
 
Fitness24seven ska slå upp portarna i centrala Örebro om bara några veckor. Träning dygnet runt, tjejgym (VA?! Jättekonstigt, men kanske lockar några?), fria vikter, klasser och ja, det mesta som ska finnas på ett gym. Självklart blir jag sugen. Tänk att slippa passa tider, att inte behöva vänta fem minuter hit eller dit tidiga morgnar. Att kunna gå sent en söndagkväll, att riva av ett pass en tidig lördagmorgon, eller varför inte på självaste julafton?
 
Jag ser bara vinster i det här systemet, där receptionen bara är bemannad under dagtid men medlemmarna kommer åt det dom vill ha dygnet runt.
 
Nu undrar jag förstås, är det någon av er som tränar på Fitness24seven eller har besökt det någon gång och vill berätta vad ni tycker? Bra? Dåligt?
 
 
 
                                                   

Hönan eller ägget.

Jag tänker så det knakar. Vad kom egentligen först? Hönan eller ägget?
 
Nej! Det är såklart inte det jag tänker på, utan något helt annat men ändå ganska likt själva frågan.
 
Vad är viktigast? Ett välmående psyke eller en välmående kropp?
 
Såklart hänger det ihop, men om man måste välja? Vad går först? Vilket påverkar det andra mest, och vilket behöver man bäst för att må så bra som möjligt? Luddigt, jag vet. Men det är ju inget ovanligt här inne... Ska förklara så småningom, men tills vidare kan ni väl berätta för mig vad ni tycker är viktigast och vilket ni värderar högst?
 
 

Glad!

Det var precis som jag mindes det. Underbart! Crossfit äger ;-)

 

Nu ägg och macka i bilen, strax 75 min massage. Nice!

 


3-3-3

Ett av alla pannkaksrecept jag brukar variera mellan;
 
3 dl mjölk
3 msk husk
3 ägg
Lite salt
 
Vispa, låt svälla, stek och servera med valfritt tillbehör. Idag keso, grädde, lingon och lite jordnötssmör.
 
Ps: det går bra att variera receptet lite, kanske mer mjölk om det blir för tjockt, en extra vita eller två om man vill ha mer protein och så vidare...
 
Blir sex-sju små pannkakor och räcker bra som mellis eller kvällis utöver lunchen. Bra att äta i bilen när man har bråttom efter crossfitpasset för att man ska direkt vidare till sin massör :-)
 

To die for!

Underbar liten godbit! Mandelbrownie.

 

 


Tekniklöpning

Igår testade jag ett upplägg ur senaste Fitness Mag. Det finns inte ute på nätet än vad jag kunde hitta, så är ni nyfikna får ni köpa tidningen. Det var ett upplägg gjort av Robert Kronberg och var intervallbetonat. Först var det lite uppvärmningsövningar, sedan teknik/styrka, lite stegring och koordinationslopp och så avslutades allt med intervaller.
 
Roligt upplägg och det tog mig totalt 50 minuter. Jag tycker det är ganska kul att slänga in sådana här pass då och då, och inte bara springa på i samma gamla vanliga spår. Dessutom bidrar det ju till "proffskänslan" när man följer ett upplägg som en "riktig" löpare utformat.
 
Plus och minus om passet:
 
Roligt och seriöst. Varierat och bra uppbyggt med en naturligt stegring. Dock rekommenderar jag inte att man gör uppvärmningsövningarna på grus. Särskilt inte de där man ligger på rygg... Jag sprang sedan hela passet med grus innanför både linne, shorts och trosor...
 
Intervaller är bra träning, en minut är dock ganska lång tid. 30 sek är bra, 45 uthärdligt, 1 minut för jobbigt. Vad jag borde träna på? Ja, just det, en minutsintervaller :-)
 
Särskilt gillade jag höga knän som övergick till löpning, då kände jag mig som Sanna Kallur. Ja, jag skrev kände, inte såg ut som ;-)
 
Ni kommer väl ihåg att variera er löpning om ni vill utvecklas?!!
 
 
                                                            
 
 
 
 
 
 

Det nya livet!

Ja, idag börjar det alltså. Eller? Jag har just ätit fruktsallad med keso, knäcke med ägg och nu dricker jag kaffe och äter jordnötssmör direkt ur burken. Inte så vidare värst "nytt" kanske? Och verkligen inte paleo. Men förhoppningsvis blir jag inte utesluten från kursen när jag kommer dit ikväll, och avslöjar att jag INTE tänker följa kostplanen jag fått?! Jag har dock en hel del tankar om det där med paleo, men mer om det i ett annat inlägg.
 
Idag börjar alltså crossfitperioden på allvar. Roligt, spännande och lite nervöst. Tänk om det inte blir som jag tänkt mig? Och hur har jag då tänkt mig det hela?
 
Jag tror att varje pass kommer handla om någon av grundrörelserna, där vi går igenom teknik, både teoretiskt och praktiskt, och att varje pass bygger på föregående, så att det liksom blir en naturlig ordning på det hela. Sedan avslutas nog varje pass med en wod, men jag tror inte det är "dagens wod", alltså den som ligger ute på hemsidan. Det känns som att den wod vi kommer få göra kanske mer bygger på det vi gått igenom under passet, annars måste vi ju lära oss ännu ett moment.
 
Jag tror att de flesta som går kursen redan har varit på några pass, precis som jag kanske det är sådana som gått en period tidigare men nu känner att man vill få full koll på teknik och allt, och alla namn på rörelserna, så att man kan välja och vraka mellan passen sedan och inte nödvändigtvis måste hålla sig till intropassen.
 
Min största farhåga är om det blir "för mesigt". Alltså att det handlar för mycket om teori och att woden är anpassad till nybörjare och förutsätter att vi som går kursen inte är så tränade. Då kommer jag bli besviken. Grymt besviken! Så kanske är det tur att jag har kvar mitt gymkort ännu ett tag, så jag kan komplettera med träning där om det blir "för enkelt" i boxen.
 
Men nu håller vi tummarna för att jag efter kvällens pass är alldeles så där mör och helt slut, sjöblöt av svett och alldeles lycklig. Så som det SKA vara när man lämnar boxen! Visst?!
 
               
 
 

Dagens utrustning

Nike Free på fötterna. Pulsklocka, gymboss, komihåglappen och snorpapper! Smaljeansen gjorde ett inlägg någon gång om vad man måste ha med sig när man ska träna. Jag MÅSTE ha snorpapper och gummisnodd. Utan det blir allt pannkaka och katastrof. Även om jag såklart inte snyter mig konstant måste jag ändå veta att den där lilla pappersbiten ligger ihopskrynklad i handflatan eller minifickan på shortsen. (Och ja, många gånger har den legat kvar i shortsen och åkt med in i tvättmaskinen. Söndersmulat papper fastkletat på hela familjens kläder, inte så poppis...)
 
Och håret MÅSTE vara i en tofs eller borta från ansiktet på något sätt. Det bara måste det!
 
Övriga saker klarar jag mig utan men visst är det roligt att ha koll på pulsen och tiden, men det är bonus.
 
Vad är era måstesaker?
 

Boktok!

Halva priset på ALLT på en av stans bokhandlar. Köp bara köp! Det går inte att låta bli...

 

Nu ska jag bara flytta ner något på prioriteringslistan så att själva läsandet kommer lite högre upp.

 

 


Mot hallonhäcken!

Åh, jag fullkomligt ÄLSKAR den här lite 'nu lämnar vi snart sommaren och in kommer hösten med alla förväntningar och klara fina dagar'-känslan! Lite småkyligt men ändå varmt.

 

Signalerar skolstart och för mig har det alltid varit (och är fortfarande) väldigt roligt! Det går nästan att TA på förväntningarna! Då gör det nästan inget att man blir väckt 04.45...

 

Nu plockar vi av det sista på bärbuskarna och njuter av sista lediga veckan samtidigt som jag ser fram emot nästa måndag och jobbstarten!

 

Har ni börjat redan? Idag? Hur känns det?


Dags att boka frisörtid?

En dag kvar på utmaningen. Jag är inte så nära 1400 poäng. Fast jag är inte jättelångt ifrån heller. 1149 poäng. Så om jag typ stretchar och gör tåhävningar hela dagen imorgon kan jag ro det iland...
 
Annars kan jag kanske ändå få en liten belöning för hårt arbete? Som en silverplats liksom?
 
Nu går jag ju in i crossfitmode, och utöver det kommer jag bara att springa. Ja och göra plankor och tåhävningar förstås. Men inget gym. Kan dock inte bestämma mig för om jag ska frysa mitt kort på gymmet eller ej? Egentligen borde jag göra det för att spara pengar och för att inte ens behöva fundera på huruvida jag ska gå dit eller ej. Det är liksom boxen eller spåret som gäller.
 
Me ån andra sidan, tänk om det regnar en dag? Och tänk om jag bara måste gå till gymmet, om lusten blir för stor liksom? Och tänk om jag absolut inte kan springa Tjejmilen utan att ha kört snabba intervaller på bandet?
 
Ja, ni hör... Stora frågor ;-) Jag tror jag går och klipper mig någon dag istället. Det är vad jag och en av mina närmsta vänner brukar göra när det är "ingen ordning på allting", frågorna fler än svaren, och jakten på "ett nytt liv" pågår som allra bäst...
 
 
 
         
                                          Mörkt hår = snabbare på double unders?! ;-)
 
 
                  

OS-godis!

Äntligen en os-kväll i soffan! Det har blivit alldeles för lite av den varan hittills. Men nu blir det en helkväll, vilket kräver sina tillbehör!

 

Egengjord choklad och espresso blir nu dessert efter den tidigare hemmagjorda proteinpimpade pizzan. Om jag blir hungrig senare väntar nybakt mandelbröd ute i köket. Vilken kväll!

 

Och vilken löpare alltså, den där Bolt! Tvekar man inför sina intervaller är det bara att ta en titt på honom och vips så spritter det i benen så man bara måste ut!!

 

Kollar ni os? Favoritgren?


Tegelsten!

Lite drygt 700 sidor. På engelska. Kurslitteratur inför hösten.

 

Ingen tvekan om att jag kommer ha kvällsläsning framöver...

 


Blöt...

Cyklade till utomhusgymmet för att köra lite snabbt innan vi skulle göra stora lekparken. Ja, snabbt blev det. Det kom nämligen en störtskur utan dess like! Stora A skickades snabbt in under ett träd, där hon matades med choklad av en fiskare :-)
 
Jag körde strongt vidare men när det absolut inte fanns en tillstymmelse till grepp på de hala trähandtagen kröp även jag in under trädet. Och där blev vi sittandes tio minuter. Tills vi gav upp och cyklade hem. Då kom solen. Strålande och stark och lagom hemma var vi knappt blöta längre. Typiskt!
 
Jag hann ändå med vad jag tänkt, AMRAP 15 min
 
Armgång (mycket bättre teknik idag, men kunde ju inte filma i regnet...)
10 stubbhopp
Häckhopp i liten hinderbana
Sicksack jämfotahopp över bräda
 
Tror jag hann sex varv, lite ofokuserad på slutet. Och blöt. Nu ska jag fortsätta vrida ur mitt hår och sedan göra det jag inte hann; plankor och tåhävningar.
 
 
 

Paleoguide

Jag har fått flera frågor och kommentarer om det där kostupplägget jag skrev om tidigare i veckan. Här kan ni hitta det. Whole 9 life eller något liknande heter det och jag tror att man kan hitta den mesta infon om det på sidan, men kanske inte hela upplägget?
 
Det är hur som helst ingen större skillnad mot övriga paleoupplägg utan går i stort sett ut på att äta "rent" och så mycket ekologiskt, närproducerat och lokalt odlat som möjligt. Inga mjölkprodukter, inget spannmål, inga jordnötter och ja, jag tror att även fiberhusk och andra "ersättningsprodukter" bör uteslutas i största möjliga mån.
 
Är ni nyfikna och sugna på att börja "det nya livet" så klicka in och läs mer om paleo här!
 
 
 
                        

Finemang!

Jag kände redan från första löpsteget att det skulle gå bättre idag än förra lördagen. Skön känsla! Sprang till spåret, tog ett varv i 5:an och sedan ett varv i 1,25:an innan jag joggade hemåt. Blandad kompott asfalt, grus och skog. Bra för vader, knän och höfter.
 
Enligt runkeepern blev det 12,5 kilometer, på 67 minuter och det kan nog stämma. Man kan aldrig lita helt och hållet på den där appen, men det här motsvarar nog ungefär vad jag presterade idag. Nöjd och glad och allt kändes frid och fröjd.
 
Ja, det var ju förstås inte lika lekande lätt som att exempelvis sitta på Espresso House och sippa på en islatte och läsa magasin. Men det var definitivt inte lika tungt som sist. Bra alltså!
 
Nu bär det av på skördefest och enligt rykten ska där serveras det allra godaste hembakta surdegsbrödet, egenproducerade ägg, bär och grönsaker så det står härliga till. Mmm...! Sounds good in my ears!
 
 
 

Morgonkaffe

Har ni sett så söt liten kopp? Jag älskar udda koppar, muggar och skålar och har en hel hylla fylld! Detta är den senaste i samlingen och den rymmer precis en dubbel espresso, perfekt nu när jag mer och mer gått över till en liten skvätt starkt kaffe istället för en svag balja med massa mjölk.
 
Egentligen gillar jag inte att dricka kaffe före löpning. Det brukar leda till total kroppskollaps, som jag skrivit om förut. Men idag tänkte jag testa ändå, för att se om min kropp kanske lärt sig acceptera det.
 
Långlöpning står på schemat. 70 minuter. Förra lördagens 65 minuter var HEMSKA så låt oss hoppas att det blir lite enklare idag!
 
Nu ska jag svara på lite mail, märks tydligt i inboxen att det börjar närma sig höst. Fler och fler mail med frågor om coachning. Härligt!! Nu tar vi tag i hösten, eller hur?! :-)
 
Men först löpning, lasta grus, luncha och sedan avsluta dagen med en skördefest som heter duga. Ingen dålig lördag va?!
 
Vad gör ni idag?
 
 
 
 
 

Superset

Det går ju att supersetta, dropsetta och pyramidsetta. Bland annat. Dock tycker jag att man kan vänta lite med alla dessa saker tills man tränat upp sig. Alltså inte så mycket för nybörjare.
 
Det finns såklart en tanke bakom att köra superset eller andra typer av kombinationer och det har ju inte bara med tidsbesparingar att göra. Det mesta har ju ett syfte i träningen och vad man ska göra och hur beror ju på vart man vill komma. Som vanligt. Men mer om det någon annan gång.
 
Dagens pass, bröst, triceps och axlar såg ut som följer. Jag hade inte planerat något innan utan körde på känsla.
 
Bröst i kabel + tricepspress i kabel med stång
Bänkpress + triceps i kabel med rep, med raka armar, som en skidåkare som stakar sig fram
Armhävningar + dips
Axelpress med hantlar + axellyft åt sidan
Axelpress med stång + axellyft framåt med viktplatta
Rotator + jorden runt
Omvända flyes + tåhävningar
Baksida axlar i kabel + tåhävningar
 
Många brännande reps, som vanligt, men bara två set på varje övning. Snart kan jag nog börja lasta på lite mer vikt. Hoppas :-)
 
Det jag brukar tänka på när jag ska supersetta är att köra två övningar vid samma maskin eller bänk, så att man inte behöver springa kors och tvärs genom gymmet eller riskera att något av det man ska ha är upptaget när man ska köra. Som ni ser så har jag vissa set där jag kör samma muskelgrupp i setet, andra gånger har jag olika muskelgrupper. Finns en tanke bakom det med, men hur ni väljer att göra är upp till er! Välj efter tycke, lust och dagsform.
 
Annars är det väl inte så mycket att tänka på, utan bara att köra!
 
 

Svettlycka!

Idag var första dagen på länge som jag vaknade och kände att 'åh vad jag VILL träna idag'! Varit en tuff period ett tag med skada, operation, semester och annat. Men nu så!
 
Och vilket pass jag fick till! Jag bara älskar känslan av att känna mig stark, snabb och stabil. Och så kan jag inte låta bli att tänka på de som aldrig får den här kicken av träning. De som inte rör på sig. Tänk vad de går miste om!
 
Mosade axlarna fullständigt! Märks väldigt tydligt att jag är svagare än innan operationen, men det tar jag snart igen! Supersetade och höll högt tempo, underbart! 
 
Nu ska jag ta mina uppumpade ådriga armar och göra en väldigt passande sak; ge blod! Det borde spruta ut av sig själv idag ;-)  Edit: Jag hade visst glömt bort att jag tatuerade mig för inte så länge sedan så nu är jag satt i karantän 6 månader, med texten "utsatt sig för smittorisk".
 
Kan tyvärr inte visa er några bilder, eftersom den förbannade appen inte funkar ännu! Är det inte värdelöst så säg?! En vecka på hela sommaren har den fungerat! Om jag bara var lite mer teknisk skulle jag bytt portal för länge sedan! Men självklart tog jag bild under passet så har någon glömt hur jag ser ut laddar jag upp dem hemma sen ;-)
 
Baksida axlar i kabelmaskin, planka och lite avslutande vadstretch. Håller mig till rehabplanen, bra :-)
 
 
 
 

It's NOT for fun! Or...?

Nämen hörrni! Igår kväll kollade jag min mail. Ja, alltså min "hit skickas reklam och annat skräp"-mailen. Den jag använder för ickeseriösa tillfällen eller när det gäller prenumerationer, anmälningar och dylikt.
 
Igår hittade jag dock ett mail från Crossfit Örebro där i korgen. Ett om den antågande kursen. Klickade upp det med spänning på min iphone, men det gick inte! Det innehöll en massa stora filer så det var bara att starta upp datorn och ladda hem det där. Nyfikenheten var alldeles för stor för att vänta till nästa dag.
 
Och vad hittade jag då?! Jo, något som faktiskt påminner mig väldigt mycket om min tid i USA. I negativ bemärkelse. Där jag fick lära mig att träna, det gör man INTE för att det är roligt. Det gör man för att få resultat. Ska man inte göra det ordentligt kan det kvitta. Och ett sexpack, det får man inte genom att äta godis någon gång ibland. Ska man lyckas med det är det minsta man kan göra att leva på tonfisk, äggvitor och gärna någon typ av "bantningspreparat".
 
(Åh, apropå det, påminn mig förresten någon gång att jag ska berätta om mina erfarenheter om bantningsdroger och annat som verkar helt naturligt vid viktnedgång och träning i det stora landet over there!)
 
Vad var det då som gav mig dessa vibbar? Jo, dels två videoklipp på en halvtimme vardera där "grundaren" av crossfit pratar om något. Antagligen crossfit och hur det är det enda rätta. Har inte kollat hela ännu. Visst säger han mycket bra saker, men ändå, crossfit kan väl knappast vara det enda träningssätt som "fungerar"?! Det känns lite som Paulún (eller någon liknande) ni vet, att allt han säger är det enda rätta.
 
I mailet fanns också en kostplan. Som vi ska följa. Vi som deltar på kursen alltså.
 
En kostplan på 85 sidor!!! Inte så konstigt att dokumentet tog tid att ladda ner. Jag har inte läst det helt och hållet heller, och jag kommer antagligen inte att göra. Det handlar förstås om paleo. Crossfitens "egen diet". Jag ställer mig inte negativ till den på något sätt, det vet ni ju redan. Mycket av det jag skummat igenom är vettigt, men det är JAG som bestämmer vad jag vill äta.
 
Men, jag gillar INTE att bli "påtvingad" något. Knappt rekommenderad eller ens tipsad. Jag vill välja själv och jag tänker inte bli en del av den här "crossfitsekten". Det är inte jag. Jag vill träna för att det är roligt. Jag vill självklart ha resultat också men jag vill äta det jag vill och göra som JAG vill. Så viktigt är det inte med resultat. Så viktigt är inte crossfit, att jag äventyrar min balans och hoppar på något bara för att någon annan säger si eller så.
 
Tänk om det skulle stå någon på Sats och säga "här äter vi bara alger, fisk och skaldjur för vi tror på teorin att människan en gång levde som vattenvarelse". Eller på Actic "nej, vi äter inte protein alls. Med våra metoder kan man äta bara bröd, pasta och potatis". Eller så skulle du kanske vara tvungen att avstå all dryck utom vatten, för det är ju det enda vi behöver, egentligen. Konstigt, eller hur?!
 
Andra saker jag reflekterade över i mailet; vi äter lokalt odlat, närproducerat och ekologiskt. Mm, jättebra, men vem betalar? För någon som vanligtvis äter falukorv och makaroner tre dagar i veckan blir det väldigt dyrt att byta ut så mycket varor. Varför stod det ingenting om denna kostplan i anmälan, eller missade jag det? Och allra mest reagerade jag kanske på inledningsmeningen "nu ska ni börja era nya liv".
 
Jag fullkomligt går i taket av den meningen. Det finns inget som provocerar mig så mycket som "nystart", "nytt liv", "lämna det gamla, gå in i det nya". Samma sak runt nyår och tidningarnas alla rubriker. Men det är ju högst personligt och har med gamla meriter och erfarenheter att göra. Bara att glädjas åt att jag nu inte faller för lockelsen att på tisdag börja mitt "nya liv".
 
Jag fnissar lite för mig själv när jag läser mailet, och säger till min sambo att nu är det kört, nu går jag in i den här sekten. Men jag vet ju var jag står, och vad jag tycker. Det går bra att träna crossfit utan att äta paleo. Det går också bra att träna crossfit utan att bo i boxen, utan att tävla, utan att älska och leva för enbart crossfit. Men jag kan inte låta bli att undra om det kanske sitter någon ung tjej (eller kille, för all del) och läser det här mailet nu, och tror att hen måste följa allt till punkt och pricka, annars får hen inga resultat. Sorgligt isåfall, och jag hoppas hon slipper lära sig den hårda vägen...
 
En ät- eller träningsstörning kommer så lätt. Alldeles för lätt. Tänk på det när ni blir "rekommenderade" något. Utgå alltid från er själva och era egna behov! Det finns inte EN metod för alla men alla kan hitta SIN metod!
 
Hur som helst ser jag ju fram emot kursen och tror och hoppas att jag kommer att älska det. Och eftersom jag fortfarande äter så gott som paleo (förutom mjölkprodukterna som jag lagt till) så tror jag att jag kommer undan rätt bra ändå. Förhoppningsvis läser inte "sektledarna" här ;-)
 
Nu blir det iväg till gymmet, mosa axlar, och kanske en wod med ett gäng chins?!
 
Vad har ni för er idag? Fredag ju! Helgfeeling ännu, eller är ni kvar i semesterförvirringen, som jag?
 
Paleofrukost med eller utan keso, det väljer JAG! ;-)
 
 
 
 
 
 

Dagens träning och poäng

Sprang till spåret, runt tre och en halv kilometer, som uppvärmning. Sedan intervaller;
 
30, 60, 100 meter, maxa, jogga/gå tillbaka och kör så många rundor du hinner på 15 minuter. Jag gjorde en extra omgång efter klockan hade ringt så totaltiden blev 17,5 minuter. En planka på det och så jogg hemåt igen. Stretchade och snicksnackade lite innan jag gav mig på dagens wod.
 
20 burpees (hemska!!!)
80 double unders
15 burpees
60 double unders (här började jag hitta tekniken och tempot, men gör fortfarande med ett vanligt hopp emellan)
10 burpees
40 double unders (här hade jag svårt med koncentrationen. Lilla B stod bredvid och försökte hoppa exakt som jag...)
5 burpees
20 double unders
 
Det var en tuff wod och det märks mycket tydligt att
a) det har varit (är) semester
b) jag inte kört crossfit på ett tag
c) jag verkligen inte kört burpees på ett tag
d) att min kondition behöver bättras på!
 
Tiden blev 11.50. Kanske hade jag kunnat pressa mig mer, ja, antagligen. Men det märks tydligt att jag inte kört crossfit på ett tag. Och att jag i och för sig fortfarande är lite rädd att pressa mig för mycket pga naveln. Nästa gång gör jag det snabbare!
 
Men inte som de som "äger" boxen. Vet ni att några gjorde den här woden på runt 4-5 minuter. HUR?!!! Kan någon förklara? Vilket tempo!! Kanske ett mål att nå, till jul eller nåt?! ;-)
 
 
Samlade som vanligt kottar, för att hålla koll på antal rundor. Avslutade med en planka i skogen. Och allra sist lite flås och återhämtning efter woden.
 
Just det, poängen. 909 just nu. Det blir tuffa dagar framöver men jag hänger i och kämpar!
 
 

Time to go!

Har precis intagit eftermiddagens mellis. Jordgubbar, keso och rostade solroskärnor. Några skivor skinka. En halv espresso och en sked jordnötssmör. Inte särskilt paleo, men gott och välgörande.
 
Ska när som helst iväg och springa och med min oerhört dåliga beslutsamhet, mitt velande och mitt svart-vittänk som upptar hela min skalle just nu är det väl bäst att bestämma redan innan jag kommer till spåret VAD som ska göras.
 
Så, nu blev det bestämt att det blir en variant av idioten. Den där man märker upp tre olika sträckor och rusar mellan dom som, just det, en idiot.
 
Kort tid, hårt, svettigt och förhoppningsvis är jag nöjd efteråt. Men med formen jag är i nu vet man aldrig riktigt. Tänk vad de där hormonerna kan göra med en alltså... Ena dagen upp, andra dagen... Under jord?
 
Sen har jag ju också woden att beta av, den med alla burpees och double unders. Hurra..! ;-)
 
 
Tjejmilen, idag endast 30 dagar kvar...
 
 

Revolutionerande!

Jag skriver ju ibland (totalt sett tre-fyra veckor per år kanske) in vad jag äter i den där appen Shape up. Mest för att kolla hur jag ligger till.
 
Sen jag började trilskas med mig själv och äta paleo, inte äta paleo, äta paleo igen och så vidare har jag ingen riktig koll, mer än att jag är konstant hungrig, så nu tänkte jag boka nån dag eller två för att se.
 
Klickade in mig på appen och vad ser jag? En ny funktion! 'Skanna streckkod'.
 
Man kan alltså hålla telefonen mot en vara och pling! Så finns all info i dagboken. Är det inte helt otroligt fascinerande hur tekniken går framåt?!
 
Ja, det funkade! Till lunchen (som alltså inte alls blev varken kyckling eller hemmavid) drack jag en liten tetra mjölk som fick bli första skanningstestet.
 
Visste ni redan detta? Är det kanske bara jag som är sent ute
 
 
Inte kyckling, sötpotatis eller morötter utan istället blev det Delifreshburgare utan bröd, invirad i sallad. Faktist god! Bönsalladen däremot, nja, den står jag gärna över nästa gång...
 
 

Planera och släppa efter

Mitt största problem just nu är att tiden inte räcker till. Eller, egentligen är det inget problem. Jag vet ju hur många timmar dygnet har, då är det ju bara att se till att fylla dem med det jag helst vill göra. Ja, och så förstås det jag inte vill göra, men måste (städa, tvätta, diska...).
 
Men nu har jag under ett par veckors tid känt att det liksom inte bara går att sortera, rangordna och prioritera. Jag vill göra ALLT. Hela tiden. Eller så vill jag inte göra något. Någonsin.
 
Jag är ju en sån där person som ofta faller för det svart-vita i livet. Gör jag något gör jag det fullt ut, annars kan det kvitta. Ska jag springa då ska jag springa långt eller snabbt. Ska jag vila ja då ska det minsann totalvilas. Helst i ett kolsvart rum utan vare sig dörr eller fönster. Inget ljus inget ljud. (Snälla tomten, ge mig detta rum i julklapp?!)
 
Fast det här går ju inte ihop sig! Det krockar liksom! Att vilja ha kontroll men att samtidigt vilja släppa den helt.
 
Som nu på morgonen; jag orkar inte planera vad vi ska äta till lunch idag och tänker att "äh, det är ju semester, det löser sig". Och jo, det gör det ju... När det är lunchdags och hela familjen tittar på mig med ledsna ögon och vi alla packar in oss i bilen för en sväng till Mc D. Alla nöjda och glada.
 
Utom... just det. Jag! Snacka om att sätta käppar i hjulet för sig själv va?! Själv är bäste dräng finns det ju ett talesätt som lyder och nu ska jag minsann se till att bli inte bara någon annans dräng utan också min egen!
 
Och så vill jag bara tillägga att den andra vuxna delen av min familj också kan laga mat, och att jag verkligen inte är någon dräng, det bara passade in i texten. Så ni inte får för er att jag sitter här och är hunsad på något sätt! Men visst kan jag ibland tycka att jag fungerar som en betjänt här hemma, men då oftast för mina barn. Särskilt när stora A säger "mamma, jag har bytt namn, idag är jag Prinsessan Isabella 18 år" och ja, då är det bara att dra på sig drängakläderna och sätta igång att betjäna högheten ;-)
 
Nu har allafall drängen (jag) bestämt att det till lunch idag serveras sötpotatis/morotssticks (som pommes fast bättre), kyckling med parmesantäcke och en stor grönsallad! Och när man väl har planerat, då sköter sig resten själv va?! ;-)
 
 
 
                                                   
 
 
 

Morgondagens wod!

Jag sitter i bilen och här har jag suttit många timmar och har ännu många timmar kvar. Nej, förstås är det inte jag som kör, då skulle jag ju inte kunna blogga!
 
Så vad gör man då med sin kolhydratsvullna bilstinna rastlösa kropp och knopp? Jo man planerar veckans luncher och middagar och letar spännande recept. Bläddrar i hjärnarkivet och klurar ut veckans träning (fast man redan gjort en plan, tidigare). Läser andra härliga bloggar och inspireras. Och så klickar man in på Crossfit Örebros hemsida för att kolla dagens wod.
 
Där hittade jag detta;
 
På tid - 20 burpees, 80 double unders, 15 burpees, 60 double unders, 10 burpees, 40 double unders, 5 burpees, 20 double unders.
 
Det lät väl kul? Va?! ;-) Jag ska allafall testa det, Imorgon. Med två vilodagar i ryggen borde det gå kalas! Och när jag inte ska spendera hela dagen i en bil. Hänger ni på?
 
För mig blir det burpees MED armhävning, även om de i boxen gör utan. Men jag vågar inte kasta mig raklång ner på mage ännu, lite rädd om naveln fortfarande. Och de där double unders lär ta sin lilla tid, men jag har inte bråttom, och övning ger färdighet vet ni!
 
 
 
 
 
 

Tacka vet jag ICA!

Äntligen något vettigt i magen!
 
Restaurangen vi tänkt äta på var stängd och lika bra var nog det... Varken orten den låg på eller utseendet på den såg särskilt lovande ut. Det enda som fanns kvar, inom loppet av de närmsta 25 milen, var en korvkiosk. Hurra...! Not!!
 
Till min lycka låg det en ICA-affär alldeles runt hörnet. En affär med NORMALT sortiment! Ni förstår, tidigare idag har jag besökt en affär utan vare sig keso, frukt eller tillstymmelse till hyfsat mellis. Godis och läsk verkar vara det som säljer mest. Surprise?!
 
Hur som, nu blev det ett litet besök vid salladsbaren och jag kunde mer än nöjd slå mig ner bredvid resten av det korvätande sällskap jag reser med. Lycka ;-)
 

Bokrecension

Jag lånade ju ett gäng paleoböcker för ett tag sedan som jag plöjde igenom på en dag. Åh, jag önskar att jag var lika snabbläsande och engagerad när det gäller Strindberg, Pamuk, Mann och kanske James Joyce...
 
Hur som helst, alla tre böckerna var bra och aboslut värda att låna på biblioteket eftersom det ju är alldeles gratis!
 
Bäst var Paulúns bok. Även om jag tycker det är lite konstigt det där fenomenet att en författare kan ge ut böcker och förespråka en massa olika saker. Men jag valde att bortse från det och tänka att det ju kan vara så att han helt enkelt har kunskap om detta och vill dela med sig av den. Inte att han nödvändigtvis är frälst och vill pådyvla oss allt han skriver.
 
Paulúns bok är lättläst och överskådlig. Den innehåller en grundlig och bra förklaring till vad paleo är, hur man kan tänka och även olika alternativ på vad man kan äta. Det finns även beskrivet en variant av "paleo light" så det är inte så att man verkligen måste bli helt övertygad och köra 100% på en gång. Man får också en genomgång av en massa olika näringsämnen och livsmedel och vad som kan vara för- och nackdelar med paleo.
 
Såklart är Paulún lite partisk, han vill väl få oss att tro på paleo, men det är ändå inte så där att han säger att "så här är det, det finns inget annat alternativ". Bra tycker jag. I slutet på boken får man läsa om några som ätit paleo och vad de tycker. Bland annat en av mina läsare här på bloggen! :-)
 
Boken Modern stenåldersmat fungerar mer som en receptbok än en utförligt förklaring och faktadel om paleo. Det finns ett kapitel i början som berättar grunderna och har man någolunda insikt så räcker nog den delen. Sedan följer ett upplägg för två veckor där man får recept dag för dag och på slutet några extra sidor med såser och desserter. Jättebra bok för att samla inspiration och kan ju även fungera som hjälp för att komma igång med paleotänket!
 
Den stora boken Stenåldersmat för moderna människor var den jag gillade minst. Mestadels tror jag det beror på layouten i boken, men också sättet den är uppbyggd på, runt årstiderna och årets gång. Funkar säkert för några men inte för mig. Inledningsvis får vi läsa ett kort kort stycke om bakgrunden till paleo men här får man ingenting förklarat för sig så har man inte koll bör man komplettera med ytterligare en bok.
 
Resten av boken innehåller recept i mängder, en lång lista med tips på kryddor (bra!) och några bilder på mat. Dock tycker jag boken känns lite för "stolpig och trist" och recepten faller mig inte heller i smaken. Men för att vara gratis så är den helt okej, och man kan sno en hel del inspiration till sin egen matlagning.
 
Har ni läst andra böcker om paleo som varit bra?
 
Maria Fredin Skoog - Stenåldersmat för moderna människor
 
Lotta Skoglund, Staffan Lindeberg, Stefan Larsson, Jerry Soffman - modern stenåldersmat
 
Fredrik Paulún - Paulúns stenålderskost
 
 
 

Om några veckor?

Saker jag längtar efter just nu...
 
Rutiner
 
Mitt jobbskrivbord
 
Nötfärs och grönsaker (tacos på fredag?!)
 
En ipad
 
Stekta äppelskivor med massa kanel
 
En proteinshake efter träning (bara för känslans skull; "åh, jag är stark, tack snälla muskler för väl utfört arbete, här får ni lite påfyllning)
 
Sömn
 
Att få läsa ut den bok jag hållt på med hela sommaren...
 
För att istället ge mig på kurslitteraturen inför hösten
 
Espresso, bloggar och lugn och ro
 
Hämta kidsen på nya dagiset (som de inte ens börjat på ännu, men snart så)
 
Höstluft och klara dagar
 
Och jag som säger att jag är en person som inte längtar?! Nåväl, jag är mycket nöjd med nuet men ser med glädje fram emot hösten och ovanstående :-)